Jag misstolkar något så fruktansvärt. Vilket gör mig jätteledsen. Ibland skär jag mig på grund av detta. Många stör sig på mig för att jag just misstolkar. Ibland vill man snart inte leva mer. Och så skyller ens föräldrar på mig, sluta tolka så förbannat fel! Vad fan ska jag göra?
Men jag har bra sidor också...men snart ser inte folk dem...
Och så blir jag arg också för jag uppfattar frågor som en anklagelse väldigt ofta. Inte alltid men ofta. Varför går det inte att bota asperger???????????????? Eller vad ska jag ta mig till? Ska jag isolera mig och stänga in mej i ett rum och nästan aldrig komma ut. Jag blir bara mer och mer deprimerad på grund av detta. Hjälp mig någon...

oj, taskigt av dina föräldrar att anklaga dig så hårt; det är ju knappast något du gör med flit eller något som blir bättre av att trycka ner ditt självförtroende.

det som hjälper mest är nog att inse att man alltid kommer misstolka, omge sig med personer som accepterar det, bygga upp sitt självförtroende ("JAG är bra, det är de andra som inte kan vara tydliga!")

försök med att besöka någon AS-träff kanske? det kan hjälpa, speciellt som jag upplever betydligt färre missförstånd och att ingen tycker det är något märkvärdigt när det händer.

Det går ju att fråga personen som är luddig "Menar du som det lät, eller var du bara otydlig igen?" eller något liknande, med så lugnt tonfall som möjligt. Förvånansvärt ofta blir folk nervösa och börjar förklara sig.

Alternativet är att sluta umgås med energitjuvarna, de bara förstör ditt humör och stjäl din energi. Fast om du bor hemma hos dina föräldrar och de är DE som är tjuvarna kan det ju bli svårare. Då är det nog de som måste besöka en AS-träff, lära sig mer om AS och skaffa sig en ny attityd.

Du är medveten om ditt problem vilket är jättebra. Är man inte medveten om något så är det svårt att göra något åt. Detta innebär att du kanske kommer utveckla någon form av strategi för att tackla just detta problem. Gör som Allanna föreslog, be dem förtydliga sig så slipper missförstånd uppstå.

Du har AS, du är inte korkad eller dum. Det är stor skillnad på dessa saker.

Dina föräldrar tycks inte förstå dina problem heller, men då ska de förklara så att du förstår, inte lägga ansvaret hos dig! Säg åt dem att leva efter min mammas filosofi - hon tror på att vara övertydlig just för att undvika missförstånd.

Allanna skrev:Det går ju att fråga personen som är luddig "Menar du som det lät, eller var du bara otydlig igen?" eller något liknande, med så lugnt tonfall som möjligt. Förvånansvärt ofta blir folk nervösa och börjar förklara sig.

Jo, det kan vara bra.

Fast sånt där är nog en anledning till att folk med As kan upplevas som jobbiga för att man hänger upp sig för mycket på vad folk säger och kräver tydliggöranden och tolkningar av yttranden av NT där dom (NT) inte anser att det finns nåt att klargöra. Här blir folk irriterade om det blir för mycket av ifrågasättande av vad dom säger och dom tvingas stanna upp och förklara sig ytterligare när dom kanske inte menade så mycket med det dom sa.

Gissar på att det är just såna diskussioner som Delfinen hamnat i när h*n misstolkat och att folk har stört sig på det. Om jag har fel här så får Delfinen rätta mig.

Moggy skrev:

Allanna skrev:Det går ju att fråga personen som är luddig "Menar du som det lät, eller var du bara otydlig igen?" eller något liknande, med så lugnt tonfall som möjligt. Förvånansvärt ofta blir folk nervösa och börjar förklara sig.

Jo, det kan vara bra.

