Jag har gjort dessa tester gällande ADHD delen av min utredning:

WURS ADHD barndomsproblematik, retrospektiv skattning
över 36 poäng identifieras 97% av alla med ADHD
mina poäng 73 av 100

Brown Attention Deficit Disorder scale, BADD-scales, ADD-skattningsskala för vuxna
över 64 poäng visar funktionsnedsättning och svårigheter utöver det normala
mina poäng var 100 poäng (visar alltså uttalad uppmärksamhetsstörning osv)

Malmöformuläret, ADHD-formulär för utredning och uppföljning av behandling av vuxna med ADHD
under 64 poäng ingen ADHD - över 84 poäng = ADHD
mina poäng 156 - stora problem med koncentration och uppmärksamhet, hyperaktivitet, impulsivitet

Utifrån dessa tester tror ni att det kan det finnas en chans att jag inte har ADHD även om läkaren även konstaterar att jag har svår ADHD och rekommenderar att jag ska börja med ADHD medicinering?

Kan utredningen vara bristfällig och läkaren har missbedömt mig?

Är det vanligt att utredningar kan vara så missvisande och dåliga och att läkare skriver ut ADHD medicin även om det kan finnas en risk att patienten inte har ADHD?

Du har ADHD om Läkaren skriver det på ett papper. Sen om medicinen hjälper dig har inte med hans papper att göra. Papperet är en nödvändighet för att du ska kunna hämta narkotikaklassade läkemedel på apoteket.

Jag tror att du har en hel del ADHD-relaterad problematik eftersom du fått så höga poäng. Tror du inte det själv?

Parvlon skrev:Du har ADHD om Läkaren skriver det på ett papper. Sen om medicinen hjälper dig har inte med hans papper att göra. Papperet är en nödvändighet för att du ska kunna hämta narkotikaklassade läkemedel på apoteket.

Jag tror att du har en hel del ADHD-relaterad problematik eftersom du fått så höga poäng. Tror du inte det själv?

oavsett om jag tror att jag har ADHD eller inte så undrar bara ifall tester och läkarens utredning kan vara så felaktig att läkaren har gjort en så felaktig bedömning och att jag inte skulle kunna ha ADHD?

finns det någon chans att jag inte skulle ha ADHD efter de tester och den utredning jag har genomgått?

andra personer kanske säger "men du kan ju inte ha ADHD" eller "jag tror inte du har ADHD" även om jag har gjort en utredning och har papper på mina diagnoser

csharp skrev:andra personer kanske säger "men du kan ju inte ha ADHD" eller "jag tror inte du har ADHD" även om jag har gjort en utredning och har papper på mina diagnoser

De flesta säger för det mesta så, för de tar inte prat om nåt NPF-relaterat på allvar om den som talar om det säger sig tro att han/hon har det själv. Dessutom har de absolut ingen kvalificerad kunskap i ämnet. Det nästan är som att fråga en blind om vad han tror att du har för färg på tapeterna hemma.

min utredning är gjord av en specialistläkare som har kunskap inom ADHD och Asperger sen 80-talet och gjort utredningar sedan dess

kan testerna visat fel eller läkaren bedömt fel?

ger man någon en ADHD diagnos utan vidare och ordinerar ADHD medicin om det skulle finnas någon tvekan om att personen inte har ADHD?

är detta vanligt förekommande?

I mitt fall gör de just det - ordinerar medicin just för att de misstänker ADD men är inte säkra (testerna gav inga tillräckligt säkra indikationer på ADD). Resonemanget går ut på att, om medicinen hjälper mig (dvs gör mig bättre på igångsättning, genomförande, fokusering osv), så är det ett bevis för att jag har ADD.

mina tester visar ju till och med att jag har höga poäng och inte ligger på några gränsvärden så enligt testerna så visar ju de att jag utan tvekan har ADHD så jag förstår inte varför andra kan tvivla eller ifrågasätta min diagnos

läkarna kan väl bara inte få för sig att jag har ADHD utan vidare liksom

Din läkare kan man väl omöjligt säga något om på grundval av vad du har skrivit. Rent allmänt finns det naturligtvis dåliga läkare, men tydliga resultat på seriösa tester är väl också i viss mån ett slags säkring mot det. Vad jag har tyckt mig se så är också de flesta dåliga läkare för återhållsamma med att sätta NPF-diagnoser, eftersom de inte är upplästa och utvecklingen har gått mot att upptäcka flera sätt NPF kan yttra sig på mer än att avföra falska alarm.

