Hej.

Just nu är jag bara så trött på det mesta. Trött på skolan och på där jag bor.

I skolan är det jätte mycket prov m.m. (jag går vanlig i skola, 2an på gymnasiet). Bara att säga hej på morgonen tar nästan alla kraft jag har. Jag kämpar på så mycket jag kan men jag orkar snart inte mer. Jag sitter för mig själv och jag tycker lärarna bryr sig alldeles för mkt om hur jag mår, det blir liksom jobbigt.

Jag bor i familjehem eller vad det nu heter... Jag bråkar ganska ofta känns det som... Får höra att jag förstör för alla andra. Jag slår både mej själv och andra. Blir ibland slagen också, men det har jag väl bara mig själv att skylla. Jag trivs bra här, men endå inte. Jag känner mej ivägen och inte tillräckligt bra.
Jag får väldigt ofta höra "du kan inte alltid göra som du vill" och "det blir inte alltid som man planerat".
Jag har jätte svårt för förändringar... Och när det inte blir som det ska blir jag väldigt arg. Jag tror inte dom förstår, fastän dom säger att dom faktiskt förstår... Det kanske är jag som inte förstår?

Jag känner mig missförstådd väldigt ofta, det gör mig ledsen. Jag känner hela tiden att jag inte passar in någonstans...

Men det finns en posetiv sak i mitt liv, och det är min underbara häst!

Jag kanske bara klagar, men jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som jag får mindre och mindre ork föra varje dag som går... Jag vet inte vad jag ska göra

(förlåt om detta är ett dumt inlägg)

Tycker att ditt inlägg är skitbra!

Jag tycker att du ska söka hjälp, börja med skolkuratorn (om det finns en och du litar på personen) eller kontakta BUP (om du är under 18), annars sök kontakt med en psykolog (via vårdcentralen).

Det finns hjälp att få så att du kan hitta rätt i tillvaron!

Jag brukar vara på habiliteringen. Jag gick till en skolkurator innan men hon har slutat och jag sa ingenting till den ändå.

Mikkk skrev:Jag brukar vara på habiliteringen. Jag gick till en skolkurator innan men hon har slutat och jag sa ingenting till den ändå.

Det är ju ditt ansvar att berätta vad du tycker är jobbigt för ingen kan hjälpa dig om du inte är villig att se till att de får möjlighet att hjälpa dig.

Ta ansvar för ditt liv NU!

Prata med de på habiliteringen om dina problem (som du beskrev ovan, om du har svårt att prata om det, skriv ut det och visa dem).

Ditt inlägg är inte dumt. Men det är ett tecken på att något behöver göras för att du ska få det bättre i ditt liv.

Vad roligt att du har en häst! Det måste vara underbart.

Varför går du på Habiliteringen? Har du någon diagnos på någon funktionsnedsättning?

I så fall förklarar det väl det du beskriver om hur du mår och vad som händer dig.

Om du har diagnos, varför går du i en vanlig skola/klass om det är så jobbigt för dig?

Varför nonchalerar omgivningen dina svårigheter? Varför får du inte den hjälp och det stöd du behöver och har rätt till?

Varför säger du inte ifrån? Vi kan inte göra det. Vi kan bara uppmana dig att göra det. Kan du ta hjälp av Habiliteringen? De borde kunna ge dig stöd i att prata med skolan så att du får bättre hjälp där.

Jag tycker man behöver ha en god portion roligt i livet.
Annars blir det en nedåtgående spiral tror jag.
Bara ingen blir skadad så är det ok, varken du eller någon annan

A skrev:Ditt inlägg är inte dumt. Men det är ett tecken på att något behöver göras för att du ska få det bättre i ditt liv.

Vad roligt att du har en häst! Det måste vara underbart.

Varför går du på Habiliteringen? Har du någon diagnos på någon funktionsnedsättning?

I så fall förklarar det väl det du beskriver om hur du mår och vad som händer dig.

Om du har diagnos, varför går du i en vanlig skola/klass om det är så jobbigt för dig?

Varför nonchalerar omgivningen dina svårigheter? Varför får du inte den hjälp och det stöd du behöver och har rätt till?

Varför säger du inte ifrån? Vi kan inte göra det. Vi kan bara uppmana dig att göra det. Kan du ta hjälp av Habiliteringen? De borde kunna ge dig stöd i att prata med skolan så att du får bättre hjälp där.

Det är jätte kul. Jar världens bästa häst enl mig. Han är 4,5 år och jag har ridit in/håller på att rida in honom själv. Med hjälp av tränare och så då. Det bästa är att kunna gå ut till han när jag vill för vi har många hästar hemma. Han är den som gör livet värt att leva.

Jag vet faktiskt inte varför jag går på habiliteringen, sånt glömmer do matt berätta... Jag har asperger.

Jag har altid gått i vanlig skola. På min förra skola fick jag jätte mkt hjälp/stöd. Hade alltid en lärare som var "min" som jag planerade veckorna med och kunde fråga om saker.
Nu på gymnasiet finns det inte så man kan ha det så. Vi har haft många samtal med lärarna och dom från habiliteringen har tillome vart där.

