Fördomar om andra aspergare eller...?
87 inlägg
• Sida 1 av 4 • 1, 2, 3, 4
Fördomar om andra aspergare eller...?
När jag sitter här och skriver så börjar jag fundera om jag har fördomar eller har gått på myter om aspergare eller om jag helt enkelt har läst för mycket som jag har tagit för sanning.
Nu vet jag att asperger är individuellt och därför kanske det är svårt att generalisera, men jag är ändå nyfiken.
Ibland blir jag osäker när jag skriver hur det ska tolkas. Till exempel om jag skämtar eller ironiserar. Ska jag då tydliggöra att det är ett skämt? Som jag har lärt mig tolkas "allt" bokstavligt och jag tycker mig ha märkt att så inte är fallet alla gånger. En del skämtar friskt medan andra verkar vara mer bokstavliga.
Ingen större skillnad mot oss som inte har asperger, men för mig blir det ett dilemma just här eftersom jag absolut inte vill förnedra någon på grund av min egen okunnighet.
Som nu...det känns som om jag delar in oss i olika grupper, ni är en ras och jag är en annan, vilket inte är min avsikt. För mig blir det ni och vi, inte illa menat utan mer som att jag är från finland och du är från sverige, vad skiljer oss åt, var är vi lika...
Är jag korkad, okunnig, fördomsfull eller...
Moderator: Förtydligade rubriken.
Nu vet jag att asperger är individuellt och därför kanske det är svårt att generalisera, men jag är ändå nyfiken.
Ibland blir jag osäker när jag skriver hur det ska tolkas. Till exempel om jag skämtar eller ironiserar. Ska jag då tydliggöra att det är ett skämt? Som jag har lärt mig tolkas "allt" bokstavligt och jag tycker mig ha märkt att så inte är fallet alla gånger. En del skämtar friskt medan andra verkar vara mer bokstavliga.
Ingen större skillnad mot oss som inte har asperger, men för mig blir det ett dilemma just här eftersom jag absolut inte vill förnedra någon på grund av min egen okunnighet.
Som nu...det känns som om jag delar in oss i olika grupper, ni är en ras och jag är en annan, vilket inte är min avsikt. För mig blir det ni och vi, inte illa menat utan mer som att jag är från finland och du är från sverige, vad skiljer oss åt, var är vi lika...
Är jag korkad, okunnig, fördomsfull eller...
Moderator: Förtydligade rubriken.
Senast redigerad av Matulda 2011-05-04 14:05:20, redigerad totalt 1 gång.
Nja det är mycket som inte stämmer med böckerna!
...tycker jag mig ha märkt...
...tycker jag mig ha märkt...
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 14:05:20, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Det är uppenbart från det här forumet att vi kommer i väldigt många olika modeller och utföranden, och olika årsmodeller. Vi lär t.o.m. förekomma i flera färger.
Rimligen är det spridning på våra hjärnor och grundbeteenden redan från födseln. Även om diagnosen är binär, så är ju inte våra hjärnor binära så att man antingen har "asperger fullt ut" eller "inte alls asperger", utan det är säkerligen en glidande skala. Gissningsvis är det även flera glidande skalor för olika egenheter så att man kan vara mera aspergsk på ett sätt och mindre aspergsk på ett annat.
Sedan tillkommer ju att vi i större eller mindre utsträckning har byggt upp olika regelverk och kompensationsmekanismer (eller hur sjutton det nu fungerar) för att hantera inkompabiliteten mellan oss själva och andra. Somliga har lyckats väldigt bra och kan misstas för en NT i de flesta sammanhang medans andra har lyckats väldigt dåligt (eller inte försökt) och avviker alltid märkbart från NT. Så handlar det väl inte bara om kamouflera sig för att undvika att vara avvikande, utan vissa av de saker som i alla fall jag har lärt mig om och från NT-världen tycker jag faktiskt om och har försökt göra till ett naturligt beteende hos mig. Andra saker är svårare eller mindre intressanta att ta efter annat än möjligen som rent kamouflage i vissa situationer.
