Ja, det har du nog rätt i... Ska fundera på saken

Flia skrev:Jag börjar mer och mer se min odiagnosticerade far som autistisk, istället för aspie.
Han hade inget som helst grepp om att någon kunde tänka annorlunda än han, och krävde hela tiden att vi andra skulle ändra oss. Det gällde på alla plan.
Sina specialintressen använde han som lärare. Om eleverna hängde med så lärde de sig förstås massor.

Men högfungerande..... Nej.

Vad är skillnaden mellan diagnoserna Asperger och Autism?
Får "alla" diagnosen Asperger numera, för att inte stigmatisera för mycket?

Något att tänka på: Du tror inte att din far saknar insikt just för att han _är_ odiagnostiserad?

Vidare tycker jag det kan kännas lite smått fördomsfullt att anta att alla människor som fått diagnosen "autism" inte har någon insikt i sina problem. Faktum är att många tycks vara fullt medvetna om exakt vad de klarar av och inte - ofta av rena överlevnadsskäl. Att ha insikt och att förstå behöver inte vara en och samma sak. Inte heller betyder insikt att man mirakulöst kan "åtgärda" en hel personlighet.

Skillnaden mellan Aspergers och Autism? Jo, det tycks som om "högfungerande" är nyckelordet där, men du tycks ha feltolkat innebörden av det. Högfungerande behöver inte prompt vara knutet till insikt i problematik. Jämfört med en grav autist är jag (och du?) högfungerande genom sådant som ter sig simpelt som att vi klarar av att ta oss till affären och göra inköp utan att bryta ihop av alla intryck. Andra exempel på samma tema är att många av oss klarar arbete och/eller studier, att många av oss klarar familjeliv samt att de flesta av oss inte har några som helst problem vad gäller att uttrycka oss och kommunicera med andra (även om den sociala smidigheten då kan saknas).
See my point?

tahlia skrev:..
Vidare tycker jag det kan kännas lite smått fördomsfullt att anta att alla människor som fått diagnosen "autism" inte har någon insikt i sina problem. Faktum är att många tycks vara fullt medvetna om exakt vad de klarar av och inte - ofta av rena överlevnadsskäl. Att ha insikt och att förstå behöver inte vara en och samma sak. Inte heller betyder insikt att man mirakulöst kan "åtgärda" en hel personlighet.

Skillnaden mellan Aspergers och Autism? Jo, det tycks som om "högfungerande" är nyckelordet där, men du tycks ha feltolkat innebörden av det. Högfungerande behöver inte prompt vara knutet till insikt i problematik. Jämfört med en grav autist är jag (och du?) högfungerande genom sådant som ter sig simpelt som att vi klarar av att ta oss till affären och göra inköp utan att bryta ihop av alla intryck. Andra exempel på samma tema är att många av oss klarar arbete och/eller studier, att många av oss klarar familjeliv samt att de flesta av oss inte har några som helst problem vad gäller att uttrycka oss och kommunicera med andra (även om den sociala smidigheten då kan saknas).
See my point?

Stämmer med min syn på begreppet "högfungerande".

Asperger = högfungerande autism.

tahlia skrev:Att ha insikt och att förstå behöver inte vara en och samma sak. Inte heller betyder insikt att man mirakulöst kan "åtgärda" en hel personlighet.

+1

tahlia skrev:"högfungerande behöver inte prompt vara knutet till insikt i problematik."

Håller med. Att komma till sån insikt är en lång intellektuell och djuplodande process.

tahlia skrev:Vidare tycker jag det kan kännas lite smått fördomsfullt att anta att alla människor som fått diagnosen "autism" inte har någon insikt i sina problem.

Eftersom insikt är en intellektuell process tror jag också det.

[Grav] autism är inte lika med ointelligent.

Flia skrev:

elle skrev:Jag förstår vad du menar ... känner likadant och har varit med om det att folk inte förstår mig ,vad jag menar ,massor med gånger !
De vill att jag SKA vara ...som de vill...

Fast här handlar det om att jag (med AS) inte förstår att någon annan kan tänka annorlunda än jag.

