Kristofer skrev:@Ford

Hur har det gått för dina kursare? Har du någon kontakt med dem? Kan du via dem kunna få någon draghjälp till kontakter?

Hur har du det med kontakter från praktikplatser du hade under din utbildning?

Du kanske skulle kunna, temporärt, gå tillbaka till ditt tidigare yrke medan du fortsätter ditt jobbsökande. Tangerar dessa yrken varandra? Om det är så kan det ju se betydligt bättre ut om du jobbar kvar inom det gamla när du säker nya. Om det nu tangerar varandra så finns ju även möjligheten att du kanske kan få lite andra arbetsuppgifter nu med dina nya utbildning så du om inte helt, men i alla fall delvis får relevanta yrkeserfaranheter. Det är ju också något som är bra för jobbmöjligheter.

Var rent geögrafiskt söker du arbete? Kan du utöka detta område? Kan du pendla?

Eftersom jag inte vet vilket yrkesområde det för sig om eller hela din situation så kan mina aspekter kan vara irrelevanta.

Mitt gamla yrke tangerar det nya, ja (det är därför jag inte heller är i något behov av nya referenser om det inte rör sig om kompetenshöjande praktik).

Jag har även varit kvar på mitt gamla jobb efteråt- såväl som under utbildningens gång, då jag gick ner i tid under studierna och endast var tjänstledig under LIA perioderna.
Detta hjälper mig dock inte särskilt mycket eftersom min förra (?) arbetsgivare enbart sysslar med trädgård och alltså inte har någonsomhelst nytta av min nya kompetens. Dessutom är jag inte ens säker på huruvida jag bara är hemma för säsongen, eller om jag är arbetslös "på riktigt", eftersom det gått mycket dåligt för företaget och en massa folk riskerar att inte få komma tillbaks till våren pga arbetsbrist (min plats på las listan gör att jag har ungefär 50% chans att ha jobbet kvar till våren).

Kontakter från praktikplatser har jag försökt använda, hittills har det bara lett till en plats i en vikariepool, som än så länge inte har behövt mina tjänster.

Kontakter med gamla kursare har jag faktiskt inte prövat, men jag har funderat på att ringa upp skolan och fråga om dom får lämna ut lite sådana uppgifter-
Det är enda möjligheten, då jag själv saknar sådana kontaktuppgifter eftersom social samanhållning inte var den klassens starkaste sida, kombinerat med att jag genom min as generellt är ganska dålig på det där med att upprätthålla sociala nätverk.

ford skrev:

2. Gör en alfabetisk lista på företag i kommunen du vill arbeta i som behöver din kompetens.

-I kommunen!?

Hade jag bara kollat i hemkommunen hade jag verkligen inte kommit långt, jag använder hela sträckan mellan Lund och Båstad som sökområde.

Klumpigt formulerat sådär sent på kvällen.

Tydligare uttryckt? ^^
2. Gör en alfabetisk lista på företag som finns inom ditt sökområde.

barracuber skrev:

imperativ skrev:...
Varför i helvete blir jag inte ens tillsvidareanställd?!
(Det är bara kallt konstatera att jag borde satsa på att bli så högt universitetsinbildad att jag kan bete mig hur som helst utan att riskera något.)

Och var kan man göra det (syftar på det som jag felmarkerat)??

Överallt där teori går före verkligheten dvs dom flesta utbildningar på universitet och högskolor. Det handlar om den upplevda korrelationen hög kompetens och mycket kunnande -> högre tolerans för avvikande beteende.
Det var också ett litet skämt iom min dåliga erfarenhet av högskoleingenjörer.


(Mitt läge är inte så dåligt som jag trodde. Jag är "back-up-tekniker till sommaren" tydligen. Han vet att jag kan bara bli bättre, men ändå envisas företaget med att nyanställa istället för att ta mig. Dessutom fick jag idag en deltidsanställning för februari månad på företaget med en högre timlön än den jag fick under provanställningen. Det går ana en intressekonflikt inom företaget.)

