I en artikel i DN (2011-06-06) finns en intervju med professor Liisa Keltikangas-Järvinen. Hon är temperamentsforskare.

Tänk dig att företagat ska rekrytera en ny nyckelmedarbetare. En ansökan har följande forumlering "Jag är lite blyg och inte särskilt intresserad av människor, men jag är mycket kompetent i mitt yrke."

Hur stor är sannolikheten att den personen kallas till intervju? Noll, troligen.
- Det finns sanningar som är så etablerade att vi närmast tar dem för givna. En sådan är att sociala människor är att föredra i arbetslivet.

Det kan rentav vara skadligt att blint dyrka den sociala förmågan anser hon:

- Tror man på det är det lätt att göra kostsamma fel, vid val av såväl medarbetare som chefer, säger hon.

Keltikangas-Järvinen skiljer mellan "socialitet", som är medfött och handlar om temperament, och "sociala förmågor", som vi lär oss.

Blandar man ihop dessa begrepp finns risken att en blyg person väljs bort vid en anställningsintervju med motiveringen att han eller hon är "osocial". Just den persoen kanske tack vare sin personlighet fokuserar på sitt jobb.
- Forskningen visar intressant nog att just blyghet står i samband med empati. Det gör däremot inte socialitet. Det betyder at en alltför social person inte nödvändigvis märker att omgivningen tröttnat på att han eller hon alltid vill stå i centrum, säger Liisa Keltikangas-Järvinen.
Hennes slutsats är att vi åter måste sätta yrkeskunskapen i högsätet.

Kelikangas-Järvinen varnar för att ha för många sociala medarbetare:

Där kommer man att prata och skvallra i stället för att göra det man är anställd för.

Tänk, en professor som fattat det som vi redan vet! Förhoppningsvis sprider sig hennes rön.

Men det här om att blyga personer kan ha mer empati är nytt. Tidigare har jag läst att blyga personer tvärtom är självcentrerade, alltför upptagna med att undra vad andra människor tycker om dem och vad de själva ska säga för att kunna ta in andra människor och deras känslor.

Du glömde länka. Ser ut att vara samma text i sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/ekono ... ciala.html

Finns nog olika orsaker till att man är blyg men om det är en generell så verkar den rätt vettig. "För många" intryck av människor borde inte automatiskt göra det roligt att träffa mycket nytt folk. Orka känna med hela världens lidande.

Bra artikel. Verkar som en smart finne.

Jag hittade inte DN-artikeln på nätet utan satt med papperstidningen.

Här är en intervju med Keltikangas-Järvinen i Jusektidningen: http://www.jusektidningen.se/Arkivet/20 ... ig-bubbla/

Tyvärr finns det inga planer på att översätta hennes bok (ungefär "Socialitet och sociala färdigheter" till svenska.

Alien skrev:Tyvärr finns det inga planer på att översätta hennes bok (ungefär "Socialitet och sociala färdigheter" till svenska.

Tänk hur förskräckligt det vore om Schweinfeldt med anhang fick nys om hur fel arbetsgivarna agerar på arbetsmarknaden, då skulle plötsligt en massa FAS3-arbetare kunna få meningsfulla arbeten och en massa moderata högavlönade, inkompetenta men sociala varelser skulle vara totalt oanställbara...

Hej Alien, och tack för intressant tråd!

Något jag funderar över när jag läser om att ett företag ska säga upp personal är hur det kommer sig att principen "sist in, först ut" kommit att bli så förhärskande. Det kan ju faktiskt vara så att den senast anställda personen har massor av både kunskaper och erfarenhet och dessutom sådana "sociala egenskaper" att han eller hon är en jättetillgång för företaget, medan en anställd som har jobbat i x år visserligen har alla yrkeskunskaper som krävs för jobbet, men som inte tillför själva stämningen på arbetsplatsen lika mycket.

Det skulle vara intressant om det fanns någon forskning på området tycker jag.

geocache skrev:Något jag funderar över när jag läser om att ett företag ska säga upp personal är hur det kommer sig att principen "sist in, först ut" kommit att bli så förhärskande.

Det är de fackliga organisationerna (troligen med stöd av sossarna) som drivit principen med tanke på anställningstryggheten.

