MsTibbs skrev:

matterik skrev:Kan det inte vara påtvingat socialt liv som gör en asperger till en borderline.

Hur menar du då?

Själv så kan jag finna ett lugn i ett eremitliv om jag tillåts att leva så. Men social kontakt stormar till saker och ting.

MsTibbs skrev:Cathy: Vad gör du på DBT? Det jag läst blir jag inte mycket klokare utav. Det finns ingen DBT är i Karlstad, men en vän skall gå på det snart i annan ort (står i kö). Kan du rekommendera det?

Första psykologen sa var "jaja lite kan man väl ha var till mans" när jag berättade om röster jag haft som bad mig mörda folk. Tjohej...

Jag går i gruppterapi samt individuella samtal varje vecka, i början när jag krisade mycket och mådde dåligt fick jag flera samtal i veckan. Jag kan även ringa psykologen om jag behöver för stöd via telefon, men det har jag aldrig gjort.

Alltså, om det är en bra mottagning med bra och kunniga behandlare så kan jag rekommendera det. Det har hjälpt mig mycket. Tyvärr verkar kvaliteten vara lite varierande mellan olika mottagningar. Jag gick i DBT tidigare på en annat ställe och där tyckte jag inte alls att det var bra. Det var bara superflummigt och konstigt och terapeuterna verkade trötta och stressade. Bland annat fick vi hålla i varsitt äpple och öva på att "se äpplet så som det är, utan att döma det". Jag vet inte, det gav mig helt enkelt ingenting... Där jag går nu är det helt annorlunda. Mer konkreta råd och mer individuellt anpassat, tycker jag.

Men hjälp, den där psykologen verkar ju jätteknäpp. Snacka om att inte ta patienten på allvar!

matterik skrev:Kan det inte vara påtvingat socialt liv som gör en asperger till en borderline.

Jo! Det tror jag verkligen! Jag tror att mycket av de problem jag utvecklat och som innefattas av borderlinediagnosen, har uppstått genom att jag försökt tvinga mig själv (och även känt att jag blivit tvingad av andra) att bli mer social. Jag har alltid känt att jag måste anstränga mig jättemycket för att kunna och orka ta del av det sociala livet. Och det har ständigt funnits en skam över att jag missförstår saker, inte förstår ironi, med mera. Jag tror nånstans att min självbild blivit skadad av att jag inte känt att det är ok att vara den jag är. Och skadad självbild kan väl sägas ingå i borderline, om jag fattat det rätt.

Jag tänker också att kanske min borderlinestörning är mitt psykes sätt att tala om för mig att jag borde sluta göra så här mot mig själv.

MsTibbs skrev:

Truly skrev:Tibbs: Jag förstår nog inte riktigt vad du menar. Det kostar 80kr att åka buss ut till silversmidet på landet, men dessa 80kr behöver du bara betala om du ska på något annat "möte" eftersom du då missar Gemets skjuts. Så långt är jag med.
Men vad menar du med "varför lägga 80kr på en dag, när jag inte behöver?"? Och vad har det för koppling till borderline och psykologen?
Du får ursäkta mig men jag förstår inte alls.

Om det var så, att jag skulle åka ut på landet en dag då jag har möte med andra inne i stan (tex psykiater/psykolog) så skulle det bli 80kr mer än om jag inte behövde åka dit.


BACK TO TOPIC!

OK, så det här med Gemet och pengarna var egentligen bara en bisak, inget "viktigt". Då förstår jag! Jag trodde, med tanke på rubriken, att det liksom var din berättelse ("Himla jobbiga borderlinefall) och att vi skulle svara på alla bitar i berättelsen, ungefär som andra skriver av sig i andra trådar här på forumet.
Tyvärr kan jag inget om Borderline (mer än det som står på alla sidor på nätet).

MsTibbs skrev:Nån mer som har borderline här?

Nope, men har haft .

Är det någon som har sett filmen Black Swan med Natalie Portman?

