Syns du inte i tjattermedia är du en förlorare enligt karriärcoach.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article8552415.ab

Jo tjena! Aldrig i livet att jag skulle bli vän med chefen på Facebook. Lägger inte upp några bilder heller att tala om.

Det som inte sägs något om är vad den här trenden betyder för det politiska medlemsskapet. Jag har en närvaro på nätet som kan spåras tillbaka till 90-talet och som är knutet till mitt föreningsengagemang.
Det är inte säkert att alla mina potentiella arbetsgivare skulle uppskatta detta och det finns risk för indirekt politisk diskriminering. Detta kan jag inte göra något åt och skulle inte vilja även om jag kunde eftersom det är en fråga om mina rättigheter som medborgare att säga vad jag tycker och min egen självrespekt. Jag har ett Twitterkonto och där skriver jag ibland om politik liksom jag även skriver om politik på mitt Facebook.

Jag är inte beredd att skaffa mig en offentlig persona som stämmer med vad man primärt väntar sig av mig utifrån mitt yrkesområde. Ska jag prata om sådant så vill jag göra det på arbetsstid och få betalt. Om jag var arbetslös och sysselsatt med att försöka upprätthålla min kompetens må vara. Men inte annars.

Jag tror däremot att de har rätt de som skriver i artikeln om att gränsen mellan det offentliga och de privata håller på att förändras. Jag är lite orolig för vad detta betyder av frirum för vad man kan göra på sin fritid. Det finns några som har skrivit om detta. Kanske letar upp böckerna när jag gitter gå upp ordenligt. Godmorgon.

Vad ska man med kunskap till? *muttrar*

Savanten Svante skrev:Vad ska man med kunskap till? *muttrar*

Vad menar du?

Undrar hur man gör för att "synas på Facebook", och jag hoppas att hon inte menar något så dumt som att skaffa hundratals kontakter och basunera ut statusinlägg. Jag kikade lite på fejsboks programmeringsgränssnitt och det verkade inte svårt att göra en applikation som exempelvis monitorerar allmänt överkomna inlägg efter sökord som "semester", "bortrest" för dem som sysslar med inbrott. Jag väntar mest på uppståndelserna kring oöverlagt offer av ens integritet.

Medium som premierar korta inlägg premierar också substanslösa sådana som vem som helst kunde ha skrivit. Teoretisk kompetens står inte på vad man tycker utan varför man tycker det: bättre då att fokusera på specialiserade diskussionsgrupper eller en blogg och skriva om något väsentligt.

Du har en poäng Trolsk men har man koncentrationssvårigheter eller ont om tid så har det öppnats en möjlighet att kommunicera genom oneliners eller på ett informellt sätt tipsa om bra artiklar och dylikt och att i högre grad bli läst än vad ens blogg annars blir läst. Ska man få folk att läsa en blogg, vilket jag själv iofs inte har någon med någon ordning så är kombinationen att sprida inläggen tillsammans med andra korta reflektioner via sociala medier ett sätt.

Jag twittrar aldrig om mitt privatliv eller vart jag ska någonstans. Någon enstaka gång kan jag twittra från en tillställning just precis när jag är där och skriver jag nåt om min semester på Facebook gör jag det i efterhand. Applikationer som går ut på att tala om vart man precis är skyr jag som pesten.

Bjäbbmonstret skrev:

Savanten Svante skrev:Vad ska man med kunskap till? *muttrar*

Vad menar du?

Du hann med ett inlägg emellan!

Jag var lätt ironisk, för jag tycker att man ska jobba med kunskaper man har, inte svamla i fikarummet!

Hur hade coachen tänkt sig att detta skulle fungera i de yrkesgrupper som omfattas av tystnadsplikt?

Det har redan blivit en affärsidé att sälja Facebook-kompisar till den som vill ser mer socialt kompetent ut. http://www.prylportalen.se/nyheter/it/f ... 67557.html

Eller var det socialt inkontinent? I mina mer tramstrotsiga ögonblick vill jag samla allt detta med sociala medier och socialkompetens under det gemensamma namnet den sociala inkontinensen. Sen vill jag starta en rörelse mot den sociala inkontinensen.

Tycker jag låter som ännu en bra Kristoferidé. (Allvarligt. Tror på satir, bara man har resurser nog bakom den.) Lämnom plats för in[WikiSve]kontinentaldrift[/WikiSve]en innan vi är på Motpolen allihop!

(Men är Kristofer verkligen riktigt fristående från forumledningen här?... )

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8552415.ab skrev:– Glöm det där med att semesteralbumet bara är till för dina vänner. Gränsen mellan privatliv och jobb kommer försvinna, säger Nina Jansdotter, karriärcoach.

Det betyder alltså att privatlivet inte kommer vara privat längre. Alltså upphör det att existera.

Kristofer skrev:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8552415.ab skrev:– Glöm det där med att semesteralbumet bara är till för dina vänner. Gränsen mellan privatliv och jobb kommer försvinna, säger Nina Jansdotter, karriärcoach.

Det betyder alltså att privatlivet inte kommer vara privat längre. Alltså upphör det att existera.