Fast sånt där är nog en anledning till att folk med As kan upplevas som jobbiga för att man hänger upp sig för mycket på vad folk säger och kräver tydliggöranden och tolkningar av yttranden av NT där dom (NT) inte anser att det finns nåt att klargöra. Här blir folk irriterade om det blir för mycket av ifrågasättande av vad dom säger och dom tvingas stanna upp och förklara sig ytterligare när dom kanske inte menade så mycket med det dom sa.

Gissar på att det är just såna diskussioner som Delfinen hamnat i när h*n misstolkat och att folk har stört sig på det. Om jag har fel här så får Delfinen rätta mig.

Du gissade rätt. Det är så det är.

Banzai skrev:Du är medveten om ditt problem vilket är jättebra. Är man inte medveten om något så är det svårt att göra något åt. Detta innebär att du kanske kommer utveckla någon form av strategi för att tackla just detta problem. Gör som Allanna föreslog, be dem förtydliga sig så slipper missförstånd uppstå.

Du har AS, du är inte korkad eller dum. Det är stor skillnad på dessa saker.

Dina föräldrar tycks inte förstå dina problem heller, men då ska de förklara så att du förstår, inte lägga ansvaret hos dig! Säg åt dem att leva efter min mammas filosofi - hon tror på att vara övertydlig just för att undvika missförstånd.

Tack för dina tips och för det du skrev. Jag borde vara mer positiv också. Jag har bra sidor. Men ibland blir jag bara så frusterad när det blir så fel ibland. Jag vill leva. Jag ska försöka se till så jag mår bra. Ska försöka vara en optimist, och se det positiva. Man ska inte ge upp bara för att man har asperger.

ge upp med vad? vissa saker mår du nog bättre av att ge upp, som tron på att man kan tvinga sig klara av sociala sammanhang på samma enkla vis som NT's gör (sociala sammanhang med en klar majoritet av NT's, vill säga)

att justera sina mål och förväntningar på sig själv efter sina förutsättningar är nog bland det mest viktiga man kan göra för att lyckas må bra och ha ett gott självförtrtoende

Fenren skrev:ge upp med vad? vissa saker mår du nog bättre av att ge upp, som tron på att man kan tvinga sig klara av sociala sammanhang på samma enkla vis som NT's gör (sociala sammanhang med en klar majoritet av NT's, vill säga)

att justera sina mål och förväntningar på sig själv efter sina förutsättningar är nog bland det mest viktiga man kan göra för att lyckas må bra och ha ett gott självförtrtoende

Ge upp livet, vill jag inte.

Delfinen skrev:Tack för dina tips och för det du skrev. Jag borde vara mer positiv också. Jag har bra sidor. Men ibland blir jag bara så frusterad när det blir så fel ibland. Jag vill leva. Jag ska försöka se till så jag mår bra. Ska försöka vara en optimist, och se det positiva. Man ska inte ge upp bara för att man har asperger.

Håll fast vid det du är bra på, det finns ingen större tröst.

Det är så himla lätt för mig att sitta här och skriva hur du ska göra och inte göra, men blir precis lika frustrerad när det gäller mig själv. Tänk om jag kunde följa mina egna råd så bra allt skulle bli.

Jag tycker det är jätteviktigt att inse att man inte är korkad bara för att man inte alltid förstår. Min bror har AS och jag blir så ledsen när han anser att han är dum, för han är en otroligt smart och omtänksam kille vilket jag talar om för honom också. Jag tycker det är viktigt att familjen ska stötta, inte stjälpa.

och det vill nog ingen att du ska göra heller. att inse sina begränsningar leder oftast till att man mår bättre, dels för att man inte går emot sin natur lika ofta och dels för att man helt enkelt inte misslyckas lika ofta då man inte ens försöker med de sakerna man innerst inne vet att man inte kommer klara av.

Fenren skrev:och det vill nog ingen att du ska göra heller. att inse sina begränsningar leder oftast till att man mår bättre, dels för att man inte går emot sin natur lika ofta och dels för att man helt enkelt inte misslyckas lika ofta då man inte ens försöker med de sakerna man innerst inne vet att man inte kommer klara av.