Rimligen är det spridning på våra hjärnor och grundbeteenden redan från födseln. Även om diagnosen är binär, så är ju inte våra hjärnor binära så att man antingen har "asperger fullt ut" eller "inte alls asperger", utan det är säkerligen en glidande skala. Gissningsvis är det även flera glidande skalor för olika egenheter så att man kan vara mera aspergsk på ett sätt och mindre aspergsk på ett annat.
Sedan tillkommer ju att vi i större eller mindre utsträckning har byggt upp olika regelverk och kompensationsmekanismer (eller hur sjutton det nu fungerar) för att hantera inkompabiliteten mellan oss själva och andra. Somliga har lyckats väldigt bra och kan misstas för en NT i de flesta sammanhang medans andra har lyckats väldigt dåligt (eller inte försökt) och avviker alltid märkbart från NT. Så handlar det väl inte bara om kamouflera sig för att undvika att vara avvikande, utan vissa av de saker som i alla fall jag har lärt mig om och från NT-världen tycker jag faktiskt om och har försökt göra till ett naturligt beteende hos mig. Andra saker är svårare eller mindre intressanta att ta efter annat än möjligen som rent kamouflage i vissa situationer.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 14:05:20, redigerad totalt 1 gång.
Re: Fördomar eller...?
Matulda skrev:När jag sitter här och skriver så börjar jag fundera om jag har fördomar eller har gått på myter om aspergare eller om jag helt enkelt har läst för mycket som jag har tagit för sanning.
Nu vet jag att asperger är individuellt och därför kanske det är svårt att generalisera, men jag är ändå nyfiken.
Ibland blir jag osäker när jag skriver hur det ska tolkas. Till exempel om jag skämtar eller ironiserar. Ska jag då tydliggöra att det är ett skämt? Som jag har lärt mig tolkas "allt" bokstavligt och jag tycker mig ha märkt att så inte är fallet alla gånger. En del skämtar friskt medan andra verkar vara mer bokstavliga.
Ingen större skillnad mot oss som inte har asperger, men för mig blir det ett dilemma just här eftersom jag absolut inte vill förnedra någon på grund av min egen okunnighet.
Som nu...det känns som om jag delar in oss i olika grupper, ni är en ras och jag är en annan, vilket inte är min avsikt. För mig blir det ni och vi, inte illa menat utan mer som att jag är från finland och du är från sverige, vad skiljer oss åt, var är vi lika...
Är jag korkad, okunnig, fördomsfull eller...
Inte alls. Du kan ju inte rå för att de som skrivit böckerna har fördomar som bara stämmer på vissa. Att du frågar tyder snarare på ovanlig finkänslighet och respekt. Sånt uppskattar i alla fall jag.
Det finns såna som tar allt bokstavligt och inte fattar skämt men av vad jag kunnat märka hos de många aspergare jag umgåtts med online och offline, så har de flesta inte särskilt svårt för det, utom i enstaka undantagsfall.
Det enda som vissa (många?) Aspergare kan ha svårt att uppfatta är när folk driver med en för att vara elaka, särskilt offline men nån avsaknad av humor och sinne för ironi har jag inte träffat på särskilt ofta.
Möjligen kan vi ha en lite annan uppfattning om vad som är roligt, och kanske har lättare att skämta sinsemellan än med icke-aspergare. Men lägger man till en passande smajley så brukar nog de flesta fatta om man skojar eller är vänligt småironisk (t ex: ) alt sarkastisk. (:roll:)
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 14:05:20, redigerad totalt 1 gång.
Ibland sägs det att alla är unika. Alla är individer.
Unikheten (heter det unicitet?) verkar vara begränsad till enter. Så fort det skall talas om (eller med) eller beskrivas eller behandlas eller terapeutas nån med AS så verkar det inte gälla längre.
Jag vill ställa mig upp och ursinnigt skrika:
-Jag är inte bara unik, jag är unikare än Unique nr 5! Jag är unikast. (Fast det gäller ju oss allihop. Det är bara det att jag är litet partisk när det gäller mig själv. )
Men detta är ett generellt problem i vårdsvängen. Man håller sig med typfall och behandlar alla som faller inom ramen för "typen" på identiskt samma sätt. Det beror nog på en kombination av bristande empati, bristande intelligens, bristande kunskaper och lättja.
