Jag är en 20 årig tjej med asperger som inte har en blekaste ANING vad jag ska välja för utbildning!
Jag hade väldigt bra betyg och älskar litteratur men jag är en Loner som inte gillar att se folk i ögonen. Helst skulle jag vilja vara egenföretagare eller ha ett självständigt jobb.

Har ni några förslag på passande utbildningar och yrken!?
Tacksam för svar!

Kram Whitney :O)

Företagsekonomi/bokföring

Whitney skrev:Jag är en 20 årig tjej med asperger som inte har en blekaste ANING vad jag ska välja för utbildning!
Jag hade väldigt bra betyg och älskar litteratur men jag är en Loner som inte gillar att se folk i ögonen. Helst skulle jag vilja vara egenföretagare eller ha ett självständigt jobb.

Har ni några förslag på passande utbildningar och yrken!?
Tacksam för svar!

Kram Whitney :O)

har du jobbat någon gång?

Reckommendationer

Om inte skulle jag reckommendera dig att försöka fixa ett jobb till att börja med, för studielån är dyra och dessutom får du bara plugga med studiemedel under ett begränsat antal år. Ett felaktigt utbidlningsval kan alltså stå dig mycket dyrt.

Därför är mitt råd att vänta med att plugga tills du känner dig lite säkrare på dig själv och vad du vill. Hittar du inget jobb kanske du kan gå en arbetsmarknadsutbilning i AMS regi.
Sådana utbildningar kostar inga studiemedel, utan istället är det försäkringskassan som hjälper dig med din försörjning, dessutom är arbetsmarknadsutbildningarna anpassade för behovet på arbetsmarknaden och chansen att få jobb är alltså ganska stor, ifall man bara är positiv, lyhörd och framåt under sin praktik.

Skall du gå en sådan utbildning är mitt tips att du först och främst skall välja efter vad du tror dig reda ut, inte i första hand efter intresse, eftersom det är viktigt att du verkligen får ett jobb som funkar, om man går en arbetsmakrnadsutbildning. Dessutom är det oftast arbetsmiljön och kollegorna som har den största betydelsen för trivseln, inte vad det är man jobbar med.

Om du på detta viset får en förankring i arbetslivet, med eller utan hjälp av arbetsmarknadsutbildning, så kan du finna dig själv och satsa på din personliga utveckling i lugn och ro, utan att känna dig jagad av CSN, eller att du riskerar att göra ödesdigra misstag.

Sen, när du känner dig mogen kan du börja plugga och förutsatt att du då fått in en fot på arbetsmarknaden är mitt tips att du skall välja efter intresse och inget annat. Skulle det skita sig så har du ju alltid en plan B, i form av att återgå till ditt gamla jobb, som du har rätt att vara tjänstledig från, medan du pluggar.


Egna erfarenheter

-Med facit i hand inser jag att det är vad jag själv borde ha gjort istället för att börja plugga innan jag vare sig kommit ikapp mig själv efter en tuff uppväxt med mycket utanförskap, eller kommit underfund med vad jag egentligen ville göra och/eller passade till.

Detta för tidiga pluggande ledde också till en massa ångest och psykisk ohälsa som slutade i en totalkrasch där det bara var mm från att det verkligen skulle ha gått åt helvete för mig.

Som tur var kom jag på fötter med hjälp av en duktig siuskonsulent ifrån arbetsförmedlingen, som ordnade ett skitjobb åt mig, vilket dock i sin tur ledde till att jag på egen hand kunde söka mig ett bättre jobb, med detta och de fragment av min havererade utbildning som trots allt var användbara, som merit.

Många år senare valde jag att gå en tvåårig KY-utbildning, som jag till stor del valde av rent intresse och som jag blev klar med i våras.

Den har ännu inte gett mig något jobb, vilket i och för sig är frustrerande, men jag ångrar den inte, för det har varit två fantastiskt spännande år, som kraftigt bidragit till min personliga utveckling samt givit mig kunskaper som jag haft nytta av i min vardag och tack vare att jag redan var etablerad på arbetsmarknaden när jag gick KY utbildnigen har jag inte heller behövt må psykiskt dåligt av att hänga upp hela min existens på utbildningen, då jag vetat att jag hela tiden haft mitt gamla yrke att falla tillbaks på, tom nu när jag blivit (förhoppningsvis tillfälligt) arbetslös.

