"Aspie eyes"?
44 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
"Aspie eyes"?
Läste på något engelskt forum om folk med asperger/autism, och där var det flera som påstod att de brukade se på folks ögon om de hade det. :S
Eller att många med asperger/autism har speciella ögon.
Inte bara gällande dålig ögonkontakt, men t.ex. en speciell uppsyn, dimmig eller stirrig blick. Ibland stora pupiller så man nästan ser "hög" ut.
Jag har alltid tyckt att mina ögon är lite egendomliga, de ser väldigt sorgsna och dimmiga ut. En död och dimmig blick. Ibland väldigt stora pupiller. (nej jag äter ingen medicin!)
Någon mer som har det
Eller att många med asperger/autism har speciella ögon.
Inte bara gällande dålig ögonkontakt, men t.ex. en speciell uppsyn, dimmig eller stirrig blick. Ibland stora pupiller så man nästan ser "hög" ut.
Jag har alltid tyckt att mina ögon är lite egendomliga, de ser väldigt sorgsna och dimmiga ut. En död och dimmig blick. Ibland väldigt stora pupiller. (nej jag äter ingen medicin!)
Någon mer som har det
- rejected_doll
- Inlägg: 31
- Anslöt: 2010-05-20
Jag kan hålla med om det där med ögonen, fast mer då att det är en speciell blick. Det är väldigt tydligt hos barn, men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag vet att när jag först satt och sörjde min sons diagnos satt jag en del på You-tube och såg folks videor av sina autistiska barn och blev helt tagen av hur de alla hade samma blick.
- Angelic Fruitcake
- Inlägg: 3352
- Anslöt: 2010-05-21
- Ort: Täby
Parvlon skrev:Fast det klagas iofs ofta på att man stirrar om man inte tittar runt som en tjackad åsna.
Kunde inte ha sagt det bättre själv
Om ögonen är själens spegel så förstår jag att jag skrämmer skiten ur folk. Smeknamn som 'Stoneface', 'mördarn' och liknande har följt mig hela livet. I mellanstadiet sa en tjej att jag såg ut som en svinförbannad major på krigsstigen som stirrar ihjäl folk och marcherar. Det sägs att jag aldrig ler med ögonen och att man känner att man vill gömma sig när jag tittar på folk.
Kan ju inte dölja att jag tycker om det här lite, lägg till två meter längd och 130 kilo kropp så får ni en bättre bild
Saken är den att 'vanligt folk' som pratar med varandra tittar på hela den andras ansikte och registrerar olika små mikrouttryck för att få en helhetsbild av vad den andra pratar om, de lägger inte bara märke till orden som sägs utan också vilka känslor som används och liknande. AS lägger oftast störst vikt vid vilka ord som sägs och inte så mycket till vilka känslor som är inblandade. Det gör att AS antingen tittar åt ett annat håll eller 'stirrar' sin motpart i ögonen. Allt runt omkring gör oss bara förvirrade och vi hinner inte tolka allt medan det händer så vi fokuserar på något enskilt. Vi har fått lära oss att man tittar på den som talar och alltså fokuserar vi på ögonen men vi följer inte ögonens rörelser utan vi har bara deras ögon som fokuspunkt vilket ger oss en tom stirrande blick.
En som jag som verkligen analyserar varje stavelse och dessutom drar etymologiska paralleller som jag tolkar in i vad som sägs samt omtolkar vad de troligtvis har missuppfattat i de meningar och talesätt de använder, samlar hela deras dialog i en mental hårddisk vilket ger en 'galen stirrande blick' som kan skrämma folk. Blicken uppfattas som genomträngande som om jag läste deras tankar vilket jag också på sätt och vis gör eftersom jag oftast kan läsa av dem innan de säger något.
Nytta och onytta med detta..
Jag har haft många höga befattningar inom facket och som arbetsledare av olika grader samt en del ordförandeposter. Det är en mycket bra egenskap att ha i slika situationer eftersom man får ett oavsiktligt mentalt övertag i alla diskussioner och debatter. Till detta lagt att man alltid är rakt på sak och inte fjantar runt med onödiga kommentarer. Onyttan är i min nuvarande roll som arbetstagare. Jag ska nu bli anställd på ett nytt företag och min blivande chef är en rädd liten osäker kille. Han är jättebra som chef och jag respekterar honom men han är lite rädd för mig. Jag märker ibland att han nästan krymper ihop när jag pratar med honom, jag är dubbelt så stor som honom och det är ju skrämmande bara det. När jag då ser ut som om jag skulle äta upp honom så ger det mig ett visst underläge eftersom man kanske inte vill anställa någon som man ser som ett potentiellt karriärhot. Jag måste alltså tänka på varje liten rörelse, varje litet tonfall osv när jag pratar med honom. Det är ansträngande men så är det att vara aspie.
När jag 'härmar' de andra så blir jag mer accepterad, dvs man 'tittar runt som en tjackad åsna' och då är allt okej för alla NT. Min slutsats är att om man uppför sig mot all aspielogik så blir man accepterad. Tyvärr får jag inte ut något av det sättet att vara. När man tittar runt så hör jag ju inte vad de säger och fattar inte vad de menar med någonting alls. 'Stirrar' jag så fattar jag mer än de vet om men då blir de nervösa och uttrycker sig luddigt istället. Det är inte lätt alltid..
Ett vanligt tips är att hellre "stirra" på näsan/näsryggen/ögonbrynen än rätt in i ögonen. Då blir man inte lika "stirrande" men det verkar ändå som att man möter den andres blick.
