Har än en gång fått tummen ur för att söka diagnos för mig själv, jag pratade i morse med Gamlestadens Psykiatriska via telefon för att se om de ens tar in "oss". Jag fick veta att jag kan göra en egenremiss och att ett team därefter tittar igenom ansökan. Hon kunde inte säga om det skulle leda till utredning eller inte. Jag förstår att jag måste vara metodisk i min ansökan. Tips och råd är välkomna.

Jag har 2 barn, båda med AS samt ADD versus ADHD. Det var tack vare dem jag insåg mitt problem själv, och nu behöver jag hjälp för att som ensamstående mamma kunna vara en så bra förälder som möjligt. Fäderna till barnen bor i USA och de har ingen kontakt med barnen så allt hänger på mej. Med AS själv kan det ibland vara ett dilemma eftersom jag är lika förtjust som barnen i att sitta hemma och rota i datorn till exempel, jag får skärpa till mej för att få ut dom och socialisera sej, men de får naturligtvis vad de kan få, bara att det är svårare för mej än för en vanlig dödlig s.a.s.


Ska man behöva ta i rejält för att de ska tycka att man är värdig en diagnos, finns det någon med erfarenhet med detta? Tänk att det finns en möjlighet att man kan bli nekad utredning om man inte har det "svårt nog"! Jag kan nog påstå jag haft det tufft, de sista åren har jag varit oförmögen att arbeta, man har gett mej diagnosen CFS men jag börjar tro att jag hellre är kroniskt utbränd från åren då jag försökt anpassa mej till vardagens krav, min kropp och mitt psyke har sagt stopp- för gott verkar det som. Idag får jag vila i ett par dagar efter ett vanligt möte, till exempel på BUP för ett av barnen, det är helt galet.

Jag visste jag skulle babbla för mycket , nåja, jag avslutar snällt men motvilligt här så ni inte tröttnar på att läsa och inte orkar svara.

Tack alla!

Eftersom neuropsykiatriska tillstånd har en ärftlig komponent och du har två barn med olika män och båda barnen har diagnoser så låter det som de har ärvt det från dig, så det låter ju som om du borde ha rätt till diagnos, eller i varje fall utredning.

Du kan göra en egenremiss tror jag via mina vårdkontakter till habiliteringen direkt eller till psykiatrin. Jag tror det är bättre att göra det till habiliteringen. Förklara som i inlägget ovan varför du tror att du har diagnos så borde de ge dig utredning.

https://kontakt.vardguiden.se/login

Själv så började jag villja ha utredning hösten 2009. Det var arbetsförmedlingen jag hade kontakt med då och en arbetspsykolog. Våren 2010 fick jag själv lov att ta kontakt med vården för att begära AS utredning. Jag begärde det i april, fick träffa läkare i maj som skrev en remiss men lät bli att skicka den. Han skickade den i juli och jag fick träffa psykiatrin i september och göra AQ testet tror jag det heter för att testa om man kan ha AS. Jag fick på resultatet att jag klart hade AS. Det stod sedan i journalen att jag skulle kallas inom en månad och läkaren sa till mig att jag skulle få träffa sjuksköterska, psykolog, kurator etc för den fortsatta neuropsykiatriska utredningen. Men de kallade mig aldrig trots att jag ringde dem en gång i månaden. Nu i 2011 har jag ännu inte kallats till någon AS utredning, men jag har fått hjälp från habiliteringen oberoende om jag har AS eller ej. Dessutom så begärde jag ut mina gamla journaler från psykiatrin 1995 och såg där att de diagnostiserat mig med borderline.

Otroligt att läkaren inte skickade vidare din remiss. Man får antagligen vara riktigt envis (en plåga ) för att få dom att göra vad dom utlovat. Sedan kan man kanske åberopa vårdgarantin.

Vilken kommun tillhör du?

lenasvn skrev:Ska man behöva ta i rejält för att de ska tycka att man är värdig en diagnos, finns det någon med erfarenhet med detta? Tänk att det finns en möjlighet att man kan bli nekad utredning om man inte har det "svårt nog"!

Det är nog olika, men ofta får man nog ligga i när man orkar och (eller är tillräckligt desperat) för att få någon hjälp alls. Har själv blivit remitterad två gånger samt skickat två egenremisser innan jag ens fick komma på ett bedömningssamtal. Har fortfarande ingen aning om det kommer att leda till en utredning då jag "synes ha en tillräckligt fungerande tillvaro". (Dvs lyckats träffa någon att skaffa barn med och genomgå en utbildning som resulterat i arbete. Att tillvaron inte fungerar/fungerat enligt både mig och omgivningen är ju en annan sak.)

Önskar dig lycka till och hoppas du har "tur" nog att träffa människor som kan hjälpa dig.

lenasvn skrev:Otroligt att läkaren inte skickade vidare din remiss. Man får antagligen vara riktigt envis (en plåga ) för att få dom att göra vad dom utlovat. Sedan kan man kanske åberopa vårdgarantin.

Vilken kommun tillhör du?

Mora kommun.

Jag har skickat in en egenremiss och ska tydligen utredas någon gång i framtiden (har inte fått besked än men räknar med om minst tre år). Då båda dina barn har diagnoser så är det ett stort plus (om jag förstått saken rätt). Själv har jag en halvbror med AS.

Jag fick höra av läkaren att jag (om jag har AS) är extremt högfungerande då jag har eget boende, fixar räkningar och liknande själv och kan prata med folk. Om jag jämför mig så gott jag kan med de aspergare jag känner till (er härinne och min bror) så är jag antagligen högfungerande (när det gäller...öh...ni vet, hur känslig man är för ljud o.s.v.), men tydligen finns det skäl för utredning ändå.

Go for it säger jag och håller med vad Jorand skrev.

Jag har bara hört riktig skit om Gamlestadens psyk. Bl.a. en AS-bekant som de nyligen försökte rycka diagnosen ifrån och stämpla som personlighetsstörd i stället. Experter fick kopplas in för att rädda det hela. De hade betett sig mycket kallt och hårt, och verkade ha som mål att få personen att förstå att den var arbetsskygg och ville att den skulle få sjukersättningen omprövad. Helt sjukt alltihop. Även min nuvarande läkare jobbade där då, och var inblandad på ett hörn. Det är därför jag försöker få byta läkarelände. Den värsta var en ***** psykiatriker på ***** psyk. Vet ej vad hon hette, men skulle säga UNDVIK!

Finns en bra psykiatriker som heter Stefan Westergren, som ska vara bra på NPF. Tror han utreder nu för tiden, på Östra kanske, men det går väl att ta reda på. Det var han som upptäckte mig och skrev remiss för utredning, och när jag nämnt honom för folk som känt till honom, har de alla varit positivt inställda till honom.

Tyvärr kunde han inte utreda mig eftersom han var vikarie och sedan lades utredningsenheten ned här, så jag fick själv ta mig till Uddevallas utredningsteam i stället.

Moderator mnordgren: tog bort lite info.