Förebygga mobbning?
15 inlägg
• Sida 1 av 1
Förebygga mobbning?
När det gäller barn och ungdom med aspergers syndrom så är det ganska många som någon gång under skoltiden har blivit mobbad och utstött.
Vad är den största orsaken till att någon med just AS råkar ut för detta, och vad skulle kunna göras för att förebygga det?
Vad är den största orsaken till att någon med just AS råkar ut för detta, och vad skulle kunna göras för att förebygga det?
Att man är annorlunda och ensam (alltså ingen som försvarar en) är orsaker nog.
För min del hade det varit skönt om jag sluppit gå ut i "friska luften" utan i stället t ex fått vistas i biblioteket. Undantag min första skola, som gränsade till en skog. Då kunde jag leka där i skogsbrynet för mig själv, gömd bakom stenar och träd. Alla slags grupparbeten och indelning i lag var också en pina.
För min del hade det varit skönt om jag sluppit gå ut i "friska luften" utan i stället t ex fått vistas i biblioteket. Undantag min första skola, som gränsade till en skog. Då kunde jag leka där i skogsbrynet för mig själv, gömd bakom stenar och träd. Alla slags grupparbeten och indelning i lag var också en pina.
Min första skola var bra på det där med att stoppa mobbning, det var Mariefredsskolan i Mariefred.
Jag märkte aldrig något av mobbning på den skolan men det togs upp och diskuterades ingående och hela klassen blev inblandad i diskussionerna.
Eftersom det diskuterades så tror jag att det ändå fanns.
Orsaker till varför det hände och vad man skulle göra åt det var vanligt förekommande i diskussionerna.
Det kändes väldigt skönt och ombonat av att lärarna inte tolererade någon mobbning öht, de hade ett mycket proffsigt beteende har jag insett i efterhand.
Just då tyckte jag bara att det var bra att det diskuterades, det var liksom ändå en seger och lagning alteftersom det diskuterades och lösningar och orsaker kom fram.
Utifrån diskussionerna märktes att de som sades ha mobbat faktiskt funderade i banor de inte brukade göra.
Vi hade en fin klass tycker jag, på en återträff hade vi i det närmaste total närvaro, något jag inte sett på andra återträffar, jag har varit på 3 stycken till men med andra skolor jag gått i och ungefär hälften dök upp på alla.
Jag märkte aldrig något av mobbning på den skolan men det togs upp och diskuterades ingående och hela klassen blev inblandad i diskussionerna.
Eftersom det diskuterades så tror jag att det ändå fanns.
Orsaker till varför det hände och vad man skulle göra åt det var vanligt förekommande i diskussionerna.
Det kändes väldigt skönt och ombonat av att lärarna inte tolererade någon mobbning öht, de hade ett mycket proffsigt beteende har jag insett i efterhand.
Just då tyckte jag bara att det var bra att det diskuterades, det var liksom ändå en seger och lagning alteftersom det diskuterades och lösningar och orsaker kom fram.
Utifrån diskussionerna märktes att de som sades ha mobbat faktiskt funderade i banor de inte brukade göra.
Vi hade en fin klass tycker jag, på en återträff hade vi i det närmaste total närvaro, något jag inte sett på andra återträffar, jag har varit på 3 stycken till men med andra skolor jag gått i och ungefär hälften dök upp på alla.
Jag trodde att barnens gamla skola var bra på att hantera mobbing, men har upptäckt i efterhand att mobbingen trots allt var ganska tydlig på den skolan och lätt borde ha upptäckts av lärarna för att stoppa den, men det har visat sig att det var en täcka gruppering på skolan där de som ingick i gruppen (inklusive de vuxna på bygden) mobbade de som inte hade kommit in (vilket även drabbade de vuxna som var "utanför").
Det läskiga var att mobbingen var så subtil att den inte märktes förrän långt efteråt, vår familj fick ett antal rapporter mot oss som gick till bl.a. socialen och djurskyddet och det har tagit tid att slippa ifrån allt.
Där familjen bor nu känns det helt annorlunda. Skolan är väldigt snabb med att ta itu med mobbing och har ett mycket bra förebyggande arbete, barnen har fått ett väldigt bra stöd med att bearbeta de tidigare problemen och nya problem och klarar skolarbetet mycket bättre än tidigare, så nu när jag räknar med att få arbete i Stockholm så ska ändå barnen gå kvar i den skolan (nåja, grabben går ut nian till våren) så att de så småningom ska komma ut i arbetslivet med rätt förutsättningar.
Det läskiga var att mobbingen var så subtil att den inte märktes förrän långt efteråt, vår familj fick ett antal rapporter mot oss som gick till bl.a. socialen och djurskyddet och det har tagit tid att slippa ifrån allt.
Där familjen bor nu känns det helt annorlunda. Skolan är väldigt snabb med att ta itu med mobbing och har ett mycket bra förebyggande arbete, barnen har fått ett väldigt bra stöd med att bearbeta de tidigare problemen och nya problem och klarar skolarbetet mycket bättre än tidigare, så nu när jag räknar med att få arbete i Stockholm så ska ändå barnen gå kvar i den skolan (nåja, grabben går ut nian till våren) så att de så småningom ska komma ut i arbetslivet med rätt förutsättningar.
Vi blir utstötta, och ibland mobbade, för att vi "leker" på våra villkor. Vägrar vi att följa den utstakade vägen, som ni följer, så ses vi som udda och oförskämda. Vi tror att vi är nåt, enligt er. Enligt oss "är vi bara".
Jag tror personligen att det är svårt att förändra detta faktum. Ni är sedan födseln programmerade att överleva. För att överleva måste ni leva som ni blev lärda.
Ifrågasättande är själva kärnan i problemet. Vi ifrågasätter allt, ni ifrågasätter inget.
Vi som ser bortom sanningen blir naturligt utstötta, varför förändra något som är naturligt?
Jag tror personligen att det är svårt att förändra detta faktum. Ni är sedan födseln programmerade att överleva. För att överleva måste ni leva som ni blev lärda.
Ifrågasättande är själva kärnan i problemet. Vi ifrågasätter allt, ni ifrågasätter inget.
Vi som ser bortom sanningen blir naturligt utstötta, varför förändra något som är naturligt?
Blivit mobbad för att jag pratar konstigt; osammanhängande och sluddrigt. Även för att jag ser ut att vara hög hela tiden. Hur fan ska man kunna ändra på sådana saker?
Det är även en bror till min kompis som jävlades med mig för att jag knöt skosnörena för sakta, väldigt ointressant sätt att jävlas med en person måste jag säga. Har ni varit med om något liknande?
Det är även en bror till min kompis som jävlades med mig för att jag knöt skosnörena för sakta, väldigt ointressant sätt att jävlas med en person måste jag säga. Har ni varit med om något liknande?
Lordthj skrev:Blivit mobbad för att jag pratar konstigt; [...] Även för att jag ser ut att vara hög hela tiden. Hur fan ska man kunna ändra på sådana saker?
Det är även en bror till min kompis som jävlades med mig för att jag knöt skosnörena för sakta, väldigt ointressant sätt att jävlas med en person måste jag säga. Har ni varit med om något liknande?
Allt det och mer och värre, när jag var yngre, men riktigt som man ska blir jag väl aldrig. Det är ju naturliga resultat av att nerverna inte riktigt sitter ihop, tar längre tid att ordna till sig eller fungerar mindre effektivt. Finns fler här som har nämnt.
sugrövmanövern skrev:Entledigande från skolan vore trevligt.
Huvudet på spiken (ent-ledigande).
Återgå till Att leva som Aspergare