Inom vårdsvängen är man sitt problem. Sin dåliga lever, sitt benbrott, sin alkoholism, sin (insert your pet social problem, disease, illness or whatever).
Dagens tips blir att avhumanisera dig själv innan du får kontakt med vårdsvängen, innan de hinner göra det.
Unikheten (heter det unicitet?) verkar vara begränsad till enter. Så fort det skall talas om (eller med) eller beskrivas eller behandlas eller terapeutas nån med AS så verkar det inte gälla längre.
Jag vill ställa mig upp och ursinnigt skrika:
-Jag är inte bara unik, jag är unikare än Unique nr 5! Jag är unikast. (Fast det gäller ju oss allihop. Det är bara det att jag är litet partisk när det gäller mig själv. )
Men detta är ett generellt problem i vårdsvängen. Man håller sig med typfall och behandlar alla som faller inom ramen för "typen" på identiskt samma sätt. Det beror nog på en kombination av bristande empati, bristande intelligens, bristande kunskaper och lättja.
Inom vårdsvängen är man sitt problem. Sin dåliga lever, sitt benbrott, sin alkoholism, sin (insert your pet social problem, disease, illness or whatever).
Dagens tips blir att avhumanisera dig själv innan du får kontakt med vårdsvängen, innan de hinner göra det.
Senast redigerad av Ganesh 2011-05-04 14:05:20, redigerad totalt 1 gång.
På just detta forum blir det lätt att prata om aspergare kontra NT, eftersom AS är det som vi har gemensamt. Alltså kanske man överdriver skillnaderna. Annars tror jag att om det finns typ X antal NT, så finns det minst 3 X antal aspergare.
Betr skämt och ironi så brukar jag fatta det IRL, fast inte alltid. Däremot kan jag ha svårt att fatta det när det är skrivet, särskilt om det inte finns några ledande smileys. Jag har inte så mycket humor men kan ändå se det roliga i vissas ironi och sarkasmer.
Ett standardexempel på AS (som jag läst massor av gånger) är när aspergaren inte fattar att "Kan du öppna fönstret" betyder att han ska öppna fönstret. Kanske det var något jag inte fattade som barn, men nu fattar jag det lika bra som vilken NT som helst. Det där med att aspergare uppfattar allt bokstavligt får man inte ta bokstavligt.
Betr skämt och ironi så brukar jag fatta det IRL, fast inte alltid. Däremot kan jag ha svårt att fatta det när det är skrivet, särskilt om det inte finns några ledande smileys. Jag har inte så mycket humor men kan ändå se det roliga i vissas ironi och sarkasmer.
Ett standardexempel på AS (som jag läst massor av gånger) är när aspergaren inte fattar att "Kan du öppna fönstret" betyder att han ska öppna fönstret. Kanske det var något jag inte fattade som barn, men nu fattar jag det lika bra som vilken NT som helst. Det där med att aspergare uppfattar allt bokstavligt får man inte ta bokstavligt.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 14:05:20, redigerad totalt 1 gång.
Alien skrev:På just detta forum blir det lätt att prata om aspergare kontra NT, eftersom AS är det som vi har gemensamt. Alltså kanske man överdriver skillnaderna. Annars tror jag att om det finns typ X antal NT, så finns det minst 3 X antal aspergare.
Ja, och det har vi väl diskuterat många gånger förr. Vissa aspergare här på forumet blir ibland upprörda över att vi ibland hårddrar distinktionen mellan AS och NT. Men det är ju inget märkligt. Precis som du säger så är det ju just vår AS som definierar oss som grupp och är själva existensberättigandet för forumet. Naturligtvis överdriver vi därför ibland skillnaderna och talar om någon slags arketypiska AS och NT för att tydliggöra skillnaderna, då oftast i syfte att bättre förstå oss själva i förhållande till NT även om skillnaderna i praktiken sällan är så stora och glasklara. Det är en vanlig metod i diskussioner att man drar saker till sin spets för att få en tydligare bild av saker och ting.
