Hej! Jag är ny här. Jag har en fråga. Tål aspergare mer kyla än vad NTs gör? Jag har hört att de gör det. Men är ej säker. Ibland så fryser inte jag medans andra fryser, i vissa perioder.

Jag tror inte att någon riktigt vet svaret på det.
Du får göra en egen undersökning?

Om man ska djupa till det lite sådär lagom generellt så kunde det väl kanske vara så att de som drar år autisthållet befinner sig mer inuti sig själva än icke-autister och känner således inte av när det blir kallt på samma vis.

Precis som allt annat så tror jag dock att det i huvudsak är väldigt olika, precis som allt annat. Själv bor jag mitt i kylan - december rörde sig temperaturen mellan -20 och -35 hela tiden - och därför är jag mer tålig. Kroppen anpassar sig.
I början av vintern upplever jag -10 som tokkallt. I slutet av vintern upplever jag -10 som rena värmeböljan.

Hej Captivestraw och varmt(!) välkommen till forumet!

Kyla brukar jag inte känna av, om det inte blir så kallt som femton-tjugo minusgrader (vid ett tillfälle för kanske två, tre veckor sedan hade vi som kallast ner mot -30 grader här i södra Dalarna... då höll myggen sig inte utomhus...). Dels är jag inte frusen av mig, dels klär jag mig ordentligt om jag ska ut i sådan kyla som jag skrev om ovan, klär mig enligt flerskiktsprincipen (handleder, fotleder, halsen och ljumskar är "klassiskt" extra kännsliga för kyla).

Och jag sätter min vanliga femöring på att vi isåfall ligger närmare båda ytterligheterna.

Känns som att ämnet måste ha kommit upp förr, åtminstone i någon av trådarna om typ sensorisk överkänslighet eller vilken årstid man föredrar.

Jag störs inte av kyla, kan bada i kallt vatten hur länge som helst. Däremot tål jag inte kylan, pga väldigt dålig blodcirkulation.

Jag tål inte kyla bättre, däremot tål jag värme sämre. Öht tycker jag att mitt "termostat" fungerar sämre än andras, så att jag får ta av mig koftan för att det är för varmt, efter en stund blir det för kallt och jag tar på mig etc, medan vanligt folk inte tycks reagera alls. Så har det alltid varit, så det beror inte på att jag är i klimakteriet.

Intressant tråd.

Jag tål kyla bättre än min omgivning. När mamma säger åt mig att ta på mig långkalsonger säger jag bara att jag gör det om det är under -30 Celsiusgrader. Fryser bara om näsan och fingrarna ibland, annars är jag extremt köldtålig.

Jag tål kyla bättre än värme, men jag är extremt ljusberoende för att inte bli deprimerad så därför föredrar jag sommaren framför vintern.

Jag tål en hel del kyla. Jag går i adidas bomullsbyxor eller liknande med boxers under, genom hela året. Jag har bara t-shirt ner till 10 grader, sen har jag någon tjockare tröja ner till 0 grader, sen tar jag på mig jacka.
Jag har dock aldrig funderat på om det har kunnat ha med diagnosen att göra.

Även om jag tål en hel del kyla, så föredrar jag dock värme.

Jag trivs som isglassen i frysen under den här årstiden. Men när det är varmt och svettigt tycker jag det är jobbigt.

Jag kan i perioder ignorera att jag fryser, när jag behöver komma ifrån (ett gräl eller liknande) kan jag vara ute i kylan tills jag knappt kan röra mig.

Miche skrev:Jag kan i perioder ignorera att jag fryser, när jag behöver komma ifrån (ett gräl eller liknande) kan jag vara ute i kylan tills jag knappt kan röra mig.

Jag blir också mindre känslig mot sådant när jag är arg.

ni e fan dumma ihuvet ^____^

Jag är mycket mer för kyla än för värme. Jag har haft seriösa funderingar på antarktis, men det är mest för att jag tänker att det är sista stället någon stör mig. Dock är naturförhållandena där ganska så strikta och skoningslösa in i det sista. Men självfallet så är min kärlek till svalt och kyla en positiv sak. Det är inte särskilt många idioter som tycker om kyla. Drar jag till kylan så följer få efter.

