Zombie skrev:Tror jag gäller fler än tahlia.

+1 Det var så jag tänkte i alla fall. Vi har ju alla följt Skruttibangbangs oro över just detta och att ha en garanterad inkomst löser så otroligt mycket oavsett vart pengarna kommer från.

Socialfobisk social aspergare som känner för mycket. Trots kreativ läggning helt improduktiv. Kan inte finnas enligt expertis, och det hoppas jag.

ÄR JU JAG JU!!

Känner som dig och känner med dig.................

vallesmamma skrev:Jag ska få börja med LSS Råd & Stöd vilket jag kan rekommendera!

?!!

Min LSS-tant sa att sånt bara fanns hos hab.

LSS Råd & Stöd finns i Landstingshuset här. Har varit dit några gånger.

Jaså, annars hade du gärna fått byta med mig, inte är jag glad över att ha fått den diagnosen.

Jag känner mig inte värdelös bara för jag inte klarar av att vara social under tvång.. jag klarar av att vara social och de flesta som lär känna mig trivs som fan i sällskapet (eftersom de så gärna vill ses igen och jag aldrig haft problem när jag själv väljer tillfälle) DOCK klarar jag inte att ha kontinuerlig kontakt,så som så många "normala " kallar det att vara vänner....
Jag är "rolig,charmig,skitknasig och de flesta skrattar arslet av sig när de är med mig UTAN att överdriva - bara det att jag är den som håller låda-- Vore kul få att få skratta ÅT/MED någon än vara ståuppkomikern själv............

Så sa t.om min kuratos/och hon som skulle fixa en "kontakt"

Jovisst kan inte jobba och det har jag bevisat via ord och läkare nu men tänker FAN inte ge upp o sitta still vänta på döden för det. jag ska ut o jaga upp mig o landa hemma me godis varje gång det varit jobbigt..
Synas ska jag haha...



Önsketänkande iaf

Jag har inga vänner alls som jag träffar. Har bara två vänner, träffas kanske en gång per år om ens det. Men den ena vännen är med på Facebook. Där finns jag med.

Jag har alltid varit den tysta. Men som ung vuxen började jag prata mer men ingen ville umgås med mig.

Jag saknar inte vänner. Har aldrig haft något behov känner jag. Men jag instämmer med dig att jag inte tänker bara sitta och inte göra något nu när jag också har sjukersättning som jag kämpat att få i två år. Fick avslag 2009 men det gick vägen förra året.

[OT]:

beppe skrev:Jaså, annars hade du gärna fått byta med mig, inte är jag glad över att ha fått den diagnosen.

Det sista har man hört många säga och nu vet jag att det är så. Jag har känt till asperger/npf i fyra år men håller fortfarande på att börja förstå vad det är. Och tillståndet inom litteraturen, forskningen och vården (både här och internationellt) bidrar ju inte till att göra bilden klarare precis!

Det jag ville säga var att det är omskakande att få diagnosen.

Alla tar emot beskedet på olika sätt. Jag gjorde min utredning sent i höstas och det var som vilka besök som helst. Blev inte speciellt trött av samtalen och testerna heller. Slutsamtalet var dock rätt kaotiskt och rörigt.

Sedan gick det över en månad innan jag fick textluntorna på posten. Framförallt när jag läser psykologens text sjunker måendet till absoluta nollpunkten minst! Alla dessa termer och uttryck som används och dessutom återkommer flera gånger!
Till exempel nämns fobisk, paranoid, schizoid och borderline personlighetsstörning eftersom mina formulärsvar ger en svag indikation mot dessa (även om långt ifrån till att diagnostisera).

(Även dystymi nämns flera gånger men det är ingen direkt överraskning för mig. )

Det är ologiskt att reagera negativt på sådant men det är rätt svårt att inte göra det. Framför allt när man redan är skör som det är. Mår skit just nu.

OT visserligen men ville bara få det ur mig.
[/OT]

On topic:

Känner igen mig mycket i det som vallesmamma skriver om vänner.

Jovars, man känner sig kränkt när man får höra/läsa den där skiten. Speciellt om man tror att man inte ens har det.

Vissa av dom där psykologerna verkar ha indikationer mot sånt där känns det som...

Jaja hoppas det går bra och lycka till

barracuber skrev:[OT]:

beppe skrev:Jaså, annars hade du gärna fått byta med mig, inte är jag glad över att ha fått den diagnosen.

Det sista har man hört många säga och nu vet jag att det är så. Jag har känt till asperger/npf i fyra år men håller fortfarande på att börja förstå vad det är. Och tillståndet inom litteraturen, forskningen och vården (både här och internationellt) bidrar ju inte till att göra bilden klarare precis!

Det jag ville säga var att det är omskakande att få diagnosen.

Alla tar emot beskedet på olika sätt. Jag gjorde min utredning sent i höstas och det var som vilka besök som helst. Blev inte speciellt trött av samtalen och testerna heller. Slutsamtalet var dock rätt kaotiskt och rörigt.

Sedan gick det över en månad innan jag fick textluntorna på posten. Framförallt när jag läser psykologens text sjunker måendet till absoluta nollpunkten minst! Alla dessa termer och uttryck som används och dessutom återkommer flera gånger!
Till exempel nämns fobisk, paranoid, schizoid och borderline personlighetsstörning eftersom mina formulärsvar ger en svag indikation mot dessa (även om långt ifrån till att diagnostisera).

(Även dystymi nämns flera gånger men det är ingen direkt överraskning för mig. )

Det är ologiskt att reagera negativt på sådant men det är rätt svårt att inte göra det. Framför allt när man redan är skör som det är. Mår skit just nu.

OT visserligen men ville bara få det ur mig.
[/OT]

On topic:

Känner igen mig mycket i det som vallesmamma skriver om vänner.

