*bump*

Apropå kommunikationsstilar.

DT i tänkande, CT i kommunikation.

Pga att DT har en rätt bra överblick över hur allting hänger ihop och kan h*n tala/skriva om många till synes osammanhängande saker samtidigt utan att tappa tråden, eftersom man ju ser deras plats i spindelnätet för sitt inre öga och hur A hänger ihop med J, V, P, E, Y, T etc.

Man kan ha lika bra överblick fast man kommunicerar enligt CT, bara det att man väljer att fokusera på vissa saker. När jag var yngre försökte jag vara mer fullständig i min kommunikation, men det blev bara soppa av alltsammans eftersom mina tankar är för många och avancerade för de flesta sammanhang, krävs för mycket text för att göra dem begripliga. (Men är det inte så för alla? Man säger knappast allt man skulle kunna säga om ett ämne, såvida man inte vet väldigt lite.)

Så jag började kommunicera mer koncentrerat och medvetet rensa ut information som mer skulle förvirra än klargöra.

(Pratar för övrigt om de stunder när min hjärna inte plågas av utmattning, för då har jag inte många tankar alls.)

Väldigt divergent, är min uppfattning om mig själv. <i>Väldigt</i>.

Jag är utan tvekan CT.
Jag tycker att i princip allt som sägs och görs oftast kan minskas ned till typ hälften utan att man för den sakens skull behöver utelämna något av det väsentliga.
Dessutom är jag inte en person som kan ha "många bollar i luften samtidigt" utan jag måste beta av en sak i taget. Detta gäller även när jag konverserar på ett lite djupare plan. Men framför allt när jag tänker.

Jag är Convergent Thinker, utan tvekan.
Jag försöker alltid förklara det jag menar med så få ord som möjligt, så det finns minsta möjliga utrymme för missförstånd.

Jag är TMTMTLAAOTA.

Kan ju förtydliga eller utveckla mitt förra inlägg med att jag helt enkelt saknar minst en dimension för att bilden ska duga till någon hygglig diagnos: spindel - gråskala - tåg, men också olika sorter av samma nyans och mättnad av grått. Såsom spindel i tanke - tåg i kommunikation, spindel i att ta in - tåg i att ge ut, eller tvärtom.

Jag har spindelfobi.

Divergent. Är det något för mig nyutforskad tanke så skriver jag mer än vad jag själv är bekväm med. Om jag haft något i tanke ett tag (någon vecka minst) så har jag oftast hittat bra ord för att beskriva och det jag säger blir så kortfattat att det nästan är anti-klimatiskt. Det hjälper även att jag då faststält alla relevanta trådar för mig själv att jag inte känner att jag behöver repetera dem, vilket kanske kan leda till att lyssnaren/läsaren inte fattar ett dugg som om jag utelämnar viktiga saker.

Ärligt talat ligger det en del i det Zombie skriver.

Jag har helt klart ett delat tänkande. Allt påverkar det mesta och allt ska ha en egen definition.

Jag är nog ett tåg men försöker att vara smidig i kurvorna.

Jag tänker som en spindel, och ofta diskuterar jag så också. I vissa fall kan jag ha tänkt färdigt och kommit fram till en riktning som den rätta, och då kör jag på som ett tåg, i alla fall tills någon annan spindel påpekar något jag har missat.

Sedan finns det de som kör på som ett tåg i en riktning som inte alls är självklar och som inte är mottagliga för spindeldiskussioner. Då händer det att jag väljer en motsatt riktning och kör på som ett tåg i den, för att på så sätt försöka tydliggöra att det finns olika aspekter.

Kan det här ha att göra med jägar/samlar-mentalitet eller manligt/kvinnligt?

När jag gör saker är jag målinriktad, gör en sak i taget och har fokus bara på det jag håller på med. Har märkt att jag har väldigt svårt att anpassa mig till det motsatta sättet, dvs flera saker på en gång och hit-och-dit. Om man har ett antal uppgifter som behöver göras vill jag få dem avklarade så snabbt och effektivt som möjligt - för att sedan vila helt och hållet.

