Mitt arbetsliv i backspegeln.
4 inlägg
• Sida 1 av 1
Mitt arbetsliv i backspegeln.
Här tänkte jag att man ska berätta om de arbeten man har haft och vad man tyckte om dem.
Hej!
Jag har jobbat på en bensinmack under nästan hela 1999. Från april 2000 till i början på juni 2002 var jag anställd på Samhall för att montera mobiltelefonbatterier åt Ericsson.
Jobbet på macken var för mycket gående, så jag fick ont i fötterna. Det var också rätt stressigt, eftersom jag jobbade själv vissa dagar och ofta hade springlunch. Springlunch betydde att när man gick ock åt i lunchrummet skulle man genom fönstret hålla koll på alla som tankade och springa ut i butiken när det plingade till och nån kom in i för att handla. Jag var inte stresstålig alls och gillade inte jobbet, förutom att det inbringade pengar.
Att montera mobiltelefonbatterier var i sig rätt skojigt även om det var trista arbetsuppgifter, för jag hade arbetskamrater som jag trivdes med. Vi jobbade tvåskift (ena veckan 06.00 till 13.48, andra veckan 13.48 till 23.30 och ledig fredagen) men ibland när det var lite att göra fick vi jobba dagtid (07.00 till 16.00). Jag gillade inte oregelbundna arbetstider och var ständigt trött. Dessutom var arbetet så monotomt att jag redan efter ett halvår fick en inflammation i höger axel. Jobbet var inte stressigt egentligen, men jag blev nästan utbränd på kuppen.
Hälsningar
Lilla Gumman
Jag har jobbat på en bensinmack under nästan hela 1999. Från april 2000 till i början på juni 2002 var jag anställd på Samhall för att montera mobiltelefonbatterier åt Ericsson.
Jobbet på macken var för mycket gående, så jag fick ont i fötterna. Det var också rätt stressigt, eftersom jag jobbade själv vissa dagar och ofta hade springlunch. Springlunch betydde att när man gick ock åt i lunchrummet skulle man genom fönstret hålla koll på alla som tankade och springa ut i butiken när det plingade till och nån kom in i för att handla. Jag var inte stresstålig alls och gillade inte jobbet, förutom att det inbringade pengar.
Att montera mobiltelefonbatterier var i sig rätt skojigt även om det var trista arbetsuppgifter, för jag hade arbetskamrater som jag trivdes med. Vi jobbade tvåskift (ena veckan 06.00 till 13.48, andra veckan 13.48 till 23.30 och ledig fredagen) men ibland när det var lite att göra fick vi jobba dagtid (07.00 till 16.00). Jag gillade inte oregelbundna arbetstider och var ständigt trött. Dessutom var arbetet så monotomt att jag redan efter ett halvår fick en inflammation i höger axel. Jobbet var inte stressigt egentligen, men jag blev nästan utbränd på kuppen.
Hälsningar
Lilla Gumman
- Lilla Gumman
- Inlägg: 5451
- Anslöt: 2007-08-01
- Ort: Ludvika
Zooaffären
Första gången jag närmade mig arbetslivet var under praoperioden i nian. Jag praoade då i en zooaffär, enligt mina egna önskemål. Tyvärr blev de två veckorna närmast en mardröm och jag hade ont i magen varje kväll och varje morgon.
Det första jag blev satt att göra var att montera kaninburar. Jag fick inte tillräckligt tydliga instruktioner i hur jag skulle göra så det blev fel, och dessutom fick jag inte till det på grund av min dåliga motorik. Den 12-åriga killen som praoade där samtidigt fick hjälpa mig, som då var 15 år. Snacka om att jag tyckte att det var pinsamt!
I mina uppgifter ingick också att mata fåglarna och smådjuren och det tyckte jag var roligt, men de som ägde zooaffären tyckte att det tog för lång tid. Jag var inte precis snabb och det har jag aldrig varit. Jag har svårt att göra rätt och om jag ska stressa så gör jag bara ännu mer fel.
Snabbmatsrestaurangen
Mitt första riktiga jobb var på en hamburgerrestaurang. Här hade jag ett riktigt helvete.
Jag kom aldrig ihåg vad som skulle vara på de olika hamburgarna och eftersom allt var tvunget att gå så himla snabbt så hann man sällan kika på listan. Dessutom var man tvungen att göra flera hamburgare samtidigt, men jag kunde bara göra en i taget. Dessutom fattade jag aldrig hur jag skulle vika de där papprerna.
Värst var det att stå i kassan. Jag fumlade med kassapparaten och tappade pengar på golvet när kunderna skulle få växel tillbaka. Det blev ofta fel så att kassapparaten låste sig så någon fick komma och hjälpa mig, vilket irriterade både kunderna och mina kollegor och själv blev jag jättestressad.