Det viktiga just nu kanske är varför du känner som du gör och att du tar hand om det på något sätt? (Rädd för diagnosen, och i så fall varför? Känner intuitivt att den inte stämmer? Brukar reagera så när du tvingas lita på någon typ läkare? Annat (vad)?... ) Vare sig du sedan vill skriva om det här eller göra något annat med det.

Zombie skrev:Det viktiga just nu kanske är varför du känner som du gör och att du tar hand om det på något sätt? (Rädd för diagnosen, och i så fall varför? Känner intuitivt att den inte stämmer? Brukar reagera så när du tvingas lita på någon typ läkare? Annat (vad)?... ) Vare sig du sedan vill skriva om det här eller göra något annat med det.

jag tvivlar inte på min diagnos utan vill lita på vad specialistläkaren har bedömt och utgår från att hans bedömning att jag har Asperger och ADHD stämmer och att hans utredning är seriös

en person jag känner tvivlar och misstror min ADHD diagnos eftersom min utredning inte var lika lång eller tog lika lång tid som den personens utredning gjorde

kan min utredning vara så pass mycket sämre och felaktig för att den utfördes under kortare tid?

ska jag börja tvivla och jämföra min utredning med andras för min utredning tog kortare tid

jag gjorde de flesta tester hemma på internet och skickade in mina tester på hemsidan och sedan var jag på ett bedömningssamtal och sedan två ytterliggare besök som varade ungefär 3 timmar per tillfälle

om man slår ut tiden som varje test tog så är det väl ungefär 30min-60min och det var minst 5 tester gällande ADHD och 2 Asperger test och sedan 2 andra tester (DIP-Q och KSP) totalt 9 tester gjordes (om jag inte missat något)

skulle jag åkt in till deras mottagning och gjort ett besök i veckan på 1 timme för varje test så skulle jag ha varit där 9 gånger (9 veckor) och sedan bedömingssamtalet varade 1 timme och de två sista besöken när vi gick igenom allting och diskuterade och hade samtal så var det 3 timmar per besök alltså totalt 6 timmar vilket totalt blir 9+6 timmar = 15 timmar och det blir alltså ungefär 10-15 veckors utredning om jag skulle göra ett besök på en timme i veckan

så min utredning kanske endast var mer komprimerad

Vad jag har kunnat läsa mig till här på forumet kan utredningar kan ta extremt olika lång tid utan att man av det kan utläsa något om hur bra de har varit. Beror så mycket på vilka rutiner de brukar ha. Kanske i vissa fall också på hur säkra de är på patienten, inte vet jag. Om jag inte minns fel var min utredning för ADHD en aning kortare än din, räknat i effektiv tid där jag var med. Rent subjektivt upplevde jag inte det som för kort. Men det där beror ju på hur man råkar kommunicera med varandra också. Ställ dina frågor till utredarna kanske, be dem förklara hur de gör och varför?

jag kan förstå att personer kan säga tex "nä men du kan väl inte ha Asperger eller ADHD" innan man har gjort en utredning men att de fortfarande på något vis misstror att jag har ADHD eller Asperger efter att ha gjort en utredning som faktiskt visar att jag har det tycker jag känns trist för det är ju som att säga att jag inte har några problem heller

om någon kom till mig som jag kände och sa att de hade blivit utredda och fått diagnosen bipolär tex så skulle jag inte misstro dem eller börja ifrågasätta deras utredning för jag har ingen aning om hur det är att va bipolär och jag är ingen expert eller överhuvudtaget har lust att ifrågasätta andras tillstånd för det finns ju inget vettigt syfte att göra det heller utan det gör ju bara att personen blir ledsen

det är otroligt ledsamt att bli misstrodd särskilt av personer man känner även om det är "själva utredningen" som ifrågasätts så känns det ju likaväl trist

Det är som prodge64 säger. Okunnigheter, fördomar och rädsla är utbredda. Folk har inte verktyg att ta ställning med, vet inget sätt att hålla koll på sin omgivning om det plötsligt är "fel" på någon vemssomhelst huvud, kanske känner sig personligen hotade till själva sin mänsklighet om det är en närstående eller de känner igen något drag hos sig själva...

Man får försöka urskilja det för vad det är hos dem som är drabbade och se till att hämta näring hos folk som vet bättre. Ungefär som att man hellre sätter sig i bilen om det är en vuxen som kör än en åttaåring...

Sedan i mån av ork, när man själv står litet stadigare, kan man ju alltid försöka undervisa också.