Betr skämt och ironi så brukar jag fatta det IRL, fast inte alltid. Däremot kan jag ha svårt att fatta det när det är skrivet, särskilt om det inte finns några ledande smileys. Jag har inte så mycket humor men kan ändå se det roliga i vissas ironi och sarkasmer.
Delvis beror det förmodligen på AS, men frågan är i hur stor grad. NTs varierar också enormt i sin förmåga att förstå skämt och vilka typer av skämt de förstår. Vissa NT verkar helt sakna humor och är helt nollställda inför de flesta skämt.
Ett standardexempel på AS (som jag läst massor av gånger) är när aspergaren inte fattar att "Kan du öppna fönstret" betyder att han ska öppna fönstret. Kanske det var något jag inte fattade som barn, men nu fattar jag det lika bra som vilken NT som helst. Det där med att aspergare uppfattar allt bokstavligt får man inte ta bokstavligt.
Det där har jag grubblat mycket över också. Jag har försökt rannsaka mig själv och komma på om jag hade svårt att förstå sådant som barn, men jag vet helt enkelt inte. Så långt tillbaka jag kan komma ihåg så har jag snarare ibland medvetet gjort sådana misstolkningar enbart för den humoristiska effekten (måhädna inte alltid så rolig som jag har tyckt).
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 14:05:20, redigerad totalt 1 gång.
Ganesh skrev:Unikheten (heter det unicitet?)
Strängt taget, ja (om man nu ska säga "heter", som om inte en förståelig nybildning ginge bra den med). Men få vet väl om det.
Ganesh skrev:Men detta är ett generellt problem i vårdsvängen. Man håller sig med typfall och behandlar alla som faller inom ramen för "typen" på identiskt samma sätt. Det beror nog på en kombination av bristande empati, bristande intelligens, bristande kunskaper och lättja.
Och ont om pengar, stelbent socialt system av försanthållanden, en forskning som också den tenderar att för tydlighetens skull (och upprepbarhetens, osv.) spetsa till och renodla saker.
Matulda
Jag tror man (och absolut du) kommer en bra bit bara genom att vara sig själv, med lyhördhet, självrannsakan och dylikt påkopplat. En inläst begreppsapparat kan alltid vara ovärderlig - men bara som start och stöd, inte att lägga över det man ser (som du ju redan har upptäckt).
_____________________________________________________________
Jag kan inte erinra mig att jag någonsin skulle ha gjort sådana där bokstavstolkningar. Det är som axiom en fördom till.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 14:05:20, redigerad totalt 2 gånger.
Jag tror man kan lära sig mycket av de fraser som används, tex "kan du öppna fönstret". Jag kommer inte ihåg när jag 'gick på den senast'. Men jag kommer ihåg att jag brukade ställa motfrågor till sådana frågor. Typ, 'varför kan inte du öppna det?' Det är väl nästan samma sak som att svara "Ja", och det blir inte mindre pinsamt iofs så det är inget att rekommendera ifall man har bättre för sig än att bli ovän med läraren. En standardregel man kan ha är att ifall man är närmare det som frågas efter eller ifall den som frågar är upptagen med något viktigare än det man håller på själv frågar om så är det oftast en uppmaning.
Lärare ställer ofta inte heller frågor annat än vid läxförhör, så att ha det som en standardaspie-fattanoll grejj är fördom tycker jag.
Jo förresten brukar svara 'ja det tror jag'. Frågar någon så är det bäst att de formulerar sig riktigt.
Lärare ställer ofta inte heller frågor annat än vid läxförhör, så att ha det som en standardaspie-fattanoll grejj är fördom tycker jag.
Jo förresten brukar svara 'ja det tror jag'. Frågar någon så är det bäst att de formulerar sig riktigt.
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 14:05:21, redigerad totalt 1 gång.
Re: Fördomar eller...?
Matulda skrev:Ibland blir jag osäker när jag skriver hur det ska tolkas. Till exempel om jag skämtar eller ironiserar. Ska jag då tydliggöra att det är ett skämt? Som jag har lärt mig tolkas "allt" bokstavligt och jag tycker mig ha märkt att så inte är fallet alla gånger. En del skämtar friskt medan andra verkar vara mer bokstavliga.
