Sedan kan man ju alltid reducera det hela till en termfråga om vad man vill kalla "asperger". Som AAA var inne på för ett par sidor sedan.

Men som jag åtminstone försökte påpeka då: vill du avetikettera en massa människor måste du — antingen ha dels åtminstone en idé om varför det de lider av måste ha någon annan biologisk orsak än det aspergarna lider av; dels få med dig samhället på att sätta nya etiketter på dem, etiketter som du då också måste se till är trovärdiga nog att ge folk den hjälp som behövs — eller också förneka att de behöver hjälp.

Sedan kan man svära hur mycket man vill över att etiketter ska behövas för att folk ska vara mänskliga mot varandra, och för min del orkar jag inte svära så mycket som jag vill — det avhjälper man ändå inte genom att undandra folk som är ovanligt beroende av mänsklig behandling den chans de faktiskt har till den.

Här diskuterades ämnet OT i annan tråd:
http://www.aspergerforum.se/kanda-personer-med-as-och-eller-adhd-t9428-144.html

roto skrev:

Sam skrev:

roto skrev:

Windfarne skrev:

roto skrev:Där jag bor så är det flera års kö för att få en utredning. Själv fick jag vänta i 16 månader trots att jag var prioritet 1. Vad jag kunde läsa mellan raderna med den som gjorde utredning på mig var att det är "väldigt inne" att ha AS-diagnos idag.

Vad jag kan läsa mellan raderna är att den personen knappast gör ett bra jobb med huvudet fyllt av förutfattade meningar om sina klienter.

Det håller jag inte alls med om. Fördomar har vi alla, påverkade av samhällets normer och värderingar. Ytterst få människor är kapabla att fatta egna beslut utan påverkan av samhällets åsikter, moral och värderingar. Man kan göra ett bra jobb trots att man krasst konstaterar att det finns människor som vill ha diagnos bara för att det verkar "coolt".

Varför skulle någon vilja ha en diagnos som tex AS om de inte har en problematik som påverkar deras livskvalitet?
vad är vinsten i att få en diagnos som man inte har?
Jag förstår inte hur du tänker och resonerar. Detta får du gärna förklara, så att ditt resonemang blir begripligt.

Samhället drivs av lokaliseringspolitisk, makt och pengar. Drivs man inte av vinstintressen så undanröjer man utan tvekan sin status. I kombination med att det är "inne" att ha aspergers idag så får vi en överdiagnostisering.

Med din logik ska alla ha rätt att få diagnos. Alla har vi problematik på något sätt. Jag tycker inte att man ska klumpa ihop alla med en problematik i aspergers syndrom; skapa hellre en generell diagnos för att med problematik som sträcker sig genom alla spektrum.

Visst kan/har alla ha en problematik mer eller mindre. Bara för att det finns en problematik så får man inte en AS diagnos med automatik. Det är betydlig mer som ska till.

Sina diagnoser väljer man inte själv eller skickar efter per postorder eller får i flingpaketet till frukost.
Min upplevelse är att du inte vet vad du pratar om.

Sam skrev:

roto skrev:

Sam skrev:

roto skrev:

Windfarne skrev:

roto skrev:Där jag bor så är det flera års kö för att få en utredning. Själv fick jag vänta i 16 månader trots att jag var prioritet 1. Vad jag kunde läsa mellan raderna med den som gjorde utredning på mig var att det är "väldigt inne" att ha AS-diagnos idag.

Vad jag kan läsa mellan raderna är att den personen knappast gör ett bra jobb med huvudet fyllt av förutfattade meningar om sina klienter.

Det håller jag inte alls med om. Fördomar har vi alla, påverkade av samhällets normer och värderingar. Ytterst få människor är kapabla att fatta egna beslut utan påverkan av samhällets åsikter, moral och värderingar. Man kan göra ett bra jobb trots att man krasst konstaterar att det finns människor som vill ha diagnos bara för att det verkar "coolt".

Varför skulle någon vilja ha en diagnos som tex AS om de inte har en problematik som påverkar deras livskvalitet?
vad är vinsten i att få en diagnos som man inte har?
Jag förstår inte hur du tänker och resonerar. Detta får du gärna förklara, så att ditt resonemang blir begripligt.

Samhället drivs av lokaliseringspolitisk, makt och pengar. Drivs man inte av vinstintressen så undanröjer man utan tvekan sin status. I kombination med att det är "inne" att ha aspergers idag så får vi en överdiagnostisering.

