Hej, jag har AS och får sedan drygt 2 år tillbaka aktivitetsersättning.

I juni nästa år går min ersättningsperiod ut och ny ansökan skall alltså göras om några månader. Jag är extremt orolig för hur detta kommer att gå med tanke på vår nya regering och dess häxjakt på sjuka och funktionshindrade. När man läser i tidningarna om gravt handikappade människor som har det ännu värre än mig får sina ersättningar indragna så tänker jag bara fan detta är ju kört för mig Jag klarar verkligen inte av att arbeta, jag får ångest bara jag tänker på det och hur jag skall klara mig om fk ej beviljar mig fortsatt ersättning.

Jag undrar nu hur det har gått för er andra aspergare som har sjuk/aktivitetsersättning och har förnyat den? Blev ni beviljade eller blev det avslag? Om det blev avslag vad var motiveringen till detta? Hur resonerar försäkringskassan kräver dom ett nytt läkarintyg med utförlig motivering av handikappet eller räcker det med det gamla från förra gången? Är tacksam för alla typer av tankar och erfarenheter ifrån detta.

Hej

Jag känner likadant!
Min största rädsla är att bli hemlös eller att någon stjäl min identitet.
Tryggheten för att inte bli hemlös är aktivitets- eller sjukersättning.

Alltså är jag också orolig för att inte få förnyad aktivitetsersättning.
Jag var tvungen att lämna in en blankett "utredning om bosättning" tillsammans med aktivitetsersättningsblanketten, trots att jag aldrig bott utomlands och jag är så svensk man kan bli. Kolla upp om du också måste lämna in den blanketten är ett råd.

Om någon säger något dumt till dig om att du har en ersättning tänk då på att du har den ersättningen som en kompensation för att du inte har den arbetsförmåga som andra majoriteten av befolkningen har. Det är inte ett bidrag - då du betalar skatt som andra människor.

De frågade om jag kunde jobba,ja, naturligtvis sa jag,. jag kan sträcka ut tungan och slicka på frimärken.
Men kanske jag bli torr i munnen snabbt?

F-kasedamen asgaravde och jag fick mer pengar.

Mardröm skrev:De frågade om jag kunde jobba,ja, naturligtvis sa jag,. jag kan sträcka ut tungan och slicka på frimärken.
Men kanske jag bli torr i munnen snabbt?

F-kasedamen asgaravde och jag fick mer pengar.

Någon som skrattar på F-kassan? Du måste ha gått fel.

Nej, de ringde. De är ju vana vid gnäll, så jag sa, jamenvisst kan jag ljobba, tungan är helt intakt men det är svårt att finns adessa fricmärksslickarjobb.

F-kassan har jag aldrig haft problem med. NU går det bra med dr också.
Nu ska jag bara fixa tandvård.
tralala... o ett jobb. som ger 40-50000.
Funderar på att starta affär..

Kvasir skrev:

Mardröm skrev:De frågade om jag kunde jobba,ja, naturligtvis sa jag,. jag kan sträcka ut tungan och slicka på frimärken.
Men kanske jag bli torr i munnen snabbt?

F-kasedamen asgaravde och jag fick mer pengar.

Någon som skrattar på F-kassan? Du måste ha gått fel.

Ja precis! Nej men allvarligt, jag har träffat på trevlig personal där jag med. Och en handläggare som hjälpte mig fylla i en blankett avslöjade att jag kunde få pengar retroaktivt.
Det var en annan femma än när man gick på soc det, och inte ens fick hjälp med tandvård! Jag blev chockad av hans hjälpsamhet.

Men det är trots allt mina pengar, som jag "tjänat" ihop till genom förvärvsarbete en gång i tiden och som jag betalar skatt på. Så de är inte lika ondsinta på fk som på andra "bidragsställen" enligt mina erfarenheter.

Olika läkare har skrivit mina intyg genom årens lopp. Och det skrivs ju ett nytt varje gång, men då inte lika utförligt om ingenting nytt tillkommit i sjukdomsväg. Om så icke är fallet brukar de hänvisa till tidigare intyg för mer info.

