höjde min grundstämmning

Jag har ätit 60 mg om dagen i 6 år nu. Tycker den dämpar känslan av överhängande katastrof en aning. Så att lämna lägenheten känns mer som Resident Evil än Silent Hill. Lite mindre läskigt men fortfarande jobbigt.
Jag känner att jag skulle behöva mycket mer men 60 mg är väl maxdosen?

Xzirie skrev:Jag har ätit 60 mg om dagen i 6 år nu. Tycker den dämpar känslan av överhängande katastrof en aning. Så att lämna lägenheten känns mer som Resident Evil än Silent Hill. Lite mindre läskigt men fortfarande jobbigt.
Jag känner att jag skulle behöva mycket mer men 60 mg är väl maxdosen?

Det är väl den vanliga maxdosen. Men jag känner faktiskt en person som fick testa nivån i blodet, där den var så låg att hon fick höja en bra bit över maxdosen och då fungerade det bättre. Verkar lite individuellt alltså.

Om du verkligen vill ha mer effekt, så kan du ju fråga om du kan få blodet kollat?

Bror Duktig skrev:Det är väl den vanliga maxdosen. Men jag känner faktiskt en person som fick testa nivån i blodet, där den var så låg att hon fick höja en bra bit över maxdosen och då fungerade det bättre. Verkar lite individuellt alltså.

Om du verkligen vill ha mer effekt, så kan du ju fråga om du kan få blodet kollat?

Nu är jag fruktansvärt dålig på att tjata till mig saker så det lär aldrig hända.

Xzirie skrev:

Bror Duktig skrev:Det är väl den vanliga maxdosen. Men jag känner faktiskt en person som fick testa nivån i blodet, där den var så låg att hon fick höja en bra bit över maxdosen och då fungerade det bättre. Verkar lite individuellt alltså.

Om du verkligen vill ha mer effekt, så kan du ju fråga om du kan få blodet kollat?

Nu är jag fruktansvärt dålig på att tjata till mig saker så det lär aldrig hända.

Ok, men du vet om att möjligheten finns i alla fall. Du kanske kan fråga om det någon gång. Jag är inte heller bra på att tjata till mig saker, mest för att jag inte lyckas med mitt eventuella tjat

oscar skrev:

Kvasir skrev:Är det någon som har påstått att det skulle vara verksamt mot det då? Det är ju i första hand ett antidepressivt och ångestdämpande ämne.

Att använda SSRI mot tvångssyndrom är inget nytt. Felet, som jag ser det, är att likställa "stimming" med tvångsbeteenden. Om jag tolkat det rätt så har dom ju helt olika orsaker.

EDIT: Förresten gillar jag inte folk som vill "bota" all autism. Hej då till jag vet inte hur många århundraden av teknisk utveckling.

Vad jag förstår så finns det två typer av tvångssyndrom. Den ena är ett sådant som personen inte gillar. Dvs personen vill bli av med sitt tvångssyndrom. Det andra är ett sådant som personen gillar. Jag tror jag läst något om att man får inte behandla ett tvångssyndrom om personen gillar det. Dvs personen måste själv säga att den vill bli av med det för att den ska kunna behandlas.

När det gäller autistiskt tvångssyndrom (OCD - autistic traits) så kan det lika väl förklaras tycker jag som autistiskt repetativt beteende. Dvs inte tvångssyndrom alls. Frågan är vad skillnaden egentligen är mellan tvångssyndrom och autistiska drag. Här är ett intressant dokument :

http://www.handikappupplysningen.se/gn/ ... yndrom.pdf

Jag får känslan av att allt tvångssyndrom borde kunna förklaras som autistiska drag. Men man brukar skillja på vanligt tvångsyndrom och tvångssyndrom + autistiska drag och tvångsyndrom + tics. Läs dokumentet för att få reda på mer.

Bror Duktig skrev:

Xzirie skrev:Jag har ätit 60 mg om dagen i 6 år nu. Tycker den dämpar känslan av överhängande katastrof en aning. Så att lämna lägenheten känns mer som Resident Evil än Silent Hill. Lite mindre läskigt men fortfarande jobbigt.
Jag känner att jag skulle behöva mycket mer men 60 mg är väl maxdosen?