Zombie skrev:Det är som prodge64 säger. Okunnigheter, fördomar och rädsla är utbredda. Folk har inte verktyg att ta ställning med, vet inget sätt att hålla koll på sin omgivning om det plötsligt är "fel" på någon vemssomhelst huvud, kanske känner sig personligen hotade till själva sin mänsklighet om det är en närstående eller de känner igen något drag hos sig själva...

Man får försöka urskilja det för vad det är hos dem som är drabbade och se till att hämta näring hos folk som vet bättre. Ungefär som att man hellre sätter sig i bilen om det är en vuxen som kör än en åttaåring...

Sedan i mån av ork, när man själv står litet stadigare, kan man ju alltid försöka undervisa också.

jo men personen har själv asperger och har gjort en utredning så jag trodde väl personen kunde förstå mig bättre då men verkar ha fått för sig att jag inte har ADHD för min utredning inte var lika "bra" som dennes utan "gick så snabbt"

Förstår hur det känns, för jag befinner mig i en liknande situation.

Jag är dock mkt äldre än du, (kvinna, övre medelåldern). Har jobbat hela mitt liv, lyckats upprätthålla en social mask så gott jag kunnat o låtsats vara "normal". Jobbade natt, vilket gjorde att jag slapp arbetskamrater, lugnare tempo, mindre stress. Min tröga hjärna vaknar till liv en aning framåt kvällen, natten, vilket var ytterligare en fördel med nattjobb.

"Kraschade" för ca tre år sedan, då orkade jag inte längre. Visste inget om NPF, men fick komma till en Minnesmottagning på ett sjukhus, av en helt annan anledning, träffade en neuropsykolog o gjorde WAIS-III.

Det visade bl.a nedsättningar i arbetsminne o visuellt minne. Klara brister i planering o organisation. Svårt med utförandeuppgifter (visuella uppgifter).
Råkade i samma veva läsa en artikel om en tjej som har ADD.

Det blev vändpunkten o början till ett nytt liv!

Jag tog själv kontakt med en privatläkare som är specialist inom neuropsykiatri o gjorde en utredning. Jag fick då bekräftat det jag redan misstänkte, nämligen ADD. Uppmärksamhetsstörning utan hyperaktivitet eller impulsivitet. Även AS.

Helt nyligen blev min diagnos ifrågasatt av en släkting. Hon påstod sig veta, att jag har inte några kognitiva svårigheter. Om så vore fallet, skulle jag inte ha klarat av skolan, o heller inte en utbildning jag gick för några år sedan.

Hon har jobbat som lärare hela sitt liv, så hon visste minsann! Vad hon inte visste var, hur jag fått kämpa på arbetsplatser. För att klara av min utbildning.
Lidit i olika sociala situationer m.m.

Hade inte en chans att försvara mig, då hon är skicklig på att argumentera o lyckades med att förödmjuka mig på ett sätt, som jag aldrig varit med om tidigare. Att inte bli tagen på allvar o respekterad. Dessutom ifrågasätta en diagnos som, trots att hon är lärare, inte har en aning om vad den innebär o hur den kan variera hos varje individ.

Jag mår så dåligt nu, så jag ska skriva ett brev till henne. Ska förklara hur det kändes o fråga hur hon hade reagerat om det varit omvänt. Om hon hade fått en diagnos, o jag hade sagt att det var "inbillning".

csharp skrev:

Parvlon skrev:Du har ADHD om Läkaren skriver det på ett papper. Sen om medicinen hjälper dig har inte med hans papper att göra. Papperet är en nödvändighet för att du ska kunna hämta narkotikaklassade läkemedel på apoteket.

Jag tror att du har en hel del ADHD-relaterad problematik eftersom du fått så höga poäng. Tror du inte det själv?

oavsett om jag tror att jag har ADHD eller inte så undrar bara ifall tester och läkarens utredning kan vara så felaktig att läkaren har gjort en så felaktig bedömning och att jag inte skulle kunna ha ADHD?

finns det någon chans att jag inte skulle ha ADHD efter de tester och den utredning jag har genomgått?

andra personer kanske säger "men du kan ju inte ha ADHD" eller "jag tror inte du har ADHD" även om jag har gjort en utredning och har papper på mina diagnoser