Med din logik ska alla ha rätt att få diagnos. Alla har vi problematik på något sätt. Jag tycker inte att man ska klumpa ihop alla med en problematik i aspergers syndrom; skapa hellre en generell diagnos för att med problematik som sträcker sig genom alla spektrum.

Visst kan/har alla ha en problematik mer eller mindre. Bara för att det finns en problematik så får man inte en AS diagnos med automatik. Det är betydlig mer som ska till.

Sina diagnoser väljer man inte själv eller skickar efter per postorder eller får i flingpaketet till frukost.
Min upplevelse är att du inte vet vad du pratar om.

+1

Jag orkar inte orda så mycket här, och har absolut inte heller den superba formuleringsförmåga som t.ex. Zombie återigen visar i denna tråd, men jag kan fasiken ändå inte låta bli att försöka flika in något litet själv.

Dina inlägg gör mig både ledsen och förbannad, roto, och visst kan jag förstå att du kanske skriver i affekt (för vem har inte gjort det både en & två ggr. ), men om du ändå stannar upp och tar dig en funderare...tror du verkligen att människor söker sig till vården, får en ev. remiss till en NPF-utredning (och då blir en "bromskloss" i kön) bara för att det "skulle va´ så häftigt att få en AS, ADHD-diagnos" eller dylikt!?

Nej, där anser iaf jag du är rejält ute & cyklar, och inte är vården precis "pigg" på att skriva ut en diagnos som AS heller på

sådana som befinner sig på gränsen

, det fungerar ju för fasiken tvärtom skulle jag vilja säga!

Jag genomgår en utredning för tillfället och den är, rent ut sagt, vidrig och jag skulle då aldrig ha utsatt mig för detta om jag ändå inte anser att det är viktigt i mina försök att få en ev. ledtråd till varför jag inte "funkar normalt", varför jag efter 17-18 års terapi fortfarande inte kan "må bra"!

Jag "vill" absolut inte ha en diagnos inom autismspektrumet, "vill" hellre hålla fast vid "bara" min personlighetsstörning (som ju går att "bota"), men jag kan ju likväl inte blunda för det som alltmer ter sig så klockrent för mig om man ser det hela ur ett annat (autismspektrum-)perspektiv.

Jag behöver kunskap om mig själv och är faktiskt förtvivlad över att bli så, som jag känner det, nonchalant behandlad av utredande neuropsykolog, som väl kanske är inne på din linje, roto, att man skulle "vilja" ha en modediagnos.

Nä, fy fan! (ursäkta franskan!)

OT: Jag är 45 och är därför i stort behov av att bejaka min barnsliga sida, Windfarne , så "kjamis" på er alla återigen!

Jag står faktiskt fast vid min åsikt. Tycker faktiskt att det är en överdiagnostisering på AS i Sverige. De senaste fem (5) åren har antal diagnostiserade ökat med fem (5) gånger så många fall. Självklart tar jag i bejakande att det till viss del beror på att det är en ganska ny diagnos och det är många äldre som äntligen kan sätta en diagnos på sina problem.

Varför tycker du som du gör då?

Vad menar du att AS är?
Vad menar du att AS inte är?
Hur märker man på en AS-diagnosticerad att den har AS?
Hur märker man på en AS-diagnosticerad att den inte har AS?
Vad menar du man ska göra med de sistnämnda istället?

(Och dina siffror, har du källa till dem?)

roto skrev:Jag står faktiskt fast vid min åsikt. Tycker faktiskt att det är en överdiagnostisering på AS i Sverige. De senaste fem (5) åren har antal diagnostiserade ökat med fem (5) gånger så många fall. Självklart tar jag i bejakande att det till viss del beror på att det är en ganska ny diagnos och det är många äldre som äntligen kan sätta en diagnos på sina problem.

Att diagnostiseringarna ökar är inget konstigt, eftersom de som får diagnosen idag både är vuxna och barn. Vilket lätt kan tolkas som en överdiagnostisering av den som vill se det så.

Med tiden kommer nog siffran för hur många som diagnostiseras som vuxna iaf plana ut. Förhoppningsvis så får de som är i behov av en diagnos betydligt tidigare, än vad jag fick och slipper en del av ett evigt famlande i mörker för att försöka passa in i mallen som aldrig passar till fullo.

De slipper att utplåna sin identitet, för att de fått en karta att navigera efter, som förhoppningsvis gör det iaf något lättare att hitta en väg som passar just den man är. Men fram för allt få möjligheten att förstå sig själv bättre, med en ökad självinsikt som vinst.

