FamiljenM skrev:Ibland vill jag inte ens träffa min sambo

Nej, inte jag heller. Så är det med det!

angående att träffa nya människor överhuvudtaget så har jag bara ett enda tips, tänk inte på det innan, låt det bara ske. när man börjar tänka, så börjar även analyserandet, och det förstör all naturlighet med det hela. bästa sättet att träffa nya människor är att bara ta det som det kommer

100% medhåll!

catasa skrev:Det är läskigt. Jag är glad när jag kommer hem igen och det har gått bra
Jag är osäker. Jag är osäker på om jag blir dömd och vad andra tycker. Men det är ju inte säkert att andra tänker så mycket på det, utan det är bara jag som är osäker.
Men jag har endå blivit lite säkrare än jag var innan.
Det är svårt att ta sej in i en grupp. Men jag tänker att även om ingen pratar med mej så behöver inte det betyda att dom inte bryr sej. Eller inte vill. Dom kanske bara är lika osäkra som jag. Att dom inte vet vad dom ska säga. Eller dom kanske tror att jag inte vill prata. Det finns ju dom som är tysta hela tiden och trivs bäst med det.
På möten tycker jag alltid att andra är mer pratsamma än vad jag tycker att jag är. Jag säger inte så mycket. Sen när någon väl säger nåt till mej så kanske jag inte hört allt för att jag hade inte räknat med att någon skulle prata med mej.
Det är svårt att veta vad som är det rätta att säga.

Jag känner igen mig SÅ VÄL! Jag har exakt samma problem om det kan vara någon tröst.

vallesmamma skrev:

catasa skrev:Det är läskigt. Jag är glad när jag kommer hem igen och det har gått bra
Jag är osäker. Jag är osäker på om jag blir dömd och vad andra tycker. Men det är ju inte säkert att andra tänker så mycket på det, utan det är bara jag som är osäker.
Men jag har endå blivit lite säkrare än jag var innan.
Det är svårt att ta sej in i en grupp. Men jag tänker att även om ingen pratar med mej så behöver inte det betyda att dom inte bryr sej. Eller inte vill. Dom kanske bara är lika osäkra som jag. Att dom inte vet vad dom ska säga. Eller dom kanske tror att jag inte vill prata. Det finns ju dom som är tysta hela tiden och trivs bäst med det.
På möten tycker jag alltid att andra är mer pratsamma än vad jag tycker att jag är. Jag säger inte så mycket. Sen när någon väl säger nåt till mej så kanske jag inte hört allt för att jag hade inte räknat med att någon skulle prata med mej.
Det är svårt att veta vad som är det rätta att säga.

Jag känner igen mig SÅ VÄL! Jag har exakt samma problem om det kan vara någon tröst.

Samma här, framför allt förr om åren, för mig har det blivit något bättre.

Samtidigt är det väldigt allmänmänskligt också (tror jag). Man kan plocka upp vilken bok som helst om populärpsykologi om hur gruppers dynamik och sånt fungerar, både privat och på arbetsplatser.

Det som catasa skriver har också lite att "social fobi light" över sig. Och människor med psykiska problem brukar ha lättare för att drabbas av det. Men jag har alltid trott att social fobi är ett tillstånd, ingenting kroniskt.

KBT rekommenderas ofta mot social fobi. Jag tror att det ibland kan räcka att läsa någon av alla dessa populärpsykologiska böcker som finns. Tänk dock på att den typen av böcker nästan alltid vänder sig till NT. Vilket dock inte betyder att en aspergare/npf:are inte kan hitta guldkorn där.

notch skrev:angående att träffa nya människor överhuvudtaget så har jag bara ett enda tips, tänk inte på det innan, låt det bara ske. när man börjar tänka, så börjar även analyserandet, och det förstör all naturlighet med det hela. bästa sättet att träffa nya människor är att bara ta det som det kommer

+1

barracuber skrev:Samma här, framför allt förr om åren, för mig har det blivit något bättre.

Samtidigt är det väldigt allmänmänskligt också (tror jag). Man kan plocka upp vilken bok som helst om populärpsykologi om hur gruppers dynamik och sånt fungerar, både privat och på arbetsplatser.

Det som catasa skriver har också lite att "social fobi light" över sig. Och människor med psykiska problem brukar ha lättare för att drabbas av det. Men jag har alltid trott att social fobi är ett tillstånd, ingenting kroniskt.

KBT rekommenderas ofta mot social fobi. Jag tror att det ibland kan räcka att läsa någon av alla dessa populärpsykologiska böcker som finns. Tänk dock på att den typen av böcker nästan alltid vänder sig till NT. Vilket dock inte betyder att en aspergare/npf:are inte kan hitta guldkorn där.