Att göra tvärtom, alltså att hoppa från det ena till det andra i makligt tempo och roa sig under tiden funkar inte alls för mig.

Samma sak när jag handlar kläder. Jag ser det som ett uppdrag, till affären, tar vad jag ska ha, till kassan och sen UT. Jag blir illa till mods av att behöva gå bredvid någon annan i affärer och bara vänta på att de ska flanera färdigt.

Men det värsta av allt är att gå och fönstershoppa i grupp. Har ett horribelt minne från Drottninggatan i Sthlm under turistsäsongen, alla gick i olika takt och skulle in i varenda jämra souvenirbutik med slipsar med älgmotiv och svenska flaggor de kunde hitta. Eller så var någon tvungen att gå på muggen och då ska alla spana toalett och stå och vänta. Någon var absolut tvungen att inhandla vykort och då skulle det väntas utanför. Sen var någon hungrig och ville äta X men det vill inte de andra, de vill ha A, B, eller möjligen C - om det fanns en billig restaurang i närheten. Rådslag mitt i gatan. Står stilla medan horder av turister med ölmagar och magväskor passerar. Och hur är det egentligen med parkeringen? Har inte tiden gått ut?

Jag fullkomligt hatade det. Kände mig som en komplett idiot, ville bara därifrån - bli full, börja slåss, springa marathon eller vad fan som helst.

Det här sättet att fungera på kan mycket väl färga av sig på en människas kommunikationssätt.

KrigarSjäl skrev:Samma sak när jag handlar kläder. Jag ser det som ett uppdrag, till affären, tar vad jag ska ha, till kassan och sen UT.

Det där är jag och mina döttrar.
Gehannah hälsar att hon är likadan.
Det är uppdrag "tshirt" eller uppdrag "brallor". Pallar inte att ränna runt en massa.

KrigarSjäl skrev:[---] Sen var någon hungrig och ville äta X men det vill inte de andra, de vill ha A, B, eller möjligen C - om det fanns en billig restaurang i närheten. Rådslag mitt i gatan. [---]

Ja, fy faen! Hur kan det vara så djävla svårt att iallafall ha grundläggande struktur klar för sig innan man påbörjar nåt? Detaljerna kan man ju fylla i a capella, men man måste ju iallafall ha en grov plan och sina mål klara i förhand.

EDIT: T-shirts, kalsonger och strumpor kan man med fördel köpa i storpack (av bra kvalité) så slipper man utsätta sig för shopping så ofta. Jag brukar handla T-shirts av en tröjtryckare jag känner

nallen skrev: Jag brukar handla T-shirts av en tröjtryckare jag känner

Men fy fan, man kan ju inte handla av förtryckare.

Jag inbillar mig att jag är Divergent Thinker när jag pratar och tänker, men när det gäller ungefär allt annat så stämmer detta jättebra in på mig:

KrigarSjäl skrev:Samma sak när jag handlar kläder. Jag ser det som ett uppdrag, till affären, tar vad jag ska ha, till kassan och sen UT. Jag blir illa till mods av att behöva gå bredvid någon annan i affärer och bara vänta på att de ska flanera färdigt.

Jag och brorsan följde med mamma och syrran på shoppingrunda en gång och det slutade med han och jag satte oss på en bänk medan de två rände runt i affärerna. Varför ska man dra ut på lidandet så?

Tänker definitivt som en spindel, eller snarare som en hasselbuske med migrerande spindelpopulation.
Talar som ett tåg. Tror jag? Hoppas jag!
Saknar en kategori. D.v.s. detaljfetishisten som har något inre tvång att först berätta sitt livs historia innan h*n kan komma till saken. Kanske kan benämnas köare?

Banzai skrev:Jag och brorsan följde med mamma och syrran på shoppingrunda en gång och det slutade med han och jag satte oss på en bänk medan de två rände runt i affärerna. Varför ska man dra ut på lidandet så?

