Att ha as, men att sakna likasinnade totalt ändå.
64 inlägg
• Sida 1 av 3 • 1, 2, 3
Att ha as, men att sakna likasinnade totalt ändå.
Ja nu kanske ni tror jag är helt bakom flötet som skriver ett sådant här inlägg? nej grejjen den är att jag skriver inlägget helt ärligt och utan att dra ner på någon eller nått alls. Bara säger hur jag personligen uppfattar min egna lilla värld runt omkring mig. Så jag ber er läsa detta noga innan ni läser vidare, för det sista jag vill är att trampa någon på tårna, verka överlägsen eller allmänt elak, för jag är en sann människovän, så tack på förhand!!
Det jag vill komma fram till är att jag alldrig eller nästan alldrig iaf, har mött människor med asperger syndrom som är på samma "nivå" som jag uppfattar mig själv. Folk verkar inte kunna alla dessa "nt" koder och allt det där, som jag ser i vissa fall som en självklarhet att man någorlundavis kan bermästra.
Jag saknar verkligen en eller flera vänner som har as, men som endå ser ut som vem som helst,kan bedömma situationer,tolka sociala koder,mimik,skämt,ironi och som man kan skämta med eller slippa vara övertydlig med, för att få denne att förstå allmänna självklara (för mig då) situationer.
Så som, att stå nära då man pratar,tala för högt, prata om samma sak om och om igen..utan att inse att denne säger samma saker jämt. Att ha erafenhet av livet i sig, att inte verka så ursäkta....som en som left innaför stängda väggar senaste deceniumet
Detta låter säkert elakt, hemskt och nerväderande, at jag kastar sten i glashus då jag själv har asperger syndrom kanske?.....det hoppas jag inte det anses som, då jag bara berättar min egen erfarenhet av mina as vänner eller kontakter med folk med syndrom...
känner nån igen sig i det jag säger?....eller är jag den enda som inte känner sig hemma i asperger världen, och inte i "nt" världen heller" utan jag lever i en mellanzon... mellan as och nt.. och e fast där.. utan hitta likasinnade
Moderator mnordgren: ändrade stavningen i rubriken lite.
Det jag vill komma fram till är att jag alldrig eller nästan alldrig iaf, har mött människor med asperger syndrom som är på samma "nivå" som jag uppfattar mig själv. Folk verkar inte kunna alla dessa "nt" koder och allt det där, som jag ser i vissa fall som en självklarhet att man någorlundavis kan bermästra.
Jag saknar verkligen en eller flera vänner som har as, men som endå ser ut som vem som helst,kan bedömma situationer,tolka sociala koder,mimik,skämt,ironi och som man kan skämta med eller slippa vara övertydlig med, för att få denne att förstå allmänna självklara (för mig då) situationer.
Så som, att stå nära då man pratar,tala för högt, prata om samma sak om och om igen..utan att inse att denne säger samma saker jämt. Att ha erafenhet av livet i sig, att inte verka så ursäkta....som en som left innaför stängda väggar senaste deceniumet
Detta låter säkert elakt, hemskt och nerväderande, at jag kastar sten i glashus då jag själv har asperger syndrom kanske?.....det hoppas jag inte det anses som, då jag bara berättar min egen erfarenhet av mina as vänner eller kontakter med folk med syndrom...
känner nån igen sig i det jag säger?....eller är jag den enda som inte känner sig hemma i asperger världen, och inte i "nt" världen heller" utan jag lever i en mellanzon... mellan as och nt.. och e fast där.. utan hitta likasinnade
Moderator mnordgren: ändrade stavningen i rubriken lite.
First off - jag känner mig inte hemma i någon värld öht. Detta beror dock helt och hållet på mig, inte på de i de andra "världarna". Det är jag som saknar förmågan att känna tillhörighet i sådan grad som krävs för att "känna sig hemma". Kanske har du samma problem?
Vidare - variationen på människor som har AS är lika stor som på alla andra människor. Vi har alla en helt egen kombination av styrkor och svagheter. Du kommer med största sannolikhet aldrig att hitta någon som är exakt som du. Jag vill dock starkt påpeka att det absolut finns människor med AS som förstår ironi och sarkasm. Det finns även de som plockat upp (för oss då som ett medvetet inpluggande) mimik och sociala koder.
