Filosofiskt språknörderi
35 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Filosofiskt språknörderi
Jag är inte språklärd och kan inte särskilt många språk. Med tanke på att det är ett av mina största intressen är det himlarns synd att min ADHD har förhindrat mig att lära mig mer.
Så fort det blir teoretiskt så går det åt helsike med koncentrationen.
Jag filosoferar ständigt kring ords grundmening och utveckling, hur de används i olika språkvärldar osv.
Idag är det ordet "duk" som fastnat, och tänkte mig in i hur jag skulle förklara hur vi använder ordet för min engelska kusin (som också kan franska).
Svenskan är ordfattig och ordet duk används till så mycket.
Duka = lägg duken på bordet (och allt annat som ska dit)
Dukning = då är det duken och allt det andra som finns på bordet.
Handduk som används även till fötterna
Huvudduk = används till folkdräkter.
Bröstduk = tillbehör till urringat, att dölja dekolletaget med (nu blev jag filosofisk på det ordet också, suck....)
Duka under? Har det med likduk att göra?
Men till natten är det ett tyg, inte en duk (nattygsbord)
Duktig = håll käft under duken
Engelskan använder cloth för tygbitar som i table cloth, men inte för finare dukar (doily) som sedan spinns vidare på i kläder (clothing).
Exempel på germanska ord som går åt olika håll är vindue (vindöga på svenska) och fönster.
Och varför heter det fenêtre på franska? Inlånat? Eller är det vi som lånat latinets grund?
Latinska och germanska språk kommer väl båda ur Indoeuropeiskan har jag för mig?
Så fort det blir teoretiskt så går det åt helsike med koncentrationen.
Jag filosoferar ständigt kring ords grundmening och utveckling, hur de används i olika språkvärldar osv.
Idag är det ordet "duk" som fastnat, och tänkte mig in i hur jag skulle förklara hur vi använder ordet för min engelska kusin (som också kan franska).
Svenskan är ordfattig och ordet duk används till så mycket.
Duka = lägg duken på bordet (och allt annat som ska dit)
Dukning = då är det duken och allt det andra som finns på bordet.
Handduk som används även till fötterna
Huvudduk = används till folkdräkter.
Bröstduk = tillbehör till urringat, att dölja dekolletaget med (nu blev jag filosofisk på det ordet också, suck....)
Duka under? Har det med likduk att göra?
Men till natten är det ett tyg, inte en duk (nattygsbord)
Duktig = håll käft under duken
Engelskan använder cloth för tygbitar som i table cloth, men inte för finare dukar (doily) som sedan spinns vidare på i kläder (clothing).
Exempel på germanska ord som går åt olika håll är vindue (vindöga på svenska) och fönster.
Och varför heter det fenêtre på franska? Inlånat? Eller är det vi som lånat latinets grund?
Latinska och germanska språk kommer väl båda ur Indoeuropeiskan har jag för mig?
Re: Filosofiskt språknörderi
Flia skrev:Exempel på germanska ord som går åt olika håll är vindue (vindöga på svenska) och fönster.
Och gluggi.
Flia skrev:Och varför heter det fenêtre på franska? Inlånat? Eller är det vi som lånat latinets grund?
Ordet har latinskt ursprung och har via lågtyskan kommit in i svenskan.
Om franskan hade hämtat ordet direkt ur latinet skulle väl s:et finnas kvar, såsom i défenestration.
Ett ord, eller snarare en sorts fenomen, som fascinerar mig, är ordet "klädning" som senare fått en "glidning" till att betyda "klänning"; "klädning" är ju något man gör, medan "klänning" är något man har på sig.
Och inte blir det mycket enklare av orden "påklädning", "beklädning" (om det nu finns ett sådant ord?) och "inklädning".
Ja. Ord som innehåller "kläd" tycker jag är det mest fascinerande som finns, just genom att de har så enormt många "varianter".
Och inte blir det mycket enklare av orden "påklädning", "beklädning" (om det nu finns ett sådant ord?) och "inklädning".
Ja. Ord som innehåller "kläd" tycker jag är det mest fascinerande som finns, just genom att de har så enormt många "varianter".