+1 Och så kan man lägga energi på det man tycker om och är bra på.

Begränsningar är intressanta. Jag finner ständigt nya begränsningar hos mig själv och tycker det är ganska roande. Det gör spelet att komma runt dem så mycket intressantare. I den mån man bryr sig, vill säga.

Fenren skrev:och det vill nog ingen att du ska göra heller. att inse sina begränsningar leder oftast till att man mår bättre, dels för att man inte går emot sin natur lika ofta och dels för att man helt enkelt inte misslyckas lika ofta då man inte ens försöker med de sakerna man innerst inne vet att man inte kommer klara av.

Syftar du på att tolka människor? Övning är ett sätt man kan lära sig saker på och att inte tolka människor borde vara ganska omöjligt om man lever bland dem, så det låter rätt korkat att försöka låta bli att försöka om man mår dåligt av att misstolka.

Jag undrar om det är misstolkningen som är Delfinens problem dock. Det låter mer som att det är de andras reaktion som är problemet. Man kan ju inte veta om det är en misstolkning innan en viss tid har gått och sen att låta bli att fråga gör nog att man kommer ses som en person som aldrig bryr sig i slutändan.

Håller med Fenren. Viktigt att inse sina begränsningar och inte kämpa på med sånt som tar för mycket kraft och gör att man mår dåligt. Visst kan man öva upp sig men då kan man välja det som är viktigt för sig själv, inte för andra. Jag försöker fråga vad människor menar, om det är människor som är viktiga för mig. Lycka till Delfinen!

Om man är så analytisk att man ibland vet ganska pricksäkert vad som blir fel, så tror jag att man har förmågan att lära sig med tiden, att också tolka mer pricksäkert.

Det hjälper inte mycket att jag skriver så. Men det får stå.

/ J

jonsch skrev:Om man är så analytisk att man ibland vet ganska pricksäkert vad som blir fel, så tror jag att man har förmågan att lära sig med tiden, att också tolka mer pricksäkert.

I min ålder tycker jag att min förmåga att tolka har blivit sämre, det kan eventuellt vara det psykiska måendet (som är betydligt sämre nu än för ex.vis 3 år sedan då jag hade arbete) som ger en negativ påverkan.

Jag ska snart börja söka jobb igen (ska bara avsluta en för närvarande jobbig period där jag ser slutet närma sig), när jag arbetar har jag mått bättre psykiskt, får se om det förbättrar min tolkningsförmåga till det bättre...

Jag har fått höra både det ena och det andra av närstående "utvecklingsstörd" "CP" osv. osv. Har säkert förtjänat det, eftersom jag inte sett vad som lett till dem kommentarerna.

Min fru har förklarat det som så att hon inte är ett proffs. Men i hennes värld är jag fel.

Idag blev jag så ledsen att jag blev helt paralyserad, var tvungen att lägga mig ner på golvet. Ville bara försvinna från jordens yta.

Jag har inget bra svar på din tråd, du är iaf inte ensam om att känna som du gör

KalleAnka skrev:Jag har fått höra både det ena och det andra av närstående "utvecklingsstörd" "CP" osv. osv. Har säkert förtjänat det, eftersom jag inte sett vad som lett till dem kommentarerna.

Min fru har förklarat det som så att hon inte är ett proffs. Men i hennes värld är jag fel.

Idag blev jag så ledsen att jag blev helt paralyserad, var tvungen att lägga mig ner på golvet. Ville bara försvinna från jordens yta.

Jag har inget bra svar på din tråd, du är iaf inte ensam om att känna som du gör

Aww
Jag kan känna så också, att det bara jag som är fel. Men egentligen är det inte så. Folk borde försöka förstå bättre. Vet inte hur man ska få folk att förstå hur fan vi kämpar.
Jag förstår dig - *kram*