Anders avrättning skedde med giljotin. Apropå Ander(s).

Vore det inte på tiden att återinföra det gamla systemet och i likhet med Jesu någonting säga Jonu begravning?

I finland är genitiv "n" men ord som redan slutar på n görs om: Virtanens bil blir Virtasen auto. Jonas begravning blir av någon märklig anledning inte Jonasen utan Jonaksen.

Tyckte a-mammans förklaring vare eminent, och HGJs kompletterande förtydliganden gjorde det hela extra klart.

Jonte skrev:Vore det inte på tiden att återinföra det gamla systemet och i likhet med Jesu någonting säga Jonu begravning?

Det är inget "gammalt system". Det är en latinsk genitivform som aldrig har funnits i svenska. (Utom på latinska namn då. (Och, ja, "Jesus" är en latinsk namnform. Jag vet inte vad han hette på arameiska.))

Mats skrev:

Jonte skrev:Vore det inte på tiden att återinföra det gamla systemet och i likhet med Jesu någonting säga Jonu begravning?

Det är inget "gammalt system". Det är en latinsk genitivform som aldrig har funnits i svenska. (Utom på latinska namn då. (Och, ja, "Jesus" är en latinsk namnform. Jag vet inte vad han hette på arameiska.))

Tack, fan vad obildad jag är

Jesus är en grekisk namnform (av hebreiska Jehoshua, arameiska Jeshua, vårt gammaltestamentliga Josua).

Jona har aldrig böjts med -u i svenskan, det böjdes på det latinska viset med -æ i genitiv. I latinsk nominativ lyder det Jonas, därav det namnet.

Zombie skrev:Jona har aldrig böjts med -u i svenskan, det böjdes på det latinska viset med -æ i genitiv.

Eller medeltidslatinskt/försvenskat med -e, som andra sådana ord, glömde jag tillägga.

Zombie skrev:Jesus är en grekisk namnform

Tack för upplysningen. Jag måste säga att jag är lite förvånad över ändelsen -us som jag tycker låter latinsk (liksom -um), medan -os och -on är ändelser som jag tycker låter grekiska.

Jag tycker alltså att det "borde" heta Jesos på grekiska. Varför gör det inte det?

För att grekerna uppfattade stammen i det semitiska namnet Jê(ho)shua som Jêsu- (Ίησου-); att då följa det vanliga mönstret och skjuta in en så kallad temavokal mellan stam och kasusändelse och få en böjningsstam som *Jêsuo-, *Jesua- eller *Jesue- med nominativen *Jêsuos/-as/-es hade blivit otympligt, varför man valde att ansluta kasusändelserna direkt till stammen - ett litet ålderdomligt sätt att bilda substantiv, men som kunde vara praktiskt särskilt för främmande ord där stammen uppfattades redan sluta på vokal.

(^ här = lång vokal.)

Zombie:
När jag får läsa inlägg som ditt ovan, tycker jag att Aspergerforum är ett alldeles oerhört intresant ställe att hänga på! Jag bugar djupt och tackar för att få ta del av något av ditt kunnande.

Nåja, jag tänkte fel bland grekiskans temavokaler och glömde ett längdtecken. Rättelser i fetstil:

Zombie skrev:För att grekerna uppfattade stammen i det semitiska namnet Jê(ho)shua som Jêsu- (Ίησου-); att då följa det vanliga mönstret och skjuta in en så kallad temavokal mellan stam och kasusändelse och få en böjningsstam som (sannolikast) *Jesuo- eller *Jesuê- med nominativen *Jêsuos/-ês hade blivit otympligt, varför man valde att ansluta kasusändelserna direkt till stammen - ett litet ålderdomligt sätt att bilda substantiv, men som kunde vara praktiskt särskilt för främmande ord där stammen uppfattades redan sluta på vokal.

(^ här = lång vokal.)

Mats skrev:Zombie:
När jag får läsa inlägg som ditt ovan, tycker jag att Aspergerforum är ett alldeles oerhört intresant ställe att hänga på! Jag bugar djupt och tackar för att få ta del av något av ditt kunnande.

Kunde inte sagt det bättre!

Mats skrev:

Zombie skrev:Jesus är en grekisk namnform

Tack för upplysningen. Jag måste säga att jag är lite förvånad över ändelsen -us som jag tycker låter latinsk (liksom -um), medan -os och -on är ändelser som jag tycker låter grekiska.