Intressant som siste skribenten skrev, att man stirrar på den andres ögon snarare än följer dem.
"Tjackade åsnor"
Intressant som siste skribenten skrev, att man stirrar på den andres ögon snarare än följer dem.
"Tjackade åsnor"
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Sheyen skrev:geocache skrev:Men hur ser man på någons ögon att de är sorgsna?
Det undrar jag också.
Folk brukar säga till mig att jag ser ledsen ut trots att jag inte alls är ledsen. På liknande sätt tror de ofta att jag är uttråkad/trött/irriterad etc fast jag inte ens är det. Så svaret är väl att det egentligen inte går att se trots att folk tycker sig kunna se det? Det är därför jag tycker det är skönt att umgås med Aspergare. Det blir mindre tankeläsning och antaganden.
En kille jag känner med AS ser drogad ut på ögonen men som helhet ser han ut som han ska mörda någon.
Själv får jag höra att mina ögon ser snälla/omtänksamma, sorgsna och magiska/speciella ut. Kattögon har jag fått höra flera gånger med.
Själv får jag höra att mina ögon ser snälla/omtänksamma, sorgsna och magiska/speciella ut. Kattögon har jag fått höra flera gånger med.
- KaosPrinsessa
- Inlägg: 3153
- Anslöt: 2010-10-10
- Ort: Cardiff, Wales
Arkimedes skrev:Sheyen skrev:geocache skrev:Men hur ser man på någons ögon att de är sorgsna?
Det undrar jag också.
Folk brukar säga till mig att jag ser ledsen ut trots att jag inte alls är ledsen. På liknande sätt tror de ofta att jag är uttråkad/trött/irriterad etc fast jag inte ens är det. Så svaret är väl att det egentligen inte går att se trots att folk tycker sig kunna se det? Det är därför jag tycker det är skönt att umgås med Aspergare. Det blir mindre tankeläsning och antaganden.
Jag har fått höra "du ler så vackert men du ler inte med ögonen". Jag tror att det handlar om att man inte "får med" området kring i ögonen i mimiken. Då uppfattar andra ens ögon som sorgsna eller uttråkade eller någonting fast det nog snarare är så att ögonregionen inte uttrycker någon känsla alls. Jag har nog en rätt så livlig mimik (inbillar jag mig, men vad vet jag) men den är till väldigt stor del inövad. Det är mycket lättare att viljemässigt styra musklerna i den nedre delen av ansiktet, tycker jag i alla fall.
Senast redigerad av Gafsan 2011-02-04 16:55:15, redigerad totalt 1 gång.
Jag har tittat på videoklippet och insåg återigen att ögon är bland det vackraste som finns (synd att jag har så svårt att titta på den IRL bara). Ser dock inget udda med dem? Ser helt normala ut tycker jag...
Hon pratar lite långsamt och otydligt, men det är väl inget att hata eller?earlydayminer skrev:Har ni sett personen (miasansom) på youtube som pratar om det? Jag står inte ut.
Jag kommer att tänka på tics när jag ser filmen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tics
En klasskompis jag hade i grundskolan gjorde precis som tjejen i filmen gör med sina ögon. Men vad jag vet har h*n inte Aspergers syndrom, Tourettes syndrom eller hyperkinesi.
Jag stör mig inte på det hon gör med ögonen. Däremot på hennes "slarviga" uttal; uttalar "t" som "d". Men det gör amerikanska människor ofta, ju. Hur det nu kan komma sig att de gör så.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tics
En klasskompis jag hade i grundskolan gjorde precis som tjejen i filmen gör med sina ögon. Men vad jag vet har h*n inte Aspergers syndrom, Tourettes syndrom eller hyperkinesi.
Jag stör mig inte på det hon gör med ögonen. Däremot på hennes "slarviga" uttal; uttalar "t" som "d". Men det gör amerikanska människor ofta, ju. Hur det nu kan komma sig att de gör så.
Nä, det är faktiskt så majoriteten av alla amerikaner uttalar /t/ om det kommer mellan vokaler. Engelska språkets stavning är inte särskilt representivt för det faktiska uttalet.
- Angelic Fruitcake
- Inlägg: 3352
- Anslöt: 2010-05-21
- Ort: Täby
Banzai skrev:Hon pratar lite långsamt och otydligt, men det är väl inget att hata eller?earlydayminer skrev:Har ni sett personen (miasansom) på youtube som pratar om det? Jag står inte ut.
Var skrev jag att jag hatar det? Jag står inte ut med den histrioniska jobbigheten, det är bara det.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
earlydayminer skrev:Banzai skrev:Hon pratar lite långsamt och otydligt, men det är väl inget att hata eller?earlydayminer skrev:Har ni sett personen (miasansom) på youtube som pratar om det? Jag står inte ut.
Var skrev jag att jag hatar det? Jag står inte ut med den histrioniska jobbigheten, det är bara det.
Det gjorde du inte, ber om ursäkt. Vet faktiskt inte var jag fick det ifrån.
Har fått höra jättemånga gånger att jag har en annorlunda blick. När jag möter med blicken så ser jag "igenom" människan och den känner av det. Ibland att jag ser helt tom ut, som om inget fanns där. På fotografier när jag riktar blicken in i kameran tycker de att det känns konstigt för att det blir så intensivt.
- shibedibato
- Inlägg: 473
- Anslöt: 2009-06-21
- Ort: Borta?
Återgå till Övriga Aspergerfrågor