Bror Duktig skrev:

rdos skrev:Just auktoritetsbiten i det som ursprungligen skrevs om S har inget med AS att göra. Det brukar vara tvärtom snarare då, att man inte klarar av att hantera hierarkier.

Å andra sidan borde en del aspergare klara av det logiska och enkla i systemet. Om det är en formell hierarki d.v.s och inte informell.

En formell hierarki har en enkel struktur som är lätt att hålla reda på.

Zombie skrev:Behöver inte vara förvärvat. Kan också vara den människans personlighetskompott, till exempel vad de i vården kallar "samsjuklighet".

Gäst10 skrev:Dessa tics och S gångstil hade vi tolkat som att han spände sig för att se större ut och var ett av de saker vi störde oss mest på. Nu känns det som vi fick en förklaring och inte behöver bli förbannade för att "han försöker se stor ut" hela tiden.

Gäst10 skrev:Jag jobbar på ett litet företag med två andra personer varav en arbetskollega (jag kallar honom S) som jag arbetat med i tre år och i mina ögon varit en vidrig, jobbig och hemsk person som jag ansett vara den mest självupptagna person jag träffat.

För några månader sedan kom jag för första gången i kontakt med AS och jag har sedan dess läst ett antal timmar på nätet och även sett några dokumentärer om ämnet och känner mig ganska säker på att min kollega har AS.

opteron skrev:Du verkar vara en psykopat och en stalker, det anser jag.

Gäst10 skrev:Jag skulle behöva hjälp. Jag ber om ursäkt för den enormt långa texten men jag har tre års frustration att släppa ut. Jag ber också om ursäkt om det verkar som jag kastar ut anklagelser, jag känner bara att jag måste fråga.

Jag jobbar på ett litet företag med två andra personer varav en arbetskollega (jag kallar honom S) som jag arbetat med i tre år och i mina ögon varit en vidrig, jobbig och hemsk person som jag ansett vara den mest självupptagna person jag träffat.

För några månader sedan kom jag för första gången i kontakt med AS och jag har sedan dess läst ett antal timmar på nätet och även sett några dokumentärer om ämnet och känner mig ganska säker på att min kollega har AS. Jag skrev ut:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom

och gav det till min andra kollega (Å, 50 år) och bad honom läsa det och han var eld och lågor dagen efter. För oss kändes det som vi äntligen fick svar på varför S var så odräglig (men trots allt snäll) i våra ögon. På wikis lista på symptom och kännetecken tyckte vi allt stämde utom "Starkt logiskt tänkande".

Sedan vi kom i kontakt med AS är det lite lättare att umgås med S eftersom vi nu förstår att han inte alltid försöker vara elak. Vi har ofta tröstat oss när han är som värst med att "han är ju snäll innerst inne". Det är dock fortfarande stora problem på många plan och vi skulle behöva lite råd från er som har AS.


Några iakttagelser och beskrivning av S:

#1
45 år gammal, gift för fjärde gången, en son 10 år gammal, stort umgänge utanför arbetet men det består mest av äldre människor, väldigt social och gillar att träffa nya människor (vilket är lite avvikande från de flesta med AS som jag läst om).

#2
Nästan all kommunikation med S är som en monolog, om jag pratar längre än fem sekunder avbryter han och kan sedan prata i evigheter. Han verkar inte uppfatta ointresse från andra människor utan fortsätter prata även efter att man lämnat rummet. Förstår inte ironi över huvud taget och är helt oförmögen att ge eller ta instruktioner.

#3
S kan/vill inte ha förändringar på jobbet vilket är ett stort problem eftersom vi gjort stora förändringar senaste tiden. Han gör fortfarande allt på samma sätt som han alltid gjort.

#4
Kunder och underleverantörer vill inte ha med honom att göra vilket S inte förstått, han anser att han har ett jättebra förhållande med alla. En annan dålig egenskap S har är att han framställer sig själv som väldigt duktig och framgångsrik i deras närvaro vilket de/vi inte håller med om och finner väldigt jobbigt. Han talar om vår arbetsplats som "sin" och nämner aldrig att "vi" jobbat bra. Om någon frågar hur mycket vi sålde förra året säger han att han sålde x och att han intjänade x kr till företaget.

