Finns det fler i forumet som har NPF-diagnos och dessutom arbetar som chef eller arbetsledare?
Själv har jag AS+ADD och chefsposition. Bakom mig har jag ett företag som jag dräpte på grund av min oförmåga att hantera ekonomi.

Tjaa... det finns onekligen ganska många som inte kan hantera ekonomi och dräper företag utan asperger.

Här såg jag en aspiechef för någon dag sedan.

Trivs man inte att köras med är det ganska logiskt att man söker sig till chefstitlar. Eller om det var att köra med andra som var viktigare.

Flawed skrev:Tjaa... det finns onekligen ganska många som inte kan hantera ekonomi och dräper företag utan asperger.

Förvisso.. även om inte det var frågan..

Parvlon skrev:Här såg jag en aspiechef för någon dag sedan.

Trivs man inte att köras med är det ganska logiskt att man söker sig till chefstitlar. Eller om det var att köra med andra som var viktigare.

Jag kan omöjligt tänka mig själv som anställd i en arbetsgrupp.
Mestadels avhängigt att jag upplever andra som tröga, långsamma, okunniga och ineffektiva...

Magoosan67 skrev:

Parvlon skrev:Här såg jag en aspiechef för någon dag sedan.

Trivs man inte att köras med är det ganska logiskt att man söker sig till chefstitlar. Eller om det var att köra med andra som var viktigare.

Jag kan omöjligt tänka mig själv som anställd i en arbetsgrupp.
Mestadels avhängigt att jag upplever andra som tröga, långsamma, okunniga och ineffektiva...

Det är mer korrekt än den alternativa bilden man kan ha.

Tänk dig en chef som tror att människor är effektiva varelser som knappast kommer behöva en spark i röven eller bli tillsagda vad de ska göra emellanåt. Människan är lat av naturen. Själv kan jag arbeta i grupp men det har alltid blivit åt ett håll som gör att jag slipper gruppen till slut.

Parvlon skrev:Tänk dig en chef som tror att människor är effektiva varelser som knappast kommer behöva en spark i röven eller bli tillsagda vad de ska göra emellanåt. Människan är lat av naturen. Själv kan jag arbeta i grupp men det har alltid blivit åt ett håll som gör att jag slipper gruppen till slut.

Tack och lov har jag hittat en position där jag har en chef över mig som jag ytterst sällan träffar, men som har budgetansvar.. och en arbetsgrupp som villigt låter sig coachas.

Nu vill jag undersöka andras erfarenheter av kombinationen ledarskap - AS.

Jag har ingen egen erfarenhet av att vara chef, däremot har jag erfarenhet av att ha jobbat under en chef som med största säkerhet hade odiagnostiserad as och det var en mycket "speciell" upplevelse kan jag säga.

-Just därför att han var så lik mig själv och mitt eget sätt att agera på (i synnerhet under stressiga situationer) så stod jag inte ut med att jobba för honom och ingen annan heller, med undantag av en person, som av någon anledning var hans favorit i gruppen.

Det slutade med att han inte längre fick vara chef, utan att han istället fick ställa sig på golvet och jobba med samma uppgifter som vi "gubbar" gjorde, dock med bibehållen lön (ca 3000 kr mer än vad vi andra tjänar i snitt).

Tanken var naturligtvis att han skulle vägra acceptera detta, och säga upp sig, men han tyckte det var helt ok eftersom han själv insåg att han inte passade till att leda folk och hade inget emot att återgå till det han gjort tidigare.

-Nu stortrivs han med sin relativt höga lön tillsammans med sina "gamla" arbetsuppgifter som han hade innan han blev befordrad till chef. Så han är glad och vi är glada (som slipper ha honom som chef).

De enda som inte är glada är företagsledningen som nu har Skånes i särklass dyraste parkarbetare anställd hos sig.

-Slutet gott, allting gott, eller vad man nu ska säga...

ford skrev:Jag har ingen egen erfarenhet av att vara chef, däremot har jag erfarenhet av att ha jobbat under en chef som med största säkerhet hade odiagnostiserad as och det var en mycket "speciell" upplevelse kan jag säga.

-Just därför att han var så lik mig själv och mitt eget sätt att agera på (i synnerhet under stressiga situationer) så stod jag inte ut med att jobba för honom och ingen annan heller, med undantag av en person, som av någon anledning var hans favorit i gruppen.

Det slutade med att han inte längre fick vara chef, utan att han istället fick ställa sig på golvet och jobba med samma uppgifter som vi "gubbar" gjorde, dock med bibehållen lön (ca 3000 kr mer än vad vi andra tjänar i snitt).