@ford
Är kunskaperna du fick från KY-utbildningen lätta att upprätthålla hemma på fritiden?

Delvis.

De flesta som säger "Ge inte upp! Kämpa på!" vet inte vad de talar om. Det hjälper inte att slå skallen blodig i väggen utan man måste förändra sin strategi. Har du inte fått jobb på åtta månader är det rimligtvis något som inte står rätt till och måste åtgärdas.

Vad jag skulle gjort i din situation är att samla på mig så många siffror som möjligt (för jag gillar siffror). Det verkar som om det ändå finns en hel del jobb i din bransch som inte ligger överdrivet långt ifrån där du bor?

Hur många av de lediga jobben tillgängliga i din bransch kan du söka? Säg att det finns 50 annonser uppe på ams som matchar dig varav 10 som du inte kan söka för de kräver något certifikat eller liknande. Då kan det vara bra att skaffa sig det certifikatet eftersom om man söker 50 jobb istället för 40 ökar ens chanser att få jobb med 25%. Dessutom är certifikatet en merit som ökar ens chanser att få de andra jobben också.

Nästa siffra är hur många av de sökta jobben leder till en intervju? Tänk dig att du är en säljare med målet att sälja dig själv. Varje intervju du får är en lead som kan generera en sale (jobberbjudande). Varje företag som kallar dig på intervju är en konvertering. Ditt mål är att ha så hög konverteringsgrad som möjligt. Optimalt vore ifall alla (100%) du skickar ansökningar till kallar dig, men så bra blir det aldrig.

Nu vet jag inte vad den "naturliga konverteringsgraden" är i din bransch. Får ett företag hundra ansökningar kan de nog inte kalla fler än tio på intervjuer och då är den naturliga konverteringsgraden 10%. Ditt mål är självklart att slå den.

Det här steget är ganska enkelt att optimera eftersom det är få variabler (förutom slumpen) som påverkar ifall du blir kallad på intervju eller inte. De är ditt personliga brev samt ditt cv. Är dessa två dokument så bra de bara kan bli? Har du fått dem kritiserade av något proffs? Om inte skulle jag rekommendera dig det, för jag har själv sett hur riktigt dåliga de flesta människors cv:n är. Både vad gäller dokumentets uppbyggnad, stavning och på hur dåligt de säljer in sig själva.

I sitt cv ska man sälja sig själv, man behöver inte vara alltför ärlig.

Blir man kallad på intervju, är det bra om man själv eller ens fru vet hur man stryker skjortor samt att man är i tid. Fast det antar jag att du redan visste? Något som jag fått lära mig den hårda vägen är att ifall intervjuaren frågar "Kan du X?" ska man inte svara "ja" eller "nej". Man ska svara något i stil med "Ja, absolut! Visst kan jag X och även X' som jag använde för att runka sump på Y.. bla bla bla..". Det gäller att snacka på så mycket som möjligt. Man ska le och man ska hålla lagom mycket ögonkontakt. Man ska fråga om företaget och verka intresserad av deras verksamhet.

Är du inte "naturligt trevlig" då är det ett stort hinder, det kan man inte sticka under stolen med. Men man kan öva in några standardfraser som håller skenet uppe. Om intervjuaren frågar om fritidsintressen är sovjetnostalgi inget bra svar, men, eftersom du är gift kan du svara "umgås med min älskade fru och njuta av livet". Säkerligen är personen som intervjuar dig också gift och om du lyckas klämma in din fru i intervjun har ni något gemensamt.

Idrott, musik och resor är också bra. Älskar du att spela bandy så säg det. Älskar är också bra, folk som älskar saker är ofta älskvärda och det älskar rekryterare.

Det ovan förutsätter att det är det sociala du har problem med fast du har tillräckliga kvalifikationer i övrigt. Är det tvärtom och du är underkvalificerad men tillräckligt social får du ignorera mina råd. För den kombinationen har jag ingen erfarenhet av. Isåfall är det antagligen en bra idé att läsa fler utbildningar.