#5
Mycket av det jag beskrivit kan kanske tillskrivas AS men det är en del av hans beteende som jag inte hittat någonstans när jag läst på nätet om personer med AS:

S verkar leva som i en hundflock med tydlig hierarki. Om man träffar en hund kan den vara väldigt tillgiven men om hundens matte kommer är jag glömd och allt fokus är på henne, om sedan husse kommer är både jag och matte helt ointressanta för hunden.

S fungerar på samma sätt. På vår arbetsplats är vi likställda på pappret men för S är Å 1:a, S 2:a och jag 3:A (och om det finns inhyrd personal är de som luft) där S hela tiden försöker vara Å till lags. I samspelet med Å visar S även viss respekt då han avbryter mer sällan, jag är i dessa konversationer helt obetydlig och om jag och Å pratar försöker han avbryta direkt.
Om våra chefer kommer på besök är inte längre Å intressant och allt fokus ligger på cheferna.
Det märkliga är att då Å är frånvarande (på semester) blir jag alfahanne och S försöker vara mig till lags.
Ligger detta utanför AS?

#6
Han brukar retas med mig och kalla mig för liten (jag är 15 år yngre än S) och en dag svarade jag att jag var större och starkare än honom. Han svarade då allvarligt att jag inte var det trots att jag är 10 cm längre än S och tränar 5 ggr/vecka. Jag kastade honom lite på skoj fram och tillbaka och sedan mätte vi varandra och han var uppriktigt chockad att det jag sa var sant. Trots att jag tittar nedåt varje gång vi ser varandra i ögonen trodde han att han var längre än mig.
Har ni erfarenhet av detta?

#7
Jag och Å har övat vår skoltyska med varandra under lång tid. Vi har pratat lite tyska med varandra på raster i ca 2 års tid och har en ordlista liggande i lunchrummet. I somras kom en tysk kund som S skickade till en konkurrent (något han bara gör som absolut sista utväg) för att de inte förstod varandra. När jag frågade varför han inte kom till mig frågade han varför. När jag sa att jag kunde pratat med dem blev han chockad över att jag kunde tyska och undrade varför jag inte berättat det för honom. Kan detta kopplas till AS?

#8
S har en bror som inte vill ha kontakt med sin släkt för att "de inte förstår honom", han har tvingats lämna sitt jobb för att han inte vill göra sitt jobb på det sätt hans chef vill. Han vill inte betala räkningar utan anser fortfarande att hans far ska göra det.
S farbror har beskrivits för oss som en kopia av sin brorson.
S son är extremt svår att få kontakt med (hälsar aldrig trots att vi träffas ofta) och har börjat isolera sig, han har även stora ordningsproblem i skolan. Han vill bara läsa om fyrhjulsdrivna bilar hela dagarna.

#9
I samband med serieskytten i Malmö kom AS upp i diskussionerna på jobbet men vi förstod att S inte visste vad AS är vilket betyder att han inte fått diagnosen tidigare.



Jag har en annan vän som beskriver sig som "en poäng från Aspie". Han har vissa likheter med S (upprepning av samtalsämnen och fraser, svårt med ironi) men är väldigt skicklig socialt och har "lärt sig" när folk menar allvar eller är ironiska. Han har hjälpts av sin diagnos och lärt sig de delar av det sociala spelet han hade problem med tidigare.
När jag läst på forum verkar det som att de flesta som får diagnosen verkar lättade och villiga att lära sig vad som kan bli bättre.

S är troligtvis helt omedveten om att hans beteende skapar problem (eftersom vi sällan konfronterar honom och han inte vet att många i omgivningen ogillar honom).


A-Ska vi berätta för honom att han har AS? Han verkar lycklig med livet som det är och vi har lärt oss stå ut med honom.

B-Ska vi berätta att hans son kanske har AS? Skolan verkar inte göra något för att ta reda på vad som är problemet med pojken.

C-Ska vi konfrontera honom när han beter sig udda?