När vi som idag är äldre, äntligen får vår diagnos, så har vi hankat oss fram under större delen av våra liv på egen hand, eftersom diagnoser som AS inte fanns när vi växte upp, vi var bara udda, knepia och struliga ungjävlar på sin höjd.
Men vi hade iaf turen att samhället hade en struktur som var betydligt mer AS vänlig att leva i till vissa delar.

Om man behöver en diagnos är inte alltid synligt för en utomstående, iaf inte förrän man känner personen betydligt bättre och träffat dem i många olika sammanhang och situationer.
Det vi aldrig kan se är hur "maskineriet" tvingas till att leta och använda kompensationer för de situationer där vi har våra personliga brister.

Om vi behöver en diagnos eller inte har inget med om man är låg- eller högfungerande.

Sam skrev:...
Det vi aldrig kan se är hur "maskineriet" tvingas till att leta och använda kompensationer för de situationer där vi har våra personliga brister.

Uh. Hur menar du här?

Håller för övrigt med dig om allt annat du skrev.

Jag fattar inte vad det är för problem med att många personer, med olika problematik, har samma diagnos. Så är det ju med jättemycket. Om du t.ex. är synskadad så kan det ju betyda allt från att du nätt och jämnt ser för dåligt för att få köra bil till att du är helblind. Om du är rörelsehindrad så kan det innebära allt från att du är totalförlamad och varken kan andas eller svälja, till en lätt hälta. Influensa kan innebära allt från två dagar hemma i sängen med en mysig bok, till döden.

Min personliga gissning är att detta kan upplevas som ett problem a) därför att det är lättare att förstå diagnoser som "rörelsehinder" eller "influensa". Asperger är mera obegripligt och därför vill vi göra det enklare för oss genom att åtminstone göra gruppen personer med Asperger mera homogen. Om alla med AS är ungefär likadana så vet vi lite mer vad vi har att göra med. Och
b) personer med AS kanske har ett större behov av att strukturera upp tillvaron än personer med influensa eller rörelsehinder.... (känner mig träffad själv)

I övrigt instämmer jag med allt som Zombie sagt i den här tråden!

Gafsan skrev:Jag fattar inte vad det är för problem med att många personer, med olika problematik, har samma diagnos. Så är det ju med jättemycket. Om du t.ex. är synskadad så kan det ju betyda allt från att du nätt och jämnt ser för dåligt för att få köra bil till att du är helblind. Om du är rörelsehindrad så kan det innebära allt från att du är totalförlamad och varken kan andas eller svälja, till en lätt hälta. Influensa kan innebära allt från två dagar hemma i sängen med en mysig bok, till döden.

Min personliga gissning är att detta kan upplevas som ett problem a) därför att det är lättare att förstå diagnoser som "rörelsehinder" eller "influensa". Asperger är mera obegripligt och därför vill vi göra det enklare för oss genom att åtminstone göra gruppen personer med Asperger mera homogen. Om alla med AS är ungefär likadana så vet vi lite mer vad vi har att göra med. Och b) personer med AS kanske har ett större behov av att strukturera upp tillvaron än personer med influensa eller rörelsehinder.... (känner mig träffad själv)

I övrigt instämmer jag med allt som Zombie sagt i den här tråden!

+1 Klokt skrivet.

Banzai skrev:

Gafsan skrev:Jag fattar inte vad det är för problem med att många personer, med olika problematik, har samma diagnos. Så är det ju med jättemycket. Om du t.ex. är synskadad så kan det ju betyda allt från att du nätt och jämnt ser för dåligt för att få köra bil till att du är helblind. Om du är rörelsehindrad så kan det innebära allt från att du är totalförlamad och varken kan andas eller svälja, till en lätt hälta. Influensa kan innebära allt från två dagar hemma i sängen med en mysig bok, till döden.

Min personliga gissning är att detta kan upplevas som ett problem a) därför att det är lättare att förstå diagnoser som "rörelsehinder" eller "influensa". Asperger är mera obegripligt och därför vill vi göra det enklare för oss genom att åtminstone göra gruppen personer med Asperger mera homogen. Om alla med AS är ungefär likadana så vet vi lite mer vad vi har att göra med.

+1 Klokt skrivet.

Håller med. Bra sammanfattning av den här långa o snåriga tråden (jag är TS ) Har hittills inte orkat sammanfatta på något sätt. Var hellre intresserad över att ta del av synpunkter.

