de senaste dagarna har jag vart tvungen att vara hemma från skolan eftersom det är snöstorm här, vilket i och för sig är bra för jag gillar egentligen inte att gå till skolan, men mina rutiner har ju brutits, och jag känner att jag bara blir sur av att sitta hemma och inte göra vad jag brukar göra.

blir sur av minsta lilla, blir sur av att datorn hänger sig, att mitt täcke inte ligger rätt och fastnar i allt, att mina kuddar bara är i vägen, att det är kallt och eländigt, av att jag måste jobba och hålla humöret uppe, liksom låtsas att allt är ok. Kan inte somna för jag ligger och känner surheten eller ilskan i magen.

Jag kan inte få vredesutbrott heller för då undrar de jag bor hos vad det är för fel på mig, och jag orkar inte förklara, så jag slår i saker och drar sönder böcker istället, för att få ut ilskan, men jag känner att det här inte kommer hålla så länge att jag måste gör något åt det.


Nu blir jag sur för att jag inte riktigt kan får fram vad jag tänker, och för att jag stavar som en kratta och måste skriva om
Jag liksom känner hur ilskan börjar bubbla upp inom mig och jag bara vill ligga under täcket och gråta hela dagarna. vad ska man göra när det blir så? Har inte precis någon att prata med heller.

Ut och jogga lite, jag känner ibland också ilska eller depressioner, då joggar jag och det hjälper mycket.

Jag nöjer mig med att gå (för att skona mina stackars knän) och emellanåt går jag långt (senaste gången var jag ute i fyra timmar och gick).

opteron skrev:Ut och jogga lite, jag känner ibland också ilska eller depressioner, då joggar jag och det hjälper mycket.

jogga i snöstorm?

nej jogga i snöstorm tror jag inte är så bra, inte när det är is överallt. e lite bättre idag. dock svårt att komma på något att göra. som sagt blir bara sur över att allt tar lång tid.

Du har inget specalintresse du kan "frossa" lite extra mkt i nu? Ägna dig åt sådant du tycker om så ersätts förhoppningsvis det negativa med det positiva.

Och kommer du inte ihåg det varje gång dina rutiner ändras, skriv ner på ett papper vad du tycker om att göra & sätt upp den på ett bra ställe. Så har du kanske förhoppningsvis hittat på ngt som distraherar surheten.

Hur abstrakt det än kan uppfattas så ilska är en reaktion av rädsla. Vad det är man är rädd för är omöjligt att veta om man inte förstår situationen. Det är nog svårt för oss här att göra. Det låter iaf som att du generellt behöver arbeta på ett bättre självförtroende. Ett Problem är inte ett problem om du kan hantera situationen och vet att du kan det.

Vad som har hjälpt mig en hel del är styrketräning. När jag började träna så kände jag mig väldigt svag. Men jag fortsatte att träna ihärdigt. Varje gång jag ser att mina resultat förbättras, så får jag bättre självförtroende. Det är inte den fysiska i styrkan i sig som orsakar det, utan det faktum att jag får konkreta bevis på att jag har kontroll över vem jag är och det påverkar därför alla aspekter i livet.

Jag rekommenderar att du aktiverar dig med något där du kan känna den kontrollen. Då kommer du gradvis få ett annat perspektiv på alla problem.

En gång i tiden så var jag fruktansvärt aggressions hämmad.
Det har gått över.

Ut och avreagera dig på snöstormen. Skotta. Det enda som kan gå sönder är skyffeln och den går ju att ersätta. Samtidigt får du ju motion...=)

Tiblan skrev:Ut och avreagera dig på snöstormen. Skotta. Det enda som kan gå sönder är skyffeln och den går ju att ersätta. Samtidigt får du ju motion...=)

Fan, å jag som precis flyttat till lägenhet från ett hus där jag skottade och skottade och skottade och...

Fast jag slipper ju den eländiga gräsmattan som måste klippas!

dotxthree skrev:Hur abstrakt det än kan uppfattas så ilska är en reaktion av rädsla. Vad det är man är rädd för är omöjligt att veta om man inte förstår situationen. Det är nog svårt för oss här att göra. Det låter iaf som att du generellt behöver arbeta på ett bättre självförtroende. Ett Problem är inte ett problem om du kan hantera situationen och vet att du kan det.

Vad som har hjälpt mig en hel del är styrketräning. När jag började träna så kände jag mig väldigt svag. Men jag fortsatte att träna ihärdigt. Varje gång jag ser att mina resultat förbättras, så får jag bättre självförtroende. Det är inte den fysiska i styrkan i sig som orsakar det, utan det faktum att jag får konkreta bevis på att jag har kontroll över vem jag är och det påverkar därför alla aspekter i livet.

Jag rekommenderar att du aktiverar dig med något där du kan känna den kontrollen. Då kommer du gradvis få ett annat perspektiv på alla problem.

får börjar simma igen och se om det ändrar sig.
det du säger om rädsla ja det är det antagligen, blir mycket värre med ilskan sen jag började "college", har aldrig gillar skolan. Ligger säkert något i det att jag går i skolan igen. Jag tycker jag har bra självförtroende men det kanske jag inte har.