Jag undrar hur ni har det med att få ihop detaljer till en begriplig helhet? Är det någon som känner igen sig i det här eller liknande saker? Är det en vanlig svårighet hos personer med Asperger?

Jag har tänkt sista tiden på varför vissa saker varit och är svårt för mig på de jobb jag har haft. Förut har jag tänkt att jag helt enkelt är trögfattad när det gäller vissa saker, och har skämts för det. T ex när jag en gång i tiden fick jobb som vikarie i ett sjukhuskök så upplevde jag inget sammanhang i de olika arbetsuppgifterna, det var en person som rörde i en gryta här, en annan som diskade något där, men jag fattade aldrig sammanhanget i det hela, för mig var det bara spridda små arbetsuppgifter som inte hängde ihop med varandra. Jag visste inte vad jag skulle göra om ingen pekade ut det åt mig, och när jag var klar med en uppgift visste jag inte vad jag skulle gå vidare med så jag blev stående där. Sakta gick det också, och till slut ville de inte ha mig kvar där.

På mitt nuvarande jobb vet jag vad jag har för arbetsuppgifter, och jag vet vad Nisse och Stina har för arbetsuppgifter, men det har tagit väldigt lång tid för mig att få åtminstone ett hum om hur de hänger samman. De som är mer nyanställda, eller till och med tillfälliga praktikanter, fattar detta och kan redogöra för det. Och om något blir förändrat får jag börja om från noll igen för att försöka förstå. Det blir bara snurrigt i huvudet av alla de här delarna som jag inte vet hur de ska passa ihop.

Jag har inte kommit på några exempel som inte handlar om jobb, i kravlösare situationer lägger man kanske inte märke till sina svårigheter så lätt.

Jag har låtsat att jag har fattat för att inte verka helt trög och dum i huvudet, men nu tänker jag att det kanske helt enkelt handlar om en dålig förmåga att foga ihop detaljer till en helhet, ”inte se skogen för alla träd”?

Det stämmer bra för mig. Fick sparken för att jag inte tog egna initiativ. När min man hjälper till med maten blir jag stående om han inte säger vad jag ska göra.

Solitaria skrev:Jag undrar hur ni har det med att få ihop detaljer till en begriplig helhet? Är det någon som känner igen sig i det här eller liknande saker? Är det en vanlig svårighet hos personer med Asperger?

Jag känner igen mig i detta. Eller jag skulle vilja uttrycka det så här: Tror jag har en uppfattning om helheten men har kanske svårt att förmedla den till omgivningen. Ofta känner man sig socialt helt osynlig och bemötandet från omgivningen kan också förstärka detta. Fick nyligen en fråga från en arbetsgivare som ville veta saker om mig för att bilda sig en helhetssyn av mig men jag finner det svårt att ens yttra något om det. Tycker det inte finns något att tillägga i det som jag redan har presenterat. Tycker det allmänt är obehagligt att bli kartlagd eller bedömd av främmande människor men det är kanske något man måste acceptera för att bli godkänd som anställd och arbetstagare. Att vara anställd kanske enbart handlar om att stå med mössan i hand. Sedan har jag sett på andra ställen att man sätter citattecken kring personlighetsdrag och liknande. Någonstans läste jag "personlighet" i samband med AS. Hur ska man tolka det ? Handlar det enbart om ett ifrågasättande ? Har läst lite om hur svårt folk med AS verkar ha med att komma in och bli anställd. Det verkar som om man i allmänhet fokuserar på AS som något negativt, som ett problem, och man undrar varför. Det verkar som om AS är väldigt värdeladdat i förhållande till arbetsmarknaden. Kan man inte vara en god arbetstagare trots att man har svårt att se helheten ? Eller är arbetsmarknaden enbart en plats där det råder fullständigt krig när det gäller att utnyttja eller att bli utnyttjad ?

Jag har ingen som helst problematik med att se helheten i tillvaron. De enda tillfällen då jag "tappar greppet" är om någon flyttar på en sak jag jobbar med, eller om någon talar om för mig hur jag ska utföra en uppgift jag redan visat eller talat om att jag behärskar. Men det där senaste är ju/nog inte på något typiskt för just en person som har Aspergers syndrom.