Arbetsgivarna hatar den för det skapar situationer som gör det omöjligt för dem att bli av med inkompetent personal eller personer som är negativa för arbetsklimatet (aspisar eller översociala personer?).

Har du något bättre förslag på hur man ska göra anställningstryggheten bättre utan att den blir orättvis?

Så vitt jag har förstått har det nyligen instiftats lagar som gör att arbetsgivarna kan göra två undantag från regeln vid uppsägningar av övertalig personal.

Miche skrev:Har du något bättre förslag på hur man ska göra anställningstryggheten bättre utan att den blir orättvis?

Utbildning/vidareutbildning.

Och på tal om utbildning och jobb: i samband med en gymnasial utbildning praktiserade jag en vecka på ett icke namngivet statligt verk. Mot slutet av praktikveckan frågade jag chefen om det finns möjlighet att få jobb där. Döm om min förvåning när han svarade "nej, om man inte har gått en kurs, så får man inget jobb, och jobbar man inte här så kan man inte gå någon kurs" . Jag funderar ibland än idag hur det där statliga verket gjorde/gör med nyrekrytering av personal... .

Miche skrev:

Alien skrev:Tyvärr finns det inga planer på att översätta hennes bok (ungefär "Socialitet och sociala färdigheter" till svenska.

Tänk hur förskräckligt det vore om Schweinfeldt med anhang fick nys om hur fel arbetsgivarna agerar på arbetsmarknaden, då skulle plötsligt en massa FAS3-arbetare kunna få meningsfulla arbeten och en massa moderata högavlönade, inkompetenta men sociala varelser skulle vara totalt oanställbara...

Sociala utan sociala förmågor, alternativt sociala förmågor som UTNYTTJAS för egen vinning.

Bror Duktig skrev:

Miche skrev:

Alien skrev:Tyvärr finns det inga planer på att översätta hennes bok (ungefär "Socialitet och sociala färdigheter" till svenska.

Tänk hur förskräckligt det vore om Schweinfeldt med anhang fick nys om hur fel arbetsgivarna agerar på arbetsmarknaden, då skulle plötsligt en massa FAS3-arbetare kunna få meningsfulla arbeten och en massa moderata högavlönade, inkompetenta men sociala varelser skulle vara totalt oanställbara...

Sociala utan sociala förmågor, alternativt sociala förmågor som UTNYTTJAS för egen vinning.

1+

Ja jag undrar hur våra kära moderater *ironi* skulle "tackla" en sådan utveckling. Hur de människorna skulle klara av "några år" inom tillverkningsindustrin, med utslitna leder och muskler, monotona arbetsuppgifter, bullriga smutsiga miljöer, låg lön, tidvis dåliga chefer... jag har 20 års erfarenhet av sådana jobb. Kanske jag skulle skriva till "Schweinfeldt & Co" och berätta... fråga vad de tror om att klara ett sådant jobb ...

geocache skrev:

Miche skrev:Har du något bättre förslag på hur man ska göra anställningstryggheten bättre utan att den blir orättvis?

Utbildning/vidareutbildning.

Och på tal om utbildning och jobb: i samband med en gymnasial utbildning praktiserade jag en vecka på ett icke namngivet statligt verk. Mot slutet av praktikveckan frågade jag chefen om det finns möjlighet att få jobb där. Döm om min förvåning när han svarade "nej, om man inte har gått en kurs, så får man inget jobb, och jobbar man inte här så kan man inte gå någon kurs" . Jag funderar ibland än idag hur det där statliga verket gjorde/gör med nyrekrytering av personal... .

Klumpigt uttryckt av chefen. Han vågade inte säga bara nej helt enkelt.

Den ena ytterligheten är ju Anna som sitter och flamsar hela dagarna och stör sina kollegor med en massa ovidkommande snack. Den andra ytterligheten är Erik som sitter tyst och knapprar på sin dator. Han gör sitt yttersta för företaget genom att maila chefen och föreslå att Mia kan bortrationaliseras och hennes enda riktiga arbetsuppgift, att sortera epostadresser i bokstavsordning, kan ersättas med ett tvåraders shellscript.

Vad ska man arbeta för?