D-Ska vi berätta för hans fru om AS? Eftersom alla hans förhållanden bara håller några år kanske det skulle vara lättare för henne att känna till AS.


Tack och lycka till med era liv. Om vi väljer att berätta för S om AS ska jag rekommendera denna sida till honom.

Mvh D

Björne skrev:Låter ärligt talat som du och Å aktivt fryser ut S. Ni snackar en massa bakom ryggen på honom och över skoltyska tillsammans på rasterna utan att S får vara med. Vem umgås S med på rasterna, vem snackar han skit tillsammans med?

Jag antar att du och Å inte tycker ni har någon som helst skuld till det dåliga arbetsklimatet eller?

Gäst10 skrev:Dessa tics och S gångstil hade vi tolkat som att han spände sig för att se större ut och var ett av de saker vi störde oss mest på. Nu känns det som vi fick en förklaring och inte behöver bli förbannade för att "han försöker se stor ut" hela tiden.

Högst oprofessionellt att låta sådana saker gå ut över en yrkesrelation. De flesta aspergare är väldigt sakliga, och det ovan är en väldigt osaklig anledning att bli förargad över. Tidigare skrev du att han trodde han var längre än du trots att du är 10 cm längre än honom. Återigen, en struntsak som inte har någon som helst relevans i yrkesutövandet.

Det låter mer som om det har med rang att göra. Att du har problem med att han verkar anse sig själv ha högre status än er. Har han asperger tänker han inte i de termerna utan utför bara sina arbetsuppgifter på ett korrekt och effektivt sätt. Att det råkar såra din stolthet eller har någonting med arbetsplatsens hierarki att göra har han ingen aning om.

Satsa på att leva och låta leva. Han verkar inte ha gjort dig något ont eller misskött sitt job och då är det upp till dig att stå ut med hans kufiska drag.

wikid skrev:

Gäst10 skrev:Jag jobbar på ett litet företag med två andra personer varav en arbetskollega (jag kallar honom S) som jag arbetat med i tre år och i mina ögon varit en vidrig, jobbig och hemsk person som jag ansett vara den mest självupptagna person jag träffat.

För några månader sedan kom jag för första gången i kontakt med AS och jag har sedan dess läst ett antal timmar på nätet och även sett några dokumentärer om ämnet och känner mig ganska säker på att min kollega har AS.

Om du läser på om narcisstisk personlighetsstörning, m fl stämmer det ju med dem med??

Många med just AS är inte så snara med att hamna i uppmärksamhet då många inte har behov att belysa sig själv som överlägsna andra, då vi kämpar för att passa in och inte vill utmärka oss som annorlunda än NT (pga fördomar och hur vi bemöts av andra i samhället då synen är förlegad,fördomsfull,okunnig och kränkande) - det du beskriver passar in under olika kriterier, där naturligtvis en AS kan vara en av de sakerna - men generalisera mindre och försök istället tala med honom om hur ni upplever arbetet, konkret utan att säga , " du gör .. .du säger...." Använd jag form .. "Jag upplever att ... Jag har noterat att... hur tänkte du då??; Jag tänker så här...." så kan ni ha möjlighet att kommunicera mera, använd korta meningar med konstpaus, låt honom ta in saker pö om pö- om han börjar hålla monolog, sätt upp en hand, säg "stopp!" och påminn om vad samtalet egentligen handlade om..

Helt underbart att personer som du finns och vill göra allt för att stödja och hjälpa din kollega . lycka till

lasseivägen skrev:Har ingen diagnos, men framför allt den sociala förmågan hos AS är "väl" underutvecklad hos mig. Tog mig många år att inse att jag inte förstod min omgivning och att min omgivning inte förstår mig. Har altid känt mig inte höra till men inte förstått varför.
Jag försöker så långt som möjlig tänka logiskt, och har kommit i konflikt med folk som inte förstått när jag försökt förklara, sen blir dom altid förbannade om det visade sig att jag hade rätt. Påstår inte att jag altid har rätt. Jag tror det är ett ganska vanligt problem för aspisar på arbetsplatser, eftersom vi oftast inte ser känslomässigt på problem, försöker i stället se logiskt på alla problem.

Tycke inte inte S verkar som ett klart AS fall, skulle nästan gissa på lite psykopatiska drag, eller någon variant på borderline, med hysterisk (grandios) personlighetsstörning.

animal skrev:Efter noggrant kontemplerande över dina punkter så ska jag räta ut dina frågetecken.

Din kollega, "S", lider av ett tillstånd som är vanligt hos både neurotypiska och Asbergerska människor. Han är vad man, rent kliniskt, skulle klassificera som "en dumdryg bakåtsträvare och navelskådare". Om han till på köpet uppfyller kriterierna för en AS-diagnos är av ringa betydelse.

A-Ska vi berätta för honom att han har AS? Han verkar lycklig med livet som det är och vi har lärt oss stå ut med honom.

Nej, det vore förmätet av er att göra anspråk på att kunna diagnosticera honom med någon nämnvärd träffsäkerhet. Det skulle till och med kunna cementera er -- på hans undermänniskonivå -- inför övriga medarbetare och företagsledning.

B-Ska vi berätta att hans son kanske har AS? Skolan verkar inte göra något för att ta reda på vad som är problemet med pojken.

Nej. Se föregående svar.

C-Ska vi konfrontera honom när han beter sig udda?

Om han är en förlustaffär för er näringsverksamhet så är det enda moraliskt riktiga att se till att befria verksamheten från den börda som S utgör. Se till att få hans bidrag till verksamheten svart på vitt. Se till att han är medveten om att han inte lyckas lura er och att han vet att ni ser honom precis som han är -- en dumdryg bakåtsträvare och navelskådare. Dokumentera alla felsteg han tar, när han kommer för sent till jobbet, stjäl med företagets pennor hem, går hem innan arbetsdagen är slut utan att sjukskriva sig o.s.v. Det är bra inför en eventuell uppsägning. Förhoppningsvis så hinner han tröttna innan det går så långt och söker sig till en ny arbetsplats eller långtidssjukskriver sig.

D-Ska vi berätta för hans fru om AS? Eftersom alla hans förhållanden bara håller några år kanske det skulle vara lättare för henne att känna till AS.

Nej, se svar A och B.

Gäst10 skrev:Tack animal.

Jag vet att de delar av hans personlighet som kommer i konflikt med omgivningen inte beror på AS utan att S troligen har andra psykologiska problem och mycket av debatten här har (på grund av mig) hamnat om S "hundflocksbeteende" och narcissism. Jag vet att det inte ska blandas i diskussionen kring AS eftersom det kan framstå som att jag kränker personer med AS men jag har aldrig träffat en människa som S och tyckte det var spännande att höra andra åsikter än mina, Å:s och kunders.

Wiki skriver: (ledsen att jag inte har andra källor) [...]

lettan skrev:Det finns också aspergare som gärna vill stoltsera och visa sig överlägsna med sin kunskap. Många kan se ner på sådana som inte är lika kunniga, det har ju också med den här egocentreringen som är kännetecknande för aspergare som jag skrev ovan.

Finns många "besserwisser"-aspisar där ute, tro mig, jag har mött många!!!

priz skrev:Hej, förlåt för en tråd som ni säkert sett en miljon gånger inan men jag bara måste veta om han har nått..

Min arbetskollega är speciell, alla jag nånin arbetat med har jag alltid kommit bra överens med, honom skar det sig med från första dagen

Lite symptom:

1. Bryr sig Otroligt mycket om detaljer, går omkring hur mycket som helst och ältar om detaljer, hittar hur många nya saker som helst om dessa detaljer

2. Frågar hela tiden non stop om saker

3. Har noll social kompetens, kommer hela tiden med råd, fattar inte att han klampar på folks tår.. han erbjöd för fan vår chef.. som han känt i 4 dagar att bli hans mentor.

4. Är paranoid, tar allt man säger negativt, hittar på medvetet eller omedvetet (vet ej) lögner som man tydligen har sagt till honom

5. Besserviser, han kan allt, ska alltid förklara hur saker fungerrar trots att man bara vill att han ska hålla käften, spånar ofta om helt andra saker när han pratar...

etc etc...

är det så?