Vidare - variationen på människor som har AS är lika stor som på alla andra människor. Vi har alla en helt egen kombination av styrkor och svagheter. Du kommer med största sannolikhet aldrig att hitta någon som är exakt som du. Jag vill dock starkt påpeka att det absolut finns människor med AS som förstår ironi och sarkasm. Det finns även de som plockat upp (för oss då som ett medvetet inpluggande) mimik och sociala koder.
Jag menar det jag sa, inget annat. Att alla är mer eller mindre olika mig, jag är uppväxt med bröder utan diagnos.Medveten om detta är något som gett mig gratis "nt" beteende. Men jag vill endå understryka igen, ta inte illa upp!!!
jag lägger ut detta inlägg för jag känner så jag, och inte säger att någon annan ska känna likadant, men jag hoppas på någon känner igen sig. Så ligger det till..tack för mig.
jag lägger ut detta inlägg för jag känner så jag, och inte säger att någon annan ska känna likadant, men jag hoppas på någon känner igen sig. Så ligger det till..tack för mig.
Ja, jag känner igen mig i det du säger. Skolad och uppfostrad i en "NT"-värld. Jag har inte direkt grova drag utav AS/Autism, och har samtalat med min psykolog ang. just det du skriver.
Att vara så långt bort från NT världen, men inte se sig "uppfylla" de kriterier beteendemässigt sett för en "fullskalig" (läs lågfungerande) AS diagnos. Jag upplever det själv ännu mer enerverande att vara så nära att fungera "normalt", men befinner mig ändå i autismdelens planhalva.
Stor irritation råder, särskilt då jag i många lägen försökt korrigera vissa brister, och försökt att kopiera NT beteende. Kortfattat har det slutat med blandade resultat, minst sagt.
Att vara så långt bort från NT världen, men inte se sig "uppfylla" de kriterier beteendemässigt sett för en "fullskalig" (läs lågfungerande) AS diagnos. Jag upplever det själv ännu mer enerverande att vara så nära att fungera "normalt", men befinner mig ändå i autismdelens planhalva.
Stor irritation råder, särskilt då jag i många lägen försökt korrigera vissa brister, och försökt att kopiera NT beteende. Kortfattat har det slutat med blandade resultat, minst sagt.
Jag skulle kunna vara lite "elak" och säga att jag träffat många aspergare som sagt precis det som TS säger, totalt omedvetna om sina egna sociala tillkortakommanden, som alla andra (även andra aspiesar) sett som väldigt uppenbara.
Grejen med as är ju den att
a: Det artar sig på olika sätt hos olika individer: vissa "NT beteenden" och sociala koder kan vara självklara för en även om man har as, medans andra inte är det. Samtidigt är det inte självklart att det är samma "NT grejer" som är självklara hos alla perosner med as.
Det märker jag inte minst tillsammans med min fru som även hon har as. : vissa saker som är helt uppenbara för henne är betydligt svårare att greppa för mig och tvärtom.
b: Det hör inte till ovanligheterna att man ser andras "aspigheter" samtidigt som man är omedveten om sina egna och därför, i motsatts till omvärlden (oavsett om de säger det rent ut till en eller ej) tror sig vara "nästan NT".
Av ovan nämnda skäl skulle jag vilja efterlysa ett lite större mått av ödmjukhet och självrannsakan från TS, som jag för övrigt inte på något sätt uppfattar som medvetet dryg eller överlägsen.
-Been there, done that skulle jag snarare kunna säga ang hela detta inlägg, men på senare tid har jag börjat inse att det jag sett som andras "svårare as" ofta varit de delar av diagnosen vari jag själv varit "NT", samtidigt som jag varit lyckligt omedveten om mina egna "aspiga" drag, som nämnda personer kanske själva saknat.
