csharp skrev:jag orkar inte testa en massa andra antidepp som man blir "dåsig" av för de funkar inte... visst jag blir dåsig men jag är trött normalt och kan ändå inte sova så det hjälper inte...

är det normalt att sova en timme per dygn eller sova varannan dag liksom... hur ska man orka börja jobba om nu AF och FK vill sätta mig i arbete...

det känns inte som nån mening med att försöka gå och lägga sig och sova för det är outhärdligt att ligga och vända och vrida på sig i 8 timmar... då kan jag lika gärna va vaken...

Det är inte säkert att just du blir dåsig av antidepp. Jag har ätit antidepp i runt 15 år och de har aldrig förändrat mig speciellt mycket. Jag var ganska "trött" redan innan jag började och det har iofs inte förändrats direkt. Men "trött" är nog mera en del av min personlighet. Däremot de gånger jag slutade ta antidepp då blev jag djupt deprimerad - det visar antagligen på att jag behöver ta dem livet ut.

Sömn är nog väldigt individuellt. Min fru exempelvis påstår att hon är extremt känslig för rubbad sömn. Men hon är också extremt inrutad vad gäller mattider så hon är nog lite speciell.

Vi som är killar och har gjort lumpen vet ju vad det vill säga att exempelvis flytta ett läger mitt i natten, att vara utan riktig sömn långa perioder. När jag jobbar som tidningsbud vaknar jag mitt i natten och jobbar fram till 6-7 - sedan sover jag igen lite på förmiddagen ibland. Men totalt sett är just jag ganska flexibel när det gäller sömn. Men jag förstår att det inte gäller alla.

Jag förstår att du har sömnproblem. Vore det inte enklare att få sömntabletter än adhd-medicin? Nu minns jag inte hela tråden. Många är väl motståndare till sömnmedicin av diverse orsaker. Är det så säkert att adhd-medicin kommer att hjälpa dina sömnproblem? Däremot, om du får adhd-medicin, kanske du kommer må bättre för att du känner dig nyttigare på dagarna, vilket tror jag kommer att hjälpa upp din sömn.

Just adhd-medicin gissar jag klassas som "specialistkunskap". Jag menar, vilken öppenvårdsläkare som helst kan nog inte hjälpa dig där. Därför måste du nog tyvärr försöka hitta någon som verkligen kan adhd/add och annan liknande neuropsykiatrisk problematik. Min egen psykiater är äldre och har lång erfarenhet. En sådan skulle du behöva. Helst ansluten till FK så klart!

barracuber skrev:
Det är inte säkert att just du blir dåsig av antidepp. Jag har ätit antidepp i runt 15 år och de har aldrig förändrat mig speciellt mycket. Jag var ganska "trött" redan innan jag började och det har iofs inte förändrats direkt. Men "trött" är nog mera en del av min personlighet. Däremot de gånger jag slutade ta antidepp då blev jag djupt deprimerad - det visar antagligen på att jag behöver ta dem livet ut.

Jag förstår att du har sömnproblem. Vore det inte enklare att få sömntabletter än adhd-medicin? Nu minns jag inte hela tråden. Många är väl motståndare till sömnmedicin av diverse orsaker. Är det så säkert att adhd-medicin kommer att hjälpa dina sömnproblem? Däremot, om du får adhd-medicin, kanske du kommer må bättre för att du känner dig nyttigare på dagarna, vilket tror jag kommer att hjälpa upp din sömn.

Just adhd-medicin gissar jag klassas som "specialistkunskap". Jag menar, vilken öppenvårdsläkare som helst kan nog inte hjälpa dig där. Därför måste du nog tyvärr försöka hitta någon som verkligen kan adhd/add och annan liknande neuropsykiatrisk problematik. Min egen psykiater är äldre och har lång erfarenhet. En sådan skulle du behöva. Helst ansluten till FK så klart!

jag har provat en del antidepressiva tabletter som tex zoloft, sertralin, citalopram och nu mitrazapin

jag blir dåsig av mitrazapin så pass att jag blir helt yr och trött men kan ändå inte sova... dessutom fick jag såna myrkrypningar i benen så jag kunde inte sova pga det

hela nästa dag blev helt förstörd och jag va helt slut och det är inte tröttare jag vill bli

ungefär samma blir det med tex propovan... jag blir dåsig men kan inte sova...

jag vill iaf prova med adhd medicinering precis som jag har provat andra mediciner för att se om det kan hjälpa mig... gör det inte det så får jag väl sluta med det då... men då vet jag iallafall...

