Inger, tack så mycket för informativt och klargörande inlägg. Skickar det till min lillas pappa, angående lillans icke-klockrent-fungerande Concerta-medicinering.

Ja Inger, för första gången klickade det i förståelsen för hur det om möjligt är. Jag har ju inte vrålläst allt jag ser men det här var kort och konsist.

Inger skrev:

Sabina skrev:

MsTibbs skrev:
Det funkar som uppiggande, dock behöver inte det vara positivt. Jag tänker att en person som har normal vakenhetsnivå (en icke-ADHD:are altså) lär bli hyperaktiv. I små doser lär dock Ritalin/Concerta fungera ungefär som en kopp kaffe, altso positivt skärpande/uppiggande, men inte i ADHD-doser, för då lär normalstörda istället bli hyperaktiva och tappa koncentrationen... det är en avvägningsfråga.

Ja, de flesta med ADHD beskriver att de blir lugna av Ritalin/Concerta. Jag är dock förvirrad och vet inte riktigt om jag blir sämre eller bättre av Ritalin/Concerta. Jag kan bli hyper av den också. (Precis som jag kan bli av för mycket kaffe.)

Det finns före-detta-amfetaminister med adhd som berättat att de blivit lugnare och kunnat tänka klarare när de tagit amfetamin. Och i det sammanhanget är ADHD-doser små doser.

Och jag upprepar det jag brukar skriva om detta:

Problemet är att personer som kan hamna i motsatt ände av ett aktivitets- och framför allt sensitivitets-spektrum får samma diagnos (ADHD).

Såvitt jag kunnat avgöra verkar det vara de som är födda med naturlig överskottsenergi och tendens åt underkänslighet/'sensation seeking' (ADHD), som blir lugnare av CS och annan stimulantia.

Medan de som är mer naturligt hypersensibla & passiva och främst har uppmärksamhetsproblem (ADD/ADHD-i) kan bli lite piggare & klarare i bollen av extra låga doser CS (fast kanske på ett sätt som inte är naturligt utan bara övertrasserar energikontot ännu mer) eller så blir de helt överstimulerade, avstängda eller får mer biverkningar än positiva effekter, särskilt i högre doser. Många med denna konstitution tål inte mediciner eller stimulantia ö h t. Och extra förvirrande kan det bli när många av dessa dessutom blir hyper av yttre påverkan, t ex för mycket socker/energi/ljus/ljud/stress etc, och därför lätt kan förväxlas med den naturligt hyperaktiva gruppen, vars energi kommer inifrån.

För att göra en generalisering som säkert har många undantag och mer flytande gränser än jag beskrivit här.

Men om läkare hade klarare för sig att de har med (minst) två närmast motsatta typer att göra - som båda kan förekomma ihop med AS - så skulle de kanske bättre kunna anpassa medicineringen därefter.

Sensitivitetstester borde f ö göras som standard innan man inleder någon som helst behandling, helt oavsett om man har NPF-diagnos eller inte, eftersom det troligen är den mest avgörande faktorn för att förutsäga hur patienten kommer att reagera på mediciner och andra behandlingar.

Superintressant verkligen! Jag tänker kring mig själv och hur svårt det skulle vara att klassificera mig, för jag tycker mig höra till båda extremerna. Jag har mycket överskottsenergi (ibland) som syns som t ex birörelser (som du också skrivit om med Charley?), MEN jag är superkänslig, t ex för ljud och allt möjligt annat. Tål inte sprit. Dock är jag inte passiv, eller ser mig inte som det. Annat än när jag blivit så överstimulerad så jag blir helt lamslagen och bara hyperventilerar och pustar framför datorn ett tag.

Ja, har man drag av båda samtidigt blir det förstås extra förvirrande, både för en själv och andra. Många med dubbeldiagnos verkar ha det.

Det där med birörelser p g a för energirik diet var det Charley? som skrev om och jag som hade personlig erfarenhet av. Hoppas hon hittar de där studierna eller länkarna om det, för jag är fortfarande intresserad av mer seriösa bevis för att jag inte inbillar mig när jag påstår detta.

Sabina skrev:Fattar inte riktigt om det här var riktat mot mig, eller ett mer generellt inlägg. Men jag kan lova att jag inte är rädd för att vara en så kallad jobbig patient.