När jag skulle hälla upp pommes frites så kunde jag inte göra det smidigt och jag hade svårt att avgöra hur mycket som var lagom för det fanns inga speciella mått för det utan de andra som jobbade såg hur mycket det skulle vara i påsen. Det gjorde inte jag.
Bäst tyckte jag om att plocka undan brickor och torka bord i restaurangen. Där fumlade jag inte och så fick jag samtidigt prata lite med kunderna, utan att de skällde på mig som de brukade göra när jag stod i kassan.
Efter ett par månader var jag helt sönder och slutade. Lättnaden var total, samtidigt som jag skämdes något fruktansvärt över hur jag gjort bort mig, över vilken kaos jag orsakat och över att jag misslyckats med jobbet. Jag isolerade mig hemma i tre år på grund av utmattning och att jag gått sönder inuti av jobbet.
Vårdhemmet
Ett bra jobb för mig som gärna ville ha ett socialt jobb och dessutom tycker om gamla människor. Så blev det inte. Det blev katastrof.
Inte heller här fick jag tillräckligt tydliga instruktioner för hur jag skulle utföra olika arbetsuppgifter och dessutom hade jag ingen som helst känsla för i vilken ordning saker och ting skulle utföras, något som rubbade schemat för varenda avdelning i hela huset. Mina katastrofer kom upp på de dagliga mötena och jag, som kände mig som en idiot och var full av skam och självhat, lovade att bättra mig. Men det gick ju inte, och till slut fick jag sluta.
Reklamutdelare
Att sortera reklamen hemma gick bra och var till och med rätt roligt stundtals, men att behålla ordningen i vagnen (alltså systematisera rätt) var det värre med. Likaså att dela ut den, jag fumlade med brevinkasten, tappade reklamen osv. Jag slutade efter bara några gånger.
Telefonförsäljare
Man träffade många olika människor i luren vilket var trevligt, men jag kan enbart prata spontant med folk och inte efter en uppdiktad mall som man skulle ha här. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lägga upp "taktiken" så jag sålde ju ingenting. Sen hade vi ett datasystem som jag inte kunde hålla reda på. Jag hade mycket hellre haft alla nummer på ett papper och sen bockat av dem efter hand för att undvika kaos. Jag slutade efter ett par veckor när jag fick en gråtattack och sjönk ihop på köksgolvet hemma.
Stallet
Ridningen funkade väl ganska bra och likaså skötseln, men allt det där med att släppa ut och in från hagen med alla stängsel osv... det fumlade jag med. Jag blandade också ihop hästar och fick världens utskällning samt blev anklagad för att inte lyssna. I själva verket slet jag som ett djur. Jag hade också svårt att se när jag sopat klart, mockat klart osv. Jag var osäker.
Jag slutade och ville inte vara i närheten av en häst på ett bra tag efter det.
Jag har alltså inte haft något arbete som fungerat bra och känts bra utan har misslyckats med samtliga. Egentligen skulle jag helst slippa jobba överhuvudtaget. Inte för att jag på något sätt är lat men för att jag tror att jag skulle må bäst av det. Men tyvärr funkar ju inte verkligheten så.
Läget nu
Ska snart börja praktisera på en TV-kanal. Om jag måste jobba så är det TV jag vill jobba med. Jag hoppas att det ska funka bra och att jag ska må bra av att vara där.
Första gången jag närmade mig arbetslivet var under praoperioden i nian. Jag praoade då i en zooaffär, enligt mina egna önskemål. Tyvärr blev de två veckorna närmast en mardröm och jag hade ont i magen varje kväll och varje morgon.
Det första jag blev satt att göra var att montera kaninburar. Jag fick inte tillräckligt tydliga instruktioner i hur jag skulle göra så det blev fel, och dessutom fick jag inte till det på grund av min dåliga motorik. Den 12-åriga killen som praoade där samtidigt fick hjälpa mig, som då var 15 år. Snacka om att jag tyckte att det var pinsamt!
I mina uppgifter ingick också att mata fåglarna och smådjuren och det tyckte jag var roligt, men de som ägde zooaffären tyckte att det tog för lång tid. Jag var inte precis snabb och det har jag aldrig varit. Jag har svårt att göra rätt och om jag ska stressa så gör jag bara ännu mer fel.
Snabbmatsrestaurangen
Mitt första riktiga jobb var på en hamburgerrestaurang. Här hade jag ett riktigt helvete.
Jag kom aldrig ihåg vad som skulle vara på de olika hamburgarna och eftersom allt var tvunget att gå så himla snabbt så hann man sällan kika på listan. Dessutom var man tvungen att göra flera hamburgare samtidigt, men jag kunde bara göra en i taget. Dessutom fattade jag aldrig hur jag skulle vika de där papprerna.
