stenbock66 skrev:*hm* men min dotter verkar tycka det är rent obehagligt med ögonkontakt med en del, mera speciellt såna hon inte "känner" väl eller tex. fröken [alltså viktiga personer] handbollstränare, gympaläran osv.
Eller läkaren tex.

Javisst, men det stämmer alldeles utmärkt. Det är personer som man inte känner väl och inte gillar speciellt som man ogärna har ögonkontakt med.

Dottern är egentligen ännu "värre" än så. Hon vägrar prata i miljöer där hon inte känner folk väl eller inte känner sig hemma i. Hon känner sig t.ex. inte hemma i skolan och vill inte prata där, men så fort hon kommer bort ifrån skolområdet så börjar hon prata igen. Hon hade t.o.m klasskompisarna och fröken hemma på födelsekalas och de blev jätteförvånade av att dottern faktiskt kunde prata.

Ja, du har nog rätt där...om verktygen men nog skulle kanske AS personer finnas inom detta på sjukhusen, att kunna kanske förstå bättre det barn som går igenom allt...Ja, jag vet inte!

funderat mycket också på varför vi inte fått hjälp tidigare då det finns papper nu, visade det sig, från årskontrollerna där dom skrivit att hon inte är socialt mogen, typ...inför skolstarten osv. och att jag alltid frågat och undrat...alla "fysiska besvär" hon haft som inte ens visat på någon fysisk sjukdom...
Synd, då man hade kunnat undvika mobbingen som varit i skolan...

hm, finns det forumsdel för så små som 10 år här?
Då vi fått ev. diagnos, då kan hon få läsa vissa saker här saker jag läst som jag tror hon kan ha nytta av, hon förstår på ett annat sätt då hon får läsa om saker och ting...

Förresten, hur rekomenderar ni att man som förälder gör sen efter en ev. diagnos i skolan, funderade på om man skulle ha ett föräldrar möte så dom vuxna vet i klassen...om hon nu inte börjar i en AS klass men hon tycker ju om sin klass...mest med tanke på att dom vuxna då lättare kanske kan få sina barn att förstå fast utan att utelämna min dotters diagnos...att man kan tala om för dom vuxna vad dom kan säga till sina barn - då det varit en "krock och tjafs"

Vad tror ni?

rdos: ojsan...min dotter är mera social där, hon gillar att prata och pratar på om allt och kan störa rent av där i klassen

Savanten Svante skrev:"little professor" kallas de (vi) ibland!

The little professor syndrome

Jo, det verkar stämma bra på stenbock66s dotter men det stämmer inte på alla. Min dotter har också dyslexi + kanske andra inlärningsproblem och kan väl inte direkt sägas vara en "liten professor".

stenbock66 skrev:hm, finns det forumsdel för så små som 10 år här?
Då vi fått ev. diagnos, då kan hon få läsa vissa saker här saker jag läst som jag tror hon kan ha nytta av, hon förstår på ett annat sätt då hon får läsa om saker och ting...

Låter som en utmärkt idé. PMa Admin om det och fråga

Förresten skulle det vara kul att se våra döttrar träffa varandra, eller andra barn / ungdomar på forumet.

stenbock66 skrev:Förresten, hur rekomenderar ni att man som förälder gör sen efter en ev. diagnos i skolan, funderade på om man skulle ha ett föräldrar möte så dom vuxna vet i klassen...om hon nu inte börjar i en AS klass men hon tycker ju om sin klass...mest med tanke på att dom vuxna då lättare kanske kan få sina barn att förstå fast utan att utelämna min dotters diagnos...att man kan tala om för dom vuxna vad dom kan säga till sina barn - då det varit en "krock och tjafs"

Vad tror ni?

Det räcker nog med att skolan får info. Sedan kommer djungeltelegrafen att informera resten (klasskompisar föräldrar sidolärare etc..)
Att ringa i kyrkklockan och påtvinga ALLA informationen kan också sätta en handikappstämpel på henne.