Trots vansinnet här så skulle det vara mycket mer smärtsamt att missa Sveriges vår - den är bland mina underbaraste ögonblick i livet. Jag mår rejält bra när jag ser liv växa. Det känns mycket rikt.

Jag störs inte speciellt mycket av kyla och brukade springa barfota i snön åtminstone en gång per vinter när jag var liten (för att stajla, givetvis ). Däremot klarar jag definitivt inte av värme! Jag HATAR värmeböljor!

John skrev:ni e fan dumma ihuvet ^____^

Tack, äntligen någon som kan säga det rakt ut!

Kahlokatt skrev:Jag störs inte speciellt mycket av kyla och brukade springa barfota i snön åtminstone en gång per vinter när jag var liten (för att stajla, givetvis ).

Det har jag gjort som vuxen (dock inte för att stajla, mer för att jag inte orkade leta rätt på skor osv när jag bara skulle göra en snabb grej ute).

Kahlokatt skrev:Däremot klarar jag definitivt inte av värme! Jag HATAR värmeböljor!

Värme är vidrigt!

Jag fryser ofta. Gillar verkligen inte att frysa. Hellre varm än kall.

Jag älskar kylan och detta är min årstid så att säga. Har fönstret helt öppet hela dagarna också och har inte ens haft elementen igång i lägenheten under hela vintern. Hade kunnat gå utan jacka och bara i halsduk men det skulle se konstigt ut så jag har jacka på mig ändå. Sålänge det inte blåser så trivs jag i kylan. Brukade gå runt i bara t-shirt när jag var yngre (blev aldrig sjuk heller) men lärarna tvingade på mig jacka för de trodde jag frös och lyssnade inte på mig. Men jag svettas även om det är -15 ute.

Värme klarar jag verkligen inte av och kan inte förstå hur folk kan längta till sommaren. Då är det ju varmt precis överallt och man kan varken sova eller röra sig.

Men jag klarar ändå av våren och kan till och med tycka det är skönt med solen ibland. Fast mer än 10 plusgrader sedan tycker jag inte om det mer

Har lättare för kyla än för värme, det kanske är aspergertypiskt? Jag tycker iaf att jag verkar må sämre av 30-gradig värme än gemene man, jag blir halvt utslagen av det medan andra går runt och ser ut att trivas.
Tycker det känns svårare att andas, blir seg och får lätt huvudvärk. Som att ha klaustrofobi i sin egen kropp, så känns det ungefär.

Jag har ju ingen diagnos ännu, men jag avskyr verkligen kyla. Jag slutar nästan aldrig frysa på vintern. Det känns som om jag bor på antarktis och jag räknar dagarna tills vintern är slut. Dessutom mår jag alltid sämre psykiskt vintertid, antar att det beror på att jag inte gillar klimatet.

Iofs gillar jag inte den där tryckande värmen som ofta kommer i juli, men mycket hellre jättevarmt än jättekallt. Men jag föredrar vår och höst.

Jag verkar tåla kyla lite väl mycket. När värmen i mitt hus inte funkade som det skulle var det 7 grader inne. Jag var den som led minst. Mina rumskamrater gick omkring med ytterkläder och var irriterade. Själv svettades jag som vanligt när jag vaknade upp i den sju-gradiga värmen.
Inte var jag sjuk, åtminstone inte somatiskt.

jag tål kyla väldigt bra.
inomhus vill jag det ska vara varmt och gott givetvis. i min förra lägenhet fick jag stela fingrar och var tvungen att sova med två täcken och annat, hade is på insidan av fönstren :S sånt klarar jag inte.

men jag klarar definitivt kyla bättre än hetta. jag mår skitdåligt på somrarna, blir deprimerad och jätteasocial och allt det. tror mycket handlar om den sociala pressen såklart, men det har även med hettan själv att göra. då det är som varmast där i juli/augusti vill jag inte leva. tar hellre -40 än 30+ alla gånger.

Jag tål inte kyla bättre än andra, men jag är dålig på att komma på att jag fryser... först när jag skakat en halvtimme eller så brukar jag komma på det, eller när fingrarna inte vill röra sig trots att jag vill att de ska det.