Värst var det att stå i kassan. Jag fumlade med kassapparaten och tappade pengar på golvet när kunderna skulle få växel tillbaka. Det blev ofta fel så att kassapparaten låste sig så någon fick komma och hjälpa mig, vilket irriterade både kunderna och mina kollegor och själv blev jag jättestressad.
När jag skulle hälla upp pommes frites så kunde jag inte göra det smidigt och jag hade svårt att avgöra hur mycket som var lagom för det fanns inga speciella mått för det utan de andra som jobbade såg hur mycket det skulle vara i påsen. Det gjorde inte jag.
Bäst tyckte jag om att plocka undan brickor och torka bord i restaurangen. Där fumlade jag inte och så fick jag samtidigt prata lite med kunderna, utan att de skällde på mig som de brukade göra när jag stod i kassan.
Efter ett par månader var jag helt sönder och slutade. Lättnaden var total, samtidigt som jag skämdes något fruktansvärt över hur jag gjort bort mig, över vilken kaos jag orsakat och över att jag misslyckats med jobbet. Jag isolerade mig hemma i tre år på grund av utmattning och att jag gått sönder inuti av jobbet.
Vårdhemmet
Ett bra jobb för mig som gärna ville ha ett socialt jobb och dessutom tycker om gamla människor. Så blev det inte. Det blev katastrof.
Inte heller här fick jag tillräckligt tydliga instruktioner för hur jag skulle utföra olika arbetsuppgifter och dessutom hade jag ingen som helst känsla för i vilken ordning saker och ting skulle utföras, något som rubbade schemat för varenda avdelning i hela huset. Mina katastrofer kom upp på de dagliga mötena och jag, som kände mig som en idiot och var full av skam och självhat, lovade att bättra mig. Men det gick ju inte, och till slut fick jag sluta.
Reklamutdelare
Att sortera reklamen hemma gick bra och var till och med rätt roligt stundtals, men att behålla ordningen i vagnen (alltså systematisera rätt) var det värre med. Likaså att dela ut den, jag fumlade med brevinkasten, tappade reklamen osv. Jag slutade efter bara några gånger.
Telefonförsäljare
Man träffade många olika människor i luren vilket var trevligt, men jag kan enbart prata spontant med folk och inte efter en uppdiktad mall som man skulle ha här. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lägga upp "taktiken" så jag sålde ju ingenting. Sen hade vi ett datasystem som jag inte kunde hålla reda på. Jag hade mycket hellre haft alla nummer på ett papper och sen bockat av dem efter hand för att undvika kaos. Jag slutade efter ett par veckor när jag fick en gråtattack och sjönk ihop på köksgolvet hemma.
Stallet
Ridningen funkade väl ganska bra och likaså skötseln, men allt det där med att släppa ut och in från hagen med alla stängsel osv... det fumlade jag med. Jag blandade också ihop hästar och fick världens utskällning samt blev anklagad för att inte lyssna. I själva verket slet jag som ett djur. Jag hade också svårt att se när jag sopat klart, mockat klart osv. Jag var osäker.
Jag slutade och ville inte vara i närheten av en häst på ett bra tag efter det.
Jag har alltså inte haft något arbete som fungerat bra och känts bra utan har misslyckats med samtliga. Egentligen skulle jag helst slippa jobba överhuvudtaget. Inte för att jag på något sätt är lat men för att jag tror att jag skulle må bäst av det. Men tyvärr funkar ju inte verkligheten så.
Läget nu
Ska snart börja praktisera på en TV-kanal. Om jag måste jobba så är det TV jag vill jobba med. Jag hoppas att det ska funka bra och att jag ska må bra av att vara där.
Då jag tycker Marabou la upp sin redogörelse på ett så bra sätt, så imiterar jag denne.
Burger King
Första jobbet jag hade. Det började bra när jag stod i köket. Jag blev en hejare på broilern och fritöserna; de som stod på bordet behövde i regel aldrig säga åt mig vad som skulle i för jag hade stenkoll. Jag fick börja stå på bordet som tvåa vilket också gick jättebra; ingick i några "dream team" med vissa fantastiska ettor. Faktum är att jag gjorde så bra ifrån mig att jag blev befodrad efter ett tag (minns inte efter hur lång tid) och jag blev produktionsledare.
Nu så började saker och ting krångla för helt plötsligt så hade jag ansvar. Jag skulle inte bara sköta mig själv utan skulle även säga åt andra vad de skulle göra vilket ledde till att jag försökte göra allt istället. Jag klarade heller aldrig av att stå etta på bordet för så fort det blev för många beställningar på skärmen så la min hjärna av. Jag avskydde att vara ute i restaurangen och jag hatade att stå i kassan.
