Hej!
Hade en intressant upplevelse hos psykologen i höstas. För min utläggning om det se http://www.aspergerforum.se/angest-av-v ... ht=allvitr
Tänkte fortsätta på temat intressanta saker sagda av psykologer. En bekant till mig var nyligen hos psykolog för att prata om hennes misstänkta AS. Hon fick dock höra att hon inte kunde ha AS eftersom hon kunde redogöra för sina problem. Enligt denna psykolog kan inte en person med AS ha någon uppfattning om sina egna svårigheter och problem.
Själv kan jag tycka att det i så fall gör systemet med egenremisser ganska intressant...

Suck för ∞:e gången.

Orkar hon anmäla göken?

Allvitr skrev:Hej!
Hade en intressant upplevelse hos psykologen i höstas. För min utläggning om det se http://www.aspergerforum.se/angest-av-v ... ht=allvitr
Tänkte fortsätta på temat intressanta saker sagda av psykologer. En bekant till mig var nyligen hos psykolog för att prata om hennes misstänkta AS. Hon fick dock höra att hon inte kunde ha AS eftersom hon kunde redogöra för sina problem. Enligt denna psykolog kan inte en person med AS ha någon uppfattning om sina egna svårigheter och problem.
Själv kan jag tycka att det i så fall gör systemet med egenremisser ganska intressant...

Då kan man ju undra ifall inte psykologen också har en släng av AS. Det är svårare för AS-folk att se och redogöra för sina problem, ja, men inte omöjligt (vad jag vet). Men hade det nu varit omöjligt för en aspergare att göra det så betyder ju inte det att någon annan kan tala om för den personen vad han/hon ser för svårigheter. Personen med AS kan ju sedan lätt återberätta detta.

Jag, som väntar på svar från AS-utredning, har själv svårt ibland för att t.ex. veta varför jag mår som jag gör "just nu", men kan däremot lätt se det i efterhand.

Hej på dig, Allvitr!

Genomgår själv en utredning för tillfället, så visst känns de här olika scenarierna du beskriver mer än väl igen, även om just "min" neuropsykolog" har kläckt ur sig lite andra mer eller mindre konstiga kommentarer.

Jag är i ett ganska bedrövligt skick just nu (p.g.a. nämnda utredning) och orkar därför inte "spy galla" över alla stolligheter som man har fått sig till livs, men jag kanske kan återkomma till tråden när jag känner att mer ork till att vara lite "elak" finnes!?

Jag har ändå övriga psykiatrikontakter som ser hur illa jag mår av det som händer i utredningen, och i dag fick jag även en förfrågan om jag ville att de skulle prata med psykologen om de senaste ggr. med tester, eftersom inte heller de föstår hur man kan genomföra dessa under de omständigheter som det handlat om.

Att psykologen har sin knepiga syn på saker & ting är väl en sak, men testerna borde väl ändå genomföras seriöst och under "hyffsade" former kan man ju tycka, men så har det tyvärr inte alls varit, tvärtom!

Förra veckan satt jag över två timmar med olika skattningsformulär och olika WAIS-test, samtidigt som strömmen sattes på/av (ombyggnad sker av mottagningen), telefonen ringde fem ggr. (varav två samtal besvarades av psykologen) och folk "bökade"/pratade utanför dörren...

Ja, jag är så "löjlig" att detta fick mig att må sämre än sämst, och för övrigt var testsituationen veckan innan likartad, och det känns faktiskt inte som ett shysst bemötande från en vårdgivare, men jag är en mes som tyvärr hellre far illa själv än fräser ifrån ordentligt ... som man kanske borde som "normal"!?

Jag håller på att gå sönder av detta och undrar förstås varför jag är så lite värd, varför utsätts man återigen (har tampats med psykiatrin i tre årtionden nu ) för denna, till synes, nonchalans!?

Förlåt, nu gnällde jag mer än lovligt här , men fy fan för denna utredning måste jag skriva och hoppas ni andra ursäktar "franskan"!?

Allvitr skrev: Enligt denna psykolog kan inte en person med AS ha någon uppfattning om sina egna svårigheter och problem.
Själv kan jag tycka att det i så fall gör systemet med egenremisser ganska intressant...

Inte bara det du själv helt riktigt påpekar, utan förekomsten av psykiatrer med AS... de är inte alldeles ovanliga.

Sicket flöte, kort sagt.

Oh no.... not again...

Ärligt talat behövs en svart lista där sådana här stolpskott namnges! Jag ser ingen annan råd. Vi måste komma åt de här problemen...!!!

AS kunde gott få skratta PS Dr´n kunde gott få gråta

AS för att h*n lyckats med det som skulle vara omöjligt.

Ps Dr´n för att misslyckats med det som skulle vara möjligt.

mvh segdeg

Glömde bifoga det här citatet appropå ovanstående psykologs bristande kunskaper i självmedvetenhet, som bara gör ont värre,med tokiga analyser, grundat på vad?

Känner att jag behöver få ur mig lite mer, så jag svamlar på jag.

Allvitr skrev: Enligt denna psykolog kan inte en person med AS ha någon uppfattning om sina egna svårigheter och problem.

"Min" neuropsykolog uttryckte väl något liknande vid ett tillfälle när jag försökte påpeka att kvinnor och män kanske inte alltid kan jämföras på samma sätt i olika situationer.
(Han hade nämligen då precis gjort mig alldeles paff genom att säga att han inte tror att G. Brattberg och G. Gerland ens har AS, nähä...)

Men jo då, det kan man visst det, kvinna eller man kvittar lika, för (AS-)kriteriemässigt är ändå olikheterna marginella, och dessutom verkar hans syn på dessa kriterier vara mer än snäva må jag säga, men visst tillstod han ändå att vissa olikheter finns. (Hoppla!)

En olikhet var alltså en version av det som du tog upp här, Allvitr, psykologen sa "skämtsamt" till mig att kvinnor i större grad själva söker sig hit för en utredning, eftersom de känner att något är "fel", medan män med AS inte gör det, eftersom de är nöjda om de bara får vara ifred med sina "intressen" och behov.

Jösses, vad indignerad å alla killars/mäns vägnar jag kände mig!

Vad är det för föreställning vissa psykologer (och andra med för den delen) har av olika människor egentligen!?

Brattberg och Gerland visar förövrigt empati/omtanke om andra genom sitt bokskrivande och det ska man förstås inte kunna göra om man har AS.
Jag frågade inte vidare om just dessa kvinnor och hans syn på deras ev. "diagnos", men den kommentaren räckte för att få mig att likna en fågelholk.

Jag är bara så less på fördomar, okunskap och "fyrkantigt tänk" att jag bara vill skrika högt ... ska man skratta eller gråta!?

Ps. Jag bara älskar Ior, segdeg! Jag har genom åren själv ständigt jämfört mig med honom och min förra psykolog gjorde det också.