När man har gått på ett antal intervjuer lär man sig känna av om intervjun gick väl eller inte. Man märker det på handslaget, ifall rekryteraren pratade om löneanspråk, ifall personen frågade om man har andra jobb på g (svaret är alltid "några andra") och hur länge intervjun varade (45 min+ är bra). Den kvarvarande parametern är ens referenser. Det steget tycker jag är skitjobbigt eftersom jag inte har någon kontroll över det utan det är andra människor som kommer avgöra mitt öde så att säga. Det enda råd jag har är att ta några snubbar som du litar på och vet att de kan gå i god för dig. Enda anledningen till att kolla upp referenser är att se att du inte grovt misskötte dig på ditt förra jobb.

Man får ju inte alla jobb man söker, fast även avslag kan lära en något matnyttigt. Det är alltid rätt att fråga varför ens ansökan avslogs. Kommer de med något dassig undanflykt tex "du verkar inte ha tillräckligt med erfarenhet" när man har tolv år i branschen ska man ifrågasätta förklaringen. Ibland kan man tom behöva bli riktigt otrevlig för att få sin vilja igenom, men ska förvänta sig att bli professionellt behandlad och få en saklig förklaring. Det kan vara någonting vettigt som att en specifik kunskap saknas eller att personkemin inte stämde. Då får man respektera det och se det som en förbättringspunkt.

De flesta av dina tips används redan, CV och personliga brev är jag utomordentligt duktig på enligt såväl min jobbcoach, min handläggare på AF och de allra flesta andra som studerat mina ansökningar.

Jag har även varit på föreläsningar hos ett av dom stora bemanningsföretagen, som har handlat om hur man skriver säljande ansökningar och CV:n. Det enda det gav mig var att jag fick bekräftat för mig själv att jag redan gjorde alla rätt.
Med andra ord: där ligger inte problemet.


Vad gäller lediga jobb är inte AMS huvudkanalen i min bransch. De lediga jobb som ligger där söker jag givetvis, men över 90% av jobben fixar man på andra sätt: först och främst genom att kontakta företagen och fråga om vakanser (detta har faktiskt skickat mig på en intervju), genom kontakter (även det har givit mig intervju), via annonser på företagens hemsidor, men framförallt sker rekryteringen via bemanningsföretag, inte som uthyrd personal, utan som direktrekrytering, men där arbetsgivaren lagt ut huvuddelen av rekryteringsprocessen på entreprenad (detta har gett mig 5 intervjuer).
I dessa fall ligger annonserna vanlgitvis endast på det aktuella bemanningsföretagets hemsida.

Der där med att föra sig rätt på intervjuer har länge varit en akilleshäl, inte i den mening att jag inte fattat att man skall marknadsföra sig och inte tigga jobb, eller att man skall ha läst på om företaget, ställa relevanta frågor o.s.v. för att vis intresse.
Däremot har jag tenderat att uttrycka mig invecklat, långrandigt och alltför utförligt. Den biten har jag dock jobbat med, så jag hoppas det skall gå bättre nästa gång.

-Det riktigt sotra problemet är dock att väldigt många arbetsgivare som själva inte varit involverade som LIA anordnare, som engagerade i ledningsgruppen för min utbildning etc. tenderar att underskatta min utbildning, då de missförstått vad jag egentligen haft för typ av kompetens och nedvärderat mig på grund av mina relativt begränsade tekniska kunskaper, samtidigt som min utbildning täcker så mycket mer än bara teknik, vilket man tyvärr måste slåss med näbbar och klor för att arbetsgivarna skall fatta och det är oerhört psykiskt påfrestande.

De arbetsgivare som haft koll har samtidigt ofta ansett mig vara överkvalifcicerad för de något enklare ingångstjänster jag ofta sökt, när det inte funnits någon 100% matchande vakans hos det aktuella företaget i dagsläget, även om jag varit mycket tydligt med att jag skulle vara beredd att börja på en lägre nivå, för att på sikt försöka jobba mig upp. *suck*

Detta gäller i nordvästskåne, i Lund och Malmö ser arbetsmarknaden bättre ut, men där blir man istället ifrågasatt på grund av avståndet, samt varför man inte söker- eller har lyckats få något närmare hemorten, varpå de menar att de hursomhelst har tillräckligt många intressanta sökande på sina hemorter.