Jag slutade efter 1 1/2 år och då hade jag gått ner 8kg i vikt, jag blödde näsblod morgon och kväll, jag var sjuk väldigt ofta och jag drömde mardrömmar om jobbet.
Städjobb omgång 1
Återigen så gick det bra i början. Jag blev upplärd av duktiga medarbetare och jag lärde mig snabbt. Hade lite svårt att räkna ut allt som skulle göras själv så jag fick lite påbackning på det. Jag blev supersnabb och jättenogrann vilket natuligtvis inte höll i längden (jag sprang och städade). Jag avskydde att vara tvungen att gå in och städa kontoren när folk satt i dem. Hatade att knacka på. Jag började få feber och halsont efter ett tag och tillslut så slutade jag för att börja plugga.
Registrerare och sedan Kundtjänst
Jag fick jobb som registrerare och satt och reggade telefonabonnemang. Det gick såpass bra att jag fick erbjudande om att fortsätta fast på kundtjänst istället. Det gick åt skogen då jag är värdelös på att prata med främmande människor i telefonen. Jag började må dåligt igen med återkommande mardrömmar och blev sjuk ofta. Min anställning förlängdes inte.
Städjobb omgång 2
Jag jobbade inte lika länge som första gången och denna gång så fick jag alldeles för mycket att göra (jag kunde inte säga nej) så jag fick migrän varje dag när jag kom hem från jobbet. Återigen feber och halsont och extrem trötthet. Slutade för att börja studera.
Städjobb omgång 3
Fick jobb på ett högstadium (såg inte fram emot det) och klarade 2 1/2 år tack vare en fantastisk chef och en underbar arbetskollega (samt fantastisk personal på skolan). Jag mådde riktigt dåligt nu under det sista året och höll på att, jag vet inte vad, men kollapsa eller något i somras. Har tjänstledigt nu för studier.
Burger King
Första jobbet jag hade. Det började bra när jag stod i köket. Jag blev en hejare på broilern och fritöserna; de som stod på bordet behövde i regel aldrig säga åt mig vad som skulle i för jag hade stenkoll. Jag fick börja stå på bordet som tvåa vilket också gick jättebra; ingick i några "dream team" med vissa fantastiska ettor. Faktum är att jag gjorde så bra ifrån mig att jag blev befodrad efter ett tag (minns inte efter hur lång tid) och jag blev produktionsledare.
Nu så började saker och ting krångla för helt plötsligt så hade jag ansvar. Jag skulle inte bara sköta mig själv utan skulle även säga åt andra vad de skulle göra vilket ledde till att jag försökte göra allt istället. Jag klarade heller aldrig av att stå etta på bordet för så fort det blev för många beställningar på skärmen så la min hjärna av. Jag avskydde att vara ute i restaurangen och jag hatade att stå i kassan.
Jag slutade efter 1 1/2 år och då hade jag gått ner 8kg i vikt, jag blödde näsblod morgon och kväll, jag var sjuk väldigt ofta och jag drömde mardrömmar om jobbet.
Städjobb omgång 1
Återigen så gick det bra i början. Jag blev upplärd av duktiga medarbetare och jag lärde mig snabbt. Hade lite svårt att räkna ut allt som skulle göras själv så jag fick lite påbackning på det. Jag blev supersnabb och jättenogrann vilket natuligtvis inte höll i längden (jag sprang och städade). Jag avskydde att vara tvungen att gå in och städa kontoren när folk satt i dem. Hatade att knacka på. Jag började få feber och halsont efter ett tag och tillslut så slutade jag för att börja plugga.
Registrerare och sedan Kundtjänst
Jag fick jobb som registrerare och satt och reggade telefonabonnemang. Det gick såpass bra att jag fick erbjudande om att fortsätta fast på kundtjänst istället. Det gick åt skogen då jag är värdelös på att prata med främmande människor i telefonen. Jag började må dåligt igen med återkommande mardrömmar och blev sjuk ofta. Min anställning förlängdes inte.
Städjobb omgång 2
Jag jobbade inte lika länge som första gången och denna gång så fick jag alldeles för mycket att göra (jag kunde inte säga nej) så jag fick migrän varje dag när jag kom hem från jobbet. Återigen feber och halsont och extrem trötthet. Slutade för att börja studera.
Städjobb omgång 3
Fick jobb på ett högstadium (såg inte fram emot det) och klarade 2 1/2 år tack vare en fantastisk chef och en underbar arbetskollega (samt fantastisk personal på skolan). Jag mådde riktigt dåligt nu under det sista året och höll på att, jag vet inte vad, men kollapsa eller något i somras. Har tjänstledigt nu för studier.
Återgå till Studier och arbetsliv