Det är väl den vanliga maxdosen. Men jag känner faktiskt en person som fick testa nivån i blodet, där den var så låg att hon fick höja en bra bit över maxdosen och då fungerade det bättre. Verkar lite individuellt alltså.

Om du verkligen vill ha mer effekt, så kan du ju fråga om du kan få blodet kollat?

Det var ett intressant förfarande. Borde göras oftare. Vad jag förstår så brukar läkare bara byta medicin vid oönskad effekt.

carl skrev:

Bror Duktig skrev:

Xzirie skrev:Jag har ätit 60 mg om dagen i 6 år nu. Tycker den dämpar känslan av överhängande katastrof en aning. Så att lämna lägenheten känns mer som Resident Evil än Silent Hill. Lite mindre läskigt men fortfarande jobbigt.
Jag känner att jag skulle behöva mycket mer men 60 mg är väl maxdosen?

Det är väl den vanliga maxdosen. Men jag känner faktiskt en person som fick testa nivån i blodet, där den var så låg att hon fick höja en bra bit över maxdosen och då fungerade det bättre. Verkar lite individuellt alltså.

Om du verkligen vill ha mer effekt, så kan du ju fråga om du kan få blodet kollat?

Det var ett intressant förfarande. Borde göras oftare. Vad jag förstår så brukar läkare bara byta medicin vid oönskad effekt.

Den som fick detta utfört, hade ätit medicin länge. Kanske misslyckats med flera preparat (jag vet inte). Hon hade mått dåligt och ätit medicin i över tio år.

Det är säkert enklare att bara byta preparat (för läkaren som inte behöver må dåligt).

Men om en person får önskad effekt, fast för svag, så borde det ju vara mycket intressant att kolla.

jag avstår från medicin eftersom jag blir sämre än bättre,fick en gång reldox kunde då inte ens gå, kissade ned mig och bajsade ned mig,tala om förnedring

Jag fick Fluoxetin 20mg utskrivet idag. Vet dock ej om jag kommer att börja ta dom. Har denna omgången varit tungt depremerad i ca 8månader. Har aldrig tidigare gått på antidepressiva.

Vad finns för åsikter/erfarenheter av denna medecin?

Moderator mnordgren:

Slog ihop två trådar om samma ämne.

Det där är vanskligt, för hur medicinen verkar skiljer sig drastiskt från person till person. Fluoxetin hjälpte mig inte alls. Inte heller Sertralin eller Fontex. Kort sagt - inget SSRI bet på mig. Dottern däremot gick ifrån svår ångest och djup depression till nästan fullt fungerande på drygt ett år av Sertralinbehandling.

Svaret är alltså att oavsett vilka erfarenheter vi andra har så kommer du inte att veta hur den påverkar dig förrän du tar den. Och om du varit (och är?) tungt deprimerad så kanske det är läge att prova? Kom bara ihåg att du kan bli sämre innan det vänder, så om det börjar kännas riktigt jobbigt - ring någon.

Mig hjälpte det inte alls. Fick mycket biverkningar när jag satte in och ut det, men ingen egentligt verkan. Likadant med citalopram.

Men en läkare berättade för mig att SSRI preperat ger tydligare resultat (dvs, en påtagligare förbättring) hos patienter med djup depression som varit sjuka under mindre än ett år, än hos patienter med långvarig, lätt till medelsvår depression (som jag).

Länk till gammal tråd: http://www.aspergerforum.se/fluoxetin-prozac-fluoxetin-fontex-etc-t13887.html

Kände själv ingen större skillnad varken när jag började eller slutade (tvärt efter ca ett halvår).

Moderator mnordgren:

Slog ihop två trådar om samma ämne.

rdos skrev:Ny studie som Autism Speaks varit involverade i: http://www.sciencedaily.com/releases/20 ... 135122.htm

Slutsats: Fluoxetine är inte bättre än placebo på att lindra "repetitive behaviors". Knappast förvånande.