Det är roligt med det där med "bokstavliga tolkningar". Det är nåt jag alltid gjort.
Minns ni scenen i Rain Man där Charlie skämtar om nåt och Raymond torrt och sakligt konstaterar:
-Charlie made a joke.
Så tycker jag det känns ofta. Det är nog (som rdos helt riktigt tycker om att påpeka) ett exempel på hur vi lär oss kompensera. I mitt fall så förstår jag (oftast, om jag inte är upphetsad) vad som menas, men instinktivt gör jag fortfarande den bokstavliga tolkningen. Att tolka bokstavligt är min naturliga reaktion, men jag har lärt mig att kompensera för det.
Många gånger varje dag ler jag litet för mig själv och tänker:
-Charlie made a joke.
Och då har jag kompenserat.
Tänk också på slutscenen i "A Beautiful Mind" där John Nash ser sina hallucinationer, men kan bortse från, nonchalera, dom. Kanske också ett exempel på kompensation. Lek med tanken.
Senast redigerad av Ganesh 2011-05-04 14:05:21, redigerad totalt 1 gång.
Allt är en glidande skala, tror man ska tolka de flesta psykiatriska diagnoser kritiskt...
Det är en filosofisk fråga om vad som är "normalt" respektive" "onomalt"
Kännetecknande är att de flesta med psykiatriska diagnoser själva lider av sina besvär i mer eller mindre omfattning (Förutom psykotiska och psykopatiska individer) och dessa besvär inverkar negativt på individens förmåga att klara sitt dagliga liv tex gällande sociala kontakter och/eller i yrkeslivet.
Det är en filosofisk fråga om vad som är "normalt" respektive" "onomalt"
Kännetecknande är att de flesta med psykiatriska diagnoser själva lider av sina besvär i mer eller mindre omfattning (Förutom psykotiska och psykopatiska individer) och dessa besvär inverkar negativt på individens förmåga att klara sitt dagliga liv tex gällande sociala kontakter och/eller i yrkeslivet.
Senast redigerad av Garum 2011-05-04 14:05:21, redigerad totalt 1 gång.
Tack för alla svar! Då är jag som jag brukar och går jag för långt får ni säga till!
*skrattar åt mig själv*...för just nu sitter jag lik f-b och funderar på formuleringar...skriver och suddar...
*skrattar åt mig själv*...för just nu sitter jag lik f-b och funderar på formuleringar...skriver och suddar...
Senast redigerad av Matulda 2011-05-04 14:05:21, redigerad totalt 1 gång.
Hänvisar till tråden om AS och humor, där har det talats om bokstavlig tolkning en del. En extremt intressant bok (enligt mig) om överselektivitet, detaljtänkande och bokstavliga tolkningar är Mamma, är det där ett djur eller en människa, av Hilde de Clercq. Den handlar visserligen om hardcore-autism och inte AS, men det finns ändå mkt att lära av den.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 14:05:21, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Det där exemplet med "kan du öppna fönstret" har jag helt klart gått på själv.
För ärligt talat, handen på hjärtat, med tanke på det gamla uttrycket "som man frågar får man svar" är det ju faktiskt så uppenbart att det ingenstans i den meningen uttrycks en önskan att få fönstret öppnat!
Att omgivningen blir sur är ju liksom egentligen inte mitt fel! Om omgivningen vill att jag ska öppna fönstret, få de väl fråga "skulle du kunna vara snäll att öppna fönstret nu" och inte ställa en fråga som egentligen bara uttrycker en undran om jag besitter tillräcklig intelligens för att veta hur ett fönster öppnas.
Som man frågar får man svar. Jag säger bara det. Finns inte den blekaste anledning att bli arg på mej för att jag svarar sanningsenligt på frågan!
----------------------------
EDIT: Nu var det dock länge sen jag gick på den där fönsterfrågan, men det händer att jag går på andra frågor av liknande slag. Men, alltså, man lär sej ju av sina misstag!