Men nog fan är jag rädd. Man vet ju hur nyckfulla politikerna är, rätt vad det är kan de få för sig att dra alla inom en grupp över en kam och då är man rökt om man inte är tillräckligt handikappad, sjuk eller obehaglig att tas med så ingen vill ta sig an uppgiften att sysselsätta en. Men jag är tillräckligt sjuk, det står så här i ett av mina läkarintyg

Patienten har ingen regelbunden aktivitet utöver att gå ut med hunden och orkar inte mer heller.

Det är viktigt att det framgår tydligt i intyget att man definitivt icke har någon som helst arbetskapacitet.

Äh, dräggla ropa "bajs" som tic och ksta skruvarna man ska sortera på ngn annan,helt ngn mupp som gråter. och vägra lyda auktoriteter.

Mardröm skrev:Äh, dräggla ropa "bajs" som tic och ksta skruvarna man ska sortera på ngn annan,helt ngn mupp som gråter. och vägra lyda auktoriteter.

Inte lyda auktoriteter? Diagnosförklaras ni för det? Det är fan ett mentalt friskhetstecken!

Mardröm skrev:Äh, dräggla ropa "bajs" som tic och ksta skruvarna man ska sortera på ngn annan,helt ngn mupp som gråter. och vägra lyda auktoriteter.

Oj, det låter som jag . Fast jag spottar och väser istället för dreglar, och skriker värre saker än bajs. Det blev så efter att jag åt Concerta, att jag fick mer tics. Innan hade jag bara ögonrullningar och att jag viftade med en handled tills den knakade.

Men jag ska helt klart utnyttja mina nya tics om det behövs. Förbaskade läkemedelsskador, någon gång ska de väl komma till nytta . Bara släppa loss inne på mupparbetsplatsen, bete mig som jag gör inne på affärer, i bilen ensam och i skogen ensam. Då vill de nog inte ha mig kvar länge till.

Bjäbbmonstret skrev:

Mardröm skrev:Äh, dräggla ropa "bajs" som tic och ksta skruvarna man ska sortera på ngn annan,helt ngn mupp som gråter. och vägra lyda auktoriteter.

Inte lyda auktoriteter? Diagnosförklaras ni för det? Det är fan ett mentalt friskhetstecken!

Nej, jag var snäll på NPF-utredningen, men sen...när jag "ska få hjälp" som soctanterna vill...då...då..

hehe,jag gillar dig sugis, en born rebell!

Bjäbbmonstret skrev:Inte lyda auktoriteter? Diagnosförklaras ni för det? Det är fan ett mentalt friskhetstecken!

Svårigheterna att respektera auktoriteter har både för och nackdelar.
Fördelarna ligger väl mest i att vi inte påverkas av reklam och grupptryck.
Nackdelarna är väl att man inte kan behålla arbeten och vänskap lika bra.

En kommentar jag vet av erfarenhet chefer inte gillar
"Men vafa din djävla missbildade åsna, din förbannade analfabet lär dig skriva någon gång för helvete"

Bjäbbmonstret skrev:Inte lyda auktoriteter? Diagnosförklaras ni för det? Det är fan ett mentalt friskhetstecken!

Jo faktiskt!

Det är dels ett tecken på att inte fatta sociala regler, och dels till exempel hålla principer och värden högre sociala strukturer.

Eller som Spike Lee uttryckte det. Do the right thing. Oavsett konsekvenser.

Det omvända "att följa order" blir med samma logik typiskt icke-aspigt och normalt.

Ganesh skrev:

Bjäbbmonstret skrev: Inte lyda auktoriteter? Diagnosförklaras ni för det? Det är fan ett mentalt friskhetstecken!

Jo faktiskt!

Det är dels ett tecken på att inte fatta sociala regler, och dels till exempel hålla principer och värden högre sociala strukturer.

Eller som Spike Lee uttryckte det. Do the right thing. Oavsett konsekvenser.

Det omvända "att följa order" blir med samma logik typiskt icke-aspigt och normalt.

Nja. Det är väl en skillnad mellan att inte förstå sociala regler och att förstå dem och inte acceptera dem. Om det rör sig om det första kanske man felaktigt uppfattas som en modig person med stark integritet. Förutsatt att man inte uttrycker det som UFO exemplifierar det.

Kom igen, sluta tramsa och återgå till trådens ämne. Någon som har några negativa/positiva erfarenheter av att söka ny ersättning? Jag har hört att det är enklare att hålla sig kvar i systemet när man väl har kommit in, det kanske stämmer.