Jag tror inte man kan säga så liksom att har man adhd så har man och har man det inte så har man det inte. Kroppen är mer komplex än så och det är inte så att de som skapade människorna på jorden har suttit och konstruerat adhd diagnosen efter hur människan skapades och sedan skapade den kemiska medicin som behövdes för att återställa dessa människor som de skapat. Vad jag menar är att om adhd medicinen fungerar för dig så gör den det. Om den inte fungerar så gör den inte det. I slutändan så måste du själv göra en bedömning om det är bra eller dåligt att ta medicinen och om du är tillfreds med den diagnos du fått. Diagnos betyder ju discernment och om den inte är korrekt utifrån den självinsikt du har, om vi nu antar att du har självinsiktk, så kanske den inte är korrekt. All diagnostik av människor görs ju av andra och det finns alltid en procent av fall där det inte fungerar och folk inte alls trivs med den medicinering som de förväntas ta eller den behandling som de får på grund av sin diagnos. Finns ju fall där folk får asperger diagnos och tar livet av sig under behandlingen. Då skulle man där säga antar jag att de feldiagnostiserats och borde diagnostiserats med någon allvarlig depression kanske i behov av akut vård. Så visst förekommer feldiagnostisering.

Om du är osäker på din diagnos tycker jag du ska försöka få en "second-opinion" av en annan läkare och göra om testerna där.

Det är ju konstigt att Sverige saknar så många psykiatriker med tanke på hur många som verkar finns i samhället....

Tiblan skrev:Om du är osäker på din diagnos tycker jag du ska försöka få en "second-opinion" av en annan läkare och göra om testerna där.

Det är ju konstigt att Sverige saknar så många psykiatriker med tanke på hur många som verkar finns i samhället....

jag är inte osäker på min diagnos utan det är en person som känner mig som verkar fått för sig att jag inte har ADHD

jag har gjort en utredning och en specialistläkare med lång erfarenhet av adhd och asperger har utrett mig och ställt diagnoserna adhd och asperger

Alltså, en aspergare som har fått för sig en sak kan vara enveten som en åsna. Och grunderna för vad den har fått för sig kan också vara lika korkade som en åsna sägs vara.

Det kan vara ett enkelt missförstånd som man bara inte har någon backväxel från. Kanske det rentav kan vara så enkelt som avund i en situation där man själv behöver mer hjälp än man får. Till exempel. Är du säker på att det inte är något sådant?

*************************************************************

Festina lente skrev:Jag mår så dåligt nu, så jag ska skriva ett brev till henne. Ska förklara hur det kändes o fråga hur hon hade reagerat om det varit omvänt. Om hon hade fått en diagnos, o jag hade sagt att det var "inbillning".

Underbart att läsa. Lycka till! Gärna med att övertyga henne, i varje fall med att må bättre själv.

Tänk om man hade haft de insikterna + modet ett antal gånger i sitt liv...

Festina lente skrev:Förstår hur det känns, för jag befinner mig i en liknande situation.

Hade inte en chans att försvara mig, då hon är skicklig på att argumentera o lyckades med att förödmjuka mig på ett sätt, som jag aldrig varit med om tidigare. Att inte bli tagen på allvar o respekterad. Dessutom ifrågasätta en diagnos som, trots att hon är lärare, inte har en aning om vad den innebär o hur den kan variera hos varje individ.

Jag mår så dåligt nu, så jag ska skriva ett brev till henne. Ska förklara hur det kändes o fråga hur hon hade reagerat om det varit omvänt. Om hon hade fått en diagnos, o jag hade sagt att det var "inbillning".

för mig är det ungefär likadant men eftersom den personen jag känner har asperger och även jobbat och "gått in i väggen" precis som jag gjort så tycker jag personen borde ha mer förståelse för att även jag har haft det jobbigt

när jag skulle börja utredas så trodde väl jag endast att jag skulle få diagnosen asperger men sen bedömde läkaren att jag även hade svår adhd och det är inget jag ens har tänkt på för jag känner inga med just ADHD eller kan sätta mig in i andras svårigheter

jag vet endast hur jobbigt jag har haft det och det känns inte lättare att dessutom bli misstrodd av personer man känner när man fortfarande är ledsen och inte mår bra

inte ens ibland de man lever med kan förstå hur dåligt man mår tex pojkvänner och hur ska då personer som inte man träffar speciellt ofta kunna bedöma hur man mår när man oftast visar upp en glad och trevlig fasad och skärper till sig när man ses

Vad är det som är problemet. Är det att du att den här personen är oense och du tycker att det är jobbigt att vara oense med vederbörande?

Du kan inte bara låta personen ha sin åsikt och hålla på din egen ändå?

Eller är det osäkerhet inför om du ska ta den här medicinen eller inte som spökar?

@ Zombie
Tack för lyckönskningen!

Visst kan en person med AS vara mycket rigid o envist hålla fast vid en åsikt. Det kan vara svårt att inse, att alla med NPF är olika. Vi är unika individer, var o en med sin egen personlighet.