Re: Filosofiskt språknörderi
HGJ skrev:Flia skrev:Och varför heter det fenêtre på franska? Inlånat? Eller är det vi som lånat latinets grund?
Ordet har latinskt ursprung och har via lågtyskan kommit in i svenskan.
Ja där ser man vad knepiga vägar ord tar ibland.
HGJ skrev:Om franskan hade hämtat ordet direkt ur latinet skulle väl s:et finnas kvar, såsom i défenestration.
Vid polisförhöret: "Jag blev så arg så jag defönsterade honom"
Re: Filosofiskt språknörderi
Flia skrev:Ja där ser man vad knepiga vägar ord tar ibland.
En knepig variant är ordet ekipera som vi importerat från franskan, men de i sin tur fick det från vikingarna där ordets betydelse (så vitt jag minns) betydde att 'utrusta ett skepp'...
Re: Filosofiskt språknörderi
Flia skrev:Svenskan är ordfattig
Fler än Flia som tror.
En svensk nationalmyt som också är dimensionerande för hur mycket svenskarna bryr sig om sitt språk. En uppgiven suck över det får väl bli mitt bidrag till det typiskt svenska svenskhatet ikväll.
Ett språks ordförråd är ingen enkel fråga.
Att kunna avleda och sätta samman många ord från samma stam är ett tecken på rikedom, inte fattigdom, för det ger oproportionerligt flera möjligheter att följa med i verkligheten och folks uttrycksbehov redan utan att behöva låna.
Betydelsenyanser är ojämnt fördelade i alla språk. Om man ändå tycker det är meningsfullt att ta stickprov på sådana är det ingen konst för en kunnig person som är piggare än jag att påvisa områden där svenskan har fler än till exempel engelskan. (Även jag har förresten gett några exempel tidigare i den här avdelningen, men var?)
Re: Filosofiskt språknörderi
Miche skrev:Flia skrev:Ja där ser man vad knepiga vägar ord tar ibland.
En knepig variant är ordet ekipera som vi importerat från franskan, men de i sin tur fick det från vikingarna där ordets betydelse (så vitt jag minns) betydde att 'utrusta ett skepp'...
I équiper är det bortfallna s:et alltså inte markerat.
Varpå jag kom på ordet echappera, som jag tydligen hört nån gång. Var tvungen att slå upp det förstås....
Den känns ju lättydd med närliggande escape, men inte fullt så antikt när jag hittade ordet eskapera.
Den känns nästan som de moderna försvenskningarna av engelska ord. Ibland blir jag alldeles knottrig när jag hör folk använda försvenskningar och betydelsen blir alldeles åt helvete (såklart kommer jag inte på nåt just nu).
Den känns ju lättydd med närliggande escape, men inte fullt så antikt när jag hittade ordet eskapera.
Den känns nästan som de moderna försvenskningarna av engelska ord. Ibland blir jag alldeles knottrig när jag hör folk använda försvenskningar och betydelsen blir alldeles åt helvete (såklart kommer jag inte på nåt just nu).
En del ord kan man spåra ungefär när det importerades till svenskan genom att ta reda på vilket språk det kommer ifrån.
Franska ord blev på modet i och med att Bernadotte blev kung.
Så småningom blev det tyska ord fram till att tyskarnas krigslycka vände (Sverige var ruskigt tyskvänligt länge).
Sen dess är det mestadels från engelskan med mer och mer övervikt mot amerikansk engelska.
Franska ord blev på modet i och med att Bernadotte blev kung.
Så småningom blev det tyska ord fram till att tyskarnas krigslycka vände (Sverige var ruskigt tyskvänligt länge).
Sen dess är det mestadels från engelskan med mer och mer övervikt mot amerikansk engelska.
Å andra sidan är skillnaden mellan tyska och svenska inte större än att man lätt hittar den gemensamma grunden, germanskan.
Det är fascinerande att läsa förståeliga texter på språk där man inte alls förstår det talade språket, som holländska, flamländska, isländska....
Snurrade lite på Wikipedia och översatte till Walon. Många språk på liten yta...
