Hur många blir ledsna när de får höra "Det är ju bara att skaffa vänner om du vill ha nån!" som svar på frågan "jag har inga vänner, hur gör jag för att få en?"

Det är en mening som jag under hela mitt liv fått höra. Vadå bara att skaffa vänner? Vad betyder det? Hur kan man bara skaffa en vän?
Jag vill inte ha en vän som inte kan acceptera mig som person, jag vill inte ha en oäkta vän, en ingen vän alls. En vän ska kunna acceptera att jag kanske inte alltid vill umgås fysiskt. Det är det krav jag har på en vän, den ska acceptera mig som person, likväl som att jag ska acceptera den.

Så hur är det bara att skaffa sådana? Så vitt jag har märkt så växer de verkligen inte på träd, då jag största delen av mitt liv gått vänlös.

Tja, lätt som en plätt, eller hur - INTE!

Själv har jag egentligen inte alls höga krav på mina vänner, de behöver inte gilla mig så värst mycket som person, och jag måste inte älska dem som personer heller. Det skulle räcka med lite folk som ville umgås och göra saker tillsammans.... men t.o.m. det är ju svårt att få till.

Det värsta jag vet är bekanta som beklagar sig över hur jobbigt det är med alla vänner och sociala tillställningar, och så är man tvungen att spela med och låtsas som att jag också har hela horder av folk som vill umgås med mig om jag bara iddes... yeah, right.

Jag har haft för många (antagligen inte så många i andras ögon dock) ytliga vänner som blivit sura om jag inte velat umgås hela dagarna, inte vill följa med ut och festa osv, och som alltid slutat med att de snackar skit om en.

Så jag går hellre utan vänner än oäkta vänner, men visst är det inte lätt att få dem heller inte. Det är rena mysteriet att veta hur man ska bete sig för att få en vän.

Essgarde skrev:Hur många blir ledsna när de får höra "Det är ju bara att skaffa vänner om du vill ha nån!" i frågan "jag har inga vänner, hur gör jag för att få en?"

Blir lika förbannad och samtidigt ledsen varenda gång man får höra den meningen. Att folk inte kan fatta att det inte är lika lätt för alla, bara för att de själv har förmågan.

Jag har inga vänner och vet verkligen inte hur man skaffar några. Kan prata mycket ytligt men that's it.

Jag vet att det "bara" börjar med ett ömsesidigt hälsande. Så långt går det bara bra för mig. Därefter brukar det oftast bli obegripligt för mig och alla andra. Jag tappar bort mig och drar med mig andra i fallet? (mitt svar: Jag vet inte.)

Det blir som det blir mellan mig och människor, det går åt helvete med allting redan från början. Går det vettigt till i början så brukar jag sumpa allt ganska snabbt ändå. Det här vill många belysa som handikappande för mig, en självklar jättekonkret problembild. Min syn är att detta är ett ikke-problem pga mitt relativa ointresse för detta abstrakta begrepp: "vänskap".

Essgarde, du kanske kan hitta en vän här på forumet? Det finns ju en tråd som heter "Träffar". Skriv ett inlägg där och skriv vilken typ av vän du letar efter, eller varför inte svara på någon annans inlägg? Internet kan vara ett jättebra forum för att träffa vänner.

Jag vet ju inte vad du gillar att göra eller vilka sociala sammanhang du gillar, men ett tips är att gå med i en förening/studiecirkel av något slag. Själv gick jag med i en teatergrupp när jag var nyinflyttad på ett ställe och därigenom fick jag flera underbara vänner som jag verkligen inte skulle vilja vara utan.

Föreningar och studiecirklar kan vara bra, eller internet. Då kan man lära känna folk före man "tar steget" och blir vän "på riktigt" så att säga. De jag umgås nu är tre från folkhögskolor, en gammal vän till vän, flera från Attention, från sociala gruppen på Vuxenhabiliteringen (aspergare), nån från bipolärforum och nån från gamla "nördgänget" i högstadiet. Men få av dem jag träffar ofta, de accepterar sporadisk kontakt.

Det har ni rätt i. Jag har faktiskt fått bra vänner över internet och internet är verkligen min bästa vän ^^

Jag gillar inte att ha vänner. Jag har varit väldigt social tidigare, alltid haft en bästis, men jag orkar inte längre. Det är ju förfan som att ha ett förhållande. De kräver att man ska ses hela tiden och blir skitsur om man glömmer ringa dem. Hej förresten, sötnos!