Har inte även NT detta problem; de tänker bara så lika att det inte märks.

tahlia skrev:Skillnaden mellan Aspergers och Autism? Jo, det tycks som om "högfungerande" är nyckelordet där, men du tycks ha feltolkat innebörden av det. Högfungerande behöver inte prompt vara knutet till insikt i problematik. Jämfört med en grav autist är jag (och du?) högfungerande genom sådant som ter sig simpelt som att vi klarar av att ta oss till affären och göra inköp utan att bryta ihop av alla intryck. Andra exempel på samma tema är att många av oss klarar arbete och/eller studier, att många av oss klarar familjeliv samt att de flesta av oss inte har några som helst problem vad gäller att uttrycka oss och kommunicera med andra (även om den sociala smidigheten då kan saknas).
See my point?

Men även såna som (enligt egen utsago på forum) inte klarar jobb och familj får diagnosen AS.

Men om högfungerande avser att kunna vistas bland folk, och inte bryta ihop förrän man kommer hem, så förstår jag bättre (dock inte känslomässigt).

Mellanvärld skrev:

Flia skrev:Fast här handlar det om att jag (med AS) inte förstår att någon annan kan tänka annorlunda än jag.

Har inte även NT detta problem; de tänker bara så lika att det inte märks.

Jag vet inte.
Möjligen har de lättare att koppla ihop intellektet och känslorna, när de har förstått hur en annan person tänker.

Om vi använder "lila" som exempel:
Vissa aspies kan inte ens förstå att jag älskar lila när h*n tycker det är fult.
Jag har hört uttryck som "Den som gillar lila är bara korkad".

Jag svamlar lite.....

Moderator: Rättade citatet så det framgår vilka som citeras.

Flia skrev:Men även såna som (enligt egen utsago på forum) inte klarar jobb och familj får diagnosen AS.

Men om högfungerande avser att kunna vistas bland folk, och inte bryta ihop förrän man kommer hem, så förstår jag bättre (dock inte känslomässigt).

En lite klarare formulering är: Människor med AS klarar av att hantera och interagera med omvärlden i (mycket?) större utsträckning än människor som får diagnosen autism.

tahlia skrev:

Flia skrev:Men även såna som (enligt egen utsago på forum) inte klarar jobb och familj får diagnosen AS.

Men om högfungerande avser att kunna vistas bland folk, och inte bryta ihop förrän man kommer hem, så förstår jag bättre (dock inte känslomässigt).

En lite klarare formulering är: Människor med AS klarar av att hantera och interagera med omvärlden i (mycket?) större utsträckning än människor som får diagnosen autism.

Men kräver inte det insikt?

Flia skrev:

tahlia skrev:

Flia skrev:Men även såna som (enligt egen utsago på forum) inte klarar jobb och familj får diagnosen AS.

Men om högfungerande avser att kunna vistas bland folk, och inte bryta ihop förrän man kommer hem, så förstår jag bättre (dock inte känslomässigt).

En lite klarare formulering är: Människor med AS klarar av att hantera och interagera med omvärlden i (mycket?) större utsträckning än människor som får diagnosen autism.

Men kräver inte det insikt?

jag är inte övertygad om att det gör det. det kan också fungera om man helt enkelt anpassar sig till den grad att man utraderar sina svårigheter, med de destruktiva resultat det tenderar att medföra. för det tror jag inte att det krävs någon insikt överhuvudtaget

Fenren skrev:

Flia skrev:Men kräver inte det insikt?

jag är inte övertygad om att det gör det. det kan också fungera om man helt enkelt anpassar sig till den grad att man utraderar sina svårigheter, med de destruktiva resultat det tenderar att medföra. för det tror jag inte att det krävs någon insikt överhuvudtaget

Det är ju sant förstås. Jag har själv haft intim bekantskap med stora väggen, vilket ledde fram till min första npf-diagnos.

Fenren skrev:

Flia skrev:

tahlia skrev:

Flia skrev:Men även såna som (enligt egen utsago på forum) inte klarar jobb och familj får diagnosen AS.

Men om högfungerande avser att kunna vistas bland folk, och inte bryta ihop förrän man kommer hem, så förstår jag bättre (dock inte känslomässigt).

En lite klarare formulering är: Människor med AS klarar av att hantera och interagera med omvärlden i (mycket?) större utsträckning än människor som får diagnosen autism.