Fast egentligen kanske det inte spelar så stor roll hur man agerar i det yttre, om man är bråkig etc. Det viktiga är kanske hur man känner inombords. Man kan påverka andra genom att vara lugn, trygg och bestämd och ÖVERTYGAD lika gärna som att ställa till med någon slags dramatisk scen. Att man inte tar sig fram genom livet storskrikandes är inte detsamma som att man är aggressionshämmad/timid - men det kan vara skönt att spara halsen och inte bli hes gång på gång...

Det var nog riktat till alla, typ. Jag glömmer ofta att ange vem jag vänder mig till, särskilt i e-brev och i diverse fora. Bra att du påpekar det, jag märker det inte själv annars. Och ät lakrits för all del, allt som är gott är bra för magen, som Muminmamman säger.

Nej, aggressiv hjälper det sällan att vara i kontakt med andra människor, men ibland är det bra att kunna plocka fram en myndig ton. Vissa kräver mer av den varan än andra, t.ex. bostadsbolag och internetoperatörer

"...Såvitt jag kunnat avgöra verkar det vara de som är födda med naturlig överskottsenergi och tendens åt underkänslighet/'sensation seeking' (ADHD), som blir lugnare av CS och annan stimulantia.

Medan de som är mer naturligt hypersensibla & passiva och främst har uppmärksamhetsproblem (ADD/ADHD-i) kan bli lite piggare & klarare i bollen av extra låga doser CS (fast kanske på ett sätt som inte är naturligt utan bara övertrasserar energikontot ännu mer) eller så blir de helt överstimulerade, avstängda eller får mer biverkningar än positiva effekter, särskilt i högre doser. Många med denna konstitution tål inte mediciner eller stimulantia ö h t. Och extra förvirrande kan det bli när många av dessa dessutom blir hyper av yttre påverkan, t ex för mycket socker/energi/ljus/ljud/stress etc, och därför lätt kan förväxlas med den naturligt hyperaktiva gruppen, vars energi kommer inifrån."

Tack Inger, jag känner definitivt igen mig i din beskrivning!

Sen en annan kommentar, lakritsrot ska ha dämpande effekt på höga testosteronnivåer... hehee

Inger skrev:Ja, har man drag av båda samtidigt blir det förstås extra förvirrande, både för en själv och andra. Många med dubbeldiagnos verkar ha det.

Man skulle ju lätt kunna tro att båda extremerna tog ut varann och blev lagom, men nej, jag känner igen mig i båda, som sagt och är väldigt lite lagom öht. Svinjobbigt, emellanåt.

Mn bror har AS/ADHD och han är väldigt utagerande , de som har ADHD kan både vara utagerande och inåtvänd och samma med AS, Det är ju olika från person till person.

Flikkan skrev:Mn bror har AS/ADHD och han är väldigt utagerande , de som har ADHD kan både vara utagerande och inåtvänd och samma med AS, Det är ju olika från person till person.

Jag är både-och omväxlat!

Asperger vs: ADHD

http://www.googlefight.com/index.php?lang=en_GB&word1=Asperger&word2=ADHD

Jag har adhd samt asperger och brukar säga att i mej känner jag mej som en aspare fast allt jag gör o säger oftas blir till adhd. Jag kämpar hela tiden med att få till det o bli mitt inre men blir störd av adhd

Fast i många situationer så väger dom in varandra bra alltså jag är lite av bägge o inte så mycke av ena eller andra så även om det känns väldigt klyvet väldigt ofta o svårt att få det som jag vill så verkar dom ta ut varandra!

Hej föresten jag är ny här Mikko heter jag !

mikkorothrissne skrev:Jag har adhd samt asperger och brukar säga att i mej känner jag mej som en aspare fast allt jag gör o säger oftas blir till adhd. Jag kämpar hela tiden med att få till det o bli mitt inre men blir störd av adhd

Fast i många situationer så väger dom in varandra bra alltså jag är lite av bägge o inte så mycke av ena eller andra så även om det känns väldigt klyvet väldigt ofta o svårt att få det som jag vill så verkar dom ta ut varandra!

Hej föresten jag är ny här Mikko heter jag !

Välkommen hit, Mikko!