ÄÄÄ tror icke det denna är den bästa medicinen för oss med AS även kallad fontex..!!!

denna var den första och den med minst biverkningar..!!!!!!!!!!!

käkade denna under 2 ring redan i gymnasiet morsan ville att man skulle börja med den..

prozac denna är lite små skoj..!!!



Ärligt talat så tror jag icke det gör någon skillnad är man sjuk innan så är man sjuk på den också men visste det gör så man icke blir deprimerad.

Medicinen från helvetet

Frågan är vilken av dem som ger minst biverkningar

marcooleo skrev:Frågan är vilken av dem som ger minst biverkningar

Det skiftar från person till person.

Alla ssri jag provat funkar för mig som ett filter mot inre och yttre stimuli. Alltså mina "depressioner" är inga depressioner egentligen, utan överbelastning av känslor och intryck som "slår ut" systemet. Ssri gör att det "tystnar" vill jag säga. Utan det blir jag lätt "sprängfärdig".
Fluoxetin funkar bäst av alla jag provade, då den inte berövar mig på energi. 20 mg känns sunt, en högre dos gör mig lätt likgiltig.
Är jag "uppvarvad", så blir jag det utan medicin. Det är tack vare den jag varvar ner.

Fluoxetin verkar sämst enligt studier vad gäller depression och ångest men påverkar den sexuella funktionen minst

Jag begriper inte att det är så många som får fluoxetin utskrivet, en gammal medicin som inte är lika potent som de andra, min läkare sa att Fluoxetin skrivs inte ut längre...Hur kan det komma sig att så många med AS får Fluoxetin?

marcooleo skrev:Jag begriper inte att det är så många som får fluoxetin utskrivet, en gammal medicin som inte är lika potent som de andra, min läkare sa att Fluoxetin skrivs inte ut längre...Hur kan det komma sig att så många med AS får Fluoxetin?

Kan det vara så att den fungerar för vissa?...

marcooleo skrev:Jag begriper inte att det är så många som får fluoxetin utskrivet, en gammal medicin som inte är lika potent som de andra, min läkare sa att Fluoxetin skrivs inte ut längre...Hur kan det komma sig att så många med AS får Fluoxetin?

Anledningen är troligen att Fluoxetin är ett av två SSRI godkända för barn under 18, och de flesta får sin diagnos före 18 åå. Själv skulle jag inte sätta in Fluoxetin, eftersom det erfarenhetsmässigt inte brukar bita så bra på just de pålagringar som är vanliga på AS-patienter. Jag skulle i de allra flesta fall välja Sertralin (= Zoloft) eller i andra hand Paroxetin (= Seroxat).

Fluoxetin fungerar rätt bra på mina svåra fixeringar som kan handikappa mig väldigt mycket i perioder.

Såklart väljer jag fluoxetin när det fungerar, när jag vet att Sertralin och Paroxetin påverkar sköldkörtel, håravfall m.m. mer.

Sedan det individuella där det faktiskt finns folk som tycker att sertralin inte fungerar, men fluoxetin gör det.

***

Angående biverkningar finns många problem.

- läkare som inte rapporterar (otroligt vanligt att de inte gör)
- att biverkningarna har långt högre frekvens, då t.ex. håravfall inte rapporteras om det inte är av en riktigt allvarlig grad, dito för viktökning m.m. m.m.
- att man både kan skrämmas upp av, men också få vettig info av privatpersoner på internet. Internet tenderar att dra till sig de som är missnöjda, samtidigt som det är ett bra ställe att hitta riktigt folk som varit med själva och inte bara läsa i FASS eller lyssna på en sanningsglidande läkare. Själv hade jag bl.a. vid utsättningen nytta av att hitta ett större gäng personer med stora utsättningsproblem. Eftersom jag själv tillhörde dem, så fick jag bra med tips. Samtidigt kan jag förstå att andra kan skrämmas att tro att det är jättevanligt att det blir så vid utsättning.

ALLA läkare jag haft, har tonat ned och t.o.m. förnekat biverkningar. När internet-FASS kom, blev det bättre. Då insåg de väl att patienterna direkt kan kontrollera vad som sagts.