Hejsan!

jag undrar,

Hur går det till när de diagnostiserar AS?

Tackar

Hej.

Typ så här kanske.

http://www.attention-riks.se/index.php/ ... ering.html

Ok tack för länken.

Tycker det verkar ganska godtyckligt när dom diagnostiserar

Jag genomgick en omfattande utredning: 5 dagar med 4 timmar av diverse tester: förmåga till helhetssyn kontra uppfatta detaljer, "intelligensbalans", text, siffror, kort-/långtidsminne, tecknade kluriga bilder, ljud, logisk/analytisk förmåga...

Det är ingen vidare diagnos att följa en enkel punktlista på "symptom" och sedan "Därmed kan det anses fastställt att Ni har Asperger" !

AS/ADHD utredningen jag gjorde var också mycket utförlig, massa timmar med massa olika typer av tester samt intervju med föräldrar, till skillnad från i psykiatrin, där jag fått fylla i ett eller två papper och sedan går de efter journalen, där har de bytt diagnos på mig både ändrat och lagt till. Jag skall nästa torsdag på borderlineutredning och psykologen där sa det tar ca 20minuter (!), i och för sig har hon då läst min journal och intervjuat mig en timme innan, men ska man jämföra... En NPF-utredning skall vara utförlig och jag tror man mindre ofta "avdiagnosticerar" eller ändrar NPF-diagnoser än de flesta andra diagnoserna just därför att den är så utförlig. Men visst finns det såna som läkaren sa "jag begriper inte hur den och den personen alls kunnat få diagnos" men, jag tror det är sällsynt.

För mig känns det som om min pågående NPF-utredning är lite "hej kom & hjälp mig" och inte alls så seriös som MsTibbs beskriver, utan jag har istället fått mycket värdigare bemötande från de övriga psykologerna jag mött (de jag haft lite förtroende för iaf) tidigare!

Jag hade verkligen inte hoppats på detta scenario som jag nu stött på, men nu är det som det är och det är alltså känslan av att det hela bara är så oseriöst så det bara inte är sant.

Hur har det varit för er andra vid de olika testerna, har det varit en någorlunda lugn miljö ni har fått vara i när ni genomgått dem?

För egen del var det närmast en absurd situation senast.
Vi började med ett "ordminnes-test" och då gick brandlarmet igång mitt i min repetition av de, av psykologen, nämnda orden, hoppsan!

Sedan var det lite siffror på längden och tvären, då vi inte stördes, men sedan började då kaoset igen.

Jag fick ett häfte med matriser jag skulle gå igenom och då kom först någon in i rummet (bakom min rygg som är bland det värsta jag vet!), sedan ringde psykologens mobil, som då besvarades/kollades upp och detta samtidigt som jag (lätt stressat) helt oberört försökte kämpa vidare med testet.
Sedan var det dags för ett test där det gällde att titta på, memorera olika geometriska figurer och sedan rita av dem på tid...då ringer den vanliga telefonen och vi fick vänta tills den hade "ringt ut"... fatta om jag började känna mig lite smått nonchalerad nu.

Som grädde på moset avslutas mötet med ett test vars papper psykologen inte vet var de ligger ... velar alltså omkring i rummet & rotar en stund innan de hittas och kan läggas framför mig, jag är då bara så less, så jävla ledsen så det är inte sant, ska det vara så här!?

Som en liten extra klick grädde på moset ska tilläggas att mottagningen för tillfället är en ombyggnadsplats med allt vad det innebär med hantverkare i närheten ... och väsnas de eller!?

Nu har jag gnällt om mitt, förlåt beppe (och jag hoppas verkligen du ska få ett bättre bemötande!), men ska det verkligen vara så här, är det bara jag som är löjlig som inte fixade situationen!?

Hur har er andras "testsituationer" sett ut?

Finns det någon som orkar svara på min fråga (i din tråd beppe, förlåt! ) så är jag verkligen tacksam!

Jag intervjuades och gjorde tester hos en privat psykolog med neuropsykiatrisk och klinisk specialitet, det fanns bara ett kontor till, ett litet konferensrum, plus litet kök i slutet av korta korridoren och en eller två små toaletter där. En person till såg jag där bara, tror det var en kurator eller psykoterapeut som sysslande med att måla som terapi.

Det var ett mysigt kontor med en skön orange fåtölj som jag gärna skulle tagit med mig hem! Inga störande ljud vad jag minns, men kontoret vette mot en innergård om jag minns rätt. Att inte kunna stänga ute ovidkommande ljud, tex arbete eller ljusrör är vanligt vid NPF, nu menar jag inte atomsprängningar men vanliga ljud, trafik, prat i rummet bredvid mm. Hon var positiv och pushade. Hon sa hon "inom ett par minuter" märkt att jag skulle få Asperger och ADHD och samtliga psykologer och läkare jag träffat därefter har hållit med om att jag är rätt diagnostiserad.

Det finns alltid rötägg och mindre kunniga utredare, personkemin spelar också mycket roll. Jag gillade min.

Tack snälla MsTibbs för ditt (snabba) svar och jag önskar verkligen att jag hade fått stöta på en psykolog (eller miljö, om man ska vara mer rättvis för stunden) än den jag tydligen råkat på.

"Rötägg" är väl dock inte det jag skulle vilja kalla honom, tvärtom är han en verkligt skön kille, men okunnig är han nog dock i mångt och mycket!

Detta tycker jag är jäkligt sorgligt, för hur ska vi patienter få rätt hjälp när vårdgivarna är okunniga om så mycket !?