Jo, jag förstår vad du menar, det är sådana vänner jag inte vill ha, som blir skitsura om man glömmer/inte orkar osv. Då är jag hellre vänlös

Nefarious skrev:Jag gillar inte att ha vänner. Jag har varit väldigt social tidigare, alltid haft en bästis, men jag orkar inte längre. Det är ju förfan som att ha ett förhållande. De kräver att man ska ses hela tiden och blir skitsur om man glömmer ringa dem. Hej förresten, sötnos!

nej, riktiga vänner är sådana som inte kräver ständig bekräftelse och som man kan strunta i i ett par år och allt känns helt naturligt när man ses igen!

Essgarde skrev:Hej förresten på dig själv sötnos

åå, tack! (vet att det inte var mig du menade)

Haha

Nefarious skrev:Fenren din mupp.

tack, det där värmde, sötnos!

Fenren skrev:nej, riktiga vänner är sådana som inte kräver ständig bekräftelse och som man kan strunta i i ett par år och allt känns helt naturligt när man ses igen!

+1

Jag tror att de allra flesta människor har svårt att få nya vänner i vuxen ålder. Dom vänner man har är oftast personer man vuxit upp tillsammans med och har man av någon anledning missat att bilda sådana vänskapsband som barn/ungdom (eller glidit ifrån varandra) så är det sedan enormt mycket svårare att göra det i vuxen ålder. Jag önskar att jag kunde vara lika oreserverad som när jag var barn, när man bara kunde fråga någon rakt ut om dom hade lust att leka (Inte för att jag är speciellt lekfull nu för tiden.)

khi75 skrev:Jag tror att de allra flesta människor har svårt att få nya vänner i vuxen ålder.

Tycker mig inte ha märkt det hos ex.vis syrran (NT) och hennes bekanta (de flesta troligen NT) så vad har du fått den idén ifrån?

Miche skrev:

khi75 skrev:Jag tror att de allra flesta människor har svårt att få nya vänner i vuxen ålder.

Tycker mig inte ha märkt det hos ex.vis syrran (NT) och hennes bekanta (de flesta troligen NT) så vad har du fått den idén ifrån?

Genom att jag har frekventerat flera stora webbforum och där sett hur människor beklagar sig över att dom inte har vänner och hur svårt det är att skaffa nya vänner. Exempel på ett sådant forum är familjeliv där det nästan dagligen skapas nya trådar av ensamma vuxna människor som inte förstår varför det "plötsligt" blivit så svårt att knyta vänskapsband.

Får jag fråga hur gammal din syrra är och om hon redan hade en massa vänner innan? Jag tycker mig nämligen ha märkt att när en persons vänskapskrets nått en viss "kritisk massa" så är det förhållandevis lätt att skaffa nya vänner (eller rättare sagt bekanta) även i vuxen ålder. Det är väl det som brukade kallas "social networking" innan facebook och liknande tjänster blev så populära.

khi75 skrev:Jag tror att de allra flesta människor har svårt att få nya vänner i vuxen ålder. Dom vänner man har är oftast personer man vuxit upp tillsammans med

Håller inte med. Tycker folk skaffar nya vänner hela tiden...och att man pratar om barndomsvänner och skolkamrater man tappat kontakten med.

khi75 skrev:Får jag fråga hur gammal din syrra är och om hon redan hade en massa vänner innan? Jag tycker mig nämligen ha märkt att när en persons vänskapskrets nått en viss "kritisk massa" så är det förhållandevis lätt att skaffa nya vänner (eller rättare sagt bekanta) även i vuxen ålder. Det är väl det som brukade kallas "social networking" innan facebook och liknande tjänster blev så populära.

Nästan 60 och ofta när jag besöker henne så har hon nya vänner där (och i stort sett varenda gammal vän hon haft vet jag att hon har kvar som vän...)

Ingen aning om hur hon bär sig åt...

Hon har visserligen Facebook, men det är för att hålla kontakt med existerande vänner, inte för att skaffa nya!

khi75 skrev:Genom att jag har frekventerat flera stora webbforum och där sett hur människor beklagar sig över att dom inte har vänner och hur svårt det är att skaffa nya vänner. Exempel på ett sådant forum är familjeliv där det nästan dagligen skapas nya trådar av ensamma vuxna människor som inte förstår varför det "plötsligt" blivit så svårt att knyta vänskapsband.

Nu är det ju viss skillnad på vad folk anser att avsaknad av vänner innebär...

När en del säger att dom saknar vänner så innebär det att dom sitter ensamma större delen av sin tid och möjligtvis har nån enstaka dom umgås med.

Andra säger att dom saknar vänner när dom har ett kontaktnät på dussintals människor som dom går ut och festar med etc men känner att dom inte har nån att prata med.






Sen Familjeliv...Lol, vilket forum. Brukar gå in och läsa där ibland bara för att roa mig. Flashback för unga småbarnsföräldrar typ, fan vilka sanslösa diskussioner det är där...