Just det senare jag beskrev ovan hände för övrigt när jag var med och byggde om övervåningen i en butikslokal till försäljningsyta. Jag är självlärd byggnadssnickare (grovsnickeri) och jag hade hållit på någon vecka med att regla upp några väggar, då en kille, i och för sig väldigt erfaren byggnadssnickare, sitter på golvet nedanför mig, dessutom så att han inte såg hur jag jobbade(!) säger till mig hur jag ska göra (märk väl att jag redan långt tidigare dels varit med och reglat upp väggar och gjort annat inredningsjobb med personalutrymmen i en verkstad åt en ideell förening, och ensam byggt en kolonistuga).

Jag sade till honom att jag vet hur jag ska göra, att jag jobbat med likadana uppgifter sedan för ett femtontal år sedan. Då satt han tyst en stund, och då sade han samma sak igen. Då förklarade jag, med mera bestämmt tonfall, att jag redan vet hur jag ska göra. Men tredje gången han sade samma sak... då fick jag en riktig "DAMP-reaktion"... då skrek jag till honom "EN GÅNG TILL OCH JAG TAR MINA VERKTYG OCH GÅR HEM!!!". Då, äntligen, fattade han att han skulle vara tyst om hur jag skulle göra med att regla upp den där väggen.

När jag sedan jobbade vidare med byggnadssnickrandet gjorde jag det tillsammans med en kille som känner till att jag har autism. Honom behöver jag inte förklara min autismrelaterade problematik för alls. Vi är som "parhästar" från början.

På arbetsplatser har jag för det mesta hopplöst svårt att se VAD jag ska göra, HUR jag ska göra och I VILKEN ORDNING jag ska göra uppgifterna. Om det sen beror på att jag har svårt att se ett sammanhang har jag inte tänkt på. Men det visar sig säkert under utredningen.

Grimuald skrev:

Solitaria skrev:Jag undrar hur ni har det med att få ihop detaljer till en begriplig helhet? Är det någon som känner igen sig i det här eller liknande saker? Är det en vanlig svårighet hos personer med Asperger?

Jag känner igen mig i detta. Eller jag skulle vilja uttrycka det så här: Tror jag har en uppfattning om helheten men har kanske svårt att förmedla den till omgivningen. Ofta känner man sig socialt helt osynlig och bemötandet från omgivningen kan också förstärka detta. Fick nyligen en fråga från en arbetsgivare som ville veta saker om mig för att bilda sig en helhetssyn av mig men jag finner det svårt att ens yttra något om det.
Tycker det inte finns något att tillägga i det som jag redan har presenterat.

Tycker det allmänt är obehagligt att bli kartlagd eller bedömd av främmande människor men det är kanske något man måste acceptera för att bli godkänd som anställd och arbetstagare. Att vara anställd kanske enbart handlar om att stå med mössan i hand.

Håller med om allt du skriver, Grimuald. De vill veta hur man fungerar verbalt Att fungera verbalt är så förbaskat viktigt tydligen. Resonemanget går att set säger en hel del om en person hur man besvarar deras frågor. Det har gått dithän att det inte räcker att vara kompetent.

Grimuald skrev:Sedan har jag sett på andra ställen att man sätter citattecken kring personlighetsdrag och liknande. Någonstans läste jag "personlighet" i samband med AS. Hur ska man tolka det ? Handlar det enbart om ett ifrågasättande ?

Har läst lite om hur svårt folk med AS verkar ha med att komma in och bli anställd.

Vore mycket intressant att veta vad specifikt du har läst.

Grimuald skrev:Det verkar som om man i allmänhet fokuserar på AS som något negativt, som ett problem, och man undrar varför. Det verkar som om AS är väldigt värdeladdat i förhållande till arbetsmarknaden. Kan man inte vara en god arbetstagare trots att man har svårt att se helheten ? Eller är arbetsmarknaden enbart en plats där det råder fullständigt krig när det gäller att utnyttja eller att bli utnyttjad ?

Vilken bra beskrivning!

