Imorgon ska jag på mitt tredje möte i min pågående NPF- utredning.

När jag var 14 fick jag en diagnos som påtalar AS-drag, men också en jämn och låg kognitv profil.

Låg kognitiv profil? På introduktions mötet med utredaren inför NPF utredningen som jag valt att gå nu fick jag förklarat för mig att jag enligt detta utlåtande angående min kognitiva profil skulle ligga så lågt att jag i princip är utvecklings störd och har svårt för att fatta någonting. Är jag det?

Jag funderar så mycket på det här att jag inte kan leva ett normalt liv längre. Jag bara måste få detta gjort. Denna gamla diagnos bringar mig osäkerhet i form av att jag grubblar mycket och frågar mig själv: Är jag dum/ointelligent? Är jag behövd? Har jag någon plats i världen osv.

Jag mår dåligt av det här. Är det normalt att, som jag, gå och grubbla på en diagnos jag fick för så länge sedan? Känns som en identitetskris för mig.

Det är sånna här tankar och känslor som du borde beskriva för din psykolog/kurator. Att du överhuvudtaget kan resonera och grubbla som du gör är i sig ett bevis på att du är intellegent, därmed inte sagt att du inte samtidigt kan ha svagheter och problem, det är det som är paradoxen med aspergers.

Jaså det är varför du varit borta från forumet så länge.. Suttit hemma å grubblat en massa tok..

Jag har bara träffat dig en gång men det var rätt tydligt att du är en av de få på forumet som lyckas med att leva nåt som liknar ett normalt liv.

Sluta grubbla. Lev väl!

hehe. Men tjenare Thunderchild! ok, jag lovar, jag ska sluta grubbla
Lev väl du med!

SilentMan skrev:Låg kognitiv profil? På introduktions mötet med utredaren inför NPF utredningen som jag valt att gå nu fick jag förklarat för mig att jag enligt detta utlåtande angående min kognitiva profil skulle ligga så lågt att jag i princip är utvecklings störd och har svårt för att fatta någonting. Är jag det?

Vad tycker du själv? Stämmer det med dina upplevelser? Med din livserfarenhet? Du har rätt att definiera dig själv oavsett vad det står på ett visst papper.

IQ-tester mäter ett mycket smalt spektrum av förmågor och det på väldigt specifika vis. De visar inte speciellt mycket ens för de "normala" människor de är designade för, och väldigt mycket mindre än så för människor som fungerar fundamentalt annorlunda, som t.ex. autister. Se forskningen av Dawson, Mottron et al. för mer information om detta.

Det är endast skadligt att försöka upprätthålla myten om intelligens som ett väldefinierat koncept. Tyvärr finns det en mycket beklaglig tendens här på forumet att försöka vidga denna definition till att inkludera alla som råkar skriva här istället för att helt sonika förkasta den som den direkt skadliga, diskriminerande och neuroistiska idé den är.

Det kanske gör folk här glada en liten stund, men det förevigar även myten om intelligensen, och den skadar människor på båda sidor om den mytiska gränsen, för de som klassas som intelligenta "kan inte ha problem" och de som hamnar utanför "kan inte ha talanger".

SilentMan skrev:Är det normalt att, som jag, gå och grubbla på en diagnos jag fick för så länge sedan? Känns som en identitetskris för mig.

Ja, speciellt om det är tillräckligt mycket stigma associerat med den.

SilentMan skrev:
Jag funderar så mycket på det här att jag inte kan leva ett normalt liv längre. Jag bara måste få detta gjort. Denna gamla diagnos bringar mig osäkerhet i form av att jag grubblar mycket och frågar mig själv: Är jag dum/ointelligent? Är jag behövd? Har jag någon plats i världen osv.
Jag mår dåligt av det här. Är det normalt att, som jag, gå och grubbla på en diagnos jag fick för så länge sedan? Känns som en identitetskris för mig.

Låter för mig som tydliga kriterier för en depression. När jag tänker så här vet jag direkt att det som min psykiater kallar depression är på väg...

Du är jättekonstig. Helt udda.

Visst känns det skönt att inte vara "den beiga kunden" på macken?

Ja, jag menar ju att det där varierar. Va säger verkligheten? Är du dum? Belägg? Belägg för att du "iaf inte är smart"?
Brukar du gå ut utan byxor och kör på den sida av vägen som det är minst vatten på oavsett mötande?

regrepsa skrev:

SilentMan skrev:
Jag funderar så mycket på det här att jag inte kan leva ett normalt liv längre. Jag bara måste få detta gjort. Denna gamla diagnos bringar mig osäkerhet i form av att jag grubblar mycket och frågar mig själv: Är jag dum/ointelligent? Är jag behövd? Har jag någon plats i världen osv.
Jag mår dåligt av det här. Är det normalt att, som jag, gå och grubbla på en diagnos jag fick för så länge sedan? Känns som en identitetskris för mig.

Låter för mig som tydliga kriterier för en depression. När jag tänker så här vet jag direkt att det som min psykiater kallar depression är på väg...

mjo, deprimmerad är jag jätte bra på att vara tyvärr