Tanken var naturligtvis att han skulle vägra acceptera detta, och säga upp sig, men han tyckte det var helt ok eftersom han själv insåg att han inte passade till att leda folk och hade inget emot att återgå till det han gjort tidigare.

-Nu stortrivs han med sin relativt höga lön tillsammans med sina "gamla" arbetsuppgifter som han hade innan han blev befordrad till chef. Så han är glad och vi är glada (som slipper ha honom som chef).

De enda som inte är glada är företagsledningen som nu har Skånes i särklass dyraste parkarbetare anställd hos sig.

-Slutet gott, allting gott, eller vad man nu ska säga...

Frågan är på vilka grunder och kriterier han blev rekryterad till den positionen? För mig är räddningen dels att min ADD-diagnos väger upp brister i min AS, och dels att mitt specialintresse i mångt och mycket är att analysera andra människors tankesätt och beteenden.

Magoosan67 skrev:
Frågan är på vilka grunder och kriterier han blev rekryterad till den positionen? För mig är räddningen dels att min ADD-diagnos väger upp brister i min AS, och dels att mitt specialintresse i mångt och mycket är att analysera andra människors tankesätt och beteenden.

Han började från golvet och jobbade sig upp inom företaget. Anledningen till att han fick bli chef var att han är en mycket duktig arbetare: skicklig, effektiv, mycket kompetent och dessutom med en arbetsmoral långt utöver det vanliga (att han sen saknar förmåga till konstruktiv stresshantering, simultankapacitet och social kompetens är förstås en annan historia...)

Dock bevisar detta bara något som alla egentligen vet; nämligen att bara för att man är skitduktig när man står på golvet behöver man inte nödvändigtvis vara lämpad som chef.

Det finns en del AS-drag som kan göra en olämplig som chef, och då kanske inte speciellt sociala drag (de kan många träna upp). Framförallt är det oförmåga att delegera, låsningar vid sina egna favoritlösningar och kontrollbehov som kan bli väldigt problematiska. Att hänga upp sig för mycket på detaljer är inte heller en höjdare. Dessa är extra problematiska eftersom de är preferenser, och därmed är svåra att göra så mycket åt.

Fast att chefa över några obstinata software-killar skulle nog mest vara ett rent nöje.

Mycket möjligt.

Den här mannen klarade åtminstone inte av att vara chef eftersom han

a: blint följde yrkeshandboken, utan möjlighet att vara pragmatisk när det som var hantverksmässigt riktigt stod i konflikt med kundens önskemål, eller den lokale arbetarens (vi jobbar med egna områden) personliga erfarenhet av vad som funkat på området ur ett rent kundperspektiv.

b: inte lyssnade på sina arbetare utan förutsatte att han visste bäst, även om den aktuelle arbetaren skött samma område i flera år och han själv bara satt sin fot där vid något enstaka tillfälle, vilket inte sällan ledde till klagomål från kunden alternativt till att "onödigt arbete" blev utfört

c: fick "tunnelseende" och blev allmänt argsint och otrevlig mot sin personal, så fort det blev stressigt. Detta tunnelseende ledde också till att han överhuvudtaget inte befattade sig med "irrelevanta" saker som arbetsmiljöfrågor och liknande, samt till att han bara blev arg när någon framförde någon fråga eller fundering till honom. Detta i sin tur ledde till att flertalet gubbar undvek att fråga när de var osäkra på något, eller säga till när de visste att den här chefen borde veta något, som han inte kände till.
Detta ledde också till ett antal incidenter med sönderkörda maskiner, felprioriteringar som gjorde att vi kom efter med arbetet m.m..

d: kunde ge folk tillsägelser mitt framför kollegorna och peka ut den som gjorde misstag inför hela gruppen, vilket fungerade som en indirekt, men från hans sida omedveten uppmaning till mobbing

e: bemötte folk olika bra i förhållande till vad de presterade, även om arbetsmoralen var densamma

f: skapade ett arbetsklimat där alla utom de ja-sägare som samtidigt låg i topp rent prestationsmässigt vantrivdes, med en allmänt sänkt arbetsmoral, en arbetssocial situation fylld av motsättningar och intriger och därmed lägre produktivitet för gruppen som helhet som resultat.

g: saknade den professionella distansen till sina arbetare och skaffade sig kompisar bland personalen, vilka fick den inoficiella befogenheten att "basa" över oss andra. Det i sin tur ledde också till överlag sänkt arbetsmoral bland övriga i personalen.

-Allt som allt ledde detta till att han fick kicken som bas, efter påtryckningar från majoriteten av oss gubbar, i synnerhet då företagsledningen själva hade synpunkter på att hans ledarskap hade lett till missnöjda kunder, omotiverad personal och sämre produktivitet .