Aha, jag det vill jag ju inte, hon känner sig redan udda och annorlunda, brukar ofta säga varför får inte jag vara mig själv, varför måste jag vara som dom andra, då fröken påpekar saker man ska och måste göra si och så som alla andra

Kanske ADMIN läser här och ser om detta, en forums del för dom väldigt unga som kanske vill skriva och så...

stenbock66 skrev:hon känner sig redan udda och annorlunda, brukar ofta säga varför får inte jag vara mig själv, varför måste jag vara som dom andra, då fröken påpekar saker man ska och måste göra si och så som alla andra

Jag får rysningar i kroppen var gång du berättar om hennes lärare.

jag vet, det är jättesvårt...små små saker hon säger som min dotter hör och tolkar och som jag sen känner är så galet sagt till just min dotter...

fast hon fått info om vars vi är på väg och vad som misstänks med dottern så HÖR hon inte det...

hon tänker inte ens på hur och vad hon sagt, hon bara uppfattar det själv annorlunda, så uppfattade inte jag det och jag sa/gjorde inte så...osv.
många är exemplerna

Nu har vi bakat muffins min dotter gillar att baka, fast igentligen är det nog mest "slickepottera" hon gillar - hennes egna ord för att slicka skålen och slickepott verktyget

http://www.dagensmuffin.se

Hon är mjölk"känslig" och vi lagar all mat och bak på mjölkfritt - havredryck...och har bara fullkorn också, inget vete!!!

Vi pratade lite vid diskbänken och jag var lite irriterad, hon surrar i ett och springer framför fötterna på mig bad henne göra nått annat en stund medans jag vispade, du ser väl att diskstället kan plockas ur, då jag diskade av en pryl, näää...sa hon inte ser jag det, det måste du ju säga...Va? sa jag hur menar du nu...ser du inte att det är fullt i diskstället och att man då plockar ur det, nääää...sa hon jag ser ju, ser att det är massa där men inte vet jag att man då ska/måste plocka bort, jag gör det ju för att du säger det...

*hm* började då fundera lite och frågade är det ofta saker och ting är så och om hon känner att det kan vara konstigt ibland...Ja, sa hon då...det är ofta så och jag vet inte varför!

Det faller alltså inte henne natruligt att fast hon ser att diskstället är fullt att man då kan plocka ur det, om inte jag säger kan du plocka ur och ställa in i skåpen eller nått sånt...

Är detta också ett aspigt drag?

stenbock66 skrev:
Vi pratade lite vid diskbänken och jag var lite irriterad, hon surrar i ett och springer framför fötterna på mig bad henne göra nått annat en stund medans jag vispade, du ser väl att diskstället kan plockas ur, då jag diskade av en pryl, näää...sa hon inte ser jag det, det måste du ju säga...Va? sa jag hur menar du nu...ser du inte att det är fullt i diskstället och att man då plockar ur det, nääää...sa hon jag ser ju, ser att det är massa där men inte vet jag att man då ska/måste plocka bort, jag gör det ju för att du säger det...

*hm* började då fundera lite och frågade är det ofta saker och ting är så och om hon känner att det kan vara konstigt ibland...Ja, sa hon då...det är ofta så och jag vet inte varför!

Det faller alltså inte henne natruligt att fast hon ser att diskstället är fullt att man då kan plocka ur det, om inte jag säger kan du plocka ur och ställa in i skåpen eller nått sånt...

Är detta också ett aspigt drag?

Det kan det nog vara. Hon kan ha huvudet fullt av andra tankar. Hon ser visserligen diskstället men utan att lägga märke till det.

Hon kan också ha problem med perceptionen som jag. Ibland ser jag inte ett enskilt träd för bara andra träd s a s.

Förresten, jag plockar inte ur diskstället bara för att jag ser att det är fullt. Först när jag börjar fundera på att snart måste nån diska, tänker jag på att plocka bort.

Men andra, ordentligare människor plockar förstås bort disken så fort de tror det är torrt.

Min dotter brukade spela Civilization mycket förut. Hon var visserligen tonåring då, men din dotter verkar ju vara duktig på både engelska och datorer. Det är ett dataspel, inget online-spel, så man får ingen kontakt med andra spelare.

Du skulle ju kunna gå en agility-kurs med hunden och ta dottern med. Ev skulle hennes intresse väckas när hon ser det.