Grejen med as är ju den att
a: Det artar sig på olika sätt hos olika individer: vissa "NT beteenden" och sociala koder kan vara självklara för en även om man har as, medans andra inte är det. Samtidigt är det inte självklart att det är samma "NT grejer" som är självklara hos alla perosner med as.
Det märker jag inte minst tillsammans med min fru som även hon har as. : vissa saker som är helt uppenbara för henne är betydligt svårare att greppa för mig och tvärtom.
b: Det hör inte till ovanligheterna att man ser andras "aspigheter" samtidigt som man är omedveten om sina egna och därför, i motsatts till omvärlden (oavsett om de säger det rent ut till en eller ej) tror sig vara "nästan NT".
Av ovan nämnda skäl skulle jag vilja efterlysa ett lite större mått av ödmjukhet och självrannsakan från TS, som jag för övrigt inte på något sätt uppfattar som medvetet dryg eller överlägsen.
-Been there, done that skulle jag snarare kunna säga ang hela detta inlägg, men på senare tid har jag börjat inse att det jag sett som andras "svårare as" ofta varit de delar av diagnosen vari jag själv varit "NT", samtidigt som jag varit lyckligt omedveten om mina egna "aspiga" drag, som nämnda personer kanske själva saknat.
Ok kul eller kul är fel ord? men intressant någon känner igen sig av det jag sagt. Kallar det nog inte att behöva vara mer ömdjuk, snarare att alla har mer öppen sinne, en att ta allt som omfattar just asperger syndrom och "klanka" ner på det.
Jag söker någon som är likasinnad som mig, dömmer ingen och vill ingen illa. Vore mycket roligt skaffa någon likasinnad här som vän in real life....bra vänner e ju de ont om...
peace
Jag söker någon som är likasinnad som mig, dömmer ingen och vill ingen illa. Vore mycket roligt skaffa någon likasinnad här som vän in real life....bra vänner e ju de ont om...
peace
När jag träffar aspies som tycker det är roligare med binära tal än att gå på krogen känner jag mig definitivt inte som en likasinnad.
När jag träffar aspies som klär sig som muppar och inte behärskar elementär hygien undrar jag också vad f-n vi skulle ha gemensamt.
När jag träffar aspies som klär sig som muppar och inte behärskar elementär hygien undrar jag också vad f-n vi skulle ha gemensamt.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Tja, bland annat hänger det så fruktansvärt mycket på vilka man råkar träffa. Och precis som alla andra bedömer ju vi hela världen efter vårt lilla hörn av den om vi inte ser upp nogare än vi kanske kan.
Jag har träffat rätt många andra aspergare, och min dominerande erfarenhet stämmer inte med Puttes eller Krigis'.
Orkar inte utveckla, men fords inlägg är mycket tänkvärt.
Jag har träffat rätt många andra aspergare, och min dominerande erfarenhet stämmer inte med Puttes eller Krigis'.
Orkar inte utveckla, men fords inlägg är mycket tänkvärt.
Sen beror det ju väldigt mycket på hur man själv är, och vilka "svårigheter" man själv upplever dagligen. Så har man vissa svårigheter och möter andra med as som har samma eller samma intressen, då kanske dem uppfattas som "nt" aspies mera...vad vet jag::)
Men du har rätt Zombie, även jag har mött aspies som jag faktiskt har mycket gemensamt med, bara inte så ofta som jag viljat tyvvär...därav denna tråd.
Men du har rätt Zombie, även jag har mött aspies som jag faktiskt har mycket gemensamt med, bara inte så ofta som jag viljat tyvvär...därav denna tråd.
Re: Att ha as, men att sakna likasinnade totalt ändå.
Putte skrev:Jag saknar verkligen en eller flera vänner som har as, men som endå ser ut som vem som helst,kan bedömma situationer,tolka sociala koder,mimik,skämt,ironi och som man kan skämta med eller slippa vara övertydlig med, för att få denne att förstå allmänna självklara (för mig då) situationer.
