Jag bor hos en kontakt familj. Som jag har bott hos sen jag var bebis. För min biologiska mamma kunde inte ta hand om mig, för hon klarar inte av det och det märks. Jag träffade henne rätt nyligen. Hon tror ju att jag är liten än, hon säger men oj vad stor du blivit. Hon frågar en massa dumma frågor som: Har du legat med killen? Tar du preventiv medel? Vad hette den där killen du var tillsammans med? Och en massa annat. Men det sa jag det har du inget med att göra! Hon sa att hon tycker om mig så mycket och sen fråga hon om jag tycker om henne. Jag vill egentligen inte träffa henne, men ibland känt mig tvungen för att hon ville det. Men jag har insett att jag mår inte bra av att träffa henne. Hon e ju bara konstig. Gud vad jag stör mig på henne. För jag blir bara arg, ledsen och besviken. Och inte vill hon veta av heller att hon förmodligen har en diagnos. Det märks ju som bara den. Det skulle hjälpa mig åtminstone om jag visste vad hon hade. Men jag har ju asperger så förmodligen har hon nåt sådant.

vad är det för konstigt med de frågorna?

Fenren skrev:vad är det för konstigt med de frågorna?

Ja, jag kände mig kränkt. Det har hon ju inget med att göra. För jag vet att hon bara kommer berätta det för alla hon känner.

aha, men det är inte så konstigt att fundera över, även om de flesta inte frågar det

Fenren skrev:aha, men det är inte så konstigt att fundera över, även om de flesta inte frågar det

Aha okej.

jag tro hon försöka att komma dig nära och är väldigt oskickligt med det ..... förstå att det våre lättare om hon hade en diagnos som skulle förklara lite ...... kram

Hej!

Jag tycker det låter som att hon försöker visa att hon bryr sig om dig och att hon önskar att hon kunde klara av att vara mamma.
Som tyskamama sade så tror även jag att det var ett tafatt försök att komma dig nära.

Det är ju intima saker hon frågar om och det intima är ju det som är privat och personligt, så rent logiskt borde att ställa frågor kring/prata om sånt öppna upp och föra personer nära varandra...men så funkar det ju sällan i verkligheten eftersom den enligt min erfarenhet är långt ifrån logisk.

Logik tar inte hänsyn till känslor osv. Men jag vet ju ingenting om din mamma, detta är mina tankar kring det du delat med dig av.

Mvh F

Min pappa var orolig för att jag inte hade någon flickvän o ville hjälpa till, han frågade mig om jag behövde hjälp o veta något sexuellt eller så.
Jag svarade något i stil med att det är min ensak och inget han hade med o göra, han höll med.

Han vet inte vad orsaken är och jag tvekar att berätta och tycker det vore pinsamt o diskutera den typen av saker med sina föräldrar.
Jag är inte gay men det har med o göra o vara kär, något jag har svårt o släppa.
Jag har svårt o bara hoppa i säng med någon, och så har jag ju min bakteriefobi.
Många goa tjejer har tyvärr fått nobben
Egentligen har jag ju uppskattat tjejernas försök, hoppas det löser sig till slut.

nano skrev:Många goa tjejer har tyvärr fått nobben
Egentligen har jag ju uppskattat tjejernas försök, hoppas det löser sig till slut.

Det är ju faktiskt mest upp till dig och din vilja att ta itu med din bakteriefobi. Så länge du är rädd för andras bakterier lär du aldrig få till det, så enkelt är det.

Sex innebär ett enormt bakterieutbyte om man inte klär sig helt i en kondom, vilket knappast någon tjej lär uppskatta...

Det är just att försöka bli av med bakteriefobin som jag jobbar mest med.
Möjligheten till damsällskap lockar

Jag tänker saker som att ni båda har stor press på er att passa in i roller som ni aldrig tidigare haft åtminstone med varandra och ingen av er vet vad den andre vill eller hur den fungrerar. Om du vill att det ska fungera innerst inne så ge det tid. Känn av henne och verkligen förklara utan lögner hur du fungerar, inte bara hur du vill att hon ska eller inte ska vara, för hon vet inget om det där bara för att hon är din biologiska mamma. Hon är ändå en människa och en som inte har vanan inne. Med tiden vet du bättre vad som funkar mellan er och kan bestämma hur stor del hon ska ha i ditt liv. Om du tycker hon ska vara där alls dvs. Det är trots allt du som bestämmer. Ingen (vuxen) måste umgås med någon bara för att den är ens biologiska förälder.