(somnade efter 5.10 imorse... suck)

hur länge ska man behöva ha sömnproblem innan man får sömntabletter?
är mina problem inte så allvarliga?

jag somnar oftast efter 4-5 tiden varje "morgon" och sover en två timmar och sen vaknar jag... och sen somnar jag nån timme till så det blir väl sovtid runt 4 timmar varje "natt/morgon"

jag har haft problem sen i somras 2010 så det är över ett halvår jag har haft sömnproblem och det har bara blivit värre...

Vänd dig till vårdcentralen i första hand, i andra hand öppenvårdspsykiatrin. Kanske skriv sömnschema så läkaren ser konkret hur lite du sover. Borde inte vara något problem att åtminstone få prova för att se om situationen förbättras.

Ett råd är att inte vänta på det. Försök lista ut vad det är som orsakar dina besvär.

Parvlon skrev:Ett råd är att inte vänta på det. Försök lista ut vad det är som orsakar dina besvär.

det är väl vanligt med sömnstörningar vid asperger och adhd...
så jag hoppas ju att få börja medicinera mot adhd så kanske mina sömnproblem blir bättre

just nu gör jag såklart det som läkarna säger... hålla tider med mat och sömn och ta 1 timmes promenad om dagen... mer orkar jag liksom inte heller... jag gör så gott jag kan...

csharp skrev:

Parvlon skrev:Ett råd är att inte vänta på det. Försök lista ut vad det är som orsakar dina besvär.

det är väl vanligt med sömnstörningar vid asperger och adhd...
så jag hoppas ju att få börja medicinera mot adhd så kanske mina sömnproblem blir bättre

just nu gör jag såklart det som läkarna säger... hålla tider med mat och sömn och ta 1 timmes promenad om dagen... mer orkar jag liksom inte heller... jag gör så gott jag kan...

Antar att du anser dig ha haft asperger och/eller adhd hela livet. Så du har alltid haft det likadant i sömnväg som du hade det inatt? Har jag svårt att tro faktiskt.

Läkare är fail, de kommer knappast göra ens i närheten lika mycket för/mot din sömn som du själv kan/gör.

Parvlon skrev:Antar att du anser dig ha haft asperger och/eller adhd hela livet. Så du har alltid haft det likadant i sömnväg som du hade det inatt? Har jag svårt att tro faktiskt.

Läkare är fail, de kommer knappast göra ens i närheten lika mycket för/mot din sömn som du själv kan/gör.

jag har inte haft dessa problem tidigare för jag har jobbat och gått i skolan och då har sömnproblemen varit såna att jag aldrig har känt mig utvilad utan kunnat sova 12 timmar och ändå va trött dagen efter

nästan somnat i skolan och på jobbet för att jag har varit så trött och gått hem från jobbet och kunnat gå o lägga mig direkt och somnat och sovit till nästa dag och ändå kommit för sent till jobbet...
(hypersomni?)

Jag har också haft sömnproblem hela livet, av typ svårt att somna och svårt att vakna. När jag väl somnar kan jag sova "hur länge som helst", tex lägga mig tio en kväll och somna direkt och sedan vakna halv fem nästa eftermiddag. Detta utan att jag varit förkyld eller annan typ av sjuk.

jag vet inte vad som händer om man inte sover alls... alltså om jag inte går och lägger mig eftersom jag ändå inte kan sova...

är uppe ett dygn typ och försöker sova nästa dygn... sova varannan dag...
vet inte vad som händer då... eller om det är så bra...

csharp skrev:jag vet inte vad som händer om man inte sover alls... alltså om jag inte går och lägger mig eftersom jag ändå inte kan sova...

är uppe ett dygn typ och försöker sova nästa dygn... sova varannan dag...
vet inte vad som händer då... eller om det är så bra...