Förklaringen till detta är, som jag tidigare sagt att det är mycket ovanligt att man söker sig utanför hemtrakterna i min bransch.
I mitt fall är det dessutom uteslutet att flytta från Skåne, dels på grund av min fru, men även av privata skäl som jag inte vill gå in på i ett öppet forum. Jag är också undantagen från kravet på att söka i hela landet, på grund av väl dokumenterade och synnerliga, medicinska skäl, relaterade till min as-diagnos.

-Moment 22, någon?

Nu verkar det dock som att jag åtminstone fått praktik, som kommer att vara i 4 veckor, återstår bara att se om den kommer att ge något, men som det är nu har jag inget att förlora.

ford skrev:Vad gäller lediga jobb är inte AMS huvudkanalen i min bransch. De lediga jobb som ligger där söker jag givetvis, men över 90% av jobben fixar man på andra sätt: först och främst genom att kontakta företagen och fråga om vakanser (detta har faktiskt skickat mig på en intervju), genom kontakter (även det har givit mig intervju), via annonser på företagens hemsidor, men framförallt sker rekryteringen via bemanningsföretag, inte som uthyrd personal, utan som direktrekrytering, men där arbetsgivaren lagt ut huvuddelen av rekryteringsprocessen på entreprenad (detta har gett mig 5 intervjuer).
I dessa fall ligger annonserna vanlgitvis endast på det aktuella bemanningsföretagets hemsida.

Der där med att föra sig rätt på intervjuer har länge varit en akilleshäl, inte i den mening att jag inte fattat att man skall marknadsföra sig och inte tigga jobb, eller att man skall ha läst på om företaget, ställa relevanta frågor o.s.v. för att vis intresse.
Däremot har jag tenderat att uttrycka mig invecklat, långrandigt och alltför utförligt. Den biten har jag dock jobbat med, så jag hoppas det skall gå bättre nästa gång.

Men förekommer det aldrig att företag söker anställda (kanske för vikariat) just som inhyrd arbetskraft i ditt yrke? Det skulle ju vara ett perfekt sätt att få in en fot.

Det tycks finnas två fallgropar för aspies på intervju: för stel och tystlåten, svarar bara ja el nej resp pratar för mycket/detaljerat. Man ska vara lagom!

Jag pratar ibland för mycket/för detaljerat/för långrandigt. Det går inte ihop med mitt kroppsspråk som är stillsamt o stelt, nästan sävligt. Sammantaget ger jag ett förvirrande och osäkert intryck. Där finns mycket att jobba på

Alien skrev:

ford skrev:Vad gäller lediga jobb är inte AMS huvudkanalen i min bransch. De lediga jobb som ligger där söker jag givetvis, men över 90% av jobben fixar man på andra sätt: först och främst genom att kontakta företagen och fråga om vakanser (detta har faktiskt skickat mig på en intervju), genom kontakter (även det har givit mig intervju), via annonser på företagens hemsidor, men framförallt sker rekryteringen via bemanningsföretag, inte som uthyrd personal, utan som direktrekrytering, men där arbetsgivaren lagt ut huvuddelen av rekryteringsprocessen på entreprenad (detta har gett mig 5 intervjuer).
I dessa fall ligger annonserna vanlgitvis endast på det aktuella bemanningsföretagets hemsida.

Der där med att föra sig rätt på intervjuer har länge varit en akilleshäl, inte i den mening att jag inte fattat att man skall marknadsföra sig och inte tigga jobb, eller att man skall ha läst på om företaget, ställa relevanta frågor o.s.v. för att vis intresse.
Däremot har jag tenderat att uttrycka mig invecklat, långrandigt och alltför utförligt. Den biten har jag dock jobbat med, så jag hoppas det skall gå bättre nästa gång.