Hej, och välkommen, iceman!

Jag har haft sjukbidrag/sjukersättning sen -94. AS-diagnosen fick jag först i somras; innan dess var det ångesten jag uppgav som orsak...

Samma ångest varje gång det skulle förnyas, jag känner verkligen igen mig...

Enda gången jag fick avslag (efter flera år!) var pga att jag inte hade nån regelbunden kontakt; varken med psykiatrin eller nån annan instans, ingen daglig verksamhet, ingen behandlingsplan, ingenting... Jag bara drev omkring; ensam, förvirrad - och visste inte ens själv varför jag inte klarade att jobba...

...och det gjorde tydligen inte läkaren heller, för hon skrev ett helt värdelöst intyg - bara nånting luddigt om att jag själv tyckte att jag mådde dåligt och inte klarade att jobba... Men det märktes tydligt (även om hon inte skrev det rakt ut) att hon inte egentligen tyckte jag var sjuk, eller behövde sjukbidrag...

Men varför gick hon då med på att skriva intyget??? Snacka om att känna sig lurad! Det hade ju varit bättre om hon sagt det rakt ut - att vi behövde träffas fler gånger, så att hon skulle få en bättre chans att lära känna mig, för att kunna förstå mina svårigheter...

Istället blev de soc-bidrag (+ sjukskrivning, för att slippa söka jobb) de följande ca 9 månaderna...

Men sen fick jag en ny läkare, som förstod mig bättre, och som skrev ett ordentligt sjukintyg, som verkligen styrkte att jag behövde sjukbidrag! FK godkände det, men på villkor att jag hade regelbunden kontakt med öppenvårdsmottagningen.

Sen dess har det aldrig varit nåt problem att få det förlängt, eftersom jag hela tiden haft nån kontakt, antingen med psykiatrin, eller nån daglig verksamhet - huvudsaken att man inte står helt ensam...

iceman skrev:Hej, jag har AS och får sedan drygt 2 år tillbaka aktivitetsersättning.

I juni nästa år går min ersättningsperiod ut och ny ansökan skall alltså göras om några månader. Jag är extremt orolig för hur detta kommer att gå med tanke på vår nya regering och dess häxjakt på sjuka och funktionshindrade. När man läser i tidningarna om gravt handikappade människor som har det ännu värre än mig får sina ersättningar indragna så tänker jag bara fan detta är ju kört för mig Jag klarar verkligen inte av att arbeta, jag får ångest bara jag tänker på det och hur jag skall klara mig om fk ej beviljar mig fortsatt ersättning.

Är det inte så att FK/regeringen främst vill att yngre personer (typ under 30 år) ska arbeta och slippa "utanförskapet"?

Jag är äldre och har inte hört nånting av FK. Skulle de göra det så skulle jag säga att jag efter så många års icke-arbetande behöver arbetsträning. Vill jag jobba så sköter jag mig, dvs ligger lågt. Vill jag inte så är jag mig själv. Tänkte inte ha några vredesutbrott. Det räcker att vara mig själv: Aldrig ljuga om jag tycker att något är dumt och göra saker i min egen takt. Stress fick jag nog av när jag arbetade. Chefen skulle nog snart tröttna.

Som jag ser det är ett jobb inget negativt om det bara är anpassat till mig. Det är alltså vad jag skulle kräva. Finns det inget sånt jobb, ja då kan jag ju inte jobba. Det är ju inte som asperger "går över" el "läker ut". Inte tror jag arbetslivet blivit mer tolerant heller.

Inger Efraimsson, ordförande i F-kassan, hoppar av i protest mot regeringens politik
https://www.dn.se/nyheter/politik/avhopp-i-protest-mot-regeringen/

Ensamflickan: Vilken läskig berättelse! Som sagt, det är viktigt att intyget är tydligt och att det framgår att man är oförmögen att arbeta.

Ibland skriver ju läkaren intyget utan att man är där. Men man kan nog be att få läsa en kopia så snart det är färdigskrivet.

iceman: Är du utredd för arbetsförmåga? Har du gått på någon form av vuxendagis för att kolla hur mycket du klarar av vad gäller sysselsättning?

Mardröm skrev:hehe,jag gillar dig sugis, en born rebell!