Jag vet inte om jag försöker säga ifrån. Jag har jätte svårt att säga vad jag tycker. Vet presis vad jag vill säga men kan inte få det till ord/meningar som människor förstår. Allt jag försöker säga slutar med bråk.

(jag hoppas jag har svarat rätt på frågorna. Det känns som det iallafall)

Glömmer att berätta varför du går på habiliteringen??? Det borde du ju ha all rätt i världen att få veta!

Vad tycker du om att skriva ner dina tankar, funderingar, kanske frågor och sedan visa de som jobbar på habiliteringen?

Jag frågar jag med... hur kommer det sig att du kom i kontakt med habiliteringen? Följer de inte upp, regelbundet, hur behandlingen "tar", om den hjälper dig eller inte? Berätta om du vill. Jag tänker på dig.

(Jag gick tidigare hos habiliteringen, men slutade där för flera månader sedan, då jag kom fram till att jag inte behövde deras insatser (Timstock*, samtalsgrupp med andra Aspergare, samtal med kurator, psykolog, arbetsterapeut). Och så sent som idag ringde kuratorn och frågade om jag ville ha kontakt med de i fortsättningen.

* Timstock:



http://www.westerstrand.se/tid/produkter/timstock.htm

Hemsida med lista över kognitiva hjälpmedel, bland annat Timstock. Något för dig?:
http://www.humanteknik.se/help.htm

Hehe, den använder Bror Duktig som äggklocka.
Men jag trodde den var triangelformad och avlång, som en trekantslist, vore mycket enklare o ställa tiden då med fler knappar.

Ja, den är väldigt bra till mycket. Inte bara det att den är tänkt att man ska kunna visualisera tiden, utan att det går SNABBT att ställa in. Inte två händer där man ska vrida om en vanlig äggklocka, man bara trycker till den.

Jag använder den när jag lagar mat och går iväg och gör något annat, och liknande tillfällen. Bra när man enkelt behöver hjälp att bli påmind efter en stund. Jag har sluppit bränna mat många gånger p.g.a. den.

Ibland har jag den för att dela upp tiden vid datorn. 1 timma dator, 1 timma annat.

geocache skrev:Glömmer att berätta varför du går på habiliteringen??? Det borde du ju ha all rätt i världen att få veta!

Vad tycker du om att skriva ner dina tankar, funderingar, kanske frågor och sedan visa de som jobbar på habiliteringen?

Jag frågar jag med... hur kommer det sig att du kom i kontakt med habiliteringen? Följer de inte upp, regelbundet, hur behandlingen "tar", om den hjälper dig eller inte? Berätta om du vill. Jag tänker på dig.

(Jag gick tidigare hos habiliteringen, men slutade där för flera månader sedan, då jag kom fram till att jag inte behövde deras insatser (Timstock*, samtalsgrupp med andra Aspergare, samtal med kurator, psykolog, arbetsterapeut). Och så sent som idag ringde kuratorn och frågade om jag ville ha kontakt med de i fortsättningen.

* Timstock:



http://www.westerstrand.se/tid/produkter/timstock.htm

Hemsida med lista över kognitiva hjälpmedel, bland annat Timstock. Något för dig?:
http://www.humanteknik.se/help.htm

Jag vet inte varför men jag har inte vart på habiliteringen på nästan ett halvår. Ska snart dit.

Sån timstock har dom pratat om och jag har sett en. Bara för att jag inte har nån tidsuppfattning och när jag tex ska träna kan jag fråga hur länge det är kvar tills vi ska åka nästan 20 ggr på en halvtimme. Vilket stör dom, men jag tänker inte på det...

Hej
Tack för att du delade med dig av din situation.Jag hoppas att du kan förändra den till det bättre .Du har ju skrivit och berättat vilket nog är ett steg framåt att sätta ord på det svåra och också det ljusa/positiva i din vardag.Jag tänkte på din glädje och trygghet hos din häst och kanske andra stunder med människor i din närhet.
De vuxna har det största ansvaret och ska vara positiva förebilder och vägleda dig med respekt uppskattning/ kärlek vilket jag hoppas att du också får uppleva i ditt liv.
Självklart ska ingen anklaga någon för att förstöra eller säga/göra något som kan såra en annan människa.Personen betedde sig fel/orättvist och kanske inte kunde bättre pågrund av egna problem.Din rättighet är att må bra och ha människor omkring dig som bryr sig om dig och som du kan känna dig uppskattad av.Hoppas att du har det och får flera i framtiden.Flera här har skrivit att du ska gå i samtal med någon bra /kunnig vilket jag också tror kan bli bra om du hittar rätt person.
Googla på internet det finns en maskrosbarnförening/föredrag de som bor/bott i familjehem m.m. De båda har forum för alla som kommer i kontakt med barn och ungdomar i sin yrkesroll eller för de som befinner sig eller varit i svår situation.

Var rädd om dig och styrke kram