Jag kallar det "social ångest". Fobi tycker jag låter mer som "jag gör det bara inte". Medan ångest låter mer som att "jag gör det men tycker det är läskigt".
KBT har provats. Det kan funka på någon annan, men inte på mej.

catasa skrev:

barracuber skrev:Samma här, framför allt förr om åren, för mig har det blivit något bättre.

Samtidigt är det väldigt allmänmänskligt också (tror jag). Man kan plocka upp vilken bok som helst om populärpsykologi om hur gruppers dynamik och sånt fungerar, både privat och på arbetsplatser.

Det som catasa skriver har också lite att "social fobi light" över sig. Och människor med psykiska problem brukar ha lättare för att drabbas av det. Men jag har alltid trott att social fobi är ett tillstånd, ingenting kroniskt.

KBT rekommenderas ofta mot social fobi. Jag tror att det ibland kan räcka att läsa någon av alla dessa populärpsykologiska böcker som finns. Tänk dock på att den typen av böcker nästan alltid vänder sig till NT. Vilket dock inte betyder att en aspergare/npf:are inte kan hitta guldkorn där.

Jag kallar det "social ångest". Fobi tycker jag låter mer som "jag gör det bara inte". Medan ångest låter mer som att "jag gör det men tycker det är läskigt".

Låter vettigt, catasa. Fobi - då hindrar det eller svårt försvårar verkligen ens liv. "Social ångest" var ett bra uttryck som man inte stött på så mycket. Alla dessa begrepp.

De kanske menar att obehandlad SF - då hindras man kraftigt i sitt liv medans behandlad SF - då vågar man mer. Frågan är dock vad som är en bra behandling.

catasa skrev:KBT har provats. Det kan funka på någon annan, men inte på mej.

På vilket sätt funkade det inte för dig?

Jag har också prövat det en gång under ett år. Men jag tyckte att hon var ganska psykodynamiskt inriktad för hon pratade nästan enbart om barndomen. Vilket iofs var trevligt och tuttenuttigt men gav inte något. Hon var även lite här-och-nu men inte speciellt mycket. Det hela blev urvattnat och blaha-blaha.

Meh, vilken dålig KBT-terapeut. Jag gick i KBT för andra saker (eller egentligen ACT, men det är närliggande) och själva poängen är att utmana sina egna rädslor och lära sig hantera negativa känslor, ge sig själv i uppdrag att gradvis övervinna sina svårigheter för att upptäcka att rädslan var obefogad. Det ska vara läxor, rationell analys av känslor och medvetande-övningar, inget tjafs om barndomen.

barracuber skrev:På vilket sätt funkade det inte för dig?

Jag har också prövat det en gång under ett år. Men jag tyckte att hon var ganska psykodynamiskt inriktad för hon pratade nästan enbart om barndomen. Vilket iofs var trevligt och tuttenuttigt men gav inte något. Hon var även lite här-och-nu men inte speciellt mycket. Det hela blev urvattnat och blaha-blaha.

Jag ifrågasätter ALLT och går inte på vad som helst bara för att någon säger det

catasa skrev:Jag ifrågasätter ALLT och går inte på vad som helst bara för att någon säger det

"Jag försöker ifrågasätta ALLT" bör det vara. Då man inte kan veta vad man inte ifrågasätter.

dotxthree skrev:

catasa skrev:Jag ifrågasätter ALLT och går inte på vad som helst bara för att någon säger det

"Jag försöker ifrågasätta ALLT" bör det vara. Då man inte kan veta vad man inte ifrågasätter.

Jag förstår inte vad du menar och vad du är ute efter.
Är det ett försök i att skrämma iväg folk (mej) från forumet för att dom inte använder sej av 100% korrekt svenska?

Jag hoppas du kommer att vara kvar catasa för jag tycker du är trevlig

Jag vet inte... hur de andra vågar. Själv har jag ännu inte kommit iväg på någon träff.

Funderar lite på Vadstena -träffen i sommar då det är nära släktens trakter. Dessutom mitt under semesterperioden vilket skulle passa mig bra.

Men, som jag tidigare sagt i forumet: jag känner mig så AS ("alien"), att de andra deltagarna kan få för sig att stryka sin AS-diagnos ... Även om jag ex gillar datorer vilket verkar vara "mainstream".