Känner igen mig själv i det där. Ta ut varandra kan ibland innebära att man varken är adhd:ig eller aspig så att det märks utan helt enkelt framstår som i stort sett normal. Det gör det desto svårare för omgivningen att förstå att något funktionshinder öht finns.

Det finns en bok som handlar om just detta som heter The Autism ADHD Connection. Författarinnan har själv barn med båda diagnoserna. Du kan köpa boken på Amazon.com.

barracuber skrev:
Det finns en bok som handlar om just detta som heter The Autism ADHD Connection. Författarinnan har själv barn med båda diagnoserna. Du kan köpa boken på Amazon.com.

När jag är på annat håll så är du stand in för mig! [Infoga Libero-slogan]

alfapetsmamma skrev:Har man båda kan man alltså verka mer "normal", samtidigt som man också är mycket mer förvirrande, för istället för att vara balanserad kanske man är extremt rutinbunden SAMTIDIGT som man är extremt lättutråkad och rastlös ibland. Det gör en svårförstådd för alla, även en själv, och även proffs får svårt att diagnosticera en. Jag vet alltför väl hur det kan se ut...

Shit vad jag känner igen mig....vet ej om jag inbillar mig men det där var verkligen en kort sammanfattning av hur jag är.

Hade inte läst i den här tråden på ett tag, men jag får hålla med där, känner också verkligen igen mig i den beskrivningen!

+1

Personer med AS har ofte likhetstrekk med de som har ADD/ADHD, Tourette's, OCD etc., men det betyr nødvendigvis ikke at de HAR det, selv om Tics og OCD er ganske vanlig blant sånne folk.

Är det vanligt att man som tjej har förhödja testo nivåer om man har AS eller ADHD? Eller båda?

Ska tydligen finnas någon läkare som påstått det...någon som vet?

De sier at AS er forårsaket av en "overdose" av testosteron, så det kan vel mene at jenter med AS er mer maskuline enn de jentene som ikke har det.

MrWin skrev:De sier at AS er forårsaket av en "overdose" av testosteron, så det kan vel mene at jenter med AS er mer maskuline enn de jentene som ikke har det.

Är det sant?!? För jag måste äta mediciner för att mina hormoner ska bli jämna. Har förhöjt testo...eller det heter inte det men iaf ett manligt könshormon är det man har förhöjt av.

Nu låter det som om jag går runt med helskägg, adamsäpple å dase men så är det inte.
Däremot märks det på min höga ämnesomsättning, typ att jag svettas ganska mycket vid fysisk ansträngning samt att jag blir prickig på rygg/axlar/ansikte å bröst (om jag inte tar mediciner).
Man blir också mer "kämpig" av sig exempelvis på gymmet.
Tyvärr gör medicinerna att man får en ökad risk för blodproppar samt att jag periodvis mår illa.

Tyvärr måste jag eventuellt hormonbehandlas med sprutor om jag ska skaffa unge.

Jag undrar om det är någon här som har både AS och ADHD och hur du isåfall fungerar? Jag väntar just nu på utredning eftersom jag känner att någonting är fel. Jag känner igen mig i mycket både vad det gäller AS och ADHD men jag känner inte igen mig till 100 % i båda diagnoserna och jag är väldigt motsägelsefull. Därför tänker jag att jag kanske har både och. Det som gör att jag misstänker det är bl.a:

* När jag var liten var jag väldigt tillbakadragen men som vuxen har jag ett enormt behov av socialt umgänge, samtidigt som jag kan få social fobi om det blir för mycket.

* Jag trivs bäst med sociala arbetsuppgifter men tycker inte om att umgås i stora grupper.

* Jag älskar att intervjua men har ingen känsla för när jag borde byta ämne.

* Jag måste spela in alla intervjuer. Att anteckna funkar inte eftersom jag såklart inte hinner skriva ner varenda mening och stödord funkar inte för mig för då ser jag inget sammanhang.

* Jag är ofta rastlös men blir samtidigt lätt trött

* Jag tycker om att ha mycket att göra men blir ändå ofta helt slut och måste ta en day off för att vila.

* Jag har svårt att veta i vilken ordning jag ska göra saker.

* Jag har svårt att koncentrera mig och att bara göra en sak i taget. Samtidigt har jag svårt att faktiskt hålla koll på mer än en grej i taget så jag missar ganska mycket.

* Jag har svårt att planera men är samtidigt i behov av struktur.

