Jag är den tystlåtne. Lider av att inte veta vad jag ska säga. Däremot tänker jag mycket, tankar i huvudet hela tiden.

Jag pratar mycket, fort, associerar för ofta och avbryter alldeles för ofta. Klassisk pladdermaja med en twist av ufo.

Angelic Fruitcake skrev:Jag pratar mycket, fort, associerar för ofta och avbryter alldeles för ofta. Klassisk pladdermaja med en twist av ufo.

+1

Ungefär likadan är jag. Iaf pratar jag mycket fast kanske inte så fort. Och det händer att jag avbryter också.

Väldigt pratig ibland när jag känner mig socialt trygg, men när jag är otrygg har jag extremt svårt att öppna käften.

Jag är antingen tyst eller pladdrig. Aldrig mitt emellan sa iaf skolan.

Gafsan skrev:

Angelic Fruitcake skrev:Jag pratar mycket, fort, associerar för ofta och avbryter alldeles för ofta. Klassisk pladdermaja med en twist av ufo.

+1

Ungefär likadan är jag. Iaf pratar jag mycket fast kanske inte så fort. Och det händer att jag avbryter också.

+1 Med extra tvisten att jag hatar att prata. Jag brukar kalla mitt pratande för pratdiarre. Det sker per automatik, jag hatar det.

Jag är oftast tyst och grubblar för mig själv, om man bortser ifrån när jag pladdrar om mina specialintressen då

Jag initierar sällan en dialog. När jag väl är inne i en, så kan jag prata en hel del dock.

clivia skrev:

Gafsan skrev:

Angelic Fruitcake skrev:Jag pratar mycket, fort, associerar för ofta och avbryter alldeles för ofta. Klassisk pladdermaja med en twist av ufo.

+1

Ungefär likadan är jag. Iaf pratar jag mycket fast kanske inte så fort. Och det händer att jag avbryter också.

+1 Med extra tvisten att jag hatar att prata. Jag brukar kalla mitt pratande för pratdiarre. Det sker per automatik, jag hatar det.

Jag gillar iofs att prata, men jag kan inte stänga av det med vilja. Ibland vill jag faktiskt inte prata, för jag känner att jag säger fel saker, eller jag vet att den andra vill ha det tyst, men käften går likförbannat om jag inte fokuserar stenhårt på att inte säga något. Det är ganska jobbigt. Folk fattar ju inte att man faktiskt försöker vara tyst och snäll.

Jag är vanligtvis väldigt tystlåten av mig, ser mera till att "göra mer" och "prata mindre", både av autismrelaterade anledningar, och på grund av min inställning att "ju mera man pratar, ju mindre får man gjort".

geocache skrev:Jag är vanligtvis väldigt tystlåten av mig, ser mera till att "göra mer" och "prata mindre", både av autismrelaterade anledningar, och på grund av min inställning att "ju mera man pratar, ju mindre får man gjort".

Det är tyvärr alldeles sant. Om jag pratar glömmer jag hela tiden bort vad jag håller på med och klantar mig på de enklaste av sysslor :/

tassmaniac skrev:Jag är oftast tyst och grubblar för mig själv, om man bortser ifrån när jag pladdrar om mina specialintressen då

samma här

Jag är norrlänning, så jag säger ju bara "shhwooo" (på inandning)

Jag är en kombination av pratkvarn och clown i de sammanhang jag känner mig trygg. Känner jag mig osäker så blir jag genast mer tystlåten. Samma sak om jag mår dåligt, då är jag både tyst och dålig på att lyssna.

Tyst och tankelös. Vet numera hur man ska vara trevlig, men det sista jag orkar. Behöver lära mig av med att lyssna.

Tyst. Tar för lång tid på mig för att komma på vad jag ska säga. Det är därför jag föredrar att kommunicera per mail eller andra långsamma sätt.

Fast helt tyst är du inte Zombie. Du levererar ju en och annan lysande one-liner även IRL. Men det är sant att du är en bra lyssnare. Det är inte jag. Ju mer jag lyssnar ju snabbare går mina egna tankar och sen missar jag hälften. Men jag skulle gärna vilja vara bra på det.

MsTibbs skrev:Jag är antingen tyst eller pladdrig.

+1

Angelic Fruitcake skrev:Ju mer jag lyssnar ju snabbare går mina egna tankar och sen missar jag hälften.

Bara hälften, det låter riktigt bra...

Angelic Fruitcake skrev:Men jag skulle gärna vilja vara bra på det.

Jo, tänk om... Vore en underbar egenskap att faktiskt kunna lyssna.

fast det är ju inte lyssnandet som är problemet... iallafall inte för mig...
problemet är när jag både måste lyssna och förstå vad de säger.

Angelic Fruitcake skrev:Fast helt tyst är du inte Zombie. Du levererar ju en och annan lysande one-liner även IRL. Men det är sant att du är en bra lyssnare. Det är inte jag. Ju mer jag lyssnar ju snabbare går mina egna tankar och sen missar jag hälften. Men jag skulle gärna vilja vara bra på det.

Tack för de vänliga orden. Kom väl till pass också, inte för att jag vill gå med håven men... hur man nu skriver.

Och jag kan vara vänlig tillbaka utan att vara trevlig : Jag uppfattade dig omedelbart som en lyssnare. Du har det i dig. Begriper inte heller hur du skulle ha blivit så klok, ödmjuk och receptiv som du är annars. Men jag märker ju det andra också och känner din frustration med de spegelneuroner som även jag saknar . Vet inte hur det går ihop, men undrar om inte du, liksom jag och säkert många fler av oss, kan ha rätt tydliga skillnader mellan grundpersonlighet och dysfunktionssymptom? Rastlöshet (ADHD?), ångest, överfull ansvarskorg och annat är ingen bra miljö för en lyhörd grundpersonlighet. (Men folk har blivit bättre med rätt behandling.)

Fenren skrev:fast det är ju inte lyssnandet som är problemet... iallafall inte för mig...
problemet är när jag både måste lyssna och förstå vad de säger.

Det är ju det som är problemet, när man hört det första påståendet så sätter tolkningssystemet igång och kanske även funderingarna på hur man ska svara, så resten av utläggningen från motparten går ofta om intet.

Jag är antingen eller: pratar massor med de jag verkligen känner och trivs med. Annars blir jag knäpptyst i obekväma sociala sammanhang.

Miche skrev:

Fenren skrev:fast det är ju inte lyssnandet som är problemet... iallafall inte för mig...
problemet är när jag både måste lyssna och förstå vad de säger.

Det är ju det som är problemet, när man hört det första påståendet så sätter tolkningssystemet igång och kanske även funderingarna på hur man ska svara, så resten av utläggningen från motparten går ofta om intet.

precis!