Jag skulle därför varmt reckommendera dig att välja utbildning efter intresse, om du först blivit etablerad på arbetsmarknaden, även om jobbchanserna är moderata till medellåga, för då behöver du inte hänga upp din framtid och/eller dina försörjningsmöjligheter på det du pluggar utan kan istället se utbildningstiden som några sabbatsår ägnade åt personlig utveckling, som i bästa fall kan ge ett roligt jobb som bonus.

Det blir mycket roligare att plugga, när man kan känna på det viset och slipper ha ständig ångest, jag lovar och talar som sagt av egen erfarenhet.

-Det blev mycket text, men jag hoppas du orkat ta dig igenom den?

-Lycka till!

mvh/Ford

Känslan att vara "jagad" av CSN är inte så farlig som Ford målar upp. Det är definitivt inte en bra anledning för att avstå plugg och man måste inte plugga heltid flera terminer bara för att man pluggar. Det går dessutom att lära sig saker helt gratis. Fast jag håller med om att det kan kännas dumt att plugga ett yrkesspecifikt program om man inte har ett genuint intresse för den sysslan, men det är ju inte hjärntvätt det handlar om.


Oxå kan nya miljöer/människor/infallsvinklar göra att man får nya ideer om vad man ska syssla med i framtiden, något som man riskerar att missa om man går hemma och är arbetslös och bara försöker undvika sånt som man tror innebär ångest. Sen ser det bättre ut när du är på intervjuer att du pluggar.

Själv tog jag mitt första CSN-lån redan på gymnasiet och det var över 10 år sedan så jag vet vad jag pratar om. Jag har varken sett eller kännt av att någon från CSN jagar mig.

Det jag menar med att vara jagad av CSN är att du bara får läsa med studiemedel ett visst antal terminer.

Att börja plugga utan att ha kommit underfund med vem man är och vad man vill kan alltså få ödesdigra konsekvenser för ens framtid och stänga dörrar för gott, då man bränt sina möjligheter ifall man gjort fel val bl.a.

Då du dessutom skall planera för din framtida karriär medan du pluggar, samtidigt som du även är jagad av csn i den bemärkelsen att ett visst studieresultat krävs av dig, för att du skall få fortsatt studiemedel...någonsin, så är högskolan helt fel ställe att vara på medans man försöker hitta en inre trygghet, lära sig att fungera socialt och knyta kontakter, samt på andra sätt komma underfund med sig själv.

Sånt bör man ha fixat innan man hoppar på en högskoleutbildning, inte efter.

För mer utförlig redogörelse av mina egna erfarenheter: se mitt förra inlägg.

-Alltså: börja INTE plugga om du inte är helt 110% säker på vad du vill läsa samt helst har varit ute och jobbat lite med, så att du har någorlunda koll på yrkeslivet och vad det innebär.

Det beror ju lite grann på vilken utbildning man väljer och hur lång den är. Det är skillnad mellan att "välja fel" fyraåriga program eller fel fristående kurs för ett halvår.

Att det skulle vara bättre att gå arbetslös än att läsa en utbildning man är intresserad av men inte riktigt säker på är tveksamt eftersom det ser betydligt sämre ut i ett CV än att vare sig ha arbetat eller studerat längre perioder.

Många högskoleutbildningar går ju på distans om det kan vara ett alternativ för dig. Det är viktigt att försöka kolla upp på vilket sätt undervisningen bedrivs när det gäller distanskurser eftersom det pedagogiska upplägget kan vara allt från jättebra till katastrofalt och värdelöst.

Jag har dock själv inte AS kanske är värt att tillägga.

Bjäbbmonstret skrev:Att det skulle vara bättre att gå arbetslös än att läsa en utbildning man är intresserad av men inte riktigt säker på är tveksamt eftersom det ser betydligt sämre ut i ett CV än att vare sig ha arbetat eller studerat längre perioder.

Inte om du går klart din utbildning och förklarar att du ville vänta med att plugga, eftersom du var rädd om dina studiemedel. Det visar bara på ett ansvarstagande och eftertänksamt förhållningssätt, om man lägger fram det på rätt sätt.
Samtidigt skall man givetvis inte ligga på soffan heller utan söka något skitjobb typ städning, personlig assistent eller dyl i väntan på att man kommer på vad man vill göra med sitt liv.

I många fall kan det faktiskt vara en merit att ha haft sådana jobb även när man söker mer kvalificerade tjänster efter en utbildning, eftersom detta i kombination med en bra utbildning och ev. kvalificerade anställningar visar på en bred verklighetsuppfattning, samt att man är beredd att ta i och har en prestigelös världsbild, något som efterfrågas av alltfler arbetsgivare, inte minst inom tjänstesektorn och vid tillsättning av chefsjobb.