Jag läste också den artikeln. Den klipptes ur och hamnade i min optimism-mapp, fastän den även konstaterar att rekryterarna inte fattat galoppen än. Men det kanske kommer? Gryningsljus över folkskygga aspergare på arbetsmarknaden.....

imperativ skrev:Klumpigt uttryckt av chefen. Han vågade inte säga bara nej helt enkelt.

Hej imperativ!

Ja, så kan det ju förstås ha varit... märkligt, i så fall, att han då inte bara sade "vi har intagningsstopp för närvarande"...

Angelic Fruitcake skrev:Jag läste också den artikeln. Den klipptes ur och hamnade i min optimism-mapp, fastän den även konstaterar att rekryterarna inte fattat galoppen än. Men det kanske kommer? Gryningsljus över folkskygga aspergare på arbetsmarknaden.....

Hej Angelic Fruitcake!

Klokt och vackert skrivet av dig, tycker jag!

Alien skrev:- Forskningen visar intressant nog att just blyghet står i samband med empati. Det gör däremot inte socialitet. Det betyder att en alltför social person inte nödvändigvis märker att omgivningen tröttnat på att han eller hon alltid vill stå i centrum, säger Liisa Keltikangas-Järvinen.

Nå, då är en blyg aspergare omöjligt, klassiskt resonerat.

Mycket intressant artikel, jag blir dock inte förvånad över att hon är finska.

Nämns även här:
http://www.aspergerforum.se/annu-mer-sa ... 19145.html

Skönt att sådana bra artiklar finns på en sådan stor tidning som DN! Det finns hopp.

TheBoxSaysNo skrev:Skönt att sådana bra artiklar finns på en sådan stor tidning som DN! Det finns hopp.

Tyvärr fanns det samma dag säkert (gissar) minst 30 annonser/artiklar som hävdade att social kompetens väger tyngst!

Tyska klausuler, eller den modell som IF Metall tillämpade vid Volvo. Istället för att säga upp personal så anpassas arbetstid och lön.

Jag tror att du kan säga upp personer med hänvisning till arbetsbrist. Om det verkligen råder arbetsbrist är tydligen underordnat, arbetsgivaren behöver inte bevisa att det råder brist på arbete.

Jag vet företag som sagt upp den ende anställde med denna motivering, sedan har de efter en period rekryterat en ny person.

ragnevi skrev:Jag tror att du kan säga upp personer med hänvisning till arbetsbrist. Om det verkligen råder arbetsbrist är tydligen underordnat, arbetsgivaren behöver inte bevisa att det råder brist på arbete.

Jag vet företag som sagt upp den ende anställde med denna motivering, sedan har de efter en period rekryterat en ny person.

Nog tycker jag mig märka sedan många år att det är ett klassiskt sätt att bli av med folk man är rädd för — till exempel för att de har någon psykiatrisk diagnos eller utnyttjar sin yttrandefrihet för att påtala brister hos arbetsgivaren.

Zombie skrev:

ragnevi skrev:Jag tror att du kan säga upp personer med hänvisning till arbetsbrist. Om det verkligen råder arbetsbrist är tydligen underordnat, arbetsgivaren behöver inte bevisa att det råder brist på arbete.

Jag vet företag som sagt upp den ende anställde med denna motivering, sedan har de efter en period rekryterat en ny person.

Nog tycker jag mig märka sedan många år att det är ett klassiskt sätt att bli av med folk man är rädd för

Eller som inte anses passa in.

Arbetsbrist är när arbetsgivare säger upp personal utan att det beror på personliga skäl. Det behöver inte finnas någon objektiv brist på arbetsuppgifter, utan arbetsgivaren bestämmer själv om det råder arbetsbrist.
Man kan inte säga upp en viss person pga arbetsbrist, utan man måste följa turordningsreglerna (främst sist in/först ut-principen) och om man senare behöver ny personal har den som blivit uppsagd under vissa förutsättningar förtur till jobbet.

Sen finns det såklart en massa trixande som arbetsgivare tar till för att kringgå hur systemet är tänkt att fungera.

jer skrev:Sen finns det såklart en massa trixande som arbetsgivare tar till för att kringgå hur systemet är tänkt att fungera.

Precis. En variant är att "köpa ut personen". Ofta genom att fresta med fett avgångsvederlag.