Jag tycker alltså att det "borde" heta Jesos på grekiska. Varför gör det inte det?

Håller med, men enligt Wikipedia är namnet på grekiska Ἰησοῦς, eller med latinska alfabetet Iēsoûs. Ser ut att vara både o och u, så man kanske kan välja.

Trevligt att se herr md2perpe igen förresten.

md2perpe skrev:

Mats skrev:

Zombie skrev:Jesus är en grekisk namnform

Tack för upplysningen. Jag måste säga att jag är lite förvånad över ändelsen -us som jag tycker låter latinsk (liksom -um), medan -os och -on är ändelser som jag tycker låter grekiska.

Jag tycker alltså att det "borde" heta Jesos på grekiska. Varför gör det inte det?

Håller med, men enligt Wikipedia är namnet på grekiska Ἰησοῦς, eller med latinska alfabetet Iēsoûs. Ser ut att vara både o och u, så man kanske kan välja.

Digrafen ("tvåbokstavstecknet") ou i grekiskan stod redan på Jesu tid för ett "kontinentalt" u-ljud (ungefär som i "bok").

(Varför han inte heter *Jesos försökte jag förklara ovan...)

Jag är som folk kanske vet väldigt intresserad av namn, men tycker inte om "kreativa" stavningar (eller som engelsktalande stavningsnazister brukar skriva, "kre8yv spellyngs"). Speciellt när stavningen inte stämmer ihop med svenska uttalsregler. Hur kan Candra bli Sandra? Hur kan Cewin bli Kevin?
Sedan verkar folk inte heller veta hur man använder accenter. Jag såg nyligen skräckexemplet Héléné. Förmodligen uttalar människan det hä-LEN, men enligt accenterna skall det uttalas HEEEE! LEEEE! NEEEEE!
Jag är skitlarvig med sådant där, men jag stör mig om det står t.ex. "det japanska risvinet saké" (akut accent finns inte i japanska; man uttalar det sak-ke. Accenten är förmodligen något en engelsktalande plitat dit någon gång för att visa att det inte skall uttalas "sejk") eller "osten chevré" (den heter chevre...eller är det chêvre? Hur som helst uttalas det "sjävr").

Det finns förresten en polynesisk atoll som heter Héréhérétué!

Jag har i bekantskapskretsen haft två stycken Marléne, som alltså verkligen stavar med accent. Hur borde det uttalas utan accent? Marlené?

Det där med att inte förstå hur accenter funkar, ja... vet många bekanta genom åren, framför allt bekanta till mamma och/eller pappa när man själv var yngre, som mycket väl visste hur Pemer uttalas, och alltså inte trodde det ska uttalas [Pemm-ér]... men som ändå petade in en accent just där på brev och vykort: "Pemér".

Då är det lite kul att de ungrare och slovaker jag hittat med i stort sett samma namn faktiskt stavar - Pémer...

á lá carté... när det heter à la carte. Skyltmålare har nog ett visst ansvar för att det blivit fel, de verkar sätta accenter och apostrofer där de får plats på skylten eller där de ser bäst ut.

När jag går på stan har jag alltid med mig en lång stege och några rullar eltejp i olika färger för att kunna korrigera skyltar jag ser. Jag tror det uppskattas!

Aččenter ja. Hüvudsåkligen av ütlandskt ursprung i svenskan. Jag retar mig öcksä pá att alla gőr fel, men diakritika mån inte här i det egna spraket ar älltid svôra. Hur många svenskar gör rått på vàlfritt slaviskt språk som skrivs med latinska bokstavër? Ett dilemma.

Pemer skrev:Jag har i bekantskapskretsen haft två stycken Marléne, som alltså verkligen stavar med accent. Hur borde det uttalas utan accent? Marlené?

På svenska skulle det väl bli mar-LE-ne, men på franska något i stil med mar-LÖNN.

Jag ogillar starkt folk om heter Claës.

Moggy skrev:Jag ogillar starkt folk om heter Claës.

Ja, det är så uppenbart tillgjort och fåfängt. Låter som en smilande mäklare eller nåt.

De där prickarna över E (Ë), visar inte de egentligen att namnet skall uttalas "KLA-ESS", alltså att varje bokstav skall uttalas för sig i stället för att bli en diftong (KLÄÄS)?

Det uttalas inte sak-ke, det uttalas som sa-ke.