Har hon läst Harry Potter? Finns ju både på svenska och engelska. Dessutom finns det många fantasyböcker som inte har översatts till svenska, om hon gärna läser på engelska.

När min dotter var i 10-årsåldern prenumererade vi på Kamratposten till henne. Där stod en hel del om "Kropp och knopp". Fast kanske det bara skulle trigga hennes "specialintresse" ännu mer.

När och om hon får AS-diagnos, så måste ni ju prata mycket om det. Kan du inte fråga då om hon vill hälsa på i Aspergerklassen och se hur det är där, prata med läraren etc? Samtidigt som du säger att hon själv får bestämma. Det är ju inte som att hon måste sluta umgås med sina nuvarande klasskamrater för det. Och jag fattade att hon ändå inte träffar dem på fritiden?

då ska vi se...

ska kolla upp om spelet du skrev om, hon gillar också Zoo Tycoon som hon har flera av och SIMS

Om diskstället, det var fullt och jag stod och diskade lite grejer efter baket då jag hade vispat klart, hon stod bara där...jag försökte just då få dit en grej men det var fullt i stället det är som om hon ser men ändå inte ser...Jaja...hon började då plocka ur det och jag fixade klart muffisarna

hon vill inte prova agility, vi har snackat om det och tittat på det också, varit på utställningar också men hon känner sig inte bekväm bland allt folk...
Hon har TL och PETS som hon får hem...

Harry Potter gillar hon inte, hon blir väldigt rädd av otäcka saker, hon får tex. inte spela med undeadfigurer på WOW hon drömmer då...

Jo, tanken var väl att om vi får diagnosen så ska jag kolla upp denna as klass och sen fråga om hon vill hälsa på där...så ser man ju där efter hur och vad som sker och vad hon vill...

stenbock66 skrev:Det faller alltså inte henne natruligt att fast hon ser att diskstället är fullt att man då kan plocka ur det, om inte jag säger kan du plocka ur och ställa in i skåpen eller nått sånt...

Är detta också ett aspigt drag?

Hmm vänta så skall jag kolla efter..........Jo diskstället är överfullt kan nog inte få dit mycket till innan det rasar.

Jo det är ett Aspigt drag att inte se de där småsakerna. Jag önskar att jag kunde göra det.
Som när man snubblar över dammsugaren, varför har man inte ställt in den i städskåpet?
Eller alla gånger man struntar i att fylla diskmaskinen bara för att det finns rent i den. Att tömma för att kunna fylla på nytt, Hur då?

Aha...jag, har liksom börjat se mer och mer saker nu sedan läkaren sa att den misstänkte AS...saker som man innan varit irriterad över i hennes beteende, förstå rätt nu, att man får tjata och så...
Sånt man tänkt men herreguud det ska hon ju kunna, det är ju en självklarhet...nu förstår jag ju att det kanske är det för mig men inte henne...Vi har ju alltid pratat men nu pratar vi sista veckorna på ett annat sätt liksom, jag funderar ju mera och frågar henne nu ofta om saker och ting...

Hoppas verkligen att man får hjälp sen i skolan, bara!!!

Arg make/förälder: Du borde ha diskat!
AS: Men varför bad du mig inte diska då?
Arg make etc: Det borde du ha gjort ändå, ser du inte att det svämmar över av disk.
AS: Nä, det såg jag inte, jag läste tidningen. Men nu kan jag diska.
Arg make: Nä, det behöver du inte, det gör jag. *Diskar bullrigt så man förstår att han är arg*
AS: ??? *smyger undan för att slippa känna de arga vibrationerna*

Sambo: Kan du diska?
Extremaspie: Ja, det är klart jag kan. (tänker: vilken DUM fråga, klart jag kan diska. Fortsätter göra annat)
Sambo: Har du inte diskat?
Extremaspie: Näe.
Sambo: Jag BAD dig ju!
Extremaspie: Näe.

Sambo exploderar och aspien undrar vad fan det NU är för dumheter som pågår.

ojoj...är det typiskt?

Jag förstår precis nu...kan ske i alla möjliga situationer då man tänker att detta borde hon veta/kunna liksom...*hemskt* man blir rent lessen, då man tänker på alla saker hela hennes liv som man sett varit "knasigt" men inte vetat varför och hur man ska "tackla det"

ursch!

blir bara lessen...