Av denna anledning kan jag se flera skäl till att en person med aspiga drag kanske inte bör vara chef/arbetsledare.

ford skrev:a: blint följde yrkeshandboken, utan möjlighet att vara pragmatisk när det som var hantverksmässigt riktigt stod i konflikt med kundens önskemål, eller den lokale arbetarens (vi jobbar med egna områden) perosnliga erfarenhet av vad som funkat.

b: inte lyssnade på sina arbetare utan förutsatte att han visste bäst, även om den aktuelle arbetaren skött samma område i flera år och han själv bara satt sin fot där vid något enstaka tillfälle

Detta är lite av samma sak som jag skrev ovan. Att man låser sig vid sina egna favoritlösningar och saknar förmåga att tänka om när det visar sig att man har fel, om man ens har insikt om att man tänker fel.

De andra punkterna känner jag dock inte igen.

ford skrev:Av denna anledning kan jag se flera skäl till att en person med aspiga drag kanske inte bör vara chef/arbetsledare.

Det håller jag inte med om generellt. Det handlar alltid om vad som överväger, och framförallt så har alla aspies inte samma (för en chef, negativa) drag. Det finns givetvis även en drös med positiva drag som hög arbetsmoral, specifik kompetens, kreativ problemlösning som kan överväga eventuella negativa drag.

rdos skrev:Framförallt är det oförmåga att delegera, låsningar vid sina egna favoritlösningar och kontrollbehov som kan bli väldigt problematiska.

Jag har jobbat som chef och jag kan skriva under på ovanstående. Jag var ganska duktig på att övertala folk till att välja just min lösning och med facit i hand var det kanske inte alltid den bästa Mina omdömen vid utvärderingar var ofta bra, men det jag fick nedslag på var att jag inte verkade lita på mina medarbetare eftersom jag dubbelkollade allt och hellre gjorde saker själv än delegerade. Jag gillade att jobba som chef och jag tror att jag gjorde ett rätt bra jobb. Åtminstone var det vad mina över- och underordnade sade. Jag var chef på mellannivå kan man säga.

Nao skrev: Jag har jobbat som chef och jag kan skriva under på ovanstående. Jag var ganska duktig på att övertala folk till att välja just min lösning och med facit i hand var det kanske inte alltid den bästa Mina omdömen vid utvärderingar var ofta bra, men det jag fick nedslag på var att jag inte verkade lita på mina medarbetare eftersom jag dubbelkollade allt och hellre gjorde saker själv än delegerade. Jag gillade att jobba som chef och jag tror att jag gjorde ett rätt bra jobb. Åtminstone var det vad mina över- och underordnade sade. Jag var chef på mellannivå kan man säga.

Jag är också chef på mellannivå. Min största problematik med rollen är just det du beskriver, att inte lita på andra, att dubbelkontrollera och hellre göra allting själv. Jag får arbeta med detta dagligen för att kontrollera mig från att driva enskild firma i en större organisation.

En andra problematik är min avsky att tala i telefon. Jag får tvinga mig till detta varje gång och under stark inre protest. Där skulle jag behöva mentala strategier för att minska stressfaktorn.

Magoosan67 skrev:Jag kan omöjligt tänka mig själv som anställd i en arbetsgrupp.
Mestadels avhängigt att jag upplever andra som tröga, långsamma, okunniga och ineffektiva...

En problem kan nog vara om vederbörande mäter andra efter sin egen måttstock, har stelbenta normer kring hur arbetet ska skötas som hindrar flexibilitet och personliga initiativ inte tål motsägelser utan då blir osäker och har dålig förmåga att leva sig in i andras situation.

Om personen har svårt att växla mellan formella och informella roller och därmed framstår som lite träig eller har svårt att snabbt förstå när andra skämtar är nog lättare att hantera.

Magoosan67 skrev:

Parvlon skrev:Här såg jag en aspiechef för någon dag sedan.

Trivs man inte att köras med är det ganska logiskt att man söker sig till chefstitlar. Eller om det var att köra med andra som var viktigare.

Jag kan omöjligt tänka mig själv som anställd i en arbetsgrupp.
Mestadels avhängigt att jag upplever andra som tröga, långsamma, okunniga och ineffektiva...

Förlåt, men är inte den inställningen fruktansvärt dålig för en chef? Chefer som får en arbetsgrupp att prestera bra i längden brukar ju oftast vara de som ser människors positiva sidor och tar fram det bästa hos medarbetarna. Om chefen tycker att man är en idiot så brukar man ju prestera därefter också.

Det var bland annat just den inställningen som gjorde att min före detta chef numera är just en före detta chef...

Var det möjligen dina åsikter om honom som hjälpte till med hans tvångsförflyttning?