Därför ser jag inget skäl till varför man skall börja plugga innan man är mogen för det och som jag tidigare har sagt: min personliga erfarenhet är att högskolan är helt fel plats att vara på om man försöker hitta en identitet och en grundläggande trygghet i sig själv och sin tillvaro, för universitet/högskolor är troligtvis den mest otrygga och psykosocialt tuffa miljö man överhuvudtaget kan hitta.

Är man inte klar med den biten skall man låta karriärshetsen och den otrygghet det för med sig vänta tills man funnit sin grundtrygghet och hittat sig själv som människa.

Avskräckande exempel

-Jag gjorde inte detta utan lyssnade på mina föräldrar som uppenbarligen tyckte det var viktigare att jag tog en fin examen än att jag kom i psykisk balans och blev trygg i mig själv och mitt förhållande till andra människor (inte minst vad det gällde att knyta vänskapskontakter) och det kostade mig den största mentala kris jag någonsin gått igenom (och det var inte någon liten I-landskris, utan snarare en king size kris som hade kunnat ha blivit enkelbiljett in i kriminalitet och misär om jag inte hade fått praktiskt hjälp med att lösa min livssituation och få jobb och lägenhet), en akademisk utbildning, 1,5 års arbetslöshet utan att ha blivit kvalificerad till a-kassa, 140 000 i studielån och en eftersläpning i karriären som jag fortfarande får dras med.

-Därför vill jag också aktivt avråda från ogenomtänkta beslut, som inte sällan eldats på av oförstående, studiehetsande föräldrar.

Jag jobbar inom ett serviceyrke träffar hur mycket människor som helst varje dag. Låter säkert jobbigt och det kan vara jobbigt, men det har hjälpt min utveckling att träffa mycket folk, kan nästan obehindrat se folk i ögonen, kallprata, le osv. Kunde jag inte förut....

KalleAnka skrev:Jag jobbar inom ett serviceyrke träffar hur mycket människor som helst varje dag. Låter säkert jobbigt och det kan vara jobbigt, men det har hjälpt min utveckling att träffa mycket folk, kan nästan obehindrat se folk i ögonen, kallprata, le osv. Kunde jag inte förut....

Jag har jobbat många år som programmerare vilket för min del inneburit en hel del kundkontakter som skett via möten (både hos kund och på min arbetsplats), telefon och mail.

Jag mår väldigt bra av att komma ut och träffa folk, men visst händer det att det blir missuppfattningar och jag blir väldigt trött emellanåt, men jag föredrar det framför den depression jag lätt hamnar i när jag inte träffar människor och stänger in mig och vågar knappt gå ut...

Whitney skrev:Jag är en 20 årig tjej med asperger som inte har en blekaste ANING vad jag ska välja för utbildning!
Jag hade väldigt bra betyg och älskar litteratur men jag är en Loner som inte gillar att se folk i ögonen. Helst skulle jag vilja vara egenföretagare eller ha ett självständigt jobb.

Har ni några förslag på passande utbildningar och yrken!?
Tacksam för svar!

Kram Whitney :O)

Du kanske skulle läsa något som har mer litteratur att göra eftersom det är ett intresse du har? Litteraturvetenskap t.ex. går att läsa på distans om du tycker att det är jobbigt att ha en massa människor omkring dig.

Jag jobbar som spelutvecklare. Passar mig av flera anledningar:

-Lagom mängd social interaktion. För det mesta så sitter man bara framför sina två bildskärmar, lyssnar på musik och jobbar på. De gånger man samtalar med folk så är det alltid om spelet man pratar, eller de saker man arbetar på för stunden.
-Jag blir aldrig psykiskt trött av jobbet.
-Jag får jobba med något kreativt
-Jag har ett varierande jobb
-Att vara lite socialt skum är inget problem - det är rätt vanligt i denna bransch

Sen att man tycker måndagar är bra dagar är ju också ett plus...

Deadly_Nightshade skrev:Jag jobbar som spelutvecklare. Passar mig av flera anledningar:

Får jag fråga, är det enda gången du är social under jobbet eller är du det även på fritiden?

Whitney skrev:Jag är en 20 årig tjej med asperger som inte har en blekaste ANING vad jag ska välja för utbildning!
Jag hade väldigt bra betyg och älskar litteratur men jag är en Loner som inte gillar att se folk i ögonen. Helst skulle jag vilja vara egenföretagare eller ha ett självständigt jobb.

