Det förklarar inte hur dragen hör ihop. Jag vill nog hävda att svårighet att lära sig bröstsim är mer relaterat till svårighet att härma andras rörelser (som t.ex. danssteg) snarare än klumpig motorik. Att ha svårighet att härma andra är inte samma sak som klumpig motorik, och borde inte blandas ihop som det ofta görs.

Själv har jag svårighet att härma andra (det kan vara därför jag aldrig lyckades lära mig bröstsim som barn), men jag har inte klumpig motorik, snarare tvärtom. Jag klättrar som en apa, och är bra på precisionsporter som bowling och pilkastning.

Din svårighet att lära dig bröstsim kan bero på att du har svårt att härma. Motsvarande kan gälla fler aspergare. Andra aspergares svårigheter med exakt samma saker kan bero på dålig motorik. Åter andras kan bero på båda sakerna. Dessutom kan allt det här skifta i från "normalperspektivet" oväntad grad under en aspergares både uppväxt och vuxenliv.

Inte i min värld, men nog om det här.

rdos skrev:Själv har jag svårighet att härma andra (det kan vara därför jag aldrig lyckades lära mig bröstsim som barn), men jag har inte klumpig motorik, snarare tvärtom. Jag klättrar som en apa, och är bra på precisionsporter som bowling och pilkastning.

Du går och rör dig i o f s lite stelt. Men var inte du bra på folkdans? Då bör man väl inte ha svårt att härma?

Jag lärde mig simma och cykla utan problem, är bra på pilliga saker men har svårt för bollspel, kan inte lära mig danssteg, och bör helst hålla mig på marken för att undvika skador om jag jobbar med något som involverar hela kroppen. (Tyvärr kan jag inte göra sånt alls längre just p g a att jag var ouppmärksam en gång för mycket.)

Inger skrev:Du går och rör dig i o f s lite stelt. Men var inte du bra på folkdans? Då bör man väl inte ha svårt att härma?

Man behöver inte härma rörelser i folkdans (i varje fall inte när man lärt sig alla grundsteg). Då handlar det mer om var man ska vara och vad man ska göra för steg / tur. Det är dessutom helt förutsägbart genom att en viss dans alltid består av samma steg/turer. Det till skillnad t.ex. modernt (foxtrot), där killen måste improvisera olika turer och tjejen måste hänga med på dessa. Visserligen kan man göra varianter på vissa danser (det förekommer oxå regionala varianter), men då kan man oftast även dansa den vanliga varianten ändå om man vill.

Däremot så är det helt annat på gym eller på friskis & svettis där någon gör en massa konstiga rörelser som man förväntas kunna härma direkt.

Folkdans och gammaldans är alltså väldigt aspie-vänligt.

[OT]

Sedan artonhundratalets studenter och folklivsforskare lade sina händer på folkdansen har den i deras organiserade form blivit sådär genomkoreograferad ja. Ute i bygderna när det begav sig var den friare, även om det naturligtvis skilde mellan danser och mellan tillfällen (bröllopens ceremonidanser var mer förutbestämda än lördagsdanserna till exempel). Ett friare förhållningssätt förekommer fortfarande utanför folkdanssällskapen.

[/OT]

Jättesent svar, jag vet (säg till om det är illa att göra så här!) men:

Jag vet att det tog tid innan jag lärde mig simma enligt "de andras" räkning - jag har nästan alltid sett ut ungefär som en banan i vattnet, med "buktningen" nedåt. Först nu i tjugoårsåldern har jag fattat, efter styrketräning, att jag har haft svårt att styra mag/ryggmuskler, varpå jag helt enkelt inte använt dem. Jag förstod aldrig innan att jag behövde dem Nu går det bättre (de få gånger jag simmar - tråkigt och alldeles för uttröttande) - men jag får tänka på att "sträcka på mig".

Antar att det var "därför" jag t.ex. inte fixade diadokokinesin (nån slags "handviftning" som ingick i min ASDI, som jag aldrig fattat hur den skulle gå till) - ska jag fatta hur jag ska rent fysiskt göra något måste jag veta vilken delrörelse jag ska göra när, och hur intensivt, annars blir det bara någon slags "medelvärde". Jag kan helt enkelt inte förstå om jag inte förstår varenda moment i en rörelse.

(edit: stavfel)

Jag har inte läst alla inlägg i tråden och någon kanske redan sagt detta.
I alla fall, jag var på en föreläsning på hab idag och då sa de att simma och cykla, bl.a., har med automatisering att göra, dvs att en del barn (inte alla!) har svårt med bla simning pga att rörelsern inte faller sig naturligt. En mamma berättade att hennes son fick lära om att cykla varje vår.

har kunnat simma bra sen jag var typ 10:P och cykla sen jag var typ 5 utan stödhjul ^^ och springa e jag ganska bra på i typ 10sekunder.. jag har astma ^_^ jag är helt enkelt bäst på ALLT.

Både jag och min bror (högfungerande autism) har alltid älskat vatten och sälat runt i havet hela somrarna. Men vi har alltid simmat hundsim. Jag föredrar fortfarande hundsim, då jag endast kan simma bröstsim väldigt korta sträckor.

maddox skrev:Min son har varit livrädd för vatten sen han var liten.

När han var fyra år gammal började han på simskola. Han har sen dess haft kontakt med vatten.

Idag är han 9 ½ år gammal och kan crawla, ryggsim. Men inte bröstsim. Och han är väldigt försiktig med djupt vatten. Vatten i sjöar är otäcka. Hav också. Bassängvatten går OK.

Han är och badar varje vecka med sin klass.

Är det vanligt att Asperger-barn har svårt att lära sig simma?

Är det för övrigt vanligt att barnen är överdrivet försiktiga med att klättra etc också?

Sonen lärde sig våga klättra i klätterställningar så nyss som för ca 2 år sedan. Han säger att det fortfarande känns läskigt att klättra.

Jag var inte speciellt bra på att simma, men simma kunde jag. Klättra i träd gjorde jag också mycket. När man tänker efter så lekte man lite med döden.

Nu står ju inte jag som norm för alla aspergare, men våra erfarenheter står i motsats till varandra.

jag hade problem att simma när jag var liten... tog säkert 3 somrar minst för att lära mig... sedan när jag väl lärt mig simma tyckte jag oxå det var läskigt när jag inte hade kontroll vad som fanns under mig... typ fiskar , sjögräs osv...

Lärde mig simma väldigt tidigt och har tävlat i simning så.. Och jag Har diagnos =) Klättra har jag också alltid gjort, ju högre desto roligare!

Jag hade i alla fall inte svårt att lära mig simma. Tyckte det var kul att bada. däremot hade jag mycket svårt för att bada i sjöar och sånt. Klarar fortfarande inte av det. Vattnet måste vara klart! kanske inte är speciellt för den med AS att det är otäckt med sjögräs och gamla stockar...


På äldre dagar har jag däremot undvikit att bada, men köpt mig en baddräkt och börjat bada med min lilla dotter. Jag har märkt hur skönt det är att känna sig viktlös i vattnet, när jag till vardags är klumpig och stel i mina rörelser.

Min son som väntar på utredning för AS har haft rätt svårt att lära sig simma. Han har alltid varit totalt orädd både för vatten och annat och väldigt aktiv, men dels har han lite osmidig motorik och dels svårt att ta instruktioner. När det gäller att klättra så har han inte varit ett dugg rädd, snarare helt orädd, och tyvärr ofta ramlat och slagit sig.