* Jag tröttnar lätt på saker/uppgifter/aktiviteter.

* Jag har svårt att se "den röda tråden".

* Jag skyller gärna på tandläkaren, veterinären etc för att slippa sånt som kräver uthållighet, vilket är något som gör mig totalt slut och ibland lipfärdig. Jag vill inte ljuga för folk men gör det för att rädda mig själv från kollaps.

*Vissa perioder är jag mer tillbakadragen och måste ha stenkoll på t.ex. arbetsuppgifter. Andra perioder är jag nästan aldrig hemma och tänker samtidigt "äsch, det ordnar sig" om det mesta.

* Jag var den tysta, blyga flickan som aldrig hördes när jag var liten men är clownen/komikern nu som vuxen.

Känns det igen?

Jag har AS och ADHD samt även bipolär2 och drag av borderline (som kanske är en "full" borderlinediagnos utredning på torsdag).


Jag brukar säga att jag är mer AS när jag är deppig och ADHD när jag är glad, fast det kan ju vara bipolär som "tillåter" de olika att komma fram olika perioder.

Jag har alltid haft tveklösa specialintressen.

Jag är impulsiv och kan göra vad som helst pang bom på eget initiativ tex åka på andra sidan landet utan pengar "jag klarar mig alltids!", däremot är jag också ett kontrollfreak, vill helst ha allt uppskrivet i almanackan.

Jag tycker om folk, vissa folk, men är i stort behov utav tider att kunna gå ner i varv ensam. Jag har inga problem med att vara ensam, snarare tvärtom, men jag är livrädd att bli övergiven.

Jag har svårt att komma igång med saker, framför allt jobbiga saker som tar tid och ork, så som storstädning.

Jag kan läsa snabbt och mycket, samt minnas mycket, men bara under förutsättning att jag är intresserad av ämnet. Namn och ansikten sätter sig sällan på minnet.


...det jag kommer på just nu...

Hej Marabou!

Jag har Aspergers syndrom med inslag av DAMP (jag fick diagnosen ställd först när jag var i vuxen ålder, i mitten av 1990-talet). Ända upp till senare delen av tonåren var jag alltid tillbakadragen, satt mest för mig själv. Men på rasterna i skolan lekte jag mycket med mina klasskompisar. På lektionerna däremot satt jag långa stunder och ”dagdrömmde”, satt mest och längtade till de vilda djuren ute i skogen. Särskilt från att jag gick i fjärde klass. Först när jag sedan gjorde lumpen blev jag mera ”socialt utåtriktad”, kännde mig tillfreds med "det närvarande".

Som vuxen flyttade jag till en annan stad några mil från min barndomsstad för att få närmare till jobbet, men efter ett antal år träffade jag en tjej (också medlem på forumet) och så flyttade jag tillbaka till min barndomsstad. Där lyckades jag sedan aldrig ”rota” mig igen, utan jag utvecklade kronisk social fobi. Den släppte sedan inte förrän jag flyttade till en mindre ort i västra Bergslagen där vi bor nu, sedan drygt sju år.

Jag får både en sorts social fobi och en sorts panikångest om jag tvingas vara i stora grupper. ”Två är ett sällskap, tre är en folksamling” tänker jag ibland... ju mer kreativa saker jag sysslar med, ju viktigare är det för mig att inte vara i stora grupper. I sådana grupper har jag lätt att känna mig som ”femte hjulet under vagnen”... om inte temat för samlingen eller träffen är något jag delar med andra, typ släktträff eller flygdag och så.

Jag har en sorts ”positiv" rastlöshet (”att vila är för mig att göra något annat”) och jag kan syssla i timmar när det är något jag tilltalas av att göra. Men när man gör något tillsammans med någon så får jag ju finna mig i att den personen inte alltid vill göra i samma takt och lika länge som jag. Långa raster stressar mig oftast...

Att göra saker i en viss ordning är inga problem för mig. Jag utför helt enkelt de olika uppgifterna/sysslorna i tillvaron i den ordning de ”dyker upp”. Enklast så, och mest tidsbesparande, tycker jag.

Jag har alltid nära till ett skratt, men också till att känna mig lessen eller sorgsen.

Tack för att ni delar med er av era erfarenheter av att ha både AS och ADHD Intressant!