Det är fascinerande att läsa förståeliga texter på språk där man inte alls förstår det talade språket, som holländska, flamländska, isländska....
Snurrade lite på Wikipedia och översatte till Walon. Många språk på liten yta...
Svenskan ordfattig? Oh nej!
Vi kan blunda, engelsmännen kan bara sluta ögonen.
Vi kan bejaka något, det kan inte de.
Vi kan vara lagom, det kan inte de (däremot är inte ordet unikt, som vissa påstår).
Vi kan tacka för senast, de kan bara säga att det var trevligt när de sågs senast.
Vi kan morna oss, de kan bara ligga i sängen och bli vakna.
Vi kan ha fredagsmys och vara nykissade och ordbajsare, sätta ihop ord som arbetslöshetsunderstöd och eurovisionsschlagerfestival.
Svenskan äger!
Vi kan blunda, engelsmännen kan bara sluta ögonen.
Vi kan bejaka något, det kan inte de.
Vi kan vara lagom, det kan inte de (däremot är inte ordet unikt, som vissa påstår).
Vi kan tacka för senast, de kan bara säga att det var trevligt när de sågs senast.
Vi kan morna oss, de kan bara ligga i sängen och bli vakna.
Vi kan ha fredagsmys och vara nykissade och ordbajsare, sätta ihop ord som arbetslöshetsunderstöd och eurovisionsschlagerfestival.
Svenskan äger!
Sedan finns ju alla användbara distinktioner som svenskarna nu håller på att avhända sig för att de lär sig tänka på engelska i första hand och först därefter översätta till svenska, men då bara till de ord eller begrepp som också finns på engelska. Hur många fall som helst och kommer nya hela tiden, bara att ösa. För inträffa säger "alla utom jag" hända eftersom anglosaxarna har happen för båda, ordet framgång har trängts ut av succé, som egentligen betecknar en högre grad av framgång... ... ... ... ... ... ... ...
Ett ord som anses gammaldags och "fint" men som jag tycker om är "huruvida". Det är inte ett snobbigt alternativ till "om".
Jag mötte vederbörande härförleden...
Ett ord jag inte riktigt hittar på svenska är engelskans feat/achievement:
1. A notable act or deed, especially an act of courage; an exploit.
2. An act of skill, endurance, imagination, or strength; an achievement.
Websters ger dessa förslag: bragd, bedrift, dåd, kraftprov, konststycke, prestation.
De svenska orden är så dramatiska, det tror jag inte det engelska behöver vara.
Jag mötte vederbörande härförleden...
Ett ord jag inte riktigt hittar på svenska är engelskans feat/achievement:
1. A notable act or deed, especially an act of courage; an exploit.
2. An act of skill, endurance, imagination, or strength; an achievement.
Websters ger dessa förslag: bragd, bedrift, dåd, kraftprov, konststycke, prestation.
De svenska orden är så dramatiska, det tror jag inte det engelska behöver vara.
För att fylla på mitt tidigare inlägg: inte heller skriver svenskarna i stället för längre. De skriver snarare än även när de menar i stället för, efter mönster av rather than. Visserligen skulle även anglosaxarna kunna skriva instead of, men det gör de inte: det uttrycket tycks ha blivit oanvändbart utom när man syftar på något väldigt konkret.
(Känns löjligt att droppa enstaka exempel när det finns sådana massor, men hjärnan är som den är...)
(Känns löjligt att droppa enstaka exempel när det finns sådana massor, men hjärnan är som den är...)
Kahlokatt skrev:[... och] sätta ihop ord som arbetslöshetsunderstöd och eurovisionsschlagerfestival.
För att inte tala om underrättelsesäkerhetschef och, än värre, dennes underlydande underrättelsesärkerhtechefsekreterare (jag vet inte om båda finns kvar som befattningar idag)
Förkortningarna är rätt lagom de också C UndSäk och C UndSäk Sekr, det verkar som de formellt ska skrivas utan punkter dessutom... jag måste nog försöka gräva fram instruktionen för hur det ska fungera, en annan gång.