Hej
Jag förstår att det inte är lätt för dig och din biologiska mamma ibland att nå varann.Försök att hitta det gemensamma dela med dig av det som ger dig glädje i ditt liv,vänner,dina intressen det som du tycker är roligt.Ibland kommer man långt bara med vänlighet eller ett leende.Du kanske kan säga på ett trevligt sätt att du inte vill prata om sex/kärlek men gärna om annat du vill dela eller som ni har gemensamt.
Din mamma har förstås dåligt samvete för att hon inte kunde ta hand om dig och vill att ni ska ha det bra tillsammans nu och i framtiden.Försök tänka på de fina stunder ni kan ha tillsammmans tex glädjas över att det blir ljusare ute,njuta av att bara dricka te tillsammans,se på tv baka en enkel kaka eller vad ni nu gillar att göra.Du har rätt till alla dina känslor sorg/ilska över att ni inte kunde vara den familj du hoppats på. Det viktigaste är att du mår bra och har lycka i livet och att ni kan uppskatta varandra även om det kan vara svårt ibland. Hon är nog lite osäker men bryr sig om dig .Jag tänker på er båda och hoppas ni hittar något fint ni har gemensamt hon verkar omtänksam eftersom hon frågar hur du har det.Kanske du har fått fina egenskaper ifrån henne du inte ser själv men andra ser hos dig.Ni kanske inte ska ha så höga krav och förväntningar på varandra/varandras sällskap utan ha tålamod/acceptans att mötas som ni är idag.Hoppas att du har bra stöd hos din kontaktfamilj eller andra som kan hjälpa dig med din kontakt till din mamma.Skriv hur det går,många här har gett bra syn på din situation lycka till.

måne skrev:Hej
Jag förstår att det inte är lätt för dig och din biologiska mamma ibland att nå varann.Försök att hitta det gemensamma dela med dig av det som ger dig glädje i ditt liv,vänner,dina intressen det som du tycker är roligt.Ibland kommer man långt bara med vänlighet eller ett leende.Du kanske kan säga på ett trevligt sätt att du inte vill prata om sex/kärlek men gärna om annat du vill dela eller som ni har gemensamt.
Din mamma har förstås dåligt samvete för att hon inte kunde ta hand om dig och vill att ni ska ha det bra tillsammans nu och i framtiden.Försök tänka på de fina stunder ni kan ha tillsammmans tex glädjas över att det blir ljusare ute,njuta av att bara dricka te tillsammans,se på tv baka en enkel kaka eller vad ni nu gillar att göra.Du har rätt till alla dina känslor sorg/ilska över att ni inte kunde vara den familj du hoppats på. Det viktigaste är att du mår bra och har lycka i livet och att ni kan uppskatta varandra även om det kan vara svårt ibland. Hon är nog lite osäker men bryr sig om dig .Jag tänker på er båda och hoppas ni hittar något fint ni har gemensamt hon verkar omtänksam eftersom hon frågar hur du har det.Kanske du har fått fina egenskaper ifrån henne du inte ser själv men andra ser hos dig.Ni kanske inte ska ha så höga krav och förväntningar på varandra/varandras sällskap utan ha tålamod/acceptans att mötas som ni är idag.Hoppas att du har bra stöd hos din kontaktfamilj eller andra som kan hjälpa dig med din kontakt till din mamma.Skriv hur det går,många här har gett bra syn på din situation lycka till.

Tack så mycket för ditt svar, tack!
Visst, jag tycker om henne, men det är bara så svårt att förstå henne ibland.
Jag ska tänka på det du skrev, du skrev det så fint. Och du har så rätt med allt du skrev.
Hon kan inte ha haft det lätt i livet. Men jag vet att hon mår i alla fall bra nu där hon bor på sitt boende med den personal som hjälper henne med det hon behöver. Får se hur det blir med kontakten. Jag känner bara att jag själv behöver må bra först också. Man kan ju alltid ha brevkontakt så länge.

MVH /Delfinen