Har ni några förslag på passande utbildningar och yrken!?
Tacksam för svar!

Kram Whitney :O)

Jag ber om ursäkt ifall detta redan nämnts men jag tänkte på det du skrev om att du älskar litteratur.Har du funderat på bibliotekarie? Som bibliotekarie har du förvisso kundkontakt men det är en rak och konkret kundkontakt som nästan alltid gäller samma sak.

Skrangelben skrev:

Whitney skrev:Jag är en 20 årig tjej med asperger som inte har en blekaste ANING vad jag ska välja för utbildning!
Jag hade väldigt bra betyg och älskar litteratur men jag är en Loner som inte gillar att se folk i ögonen. Helst skulle jag vilja vara egenföretagare eller ha ett självständigt jobb.

Har ni några förslag på passande utbildningar och yrken!?
Tacksam för svar!

Kram Whitney :O)

Jag ber om ursäkt ifall detta redan nämnts men jag tänkte på det du skrev om att du älskar litteratur.Har du funderat på bibliotekarie? Som bibliotekarie har du förvisso kundkontakt men det är en rak och konkret kundkontakt som nästan alltid gäller samma sak.

Arbetsmarknaden för bibliotekarier är urusel och för att överhuvudtaget ha en chans på ett jobb får man vara beredd att flytta till andra sidan landet. Jag har en närstående som utbildat sig till bibliotekarie och som dessutom har kontakt med flera av sina gamla kursare, så jag vet vad jag pratar om.

Ska inte biblioteken privatiseras? Inte helt omöjligt det blir lättare att få jobb då.

Skulle inte vilja använda ordet "lättare" i det här samanhanget, om privatisering skulle leda till fler jobb (vilket jag betvivlar) innebär det bara att det blir "mindre omöjligt".

ford skrev:Skulle inte vilja använda ordet "lättare" i det här samanhanget, om privatisering skulle leda till fler jobb (vilket jag betvivlar) innebär det bara att det blir "mindre omöjligt".

Jag tror det skulle hända en hel del med privatisering, kanske tom. en förutsättning för att modernisera biblioteken snabbare än viljan är idag. Sen är det eg. bara en tjänstetitel.

Kvalificerad informationssökning efterfrågas inom många branscher och det är enligt arbetsförmedlingen möjligt att en breddning av yrket kan leda till en något förbättrad arbetsmarknad för bibliotekarier.

http://www.mittyrke.se/yrkesinformation ... karie.html

Förutom de allmänna kommunala biblioteken så finns det privata bibliotek på en del företag och även en del i kommunerna/landstingen (samt troligen även staten) som är till enbart för anställda (och möjligen konsulter).

Parvlon skrev:

ford skrev:Skulle inte vilja använda ordet "lättare" i det här samanhanget, om privatisering skulle leda till fler jobb (vilket jag betvivlar) innebär det bara att det blir "mindre omöjligt".

Jag tror det skulle hända en hel del med privatisering, kanske tom. en förutsättning för att modernisera biblioteken snabbare än viljan är idag. Sen är det eg. bara en tjänstetitel.

Kvalificerad informationssökning efterfrågas inom många branscher och det är enligt arbetsförmedlingen möjligt att en breddning av yrket kan leda till en något förbättrad arbetsmarknad för bibliotekarier.

http://www.mittyrke.se/yrkesinformation ... karie.html

Något förbättrad stod där, inte bra, eller ens hyffsad.

Börjar du från en rent åt helvete katastrofalt dålig nivå, till vad som endast är en katastrofalt dålig nivå så är även det en förbättring.

ford skrev:

Skrangelben skrev:

Whitney skrev:Jag är en 20 årig tjej med asperger som inte har en blekaste ANING vad jag ska välja för utbildning!
Jag hade väldigt bra betyg och älskar litteratur men jag är en Loner som inte gillar att se folk i ögonen. Helst skulle jag vilja vara egenföretagare eller ha ett självständigt jobb.

Har ni några förslag på passande utbildningar och yrken!?
Tacksam för svar!

Kram Whitney :O)

Jag ber om ursäkt ifall detta redan nämnts men jag tänkte på det du skrev om att du älskar litteratur.Har du funderat på bibliotekarie? Som bibliotekarie har du förvisso kundkontakt men det är en rak och konkret kundkontakt som nästan alltid gäller samma sak.