Men förekommer det aldrig att företag söker anställda (kanske för vikariat) just som inhyrd arbetskraft i ditt yrke? Det skulle ju vara ett perfekt sätt att få in en fot.

Det tycks finnas två fallgropar för aspies på intervju: för stel och tystlåten, svarar bara ja el nej resp pratar för mycket/detaljerat. Man ska vara lagom!

Det förekommer att det söks inhyrd arbetskraft, men samtidigt är jag lite nojjig över sånt p.g.a. min as. Det sägs ju att beamnningsföretag ofta förväntar sig att man skall vara mycket effektivare än den ordinarie personalen (och jag kan erkänna att jag inte alltid hänger med till 100% rent effektivitetsmässigt även om det vanligtvis har fallit inom ramen för vad ordinarie arbetsgivare haft överseende med).

Dessutom riskerar man att åka ut när som helst och det låter kanske lite pinsamt, men jag har ett mycket stort trygghetsbehov och hela min tillvaro kan falla ihop om jag känner mig starkt hotad eller otrygg i min livssitutation. Det står till och med i min diagnos och det är också därför som AF inte under några som helst omständigheter har rätt att tvinga mig att söka jobb i andra delar av landet, om jag inte gör det av fri vilja och det är ett mycket väl övervägt beslut, där jag själv har sista ordet.

Och tro mig, jag har försökt sätta mig över detta trygghetsbehov, med katastrofala resultat i yngre år...

Givetvis försvårar sånt ens chanser till karriärsbyte och det är vid såna här tillfällen som man hatar sin as mest av allt.

Jag måste säga att jag tycker att Björnes tips var väldigt bra, oavsett om Ford använder dem eller inte.

För de flesta större företag så betyder inte lönesubventioner ett skit, det är kaffekassan för dem. De vill ha någon som kan prestera 110 procent, inget annat.

Men även om du är skeptisk till lönesubventioner, finns det inga mindre företag med ett fåtal anställda inom ditt område som skulle kunna vara intresserade?

ragnevi skrev:Jag måste säga att jag tycker att Björnes tips var väldigt bra, oavsett om Ford använder dem eller inte.

För de flesta större företag så betyder inte lönesubventioner ett skit, det är kaffekassan för dem. De vill ha någon som kan prestera 110 procent, inget annat.

Men även om du är skeptisk till lönesubventioner, finns det inga mindre företag med ett fåtal anställda inom ditt område som skulle kunna vara intresserade?

Du verkar inte fatta: jag är inte ute efter ett nytt jobb enbart för att kunna försörja mig, för den möjligheten har jag ändå, eftersom jag med ganska stor sannolikhet får en ny säsong hos min gamla arbetsgivare till våren, samt att det hursomhelst går att få en säsongsanställning inom trädgårdsskötsel mer eller mindre på lillfingret, om man bara har lite erfarenhet (åtminstone här i skåne).

Jag har utbildat mig därför att jag vill ha ett kvalificerat och ansvarsfullt jobb, där jag på sikt kan göra karriär. Således är lönebidrag uteslutet.

-Tro det eller ej, men det finns faktiskt ambitiösa aspiesar som vill något med sina liv, alla är inte socialiserade in i vårdsvängen och nöjda med att bara få mat och tak överhuvudet!

Vad är mest troligt kommer leda till att du får det arbete du vill ha?
Att du fortsätter att arbeta inom trädgårdsområdet och söker arbete eller att du försöker få ett arbete på ett mindre företag, som kanske inte är din drömarbetsplats men som är verksam inom det område du vill ha ett arbete på, vad tror du då är mest meriterande?

Om jag börjar med lönebidrag är svaret inget av dom. Börjar jag som NT är svaret givet och som du säkert har sett längre upp i den här tråden så har jag aldrig ansett mig vara för "fin" för att ta jobb som inte är mitt drömjobb, ifall det är det du insinuerar. Därför tycker jag en sådan insinuation hade varit tämligen orättvis.

Som jag uppfattade det var det dock möjligheten till anpassade arbeten du var inne på, när du diskuterade det här med mindre företag. Jag har läst dina inlägg en gång till och insett att det kanske var ett missförstånd.