Anledningen till att jag ville starta tråden var att jag tycker diagnosen är alldeles för bred idag. Samtidigt är jag inte ute efter att exkludera eller särplacera någon. Vilket kanske inte går ihop(?)

(Är samtidigt totalförvirrad över hur DSM-5 kommer att visa sig...)

Det jag egentligen saknar är en diskussion om de av oss (som jag själv) som ligger ganska nära NT men ändå inte klarar att fungera som dem. Kanske ett "lyxproblem" jämfört med lågfungerande aspergare, som mera påminner om klassiska autister. Den sistnämnda gruppen är dock lättare att förstå och "känna igen". Det är vi högfungerande som hamnar i ett ingenmansland. Det är vår situation jag funderar över i den här tråden.

Instämmer med både Sam och Gafsan.

Till Gafsans skäl (layoutar om dem nedan:)

Gafsan skrev:Min personliga gissning är att detta kan upplevas som ett problem

a) därför att det är lättare att förstå diagnoser som "rörelsehinder" eller "influensa". Asperger är mera obegripligt och därför vill vi göra det enklare för oss genom att åtminstone göra gruppen personer med Asperger mera homogen. Om alla med AS är ungefär likadana så vet vi lite mer vad vi har att göra med. Och

b) personer med AS kanske har ett större behov av att strukturera upp tillvaron än personer med influensa eller rörelsehinder.... (känner mig träffad själv)

vill jag lägga

c) folks allmänna rädsla för allt som är "psykiskt" — lömskt osynligt och innebär att själva personen är "fel". Om vi åtminstone betedde oss som medicinzonkade schizofrena eller såg ut på ett speciellt sätt som Downsfolk tror jag folk skulle vara aningen mindre rädda;

d) att våra problem, eller NPF överhuvudtaget, inte har hunnit erövra sig något revir på fackfolkets kognitiva karta. Neuropsykologin och -psykiatrin är uppstickare som har exploderat på senare år, de rönen eller ens möjligheten av dem ingick inte i folks utbildning, de hotar de etablerade reviren, folk är irriterade. Än mer provocerande kan det nog vara när man inte ens har hittat någon fysiologisk förklaring till alltsammans och ändå inte kan utesluta att fenomenet finns.

Sååå kloka ord från Zombie!

barracuber skrev:

Sam skrev:...
Det vi aldrig kan se är hur "maskineriet" tvingas till att leta och använda kompensationer för de situationer där vi har våra personliga brister.

Uh. Hur menar du här?

Håller för övrigt med dig om allt annat du skrev.

Tror nog att Sam menar typ vad jag brukar beskriva "som att det inte syns utanpå hur "kontoret" (hjärnan) mitt ständigt tvingas försöka klura ut hur lösa situationer på bästa sätt, att ständigt se ut som om man passar in och fungerar som de runt omkring mig"!?

Förlåt att jag tog mig friheten till denna analys, Sam, hoppas den inte var helt uppåt väggarna galen!?
Själv är jag just en jäkla "som-om-människa" i mångt och mycket, så därför tolkade iaf jag texten så.

Förövrigt kan jag bara instämma i inläggen skrivna av Sam och Gafsan!

Jag var nog seg i bollen när jag läste det Sam skrev. Nu förstår jag precis dessutom med hjälp av Bali.

Det var precis så som jag menade. Tack för tolkning hjälpen.

Behåll för guds skull AS-diagnosen rasren! Bort med lågbegåvade autister och normal korkade NTs. Vi sjukpensionerade aspergare måste (efter att hemtjänsten skött vardagssysslorna) oemotsagda få fortsätta briljera framför datorn. På med en ren statsfinansierad blöja bara.

Innebärandes att du anser att forumet utgör en förtryckande miljö för dina åsikter, eller?

Som, i vilket fall som helst, är... ?

Jag undrar om inte den gode lorden suger på en sarkasm-karamell...

... som man kanske inte vill kladda sönder genom att förklara. Det skulle jag också tycka vore synd.

Bara det att jag har sett den sortens kritik mot mitt slags åsikter också och sett såpass mycket klagomål över, antytt eller uttalat, "åsiktscensuren på Aspergerforum" att jag kanske har blivit överkänslig för halvkvädna visor.

Ja. Jag är bara mitt vanliga elake jag. Det är frågan som ideligen dyker upp jag ironiserar, ingen speciell person och inte debatten.