Många av oss har lyckats dölja våra symtom o svårigheter genom livet, åtminstone på ytan. Antingen genom att hålla upp en social mask i vissa situationer o försökt "spela normal", eller att avstå/undvika vid andra tillfällen.

@ csharp

Det som inte syns utanpå, det finns inte, inbillning...eller?! Ungefär så tror jag att många tänker, inklusive min släkting. Jag har fått höra kommentarer som: "Man ska inte sätta etiketter på barn! Man ska inte stämpla folk! Det är bara mode-diagnoser! Det är bara påhitt! Trams!"

Jag är övertygad om, att din läkare har gjort en seriös utredning o ställt korrekt diagnos. Du nämnde inget om WAIS-III. Detta test gjorde jag, som jag skrev, av en helt annan anledning, hos neuropsykolog på ett sjukhus. Det var orsaken till,att jag sedan sökte en privatläkare för NPF-utredning.

Är det så att personen misstror din LÄKARE som kunnig, eller UTREDNINGEN som bristfällig?

Känner du själv att det är rätt diagnoser du fått, så kan du nog känna dig trygg med det. Du kan be din läkare gå igenom utredn med dig, o förklara steg för steg vad allt betyder, vilket du kanske redan gjort.

Är det så att personen misstror DIG, att du inte har de symtom o svårigheter som man kan se hos ngn med ADHD?

Har du uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet o impulsivitet? Då märks det nog tydligare, än när man i mitt fall bara har uppmärksamhetsstörning, ADD.
Jag är långsam, passiv o tystlåten.

Känner du dig väldigt ledsen o förtvivlad över vad personen säger, tycker o att du inte blir tagen på allvar o respekterad? Om ni inte har en nära relation o inte så mkt kontakt, så kanske du kan undvika personen, åtminstone ett tag?

Eller skriva ett brev, som jag ska göra till min släkting. Jag har mkt lättare att uttrycka mig skriftligt än verbalt.

Man har fullt upp med att bearbeta alla känslor som kommer upp när man fått diagnos. Först lättnad o förklaring till allt som man inte kunnat sätta ord på. Sedan sorg över alla förlorade år.

Inte ovanligt att hamna i en identitetskris, man tänker kanske, att nu får jag äntligen vara mig själv! Men vem är jag egentligen? Man har spelat en roll så ofta, så man känner sig nästan som en dubbelnatur.

Nu måste du tänka på dig själv o ta hand om dig. Se till att du får den hjälp du har rätt till. LSS-handläggare, Habilitering, Apergercenter på Rosenlund, Tandvårdsstödsintyg m.m.

Lycka till!

Ursäkta stavfelet i föregående inlägg!

Ska förstås vara Aspergercenter på Rosenlund. Råkade tappa en bokstav.

Festina lente skrev:@ csharp
Jag är övertygad om, att din läkare har gjort en seriös utredning o ställt korrekt diagnos. Du nämnde inget om WAIS-III. Detta test gjorde jag, som jag skrev, av en helt annan anledning, hos neuropsykolog på ett sjukhus. Det var orsaken till,att jag sedan sökte en privatläkare för NPF-utredning.

jag har gjort ett neuropsykologiskt datoriserat test där jag fick kolla på skärmen efter en punkt och skulle testa reaktionsförmåga antar jag, sen skulle jag minnas siffror och skriva in dem i ordning och se ord och ange om de var fel/rätt stavade

det står inget i mina utredningspapper om WAIS-III

ja man känner sig iallafall förvirrad, orolig och osäker på allt och när man är deppig så känns det inte lättare att andra yttrar sig om att de kanske inte tror jag har tex adhd eller att utredningen var dålig osv

vad gör det för skillnad egentligen för andra och vad ska jag göra åt saken?

jag har nyligen gjort en utredning och läkaren har gått igenom allt med mig och konstaterat att jag har svår adhd och att jag inte låg på några gränsvärden och jag orkar inte göra någon ny utredning och börja om heller för jag har precis fått mina diagnoser

oavsett om andra tror att jag har det eller inte så är det inget som hjälper mig och att de dessutom berättar det för mig när jag mår såhär dåligt eller har en massa åsikter om allt möjligt

jag har inte heller ork eller lust att ge mig in i sådana diskussioner för det gör inte att jag mår bättre för jag orkar inte försvara mig

varför bråka med någon som mår så dåligt som jag gör nu... det har jag väldigt svårt att förstå vad det finns för mening med

det är väl extra viktigt att va försiktig med folk som just mår dåligt och är deprimerade och allra minst bråka med dem