Men kräver inte det insikt?

jag är inte övertygad om att det gör det. det kan också fungera om man helt enkelt anpassar sig till den grad att man utraderar sina svårigheter, med de destruktiva resultat det tenderar att medföra. för det tror jag inte att det krävs någon insikt överhuvudtaget

Det kan också fungera ändå, helt av sig självt. Jag som "högfungerande" aspergerdiagnosticerad har brister i kontakter mellan alla möjliga olika delar av mig själv; en del har jag kunnat öva upp, andra lära mig kompensera frivilligt för (därmed inte sagt med förstånd alla gånger), åter andra fastnat i ett nerbrytande tvångskompensatoriskt beteende för. En del andra jag har träffat har också varit helt inne i sig själva och sin bild av världen och människor på ett sätt som är främmande för mig.

Men en del autismdiagnosticerade personer jag har träffat har ofta varit helt oförmögna att klara sig – de har helt brutit ihop av sinnesintryck som jag bara blir trött och ineffektiv av, deras kroppar har farit hit och dit utom kontroll där jag bara är klumpig, de har kunnat säga helt fel saker där jag bara får nöja mig med dåliga formuleringar. Och så vidare. Utan att det nödvändigtvis har haft med förståndsgåvorna att göra, eller vad jag förstår med CP heller.

För att nu göra mitt försök att förtydliga vad som är en glidande skala och naturligtvis också beror av diagnostikers åsikter och (in)kompetens.

Flia skrev:

Mellanvärld skrev:

Flia skrev:Fast här handlar det om att jag (med AS) inte förstår att någon annan kan tänka annorlunda än jag.

Har inte även NT detta problem; de tänker bara så lika att det inte märks.

Jag vet inte.
Möjligen har de lättare att koppla ihop intellektet och känslorna, när de har förstått hur en annan person tänker.

Om vi använder "lila" som exempel:
Vissa aspies kan inte ens förstå att jag älskar lila när h*n tycker det är fult.
Jag har hört uttryck som "Den som gillar lila är bara korkad".

Jag svamlar lite......

Jag tycker det låter som en rätt bra beskrivning av många NT jag känner... (Bortsett från att de (vissa alltså) inte ens försöker förstå hur andra tänker...)

Zombie skrev:Det kan också fungera ändå, helt av sig självt. Jag som "högfungerande" aspergerdiagnosticerad har brister i kontakter mellan alla möjliga olika delar av mig själv; en del har jag kunnat öva upp, andra lära mig kompensera frivilligt för (därmed inte sagt med förstånd alla gånger), åter andra fastnat i ett nerbrytande tvångskompensatoriskt beteende för. En del andra jag har träffat har också varit helt inne i sig själva och sin bild av världen och människor på ett sätt som är främmande för mig.

Men en del autismdiagnosticerade personer jag har träffat har ofta varit helt oförmögna att klara sig – de har helt brutit ihop av sinnesintryck som jag bara blir trött och ineffektiv av, deras kroppar har farit hit och dit utom kontroll där jag bara är klumpig, de har kunnat säga helt fel saker där jag bara får nöja mig med dåliga formuleringar. Och så vidare. Utan att det nödvändigtvis har haft med förståndsgåvorna att göra, eller vad jag förstår med CP heller.

För att nu göra mitt försök att förtydliga vad som är en glidande skala och naturligtvis också beror av diagnostikers åsikter och (in)kompetens.

Tack för den beskrivningen.
Tror jag börjar komma närmare nån slags förståelse för skillnaderna (kanske...)

Att intellektuellt inse sina begränsningar tror jag är av stor betydelse. Det ger perspektiv åt beteenden och intryck. Jag diskuterar min AS med mina vänner och försöker sätta den i perspektiv med hur "normisarna" upplever sin vardag, sina umgängen osv. Det är mycket uppfriskande och ger mig iofs energi att uppskatta min egen överlägsenhet gentemot de ofta veka och förvirrade normisarna. Eller så vill jag tro i alla fall, men jag inser att deras existens är en rikare tillvaro trots alla förbryllande intryck och känslor som jag bara kan observera och det inte särskilt tillfredsställande heller.
I kort kan sägas att ett titthål in i deras värld är uppfriskande men det är inte ett ställe jag skulle klara mig i. Jag är bara glad att jag är medveten om skillnaderna och kan ta till mig av våra olikheter.

För mig hjälper det nog mest måendet.
Att se mitt funktionshinder och acceptera det är den enskilt största anledningen till att jag mår rätt bra.