Så jodå, jag funderar över att börja kolla lite på de mindre företagen också. Tidigare har jag mest ringt till de stora av den enkla anledningen att jag gjort kopplingen stort företag= större chans till kommande vakanser.

Hade faktiskt tänkt ta tag i det nu i dagarna, men praktiken är i alla fall mer eller mindre ordnad, så förhoppningsvis kan även det hjälpa till.

ford skrev:

Alien skrev:Men förekommer det aldrig att företag söker anställda (kanske för vikariat) just som inhyrd arbetskraft i ditt yrke? Det skulle ju vara ett perfekt sätt att få in en fot.

Det förekommer att det söks inhyrd arbetskraft, men samtidigt är jag lite nojjig över sånt p.g.a. min as. Det sägs ju att beamnningsföretag ofta förväntar sig att man skall vara mycket effektivare än den ordinarie personalen (och jag kan erkänna att jag inte alltid hänger med till 100% rent effektivitetsmässigt även om det vanligtvis har fallit inom ramen för vad ordinarie arbetsgivare haft överseende med).

Dessutom riskerar man att åka ut när som helst och det låter kanske lite pinsamt, men jag har ett mycket stort trygghetsbehov och hela min tillvaro kan falla ihop om jag känner mig starkt hotad eller otrygg i min livssitutation. Det står till och med i min diagnos och det är också därför som AF inte under några som helst omständigheter har rätt att tvinga mig att söka jobb i andra delar av landet, om jag inte gör det av fri vilja och det är ett mycket väl övervägt beslut, där jag själv har sista ordet.

Och tro mig, jag har försökt sätta mig över detta trygghetsbehov, med katastrofala resultat i yngre år...

Givetvis försvårar sånt ens chanser till karriärsbyte och det är vid såna här tillfällen som man hatar sin as mest av allt.

Jag förstår att du har svårt att orka med otryggheten i att förlora arbetet när som helst. Men arbetsgivarna vill helst inte ge någon "fast" (tills vidare) anställning direkt. Man får börja med vikariat el provanställning och där kan man också bli uppsagd hur som helst (det hände mig). Hur tänker och känner du inför det?

Nej jag var inte inne på anpassade arbeten eller ens försökte antyda att du skulle vara för fin för något arbete, utan enbart lyfta fram argumentet att du kan öka dina konkurrensfördelar genom lönesubventioner och det kan ha större betydelse för mindre företag där ekonomi är viktigare. Jag tror också att lönebidrag har mindre betydelse för din karriärutveckling på ett litet företag för arbetsgivaren kommer se i större utsträckning vad du presterar, i en större organisation blir du mer osynlig. Har du sedan rätt erfarenhet och titel så kommer det bli mycket enklare att få drömjobbet längre fram.

Alien skrev:

ford skrev:

Alien skrev:Men förekommer det aldrig att företag söker anställda (kanske för vikariat) just som inhyrd arbetskraft i ditt yrke? Det skulle ju vara ett perfekt sätt att få in en fot.

Det förekommer att det söks inhyrd arbetskraft, men samtidigt är jag lite nojjig över sånt p.g.a. min as. Det sägs ju att beamnningsföretag ofta förväntar sig att man skall vara mycket effektivare än den ordinarie personalen (och jag kan erkänna att jag inte alltid hänger med till 100% rent effektivitetsmässigt även om det vanligtvis har fallit inom ramen för vad ordinarie arbetsgivare haft överseende med).

Dessutom riskerar man att åka ut när som helst och det låter kanske lite pinsamt, men jag har ett mycket stort trygghetsbehov och hela min tillvaro kan falla ihop om jag känner mig starkt hotad eller otrygg i min livssitutation. Det står till och med i min diagnos och det är också därför som AF inte under några som helst omständigheter har rätt att tvinga mig att söka jobb i andra delar av landet, om jag inte gör det av fri vilja och det är ett mycket väl övervägt beslut, där jag själv har sista ordet.