Om man inte sover alls tar det 4-5 dygn före en normal och frisk person blir psykotisk. Så länge kan man nog inte hålla sig vaken med egen vilja utan att få microsömn (kort sömn man inte är medveten om att man har, tänk bilolycka), men det är tydligt i förhörssituationer tex. Om man är lagd åt bipolär så är sömnbrist ett varningstecken på att man håller på att bli manisk, då kan man mota manin genom att höja sömnmedicin eller antipsykotika tillfälligt så personen sover sig frisk.

Du kanske borde få mäta din sömn så du inte lider av nån sömnrubbning?

Jag var på utredning i Uppsala och fick sova fullklistrad med elektroder. Tyvärr var jag så uppvarvad över resan och över alla ljud på avdelningen så mitt adrenalin betedde sig som att jag var i en krigszon. Det blir inte så bra mätningar om man ligger och får panikattacker över att kanske missa flyget hem eller göra nåt annat sedvanligt klant. Trist när man i vanliga fall somnar på 2 sekunder...

Hur sov du förr, innan förra sommaren? Har nåt hänt som gör att du sover sämre?

neuroLogiskt skrev:Du kanske borde få mäta din sömn så du inte lider av nån sömnrubbning?

Jag var på utredning i Uppsala och fick sova fullklistrad med elektroder. Tyvärr var jag så uppvarvad över resan och över alla ljud på avdelningen så mitt adrenalin betedde sig som att jag var i en krigszon. Det blir inte så bra mätningar om man ligger och får panikattacker över att kanske missa flyget hem eller göra nåt annat sedvanligt klant. Trist när man i vanliga fall somnar på 2 sekunder...

Hur sov du förr, innan förra sommaren? Har nåt hänt som gör att du sover sämre?

jag slutade jobba i maj förra året och tiden och åren innan har jag sovit för mycket och nästan somnat på jobbet och kunnat sova hur mycket som helst... somnat hemma hos andra och på kurser... sovit och sovit och sovit....

nu när jag har varit arbetslös och endast hemma så har det vänt och till slut blivit så att jag nästan inte kan somna eller sova alls... och det känns bara som att det blir värre...
för kanske 2-3 månader sen somnade jag åtminstone kanske 2-3 tiden och sov till kanske 10-12 tiden på morgonen...

nu somnar jag runt 5.00 tiden och sover lite och vaknar kanske 8.00 tiden och somnar igen en stund och vaknar vid 11.00 osv...

Har alltid haft problem med sömnen, men det var först då jag började studera på universitetet som jag fick allvarliga problem. Deadline, tenter, labbrapporter, m.m. Tiden räckte aldrig till och jag hade otroligt svårt att varva ner. Sömnbristen, stressen, och oron gjorde att jag hade otroligt svårt att koncentrera mig på allt som hände i vardagen och problemen bara ökade. Sov max 2h per natt och hade ständig ångest. Fick nog av att må dåligt och beslöt mig att ringa till studenthälsans mottagning och reservera tid till psykolog. Gick där några gånger varefter han skickade mig vidare till psykiater för medicinering och intyg för rehabilitering (psykoterapi). Tillsammans med psykiatern kom vi fram till att sömnbristen var största problemet och hon skrev ut sömnmedicin och ångestdämpande. Fick neuroleptika (ketiapin, ketipinor, seroquel) för sömnen och benzodiazepin (alprazolam, alprox) för ångesten. Det var inte förren dosen höjts så att jag kände mig så drogad att jag inte kunde gå eller tala som jag kunde lägga mig i sängen och somna. Började utredas ungefär direkt efter AS-diagnosen eller i samband med den. Fick efter det utskrivet concerta för koncentrationssvårigheter. Gick nog relativt snabbt att få mediciner. Det är nog bara att försöka hitta en specialist som vet vad det rör sig om och kan skriva ut rätt medicin.
Tycker att sömnkvalitén med sömnmedicin är dålig. Har testat mirtazapin 30mg för depression och sover första gången på åratal mer naturligt. Inte lika seg i huvudet på morgonen som med neuroleptika.