Redan som tre-fyraåring protesterade jag inne på affärer när folk trängdes. En gång stod jag och slog vilt omrking mig i entrén på konsum, och skrek:
Usch vad det var fullt med fula tanter här. Jag snurrade runt som en propeller med kepsen i handen, och daskade till så många tantrumpor jag bara kunde.
(Hade en hangup en period på att jag bara gillade gubbar, och ogillade tanter för att de pjoskade och talade babyspråk och försökte "socialisera" mig).

Ensamflickan skrev:Enda gången jag fick avslag (efter flera år!) var pga att jag inte hade nån regelbunden kontakt; varken med psykiatrin eller nån annan instans, ingen daglig verksamhet, ingen behandlingsplan, ingenting... Jag bara drev omkring; ensam, förvirrad - och visste inte ens själv varför jag inte klarade att jobba...

Det bådar inte gott för min del. Jag har ingen regelbunden kontakt med psyk eller något annat, och jag har ingen som helst insats eller verksamhet.
Grejen är att min läkare rätt snabbt konstaterade att psyk inte kan göra mer för mig sedan jag fick min diagnos, och hur gärna jag än skulle vilja protestera så inser jag att han har helt rätt.
Frågan är vad det gör åt sjukpensionen.

iceman: Är du utredd för arbetsförmåga? Har du gått på någon form av vuxendagis för att kolla hur mycket du klarar av vad gäller sysselsättning?

Det jag vet är att arbetsförmedligen inte vill veta av mig, efter att ha blivit bollad hit och dit mellan olika myndigheter, tvingad till "vuxendagis" en period m.m så gav de till slut upp och gav mig rådet att söka aktivitetsersättning.

Utredd för arbetsförmåga? Jo det var väl det dom gjorde när dom beviljade mig aktivitetsersättning. Intyget som läkaren skrev då var väldigt tydligt, det stod typ att jag har en livslång sjukdom och att min arbetsförmåga är helt nedsatt. Min fråga är då: När jag nu drygt två år senare skall förnya ersättningen, räcker det då med detta intyg som jag redan har eller vill dom ha ett nytt? Trots att det på mitt nuvarande intyg framgår att sjukdomen är livslång?

Det senaste året har jag haft regelbunden kontakt med psykiatrin och diskuterat mina problem.

iceman skrev: Min fråga är då: När jag nu drygt två år senare skall förnya ersättningen, räcker det då med detta intyg som jag redan har eller vill dom ha ett nytt?

De vill ha ett nytt, så du måste be en läkare skriva ett färskt intyg.

Om du är utredd så sitter du troligtvis säkert, eftersom det finns en solid grund till påståendet att du saknar arbetsförmåga.

iceman skrev:Intyget som läkaren skrev då var väldigt tydligt, det stod typ att jag har en livslång sjukdom och att min arbetsförmåga är helt nedsatt. Min fråga är då: När jag nu drygt två år senare skall förnya ersättningen, räcker det då med detta intyg som jag redan har eller vill dom ha ett nytt? Trots att det på mitt nuvarande intyg framgår att sjukdomen är livslång?
Det senaste året har jag haft regelbunden kontakt med psykiatrin och diskuterat mina problem.

Om du har tidsbegränsad sjukersättning måste du ansöka på nytt, och då även lämna in nytt sjukintyg. Eftersom du har regelbunden kontakt med psykiatrin, ska det inte vara nåt problem - bara be din läkare skriva ett nytt intyg...

(Men däremot om man har icke tidsbegränsad sjukersättning, och FK har bestämt att det ska kollas upp efter t ex 3 år, så är det upp till FK att ta kontakt med t ex läkaren, el. annan lämplig person, som kan intyga att man fortfarande inte är arbetsför!)

edit: Du hann visst före där, Sugis... :)

sugrövmanövern skrev:

iceman skrev: Min fråga är då: När jag nu drygt två år senare skall förnya ersättningen, räcker det då med detta intyg som jag redan har eller vill dom ha ett nytt?

De vill ha ett nytt, så du måste be en läkare skriva ett färskt intyg.

Om du är utredd så sitter du troligtvis säkert, eftersom det finns en solid grund till påståendet att du saknar arbetsförmåga.

Vad menar du med "utredd"? Alla som en gång har blivit beviljad aktivitetsersättning har väl fått bevisa varför och på vilket sätt de saknar arbetsförmåga? Annars vore det väl märkligt.