Den här tråden gör mig mer snurrig i bollen än vanligt kan erkännas, men samtidigt "suger" den bara enormt! (På ett positivt sätt då.)

De sista inläggen "fattar" jag inte alls, men fick ändå bara lite sug igen när jag läste detta, barracuber

långa o snåriga tråden (jag är TS) Har hittills inte orkat sammanfatta på något sätt. Var hellre intresserad över att ta del av synpunkter.

Anledningen till att jag ville starta tråden var att jag tycker diagnosen är alldeles för bred idag. Samtidigt är jag inte ute efter att exkludera eller särplacera någon. Vilket kanske inte går ihop(?)

Inte är väl diagnosen för bred, eller det är kanske beroende på hur du ser det, utan snarare för snäv, eftersom det finns alldeles för många "konstiga" individer här ute som inte passar in i de olika diagnoser som grundar sig på de synbara kriterierna.

Kanske är vi helt inne på samma linje här, barracuber, för visst behövs det en sjuhelsikes mer förståelse för hur det lite udda "beter" hos "de lärde" och då borde ju också då de s.k. diagnoserna anpassas därefter!
Så är ju nu inte fallet och inte kommer vi som olika individer heller ses som olika "diagnoser" framöver, nej det tror jag faktiskt inte, men visst önskar jag det!

"Diagnoserna" behöver sättas efter varje patients erfarenhet,behov, etc...., men så kommer nog aldrig att bli fallet, det är för stort för vården att hantera, man behöver sina små välkända fyrkanter att förhålla sig till.

Inget illa ment mot vården, men visst är det för jäkligt sorgligt om det ska behöva fungera så här, var finns vetgirigheten hos vårdgivarna, för det här är ju intressant ju!?

Diagnoserna skulle ju helst vara anpassade efter varje individ (typ Bali-diagnos), men det går ju förstås inte, så ett större diagnosalternativ kanske ändå vara att fördra, men samtidigt vet jag inte vad det skulle innebära...det är ju ändå de "lärde" som sätter sina diagnoser.

Det hela skrämmer mig, men vad fasiken jag har levt med dessa "stollar" inom psykatrin i över 30 år nu och vet tyvärr hur mycket de kan vara ute och cykla, så jag ger upp.

Försök att hålla fast vid er syn på er själva gott folk, för det är inte alls säkert att ni ska få respons får vården.

Nu har jag svamlat som bara den bara för att jag mår så kasst att jag behövde vräka ur mig lite, förlåt!

Själv tycker jag om diagnos kriterierna/systemet som det är i dag. Asperger har genom populärmedia blivit mer allmänt känd de senaste åren (TV serier (Boston Legal, Big Bang Theory), filmer (Millenium, Inga Känslor i rymden), etc etc) - vilket har ledet att en hel del fördomar om asperger har blivit bemött - och man blir inte längre stämplad som "retard". Autism däremot är ju fortfarande något som stigmatiseras och det finns fortfarande en hel del fördomar - även om personligheter som Temple Grandin är banbrytande och visar på vilket "dolt" kapacitet/förmågor det finns i människor med autism.

Aspergare har i dag den "lyxen" att det har blivit "poppis" att vara nörd - och vi aspergare är nördiga - därmed också "poppisa" - det har plötsligt blivit "coolt" att ha en asperger diagnos, raka motsattsen till hur det tidigare har varit (vad de flesta av oss har fått utstå med mobnning, våld m.m.).

Om man börjar dra likhetstecken mellan autism och asperger rakt av - så tror jag det lätt kan leda till forsatt stigmatisering av aspergare - och det blir mycket enklare att falla i "offer rollen"... Men såsom utvecklingen går i dag - så öppnas allt flera dörrar för oss med AS, och vi för allt flera möjligheter (se på Danmark t.ex). Tror allmänheten bara skulle bli förvirrad om man börjar ändra på diagnos kriterierna, inte minst läkare m.fl - som redan verkar vara mycket dålig insatt i AS.

Zombie (till roto) skrev:Varför tycker du som du gör då?

Vad menar du att AS är?
Vad menar du att AS inte är?
Hur märker man på en AS-diagnosticerad att den har AS?
Hur märker man på en AS-diagnosticerad att den inte har AS?
Vad menar du man ska göra med de sistnämnda istället?

Eller om jag säger så här: var finns felen i mitt resonemang här i tråden? Varför är det orimligt? Varför är [vad?] rimligare?

Eller samma frågor till någon annan än roto förstås...