Arbetsmarknaden för bibliotekarier är urusel och för att överhuvudtaget ha en chans på ett jobb får man vara beredd att flytta till andra sidan landet. Jag har en närstående som utbildat sig till bibliotekarie och som dessutom har kontakt med flera av sina gamla kursare, så jag vet vad jag pratar om.

Visst, arbetsmarknaden för bibliotikarier kanske ser dyster ut just nu. Men utbildningen är minst treårig (rätta mig om jag har fel) och det finns ingenting som säger att arbetsmarknaden ser lika dyster ut när Whtiney isåfall är klar med sin utbildning. Mycket kan hända på ett par år!

opteron skrev:

Deadly_Nightshade skrev:Jag jobbar som spelutvecklare. Passar mig av flera anledningar:

Får jag fråga, är det enda gången du är social under jobbet eller är du det även på fritiden?

Nej jag är social på fritiden ibland. Det beror lite på hur man definerar "social". Just nu så är både jag och min bror inneboende hos min far, så jag är ju "social" med dem efter jobbet. Men det är inte alls lika... "energy draining" som när jag socialiserar med kompisar. Att vara med familj är "nästan" som att vara ensam: jag behöver inte spela teater på samma sätt eller ja... vara på samma sätt som när jag är med kompisar.

Men om man helt bortser från den biten så är det väldigt sällan jag är social på fritiden. Kanske en gång varannan vecka, och den låga graden gör mig ledsen. Jag har ytliga förhållanden - kompisar jag gick samma spelutvecklingsutbildning med (för övrigt bästa klassen/kompisarna jag haft) - men ja... jag vet inte. Åter igen så upplever jag det som att folk blir trötta på mig i slutändan och slutar kontakta mig eftersom jag är så jävla weird. Jag vill umgås mer med personerna ifråga men jag tar ALDRIG initiativ själv - så jag fattar ju om dom blir less på mig.

På senare år - när jag kom till insikt om att jag har AS - så har jag försökt "bättra mig" på det sociala planet. Jag försöker nu alltid tacka ja till sociala inviter, i 9 fall av 10 iaf. Även de gånger jag egentligen inte vill (vilket är kanske 7 av 10 gånger). Men ja, även fast jag är duktigare när det gäller sånt så är jag ändå så jävla frustrerad över mitt aspiga beteende. Jag är alltid den som går först eftersom jag blir trött. Julmiddag med företaget - jag drog först. After work med kompisar - jag drog först. Middag med arbetslaget - jag drog först. Jag vill mer än jag orkar... men jag försöker iaf men jag blir så himla missnöjd med mig själv oavsett. Jag vill ju inte vara ensam liksom...

Själv fick jag CSN att skicka alla mina brev till mitt Personliga Ombud under flera år och när de först vägrade så hotade jag med att polisanmäla dem för trakaserier, dock osäkert om det ens varit möjligt, men efter det så fick jag inga brev från dem.

Nåväl, skulden försvann inte för det...
Idag betalar jag strax över tusenlappen i månaden, under nästa år kommer jag få betala 2000:- per månad.
Mitt gamla lån minskade med 120:- förra året, trots att jag betalat åtskilliga tusenlappar.
Det nya minskade något mer, men lika mycket som det sjönk, lika mycket fick jag betala i ränta.
Och att slå ihop lånen är ju väldigt förmånligt, ja inte för min del, utan för CSN:s. Har skrivit om det här: länk.

Så det gäller att välja noga.

Följande tips har jag, jag har naturligvis inte följt dem själv:

- Läs en utbildning med yrke i titeln, exempelvis som Socionom. (Dock ej bibliotekarie, då tänker du fel, det är aldrig efterfrågat.)
- Läs noga http://www.saco.se/templates/OcupationStandardPage.aspx?id=4131&epslanguage=SV om kommande bristyrken.
- Kommer du inte in på utbildningen i Sverige? Utnyttja att världen är ett klassamhälle och läs utbildningen i ett annat land där terminsavgifter stänger ute stora delar av befolkningen. Men då ska det vara till ett yrke med verklig brist, helst av digniteten läkare.
- Läs inte utbildningen på orter som lockar med surfing (i havet, inte på internet).
- Utbildning är inte allt, tyvärr, det kan vara svårare att få ett arbete som kräver högre utbildning eftersom de arbetena har betydligt mer omfattande rekryteringsprocesser.

Fram tills du hittat rätt så skulle väl ett arbete på exempelvis ett antikvariat kunna passa? Visst du kommer ha kundkontakt, men de flesta antikvariat är inte överfyllda av besökare.