Varför är det så viktigt att de ska ha AS?
jag visste inte ens att jag hade adhd och asperger förrens förra året så jag har väl nånstans fattat att jag är "udda" men trodde ändå inte jag hade några diagnoser
så jag har väl "lärt" mig va NT genom åren och endast vad jag vet umgåtts med NTs
även om jag kan tycka jag är relativt "normal" så tycker mina NT vänner att jag är som de uttryckte det "skum" ibland
kanske döljer asperger lite ibland pga adhd eftersom jag blir lite "intensivt" glad och pratsam ibland
så jag har väl "lärt" mig va NT genom åren och endast vad jag vet umgåtts med NTs
även om jag kan tycka jag är relativt "normal" så tycker mina NT vänner att jag är som de uttryckte det "skum" ibland
kanske döljer asperger lite ibland pga adhd eftersom jag blir lite "intensivt" glad och pratsam ibland
ja jag kan känna mig frustrerad ibland när jag vill göra saker och ingen har lust och när man verkligen vill ut och festa eller gå på bio och ingen har lust så blir man rätt rastlös...
känns som man ska implodera eller nått om man inte får göra det där roliga och man fattar inte att de andra kanske inte orkar eller har lust osv
hur kan andra inte tycka det är lika spännande som jag liksom men lite lugnare har man väl blivit med åren precis som alla andra...
nästan iaf
känns som man ska implodera eller nått om man inte får göra det där roliga och man fattar inte att de andra kanske inte orkar eller har lust osv
hur kan andra inte tycka det är lika spännande som jag liksom men lite lugnare har man väl blivit med åren precis som alla andra...
nästan iaf
Putte skrev:om det inte intresserar någon, denna tråd? been there done that?...svara ej på min tråd. Så slipper ni bli "arga" eller vad det kan tänkas kännas som....
Jag blev inte det minsta arg, snarare försökte jag dela med mig av mina egna erfarenheter. Det är nämligen oerhört lätt att bli självgod och underskatta sin as, när man själv har diagnosen.
Detta av den enkla anledningen att man ofta inte är medveten om alla sina sociala tillkortakommanden, samtidigt som man mycket väl ser andras aspigheter om man själv inte har just dom svårigheterna som den andre personen med as har.
Jag har sett hur många som helst exempel på detta fenomen när jag umgåtts med andra aspiesar IRL och har på senare tid blivit smärtsamt medveten om att även jag själv lidit av en ganska rejäl släng av den där självgodheten, och kanske inte alltid varit så "NT" som jag själv trott.
Bristande självmedvetenhet är definitivt inget ovanligt bland folk med as (och inte bland NTs heller, för den delen), av vad jag har märkt.
KrigarSjäl skrev:När jag träffar aspies som tycker det är roligare med binära tal än att gå på krogen känner jag mig definitivt inte som en likasinnad.
När jag träffar aspies som klär sig som muppar och inte behärskar elementär hygien undrar jag också vad f-n vi skulle ha gemensamt.
Du är över trettio år gammal och supa på krogen gör man normalt när man är runt 20.
I vår ålder skall man tänka på familj, karriär och villa, enligt den norm som inte heller jag förstår varför man måste följa till punkt och pricka om än jag rent tillfälligtvis kanske ligger närmare den än vad du gör.
Jag säger alltså inte detta för att jag egentligen bryr mig om hur andra lever, men därför att du ofta tenderar att använda dig själv som norm och döma ut folk som lever annorlunda, precis som vissa anklagar mig för att göra. Hursomhelst: att vara en förväxt tonåring är inte mer "normalt" än att vara en nörd av ena eller andra slaget.
Håller dock med om att man skall kunna förvänta sig att folk sköter sin elementära hygien.
Senast redigerad av ford 2011-01-18 1:35:13, redigerad totalt 1 gång.
om man träffar någon med kanske lika intressen tex har lika musiksmak och man kan prata om det så är det super roligt men det är nog inte alla som är lika intensiva eller orkar prata om saker så ingående heller antar jag
men jag kan i princip bli överlycklig om nån gillar samma låt eller film osv
"dampbarn united - det är inte oss det är fel på"
peace out!
men jag kan i princip bli överlycklig om nån gillar samma låt eller film osv
"dampbarn united - det är inte oss det är fel på"
peace out!
Återgå till Att leva som Aspergare