För ärligt talat, handen på hjärtat, med tanke på det gamla uttrycket "som man frågar får man svar" är det ju faktiskt så uppenbart att det ingenstans i den meningen uttrycks en önskan att få fönstret öppnat!
Att omgivningen blir sur är ju liksom egentligen inte mitt fel! Om omgivningen vill att jag ska öppna fönstret, få de väl fråga "skulle du kunna vara snäll att öppna fönstret nu" och inte ställa en fråga som egentligen bara uttrycker en undran om jag besitter tillräcklig intelligens för att veta hur ett fönster öppnas.
Som man frågar får man svar. Jag säger bara det. Finns inte den blekaste anledning att bli arg på mej för att jag svarar sanningsenligt på frågan!
----------------------------
EDIT: Nu var det dock länge sen jag gick på den där fönsterfrågan, men det händer att jag går på andra frågor av liknande slag. Men, alltså, man lär sej ju av sina misstag!
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 14:05:21, redigerad totalt 2 gånger.
Re: Fördomar eller...?
Matulda skrev:När jag sitter här och skriver så börjar jag fundera om jag har fördomar eller har gått på myter om aspergare eller om jag helt enkelt har läst för mycket som jag har tagit för sanning.
Nu vet jag att asperger är individuellt och därför kanske det är svårt att generalisera, men jag är ändå nyfiken.
Ibland blir jag osäker när jag skriver hur det ska tolkas. Till exempel om jag skämtar eller ironiserar. Ska jag då tydliggöra att det är ett skämt? Som jag har lärt mig tolkas "allt" bokstavligt och jag tycker mig ha märkt att så inte är fallet alla gånger. En del skämtar friskt medan andra verkar vara mer bokstavliga.
Ingen större skillnad mot oss som inte har asperger, men för mig blir det ett dilemma just här eftersom jag absolut inte vill förnedra någon på grund av min egen okunnighet.
Som nu...det känns som om jag delar in oss i olika grupper, ni är en ras och jag är en annan, vilket inte är min avsikt. För mig blir det ni och vi, inte illa menat utan mer som att jag är från finland och du är från sverige, vad skiljer oss åt, var är vi lika...
Är jag korkad, okunnig, fördomsfull eller...
Jag skulle inte kalla dig varken korkad, okunnig eller fördomsfull, snarare en aning naiv. Just för att du har läst böcker som gissningsvis är författade av NT-personer som tror att dom vet hur AS-personer fungerar och trott på vartenda ord, har dom aldrig upplevt svårigheterna så kan man inte förvänta sig att dom ska kunna beskriva dom på ett bra sätt heller.
Angående att tolka saker bokstavligt stämmer delvis på mig, jag tolkade allt bokstavligt som barn. Men bara för att man tolkar det bokstavligt från början så finns det ingenting som säger att man inte kan lära sig vad folk menar när dom säger saker som "kan du öppna fönstret?" eller "kan du ta med dig ett glas åt mig?".
Nu känns det som att det här inlägget har en lite elak ton men det var faktiskt inte min mening, ville mest säga att man inte ska tro på allt man läser.
Ja, har inte du?Peace skrev:Parvlon skrev:Inte om AS men om folk.
Sysslar bara med en sak. Har bara ett intresse. Är född sån.
Fattar inte riktigt vad du menar med "Inte om AS men om folk." Att du har hört fördomar om folk i allmänhet?
Det är stora skillnader på en bit med text och en människa. Fördomar om dessa bör inte blandas ihop till en massa, då det är uppenbart att det skär sig. Fördomar om saker såg jag inte att du syftade på eftersom det är människor som "har" asperger.
Parvlon skrev:Det är stora skillnader på en bit med text och en människa. Fördomar om dessa bör inte blandas ihop till en massa, då det är uppenbart att det skär sig.Peace skrev:Parvlon skrev:Inte om AS men om folk.
Sysslar bara med en sak. Har bara ett intresse. Är född sån.
Fattar inte riktigt vad du menar med "Inte om AS men om folk." Att du har hört fördomar om folk i allmänhet?
Jaha, du menar så. Fördomar om människor med aspergers syndrom kanske är ett mer passande namn då.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor