Maldita skrev:AAA, du var ju jättetrevlig. Vi pratade om Kraftwerk, minns jag, och så lite annat.

Kära Malidita, jag tycker du är en begåvad skribent och har god musiksmak - men nu blandar du ihop mig med någon annan IRL har vi inte träffats, det är jag säker på.

Jag är rätt trevlig, ibland. Sällan lagom, även om det är mer stabilt nu.

Kolla Nummer 6 på denna: http://www.pastan.nu/bloggen/kategori/strages-youtubiana.10

KaosPrinsessa skrev:Nått jag undrar med. Vill träffas och säger att jag ska komma men backar ur i sista sekund, men så har jag ju också social fobi.

Vem har bråttom? Jag har social dyslexi. "Come as you are" Det verkar rätt kul enligt de som är där. Men så är de ju störda också

Maldita skrev:AAA, du var ju jättetrevlig. Vi pratade om Kraftwerk, minns jag, och så lite annat.

Det man kan tänka på är att man kan ju gå hem när man vill, man träffas under ordnade former, det är bara snälla människor som är där (iaf de jag träffat). Jag har varit på en eller två träffar, det har varit jättemysigt då alla har varit så trevliga och intressanta att prata med. Vill gärna gå på en ny café-träff!

Fast då har ju folk redan sätt hur man ser ut och låter och rör sig och beter sig, usch.

Har inga problem med att gå dit, tror jag. Ser inte vinsten med det riktigt bara... Men visst kan jag gå fler gånger om jag nu får en stark längtan eller lust.

Bara ramla in liksom är inte min grej. Jag är för obekväm med folk generellt för att spontanumgås.

AAA skrev:

KaosPrinsessa skrev:Nått jag undrar med. Vill träffas och säger att jag ska komma men backar ur i sista sekund, men så har jag ju också social fobi.

Vem har bråttom? Jag har social dyslexi. "Come as you are" Det verkar rätt kul enligt de som är där. Men så är de ju störda också

För att jag inte känner några här och det vore trevligt med kompisar, iof är folk komplicerade och ger mig ångest för jag känner mig granskad och bedömd hela tiden och tål inte kritik alls. Och gör jag inte allt perfekt är det inte värt det. Efter sociala tillfällen går jag oftast hem och gör dumma saker som straff för att jag gjort fel, ex pratat för mkt eller varit för känslomässig eller impulsiv.

KaosPrinsessa skrev:

AAA skrev:

KaosPrinsessa skrev:Nått jag undrar med. Vill träffas och säger att jag ska komma men backar ur i sista sekund, men så har jag ju också social fobi.

Vem har bråttom? Jag har social dyslexi. "Come as you are" Det verkar rätt kul enligt de som är där. Men så är de ju störda också

För att jag inte känner några här och det vore trevligt med kompisar, iof är folk komplicerade och ger mig ångest för jag känner mig granskad och bedömd hela tiden och tål inte kritik alls. Och gör jag inte allt perfekt är det inte värt det. Efter sociala tillfällen går jag oftast hem och gör dumma saker som straff för att jag gjort fel, ex pratat för mkt eller varit för känslomässig eller impulsiv.

Ifall det skulle ha varit aktuellt i diskussionen om tester nyss så tycker inte jag det är någon fara alls. För att veta något måste man lära sig det. Hur skulle det annars gå till? Som om det inte skulle finnas saker jag inte vet eller har fått material till att reflektera över, liksom.

Inte för att jag inte känner igen mig. Tror jag rätt många här gör.
(Har också varit på en del träffar och bra mycket mer än överlevt. )

På min första träff trodde jag att jag skulle bli utslängd inom 10 minuter som infiltratör, men det visade sig att jag passade väldigt väl in.

KaosPrinsessa, det låter som hur jag beter mig emellanåt, så är det inte värre än så ska det nog gå bra om du vill försöka.

Ibland kan jag mingla brilliant också, fast inte på beställning. Från galen och ilsken gubbjävel till charmerande, inställsam gentleman på kort tid. Min sambo undrar var den personen kom ifrån? Sen blir jag ofta ännu mer dum efteråt.

nano skrev:På min första träff trodde jag att jag skulle bli utslängd inom 10 minuter som infiltratör, men det visade sig att jag passade väldigt väl in.

Ha, ha! Ingen tillfällighet att du hamnade där

nano skrev:På min första träff trodde jag att jag skulle bli utslängd inom 10 minuter som infiltratör, men det visade sig att jag passade väldigt väl in.

+1

Angående alla skäl som här räknats upp som anledning för att inte umgås.

Det här är erfarenheter som många av oss har gemensamt och som vi också har förståelse för. Och vare sig kräver förklaringar till eller anser vara konstiga. Eller jo, lite konstiga kanske, men det är ju bland annat det som är bra att prata om med andra som förstår. Plus allt annat som kan vara bra att prata om.
Skadar ju inte heller att öva lite umgänge på dom som förstår, så går det lite lättare sen med NT´s.

nano skrev:På min första träff trodde jag att jag skulle bli utslängd inom 10 minuter som infiltratör, men det visade sig att jag passade väldigt väl in.

Whoa! Jag "vågar" träffa andra här. Men jag har sett det som meningslöst, då jag inte tror att jag skulle vara välkommen. Skulle jag av någon anledning bli insläppt, så skulle jag råka ut för just det du beskrev. Dvs bli utslängd inom 10 minuter pga den jag är och det jag representerar. Menar du att det inte fungerar så eller hade du bara tur?

dotxthree, vad representerar du då?

AAA skrev:dotxthree, vad representerar du då?

Ah, så det är ändå en avgörande faktor?

AAA skrev:dotxthree, vad representerar du då?

Nästan alla här representerar väl ingen annan än sig själv, eller?

AAA skrev:dotxthree, vad representerar du då?

Ja, det lät ju oroväckande, vad kan det vara för farligt som dotxthree anser sig representera? Anställd som handläggare ("tant") för att dalta med alt. förtrycka aspies?

Jag har faktiskt haft sämre erfarenheter av att umgås (i grupp) med folk med AS och ADHD än med NTs för de har typ inte tyckt att man betett sig som man ska göra för att tillhöra de. Sen har många haft attityden "jag har AS/ADHD vilket gör att jag är superbra på vissa saker och gör mig bättre än anda", jag har faktiskt fått det sagt till mig flera gånger.

Miche skrev:

AAA skrev:dotxthree, vad representerar du då?

Nästan alla här representerar väl ingen annan än sig själv, eller?

Jag ställer en fråga därför att han skriver:

Skulle jag av någon anledning bli insläppt, så skulle jag råka ut för just det du beskrev. Dvs bli utslängd inom 10 minuter pga den jag är och det jag representerar.

För min del får han vara nästan hur som helst, jag går ju (nästan) aldrig på träffar. Folk får för övrigt gärna vara som de passar dem när jag är med så länge det inte skadar dem eller andra. Om det skadar dem eller andra kan jag försöka hjälpa till om någon vill ha hjälp, annars får väl jag eller dem byta plats så samtliga inblandade blir mindre irriterade på varandra.

KaosPrinsessa skrev:Jag har faktiskt haft sämre erfarenheter av att umgås (i grupp) med folk med AS och ADHD än med NTs för de har typ inte tyckt att man betett sig som man ska göra för att tillhöra de. Sen har många haft attityden "jag har AS/ADHD vilket gör att jag är superbra på vissa saker och gör mig bättre än anda", jag har faktiskt fått det sagt till mig flera gånger.

Bete dig som du är, det är inte meningen att du ska gå runt på Jorden och vara någon annan än en KaosPrinsessa! Om du vågar vara dig själv en längre tid så kommer du känna att du är du och det är någon att tycka om för du får respekt när du står upp för dig själv och din personlighet (olika egenskaper och värderingar).



Aspergare är (minst) lika olika (vilken paradox att skriva så) som neurotypiska (gillar inte det ordet, för ingen är typisk) så att du träffat på alla möjliga och omöjliga typer är kanske inte så konstigt?

AAA skrev:Bete dig som du är, det är inte meningen att du ska gå runt på Jorden och vara någon annan än en KaosPrinsessa! Om du vågar vara dig själv en längre tid så kommer du känna att du är du och det är någon att tycka om för du får respekt när du står upp för dig själv och din personlighet (olika egenskaper och värderingar).

Funkar inte för mig.

Att "vara sig själv" verkar funka bäst om man är NT och liksom passar in bland de andra NT-arna. Som aspie blir man lätt utmobbad och lämnad ensam om man är sig själv. Det är i alla fall min erfarenhet.

Det enda som funkat för mig är att få en identitet som den jag ungefär är, att tro eller låtsas att jag är något jag inte är gör att jag tappar bort den jag aldrig blev. För jag kom ju aldrig dit innan, men nu har jag en möjlighet att kunna leva, och inte bara överleva, en timme i taget.

Mina svårigheter börjar inte nu, de kan få en lösning nu för jag kan få en möjlighet att förstå vad jag kan ha det lite krångligt med. Jag tycker nog jag är en annan person nu, på gott och ont. Förut kändes det som allt gick i 500 km/h, nu är det snarare någon slags slow motion-rulle jag är med i. Som Truman Show eller Eternal Sunshine, världen som var förut fanns inte liksom och denna känns overklig också.

Det känns som jag varit kanske 20 personer, vet inte om det är inveckling eller utveckling eller bara allmän vilsenhet.

Känner mig inte så aspig, mer hispig.

AAA skrev:Känner mig inte så aspig, mer hispig.

KaosPrinsessa skrev:Jag har faktiskt haft sämre erfarenheter av att umgås (i grupp) med folk med AS och ADHD än med NTs för de har typ inte tyckt att man betett sig som man ska göra för att tillhöra de.

Vad har de tyckt du har gjort för fel då?