Gafsan skrev:

Magoosan67 skrev:

Parvlon skrev:Här såg jag en aspiechef för någon dag sedan.

Trivs man inte att köras med är det ganska logiskt att man söker sig till chefstitlar. Eller om det var att köra med andra som var viktigare.

Jag kan omöjligt tänka mig själv som anställd i en arbetsgrupp.
Mestadels avhängigt att jag upplever andra som tröga, långsamma, okunniga och ineffektiva...

Förlåt, men är inte den inställningen fruktansvärt dålig för en chef? Chefer som får en arbetsgrupp att prestera bra i längden brukar ju oftast vara de som ser människors positiva sidor och tar fram det bästa hos medarbetarna. Om chefen tycker att man är en idiot så brukar man ju prestera därefter också.

Skrev aldrig om idioter.

En chef ska vara bestämd i sin inställning. Att ha fördomar om folk kan vara en positiv egenskap då. Att ha grundinställningen att alla människr är värdelösa innan de har bevisat sig vara annat ger rätt man på rätt ställe oftare. Alla andra passar bättre i flocken. Man behöver givetvis inte dela med sig av sin människosyn, kan göra att "medarbetarna" får för sig att rösta bort en som antagligen är fallet i ford's exempel. Om man har ett extremt kontrollbehov så förstår jag inte varför en smart chef skulle låta bli att delega alla små kontrolluppgifter till en annan.

Man skämtar inte med en chef om man inte har för avsikt att ta över personens arbete. Han/hon har viktigare saker att tänka på.

Magoosan67 skrev:Finns det fler i forumet som har NPF-diagnos och dessutom arbetar som chef eller arbetsledare?

Inte längre.
Då var jag arbetsledare, nu har jag AS-diagnos.

Glömde att länka till artikeln som fick mig att komma ihåg tråden.

Liisa Keltikangas-Järvinen till och med varnar för arbetsplatser med många mycket sociala personer. Där kommer man att prata och skvallra i stället för att göra det man är anställd för.

Allt för sociala personer blir dessutom dåliga chefer, menar hon.

För dem är det så pass viktigt att vara omtyckt att det kan gå ut över beslutsförmågan.

Han eller hon kan under loppet av en timme hålla med tre olika medarbetare.

En annan anledning till att en sådan person är olämplig som chef är att han eller hon gärna delegerar svåra beslut till andra för att själv kunna två sina händer.

– Ju mer det stormar på en arbetsplats, desto olämpligare är en sådan här chef, säger hon.

Liisa Keltikangas- Järvinen
Gör: Professor i tillämpad psykologi vid Universitetet i Helsingfors.
Ålder: 64.

http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/ekono ... ciala.html

Parvlon skrev:Om man har ett extremt kontrollbehov så förstår jag inte varför en smart chef skulle låta bli att delega alla små kontrolluppgifter till en annan.

Min erfarenhet är att det inte fungerar så. Folk som har stort kontrollbehov litar inte på att andra sköter kontrollen, eller om de gör det så tar de gärna över igen så fort det händer något nytt och det behövs nya rutiner kring kontrollen. Faktum är att under stress och tidspress så tar de på sig ännu mera, och kan då dräpa hela projekt för att de aldrig blir färdiga med något.

Parvlon skrev:Glömde att länka till artikeln som fick mig att komma ihåg tråden.

Liisa Keltikangas-Järvinen till och med varnar för arbetsplatser med många mycket sociala personer. Där kommer man att prata och skvallra i stället för att göra det man är anställd för.

Allt för sociala personer blir dessutom dåliga chefer, menar hon.

För dem är det så pass viktigt att vara omtyckt att det kan gå ut över beslutsförmågan.

Han eller hon kan under loppet av en timme hålla med tre olika medarbetare.

En annan anledning till att en sådan person är olämplig som chef är att han eller hon gärna delegerar svåra beslut till andra för att själv kunna två sina händer.

– Ju mer det stormar på en arbetsplats, desto olämpligare är en sådan här chef, säger hon.

Liisa Keltikangas- Järvinen
Gör: Professor i tillämpad psykologi vid Universitetet i Helsingfors.
Ålder: 64.

http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/ekono ... ciala.html

Ja, det stämmer. Hypersociala chefer är inte lämpliga chefer. Speciellt inte om de själva är väldigt måna om sin egen image.

Parvlon skrev:Man skämtar inte med en chef om man inte har för avsikt att ta över personens arbete. Han/hon har viktigare saker att tänka på.

Om en chef kommer in i fikarummet när de andra skämtar och börjar på att förklara en sak i allvarlig ton eftersom han eller hon inte förstått att det rör sig om ett skämt då är det inte chefen man skämtar med.