Det sjuka är ju att folk verkar njuta av eländet, jag fattar fan inte varför?

Värst är det med kärringar som hittar precis det som de söker efter, men handlar inte för det "kan" ju finnas något som är bättre i en annan affär, fem timmar senare fattar de "äntligen" att grejen de såg fem timmar tidigare var ju den de skulle ha (och hur många kärringar har då upptäckt att den då är slutsåld? )

Not: Jag skriver kärringar för jag har aldrig hört talas om en karl med beteende som jag beskriver, och skulle det mot förmodan finnas en man som är sådan är han definitionsmässigt en kärring (eller hur... )

Zombie skrev:Kan ju förtydliga eller utveckla mitt förra inlägg med att jag helt enkelt saknar minst en dimension för att bilden ska duga till någon hygglig diagnos: spindel - gråskala - tåg, men också olika sorter av samma nyans och mättnad av grått. Såsom spindel i tanke - tåg i kommunikation, spindel i att ta in - tåg i att ge ut, eller tvärtom.

Det här är så mycket spindel att man känner för att ringa Anticimex..

nallen skrev:

KrigarSjäl skrev:[---] Sen var någon hungrig och ville äta X men det vill inte de andra, de vill ha A, B, eller möjligen C - om det fanns en billig restaurang i närheten. Rådslag mitt i gatan. [---]

Ja, fy faen! Hur kan det vara så djävla svårt att iallafall ha grundläggande struktur klar för sig innan man påbörjar nåt? Detaljerna kan man ju fylla i a capella, men man måste ju iallafall ha en grov plan och sina mål klara i förhand.

Jag menar det. Livet är fullt av omständigheter som det är - varför då skapa nya?

För det är det jag tycker de här virriga shoppingmänniskorna gör: de ska än hit än dit, de måste diskutera vad de ska göra i-n-n-a-n de gör det, ofta in absurdum, de ska ha rätt sorts pålägg på mackan och finns inte det blir det panik och nytt ställe måste letas. Sen blir det oj och hjälp jag måste på toaletten eller köpa pistaschglass genast, i rödaste rappet och skynda skynda, det gäller att hinna! Sen glömmer man sin mobil i bilen och går tillbaka för att leta fram den. På vägen dit går en sko sönder och samtidigt planerar man semestern som infaller om tre veckor. En tand börjar värka och apoteket har stängt och vi kan inte äta på den restaurangen för faster Märta vill inte sitta där det är drag och lille Pelle måste hitta sitt dataspel innan vi åker hem...

Miche skrev:Det sjuka är ju att folk verkar njuta av eländet, jag fattar fan inte varför?

Värst är det med kärringar som hittar precis det som de söker efter, men handlar inte för det "kan" ju finnas något som är bättre i en annan affär, fem timmar senare fattar de "äntligen" att grejen de såg fem timmar tidigare var ju den de skulle ha (och hur många kärringar har då upptäckt att den då är slutsåld? )

Not: Jag skriver kärringar för jag har aldrig hört talas om en karl med beteende som jag beskriver, och skulle det mot förmodan finnas en man som är sådan är han definitionsmässigt en kärring (eller hur... )

Inte jag heller. Massor med folk, varmt, svettigt, gräslig musik och stressigt.

Tyvärr så tillhör jag "kärringkategorin" när jag väl handlar kläder (gör det en - två ggr/år), för jag har i regel ingen klar uppfattning om exakt vad jag ska ha. Hade jag det så skulle det gå blixtrande snabbt. Men däremot så tar det inga fem timmar, de skulle de få köra hem mig i en skottkärra eller något om jag shoppade så länge.

Fast jag har nu hittat lösningen på mitt problem; jag kollar klädkedjornas utbud på nätet först och bestämmer mig för vad jag ska ha. Mycket enkelt! Det enda jag saknar nu är produktkataloger i butiken där varans plats finns utmärkt så man slipper lalla runt som en huvudlös höna i sina försök att hitta något i butiken (Clas Ohlson och Biltema har det så varför kan inte klädkedjor ha det också?).