Och tro mig, jag har försökt sätta mig över detta trygghetsbehov, med katastrofala resultat i yngre år...

Givetvis försvårar sånt ens chanser till karriärsbyte och det är vid såna här tillfällen som man hatar sin as mest av allt.

Jag förstår att du har svårt att orka med otryggheten i att förlora arbetet när som helst. Men arbetsgivarna vill helst inte ge någon "fast" (tills vidare) anställning direkt. Man får börja med vikariat el provanställning och där kan man också bli uppsagd hur som helst (det hände mig). Hur tänker och känner du inför det?

Generellt sett så är det nog ändå otryggare att vara inhyrd. Som provanställd är du ju ändå en del av företaget på ett helt annat vis och har oftast möjlighet att rätta till dina värsta tillkortakommanden efter att ha fått en varning först, medans du kan åka ut på fläcken som inhyrd.

Även med tillfälliga anställningar finns den stora skillnaden att även om du kanske får räkna med att bli arbetslös efter vikariatet/inhoppet, så blir du även lasad och har företrädesrätt till nyanställning. Detta gäller inte om du varit inhyrd.

Som jag har förstått det brukar det även ställas högre krav på inhyrd personal, än på de ordinarie.
Dessutom är du rättslös i den mening att bemanningsföretaget när som helst kan hyra ut dig till någon annan, vilket kan leda till att du hamnar i en situation då du överhuvudtaget inte kan planera ditt liv, för du vet inte vad du får för arbetstider, hur långt du måste pendla, vad du får i lön eller någonting med mer än någon dags framförhållning.

-Därför föredrar jag att bli direktanställd av arbetsgivaren, även om jag inser vad det innebär med vikariat och provanställningar.

En annan fördel med att bli direktanställd som vikarie/dyl framför att bli uthyrd är att om det skiter sig så kan AF omoedelbart hjälpa till med siuskonsulent, eftersom din arbetsnedsättning i så fall är bevisad på nytt, och du behöver inte oroa dig för att bli inslängd i något som du kanske mår fruktansvärt dåligt av, vilket kan bli fallet om bemanningsföretaget väljer att hyra ut dig till någon annan, om det inte funkar dit du kom först.

ragnevi skrev:Nej jag var inte inne på anpassade arbeten eller ens försökte antyda att du skulle vara för fin för något arbete, utan enbart lyfta fram argumentet att du kan öka dina konkurrensfördelar genom lönesubventioner och det kan ha större betydelse för mindre företag där ekonomi är viktigare. Jag tror också att lönebidrag har mindre betydelse för din karriärutveckling på ett litet företag för arbetsgivaren kommer se i större utsträckning vad du presterar, i en större organisation blir du mer osynlig. Har du sedan rätt erfarenhet och titel så kommer det bli mycket enklare att få drömjobbet längre fram.

Jag hoppas du har rätt, men det beror nog på vilket företag man hamnar på.

Där jag jobbade innan var lönebidraget det som i förlängningen kom att stjälpa mig, eftersom det gav mig en handikappstämpel som ledde till att jag blev diskriminerad vid såväl löneförhandlingar, som vid tilldelning av arbetsuppgifter, trots att jag efter lite inkörningsproblem i början av min tid på företaget bevisligen, efter ett tag gjorde ett minst lika bra jobb som genomsnittet av mina NT-kollegor, vad gällde de enkla, rutinartade arbetsuppgifter jag blev anförtrodd.

Detta ledde också till att jag fick vara kvar utan lönebidrag, men några mer kvalificerade arbetsuppgifter, såsom beskärning, plantering o.s.v. blev jag (till skillnad från de flesta av mina kollegor) aldrig tilldelad, med motiveringen att de inte testat mig på den typen av arbete under tiden då jag gick med lönebidrag.
Det var också det som gjorde att jag kom efter lönemässigt: okvalificerade arbetsuppgifter = lägre lön än kollegorna. (OBS! smileysarna var riktade mot situationen som sådan, samt mot min förra arbetsgivare, inte mot dig)