Jag känner så med er alla.. jag har efter att jag insåg att jag har asperger, förstått att all mitt tidigare öldrickande, kaffedrickande och cigarettrökande var ett sätt för mig att kunna hantera skolan och sedan arbetsplatsen och all den stress och påföljande utmattning jag får av att möta andra människor. Jag klarar egentligen bara av mina vänner och i bland går jag in så mycket i mina rädda tankar att det är svårt med dem också. Men jag tränar och tränar på att fråga dem om mina tankar stämmer och att berätta för dem var jag är känslomässigt så att jag slipper fejkskratta/prata/le/se i ögon och bara kan hänga i ett hörn med mig själv. Men så fort det kommer in någon jag inte känner blir jag jättestressad av att de ska få ett första intryck av mig som är felaktigt, dvs dryg eller något liknande om jag inte säger något och är "fantastisk". Jag kan konsten att charma människor något otroligt den första tiden för att sedan bli helt utbränd och rädd tillsammans med den människan. Eller den arbetsplatsen.
Jag känner det ni gör.

Min dröm är att jag ska arbeta på en plats där det finns människor som accepterar min diagnos, tycker om sig själva så pass mycket att de frågar mig om de inte känner sig omtyckta av mig (i stället för att bli rädda och undvika mig)(oftast är min grundkänsla att jag älskar alla människor som vill och vågar vara älskade av mig, de jag har svårt för är de som har svårt för mig.)
Sen vill jag att jag ska bli så trygg i mig att jag vågar fråga allt och stå för mig själv. En arbetsplats där man förvisso inte jobbar tillsammans för att man naturligt vill umgås, men att fokus då finns i att arbetsgruppen ska lära känna varandra och varandras svagheter och styrkor i ett "föräldrat" forum så att mindre missförstånd uppstår och där kommunikation är hyllad.

Detta är min dröm och faktum är att här där jag bor är den möjlig.. om ännu inte verklig. <3
Kram

Det undrar jag med. Speciellt om ni lyckas kombinera studier eller arbete med ett hållbart vardagsliv.

Jag har aldrig fått ihop det och aldrig haft ett liv samtidigt som jag pluggat eller sommarjobbat. För att klara gymnasium, universitetskurser o sommarjobb har jag behövt totalfokusera på dessa saker och har aldrig samtidigt orkat med att leva, t ex träffa vänner, vara social ö h t, städa, laga mat, koppla av, sova... Idag är jag sjuk efter försöken att leva samtidigt som jag pluggat/jobbat.

Kom på att jag tidigare läst den här tråden o tipsar om den:

http://www.aspergerforum.se/hur-orkar-m ... 15020.html

Jag pluggade i 12 terminer på universitet och märkte några saker. Jag kan koncentrera mig och lära mig om det är ett ämne som intresserar mig. Är ämnet irrelevant eller hittepå, kan jag inte koncentrera mig överhuvud taget. Mina studier gick så att säga blandat, max på det jag gillade, katastrof på det jag inte brydde mig om.
Vad gäller arbete så lyckades jag arbeta i 7 år innan jag föll sönder. Efter det fick jag mina diagnoser och blev sjukskriven, vilket jag är fortfarande.

Jag har haft flera olika jobb, men har jag inte fått sparken så har jag sagt upp mig själv pga att jobbet inte funkat eller för att det tagit så mycket energi att jag helt enkelt klappat ihop totalt.

Nu går jag en TV-utbildning på ett år. Det är en väldigt bred utbildning (FÖR bred för mig) och vissa moment funkar super, andra funkar inte alls. Det som funkar bäst är att stå på scen samt att göra research. Det som inte funkar är att filma, redigera och andra tekniska/praktiska bitar som jag har svårt att utföra eller koncentrera mig på.

Nu ska jag snart ut på praktik och det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Nu har jag provat så många jobb och studier som inte funkat, så jag har skulder hos Kronofogden. Detta pga att mina misslyckanden gjort att jag helt enkelt inte kunnat försörja mig. Därför har jag bestämt mig att praktiken är det sista jag provar innan min NPF-utredning är klar. Jag hoppas och tror att det kommer funka

Dessbättre är både research och att stå på scen sådant man kan specialisera sig på

nano skrev:Dessbättre är både research och att stå på scen sådant man kan specialisera sig på

Helt sant

Tyvärr har utbildningen varit jävligt jobbig periodvis eftersom skolan har den inställningen att "alla måste kunna allt för så funkar det i branschen". Som tur är verkar branschen, åtminstone stället där jag fått praktik/jobb, inte riktigt hålla med.

Min erfarenhet av olika företag jag jobbat på också.
Däremot får du en större valmöjlighet utefter intresse, också brukar företagen vidareutbilda en i det som man vill syssla med och som kommer att ingå i ens jobb.

nano skrev:Min erfarenhet av olika företag jag jobbat på också.
Däremot får du en större valmöjlighet utefter intresse, också brukar företagen vidareutbilda en i det som man vill syssla med och som kommer att ingå i ens jobb.

Kul att du har så bra erfarenheter

Själv har jag bara dåliga erfarenheter av alla tidigare jobb, men då har jag å andra sidan inte berättat om mina svårigheter eftersom jag trott att jag skulle kunna fungera likadant som alla andra om jag bara "bestämde mig" och "kämpade". Nu har jag ju lärt mig att det inte funkar så, så jag sökte mig till TV-branschen där jag tror att jag har bättre förutsättningar för att lyckas. Dessutom verkar det vara en bransch med rätt högt i tak.

Jag har inte heller berättat.

Då har du haft betydligt mer tur än vad jag har haft. Får man fråga vilka branscher du jobbat inom?

Jobbat som datorbyggare, paketsorterare, glassbilschaufför, en hel hög olika säljjobb varav ett enda gick bra, park o fritid (katastrof), maskinkonstruktör

Aha! Intressant att veta vad folk haft för jobb

Fast det har ju inte varit fritt från extremer, det har varit både trassel och stunder jag tyckt väldigt mycket om.
Jag tänker gärna på de stunder jag gillar, en var med två kollegor på en motorplattform i stort buller satt vi o pratade.
En annan var på en segelbåt med en forumist, sedan kom en forumist till.
Ett antal olika bilturer....

Segelbåt låter härligt Jag har aldrig seglat. Skulle gärna prova nån gång. Fast då vill jag inte sköta seglet och det där, bara ligga och sola på däck och kolla in omgivningarna

Åh jag gillar o segla, gillar o trimma seglen med men senast jag var ute o seglade var det så lätt vind att jag satte mig på fördäck i väntan på nästa gång skepparen ville ändra kurs.