Inte för att jag riktigt vet vad som gick igenom förutom att det handlar om pengar men.. Grattis

Varaktig sjukersättning från Försäkringskassan, alltså sjukpension som jag också lyckats få nu efter ett avslag.

Ni som fått ok om sjukersättning efter att ha överklagat ett avslag från FK, hur lång tid tog överklagandeproceduren ?
Jag fick avslag i december 2010...o har nyligen skickat in min överklagan...

Rattus skrev:Ni som fått ok om sjukersättning efter att ha överklagat ett avslag från FK, hur lång tid tog överklagandeproceduren ?
Jag fick avslag i december 2010...o har nyligen skickat in min överklagan...

har du alltså först skickat in beslutet för omprövning och sen fått avslag och nu har du skickat in en överklagan?

csharp skrev:

Rattus skrev:Ni som fått ok om sjukersättning efter att ha överklagat ett avslag från FK, hur lång tid tog överklagandeproceduren ?
Jag fick avslag i december 2010...o har nyligen skickat in min överklagan...

har du alltså först skickat in beslutet för omprövning och sen fått avslag och nu har du skickat in en överklagan?

Fel av mej , fick ett brev där dom föreslog avslag o jag fick ett datum att senast komma in med "protest" ...det är det jag gjort...trodde att det var samma som överklagan....

ok då är det nog en omprövning du har skickat in

jag skickade in en omprövning i december och fick ändrat beslut från ingen sjukpenning till halv sjukpenning (ansökte om hel sjukpenning)

nu är ju inte det samma som sjukersättning då förstås...

det kanske tog ca 1 månad

jag har inte gått vidare och överklagat beslutet för jag vet inte hur lång tid det kan ta och tar det flera månader så är jag ju utan inkomst och det går inte

Rattus skrev:

csharp skrev:

Rattus skrev:Ni som fått ok om sjukersättning efter att ha överklagat ett avslag från FK, hur lång tid tog överklagandeproceduren ?
Jag fick avslag i december 2010...o har nyligen skickat in min överklagan...

har du alltså först skickat in beslutet för omprövning och sen fått avslag och nu har du skickat in en överklagan?

Fel av mej , fick ett brev där dom föreslog avslag o jag fick ett datum att senast komma in med "protest" ...det är det jag gjort...trodde att det var samma som överklagan....

Det gjorde jag också. Förslaget och överklagan tas upp på ett nämndmöte (glömt vad nämnden heter) och då ska beslut fattas.
Ring din handläggare och fråga.

Jag fick igenom hel sjukersättning på det sättet.

Skruttibangbang skrev::lol:


NU behöver jag inte vara en hungrig aspergare

JIPPIIII!!!!!


Admin
Förtydligade rubriken.

Grattis


Tyvärr fick inte jag det...

Varför fick inte du sjukersättning, stefan70?

Bara fått begränsad sjukersättning sen 2002, tiden gick ut i augusti. Jag ansökte om permanent i juli, fick svar i december att handläggaren rekommenderade avslag.

Ringde handläggaren och ville höra motivering, fick svaret att i intyget står det "ev kan en npu hjälpa patienten till ett bättre socialt liv men inte ge bättre arbetsförmåga" Detta tolkade FK ändå som att alla möjligheter till arbetsrehab inte är uttömda...

Jag talade då om för henne att Jag ville ha ett personligt möte innan hon skickade sin rekommendation.
Då blev hon nervös och frågade varför jag ville det. (jag har bla hfa och impulskontrollstörning, vilket hon redan visste, som diagnos)
Jag svarade, för att jag vet att jag har rätt till ett möte innan beslut fattades.

Hon svarade då att hon skulle tala med sin chef och återkomma.

Det gjorde hon aldrig och förra veckan damp det ner ett brev som sa att ansökan avslagits....


Så, dom har inga problem med att utsätta andra för dom risker det innebär att träffa mig, men själva vill dom inte göra det.

stefan70

Förjävligt. Begär ut handlingarna från FK där det ska framgå varför du fick avslag och ta sedan och överklaga.

Har du läst läkarens intyg om dig ?
Kanske kan det ev. vara något som fattas där, eller är otydligt eller vagt formulerat.

"Ringde handläggaren och ville höra motivering, fick svaret att i intyget står det "ev kan en npu hjälpa patienten till ett bättre socialt liv men inte ge bättre arbetsförmåga" Detta tolkade FK ändå som att alla möjligheter till arbetsrehab inte är uttömda... "

Jag fastnar för det där eventuellt och sammanhanget det står i .
Kan det möjligtvis vara så att FK har valt att tolka det som att det kanske ändå kan finnas en liten möjlighet till bättre arbetsförmåga.
Till skillnad från om man skulle skriva "eventuellt kan en npu hjälpa patienten till ett bättre socialt liv, men den kommer inte att ge bättre arbetsförmåga."

Det betyder ju egentligen samma sak, men kan man kanske välja att tolka det olika (om man är ute efter att utförsäkra..)?

Väldigt långsökt och jag kan mycket väl ha fel, men ändå..FK är som de är..

FK vill ha tydlighet. I mitt intyg stod det att min arbetsförmåga var helt stadigvarande nedsatt. Det är nog vad som krävs. Överklaga och prata med läkaren om stadigvarande nedsatt, måste stå i intyget.

jag hade att jag har begränsat liv,kommer inte kunna arbetsträna inte ens skyddat..
Kommer ha livslånga problem.. impulsgrej som gör mig lätt arg osv..
Att jag nu efter att själv satt mina begränsningar iaf kan klara lite men med minsta påfrestning blir jag mkt sämre... (sömn osv)

Nu skrev ja jätterörigt för ja skriver utan att tänka efter före hehe..
Är annars super på att formulera o förklara..........