Nicolina skrev:Hej!
Min son är snart 19, han har Asberger, diagnostiserad redan som 6-åring.
Vi talade om för vår lille kille att han hade ngt som hette Asberger men att han var lika bra och lika mycket värd för det bla..bla..bla, så mycket han nu fattade av det...min son har aldrig någonsin velat kännas vid sin Asberger. Han har alltid avskytt alla försök att prata eller läsa om diagnosen. Han har klarat skolan hyfsat bra och går sista året på en musik/datalijne. Nu sista året börjar det bli mycket svårt för honom att klara av allt "fritt arbete" samt APU o. dyl. Han har dåligt självförtroende. Vill umgås och gå på konserter men blir oftast sittande hemma i trygghet framför datorn. Jag har tipsat honom om detta forum. Att han här kanske kan hitta själsfränder, folk som förstår honom. Han vill aldrig prata med mig eller ta hjälp av mig. Hans pappa dog när han var 7 och efter det kan man säga att han varit deprimerad av och till under åren.

Jag vill så himla gärna hjälpa honom att komma vidare i livet. Tror inte jag har förmågan att ge honom den där kicken ut i vuxenlivet. Jag curlar och daltar alldeleds för mycket också det vet jag. Någon som har erfarenhet av folkhögskolornas kurser för Aspberger?