NÅGON ska jag dyka upp i Stockholm, alternativt Uppsala som är i närheten. Men jag plågas av tanken på att kanske vara för annorlunda, även i en grupp med andra aspergare. Kanske är det bara inbillning? Hoppas jag i alla fall.

nano skrev:Jag hoppas du kommer att vara kvar catasa för jag tycker du är trevlig

+1

Det är bra spridning på Aspie-träffarna. Vissa verkar nästan NT medan andra är helt uppenbart avvikande. Men toleransen brukar vara hög.

catasa skrev:Jag förstår inte vad du menar och vad du är ute efter.
Är det ett försök i att skrämma iväg folk (mej) från forumet för att dom inte använder sej av 100% korrekt svenska?

Absolut inte. Jag menar bara att det inte går att veta om man ifrågasätter allt. Det var inget språkligt fel. Jag har själv uttryckt mig på samma vis och blivit tvungen att korrigera det, då det orsakade en hel del missförstånd. Jag försökte bara hjälpa. Det var inte meningen att få dig att känna dig attackerad...

dotxthree skrev:

catasa skrev:Jag förstår inte vad du menar och vad du är ute efter.
Är det ett försök i att skrämma iväg folk (mej) från forumet för att dom inte använder sej av 100% korrekt svenska?

Absolut inte. Jag menar bara att det inte går att veta om man ifrågasätter allt. Det var inget språkligt fel. Jag har själv uttryckt mig på samma vis och blivit tvungen att korrigera det, då det orsakade en hel del missförstånd. Jag försökte bara hjälpa. Det var inte meningen att få dig att känna dig attackerad...

OK. Då vet jag.
Låt gärna bli att hjälpa mej i framtiden, om jag inte ber om hjälp

Angelic Fruitcake skrev:Det är bra spridning på Aspie-träffarna. Vissa verkar nästan NT medan andra är helt uppenbart avvikande. Men toleransen brukar vara hög.

Ja, det tycker jag med.
Sen kan man känna sej osäker i alla fall.

Angelic Fruitcake skrev:Det är bra spridning på Aspie-träffarna. Vissa verkar nästan NT medan andra är helt uppenbart avvikande.

Och observera ordet "verkar". Har en känsla av att jag kan verka väldigt "NT" i många situationer, men det eventuella intrycket bedrar. Jag vet i varje fall flera andra det är så för. Vilket inte hindrar att en och annan också kan vara nästan "NT" — även bland dem som är helt uppenbart avvikande.

Känner mig oftast bara som en vältränad säl bland vanliga dödliga.
Men eftersom ingen haft vänligheten att ge mig en diagnos förräns nu i vuxen ålder, så trodde jag att det var helt normalt att känna sig annorlunda och obekväm i sociala sammanhang.

Kanske är det så att vissa av oss är bättre tränade eller är mer benägna att gå emot obehaget att socialisera med andra, egalt om dom är NT´s eller AS. Vinster med det finns ju onekligen.
Men precis som sälen så kan man ju lära sig att bemästra svåra konster.

Och ibland kan man ju inte annat än att aspa loss rejält och bli helt oförståelig. Även för en själv. Jag menar man både vill umgås och är ändå inte riktigt bekväm med hur det går till.
Vissa går det ju lättare med och då blir jag mer normal av bara farten.

Dagsformen ska heller inte underskattas, och jag är mer förlåtande mot mig själv nu. Dom dar som jag inte riktigt orkar så stannar jag hemma eller ser till att jag har chansen att återhämta mig från den sociala baksmällan när jag klarat av det sociala. Ser numer inget konstigt med att jag behöver återhämntning efter vare sig arbete eller lek.

Angelic Fruitcake skrev:Det är bra spridning på Aspie-träffarna. Vissa verkar nästan NT medan andra är helt uppenbart avvikande. Men toleransen brukar vara hög.

Det är najs, det är så det ska vara - sitta med liksinnade och tugga på om det vanliga eländet är inte speciellt utvecklande.

catasa skrev:Sen kan man känna sej osäker i alla fall.

Jo, det känner jag igen. Känner mig sällan (aldrig) trygg bland folk. Tycker de flesta tittar konstigt på mig och tror att de ser något hemskt hos mig som jag inte uppfattar. Jag räknas liksom aldrig, ganska ledsam eller till och med sorglig känsla.

(Vad i helvete ska jag börja känna känslor och utanförskap nu för när jag blivit medveten om sådant som jag förnekade stenhårt eller rättfärdigade med oväsentligheter förut?)

nano skrev:På min första träff trodde jag att jag skulle bli utslängd inom 10 minuter som infiltratör, men det visade sig att jag passade väldigt väl in.

Jag minns ditt semmelprat! Fast det var inte din första träff, men det första gången jag såg dig iaf.