Eller döpas om till "icke arbetsförpliktigande tidsperiod".

artikeln ovan skrev:– I framtiden kommer alla att vara aktiva i sociala medier. Arbetsgivare kommer till och med att vilja se helgens festbilder. Det blir ett sätt att se om du funkar socialt, säger hon.

Vilket dravel. Personen har inte en aning om hur framtiden ser ut eller hur människor mäter social kompetens. Att de flesta är nyfikna har hon tydligen projjicerat på arbetstagare enbart.

– Du kommer att framstå som en ännu större förlorare om du står kvar ensam när alla andra redan bemästrar de sociala medierna, säger Jacqueline Kothbauer.

Som dessutom antar att jag ser mig som en förlorare och inte har lätt för att lära mig. Jag tänker inte ragga "vänner" på facebook bara för att denna spåkärring yttrat sig. Vill jag ha tusen kontakter där i framtiden så programmerar jag en bot som gör det åt mig.

Jag tror inte man kan ta så lätt på det. Det här kommer att bli privatlivets avskaffande till förmån för en öppenhet som går utanpå allt som fanns på den gamla "goda" tiden innan privatlivet var uppfunnet. Och inför människor som vill oss ännu mindre väl, eftersom vi framstår som så mycket mer abstrakta och utbytbara nu, och eftersom kapitalismen genom sitt naturliga sätt att fungera kommer att fortsätta pressa ur oss allt hårdare som kaviartuber i en industrirobots grepp och slänga bort dem av oss som går sönder.

Och jag tror inte de som är uppvuxna på nätet förstår det. De har inga betänkligheter mot att redovisa att de är judar/blattar, bögar, sina privatliv, alla möjliga känsliga uppgifter som bara ligger där och väntar på att få användas mot dem, begriper inte varför man ska vara så upprörd över FRA-lagen, och så vidare, och så vidare, och att försöka diskutera det med dem är lika lönlöst som det alltid är med folk som ännu inte har varit med själva ens genom sina föräldrars minnen...

Ja ja, en vacker dag kommer företagen inse att de inte tjänar några pengar på att ha en massa anställda som skriver på facebook, utan att de faktiskt måste ha en verksamhet också.

Och hur mycket ska hur många gå igenom till dess? Och tillsammans med övriga kriser som förr eller senare kommer att bli akuta? Tåget har gått på provisorisk räls bra länge redan och än verkar det finnas medel att svindla bort.

Det är när jag läser sådant jag är jäkligt glad över att ha min sjukersättning.

Samhället är på väg käpprätt åt helvete, vad kommer hända med alla dessa "socialtinkompetenta" människor till slut.

Slutstation Fas-3 ?

Den här artikeln tycker jag var bra
http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/ekono ... ciala.html

Peace skrev:Den här artikeln tycker jag var bra
http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/ekono ... ciala.html

Jag hade tänkt länka till den artikeln här, men upptäckte att det redan var gjort.

Mycket läsvärd artikel som vänder upp och ner på en del etablerade "sanningar".

Bl.a. skiljer artikeln på att vara social och på att ha social förmåga:

En mycket social person har ett stort behov av andra människor i sitt liv, men kan sakna elementära sociala färdigheter. En blyg person kan ha utmärkta sociala förmågor, men sakna behov av att stå i centrum.

Det påpekas att man ofta inte skiljer på dessa begrepp och att det kan få förödande konsekvenser:

Allt för sociala personer blir dessutom dåliga chefer, menar hon. För dem är det så pass viktigt att vara omtyckt att det kan gå ut över beslutsförmågan.

Nämns även här:
http://www.aspergerforum.se/att-prata-a ... 19155.html

Intressant artikel och särskilt belysandet av att behovet av folk omkring sig och all lights on me inte innebär att man är duktig på att ta folk eller förstå andra osv.

Kvasir skrev:Ja ja, en vacker dag kommer företagen inse att de inte tjänar några pengar på att ha en massa anställda som skriver på facebook, utan att de faktiskt måste ha en verksamhet också.

Jag tvivlar. Anledningen till att man vill ha människor med rätt sorts social kompetens är att man vill ha människor som är flexibla, har värderingar och prioriteringar som stämmer överens med ledningens och som inte krånglar.


Facebook står inte i motsättning till att jobba och det står klart mindre i motsättning till att få något annat vettigt gjort än exempelvis detta forum. Sitter man inte och spelar spel eller lägger upp bilder hela tiden så är Facebook förhållandevis lättskött, ungefär som att kolla en telefonsvarare.

Bjäbbmonstret skrev:Sitter man inte och spelar spel eller lägger upp bilder hela tiden så är Facebook förhållandevis lättskött, ungefär som att kolla en telefonsvarare.

Problemet med fejjan tycker jag verkar vara att alltför många blir Facebookmissbrukare och har svårt att slita sig, de har dessutom väldigt många spel som kräver att man loggar in och gör saker regelbundet för att man ska kunna komma vidare vilket skapar ett beroende (jag är inte med själv, men jag har sett det hos mig närstående personer).

Har systematiskt blockat alla spelapplikationer så snart jag fått en inbjudan för att sånt inte intresserar mig.