@Solitaria

Jag skriver bara helt kort nu, måste iväg. Men det är ett typiskt Aspergerproblem (men även andra än aspergare kan ha problemet). jag känner igen det. Det kan finnas många förklaringar till varför man är detaljfokuserad. Flera av förklaringarna är inte unika för asperger:

* social ångest (ofta pga dålig arbetsmiljö)
* rädsla för det okända (väldigt mänskligt)
* omsorg om kvaliteten
* omsorg om kunden
* kognitiv oförmåga att klara av en alltför komplex verklighet
* alltför många samtidiga sinnesintryck
* dålig arbetsmiljö
* otydlig organisation
* oförstående kollegor
* oförstående arbetsgivare

....on and on..

Jag ser att jag fokuserar här mycket på arbetssitationen. Jag tycker också att de här problemen framträder mest där.

Tack för era olika synpunkter!

Som barracuber skrev:

"* kognitiv oförmåga att klara av en alltför komplex verklighet"

är något som verkar stämma på mig. Det är inte så att jag väljer att fokusera på detaljerna och bortse från helheten, utan att jag inte kan se eller förstå helheten fast jag försöker. Det blir bara en splittrad bild.

Jag håller på att lära känna olika sidor av mig själv som jag inte har velat se tidigare, och börjar inse att jag har mer brister än vad jag har trott. Jag har inte förstått varför jag inte har förstått.

barracuber skrev:Vore mycket intressant att veta vad specifikt du har läst.

Här läste jag: http://www.leftisright.se/om_oss_nya_left_is_right.html

Problematiken, som jag har förstått den, är tydligen vanlig bland aspergare. Personligen har jag inga problem med att förstå sammanhang. Jag ser det faktiskt som en styrka hos mig själv att jag har så lätt att för just detta. Gissningsvis är det jag som är undantaget. Jag har faktiskt för mig att de frågade om just detta under utredningen och jag har hört det på asperger center som någonting i grunden utmärkande för asperger syndrom.

Krake skrev:Problematiken, som jag har förstått den, är tydligen vanlig bland aspergare. Personligen har jag inga problem med att förstå sammanhang. Jag ser det faktiskt som en styrka hos mig själv att jag har så lätt att för just detta. Gissningsvis är det jag som är undantaget. Jag har faktiskt för mig att de frågade om just detta under utredningen och jag har hört det på asperger center som någonting i grunden utmärkande för asperger syndrom.

Eller också kanske man kan se helheter som ytterligare en detalj att snöa in på? Vad säger du om den idén för din del?

(Ju mer jag ser och hör, desto mer benägen blir jag att betrakta det som ligger bakom Asperger som tjall med balansen i olika system i stället för som en dragning åt bara ena hållet i något.)

Eller om det är associativitet det handlar om, förresten, tror jag den går på ett annat system än detaljnörderiet. Både jag och så många andra aspergare jag har stött på eller läst saker av är såpass utpräglat associativa. För min del gör inte det att jag är något vidare på överblick, tyvärr.

Zombie skrev:Eller också kanske man kan se helheter som ytterligare en detalj att snöa in på? Vad säger du om den idén för din del?

Ja Helheten är inget annat än en vanlig detalj fast större. Alla som känner mig vet ju hur insnöad jag är på fraktaler, som ju har egenskapen att helheten ser precis ut som detaljerna i den.

Det kanske är bra att tänka på helheten som en stor detalj om man har problem med att se helheten i normala fall. Det ska sägas att det inte bara är till nackdel att ibland vara blind för något eftersom man då kan se saker som andra missar. Solens korona syns ju bara när resten av solen är gömd bakom månen.

Jag tänker så här: För att kunna se helheten så måste jag filtrera och välja bort det oväsentliga. Kaoset uppstår när jag blir översköljd av för mycket oväsentligheter.

Jag har inte fått klart för mig om och hur man gör skillnad mellan konkreta och abstrakta detaljer i den här frågan. Det finns exempelvis kriterierelaterade påståenden om att fokusera på delar av objekt (konkreta detaljer), men det säger ju inget om förmågan att spinna på abstrakta detaljer (som idéer).

Visserligen är det att märka ord, men när folk säger att de "ser helheten" så blir jag skeptisk. Att knyta samband mellan detaljer är en induktiv beteelse och då lämpar sig begrepp som en helhet och flera helheter, men inte helheten eftersom slutsatserna man drar beror på mer än blott de uppräknade detaljerna.

Jag funderade på om ens allmäna prioriteringsförmåga vore indikativ i frågan eftersom det är en stor del av att ta sig fram i livet, men att prioritera och agera är ändå olika saker.