Jo.. att tolka saker BOKSTAVLIGT är aspigt. Man kan dock lära sig vad den konstiga omvärlden menar, fast de inte talar om det.

För så är det ju. Frågar man nån om dom kan diska så ber dom en faktiskt inte att diska.

stenbock66 skrev:ojoj...är det typiskt? Jag förstår precis nu...
ursch!

blir bara lessen...

Bli inte det. Hon verkar ha en intresserad mor som söker information och stöttar henne jättemycket.

Så jag blir glad.

stenbock66 skrev:ojoj...är det typiskt?

Jag förstår precis nu...kan ske i alla möjliga situationer då man tänker att detta borde hon veta/kunna liksom...*hemskt* man blir rent lessen, då man tänker på alla saker hela hennes liv som man sett varit "knasigt" men inte vetat varför och hur man ska "tackla det"

ursch!

blir bara lessen...

Försök se framåt i stället. Tänk på hur du ska göra i framtiden. Hon behöver tydliga och klara instruktioner. Tro inte att det som är självklart för "alla andra" är självklart för henne. Det behöver också lärarna lära sig.

Sen kan hon ju själv också lära sig. Typ att du förklarar "om du ser att diskstället är fullt, så plocka alltid bort disken, du behöver inte vänta på att jag säger till". Problemet är bara att hon inte kommer ihåg det. Fast det gäller ju även vanliga barn och tonåringar. Har sagt det till min NT-dotter men hon gör det aldrig. Men eftersom jag är hemma (sjukpensionerad) så har hon blivit rätt bortskämd. Hon har ju haft skola, läxor och vänner. Jag har inte haft nåt av det, så jag har inte krävt mycket av henne.

Savanten Svante skrev:Jo.. att tolka saker BOKSTAVLIGT är aspigt. Man kan dock lära sig vad den konstiga omvärlden menar, fast de inte talar om det.

Jo, men just det där med "kan du" upplever jag aldrig att jag eller mina barn haft bekymmer med. Jag upplever inte att det är några sådana kommunikationsproblem alls. Inte mellan oss. Kanske att det är det i skola och så men inte hemma. Fast det beror ju sannolikt på att hela familjen har varierande grad av autistiska drag.

tack för alla snälla ord, förklaringa och allt...*skönt* att ha hittat hit, får så mycket bra info om allt jag undrat över och så beteenden jag inte kunnat förklara men känt på mig är annorlunda...

Jag fick köra det på att ta saker tex. dricka en lång tid då hon var mindre hon tog ingen dricka om jag inte sa åt henne att dricka, först nu hon själv säger att hon är törstig och kan gå och ta dricka...
Innan har jag alltid sett till att hon haft en flaska med vatten, för jag vet att annars kan det gå en hel dag utan att hon dricker, hon glömmer eller tänker inte ens på det...kan inte förklara det!

Du har rätt man frågar ju om personen KAN diska och det kan väl dom flesta man borde kanske be snällt om hjälpen att diska istället...
Kanske fråga kan du vara så snäll och diska?
eller?

Alien skrev:Försök se framåt i stället. Tänk på hur du ska göra i framtiden. Hon behöver tydliga och klara instruktioner. Tro inte att det som är självklart för "alla andra" är självklart för henne. Det behöver också lärarna lära sig.

Detta varierar nog stort mellan olika barn också. Det sägs ju att alla autistiska barn behöver tydlighet och förutsägbarhet, men det upplever som sagt inte jag att varken jag eller min dotter behöver. Det kan ju hänga ihop med att vi inte har svårt för förändringar utan snarare gillar att ta dagen som den kommer med minimal planering och framförhållning. Jag tror inte att något av mina barn skulle acceptera att få sin tid "schemalagd". Jag skulle bli galen om någon försökte schemalägga min tid.

Det är väl snarare då sonen som har någon blandning av ADHD och autism som har svårt för förändringar. Dottern har inga sådana problem ö.h.t.

stenbock66 skrev:Kanske fråga kan du vara så snäll och diska?
eller?

Nej. Diska upp det här nu. Med en gång!