Kan det va Borderline som Natalie Portman har i filmen eller endast någon form av psykoser eller hallucinationer eller kanske något helt annat "psykiskt tillstånd"?

Kan man alltså bli "frisk" från Borderline, tänkte pga ovan svar?

kuromi skrev:Kan man alltså bli "frisk" från Borderline, tänkte pga ovan svar?

ja, det undrade jag också över

Truly skrev:

MsTibbs skrev:BACK TO TOPIC!

OK, så det här med Gemet och pengarna var egentligen bara en bisak, inget "viktigt". Då förstår jag! Jag trodde, med tanke på rubriken, att det liksom var din berättelse ("Himla jobbiga borderlinefall) och att vi skulle svara på alla bitar i berättelsen, ungefär som andra skriver av sig i andra trådar här på forumet.
Tyvärr kan jag inget om Borderline (mer än det som står på alla sidor på nätet).

Jag avslutar diskussioner när de inte ger någonting mer och det blir missförstånd och cirkelresonemang. Jag menar inget negativt med det, du får tolka som du vill.

Fenren skrev:

kuromi skrev:Kan man alltså bli "frisk" från Borderline, tänkte pga ovan svar?

ja, det undrade jag också över

Ja det kan man. Man kan "få" borderline och också bli "frisk" (avdiagnosticerad), på så vis att man inte längre uppfyller kriterierna. I praktiken gissar jag att det är en förbättring om än inte till "normal" i de flesta fall.

Cathy skrev:Jag går i gruppterapi samt individuella samtal varje vecka, i början när jag krisade mycket och mådde dåligt fick jag flera samtal i veckan. Jag kan även ringa psykologen om jag behöver för stöd via telefon, men det har jag aldrig gjort.

Alltså, om det är en bra mottagning med bra och kunniga behandlare så kan jag rekommendera det. Det har hjälpt mig mycket. Tyvärr verkar kvaliteten vara lite varierande mellan olika mottagningar. Jag gick i DBT tidigare på en annat ställe och där tyckte jag inte alls att det var bra. Det var bara superflummigt och konstigt och terapeuterna verkade trötta och stressade. Bland annat fick vi hålla i varsitt äpple och öva på att "se äpplet så som det är, utan att döma det". Jag vet inte, det gav mig helt enkelt ingenting... Där jag går nu är det helt annorlunda. Mer konkreta råd och mer individuellt anpassat, tycker jag.

Men hjälp, den där psykologen verkar ju jätteknäpp. Snacka om att inte ta patienten på allvar!

Tack Cathy. Jag är intresserad därför att jag hittat få bra sidor, för flummiga kanske. Jag får hålla tummarna, har jag tur så är hon bättre än första gången, hon sa ju hon var väldigt stressad... hoppas, hoppas...

så borderline är mer av en sjukdom, med andra ord. något man kan få och bli av med.

JennyH skrev:

MsTibbs skrev:Nån mer som har borderline här?

Nope, men har haft .

Avdiagnosticerad pga minskade symtom eller ansåg de du fått fel diagnos? Hur gick det till?

För mig så har meditation varit en metod att hämta igen mig. Och sedan så har det blivit repetition, dvs lyssna på samma låt. Det handlar ju om samma sak lite. I varje fall den meditation jag använde mig av, dvs Trancendental meditation som är upprepandet av ett mantra. Jag mediterade även innan jag fick borderlinediagnos. Jag höll också på med frigörande andning.

Jag har haft det trassligt med föräldrarna. Typ flyttat hemifrån under gymnasiet och inte varit välkommen på sätt och vis att bo hemma för att min mamma blev deprimerad av att ha mig där. På mig skulle kriterierna för borderline kunna stämma överens. Dvs det här om att det är mamman som orsakar borderlinebarn etc .

Men jag har intervjuat min mamma och fått klart för mig att jag hade borderline personlighet även när jag var mycket liten.

Det där snacket om att det är föräldrarna som orsakar borderline är inte helt sant, det är lite likt kylskåpsmammor och autism. Jag tror att det är ett sätt att skylla på familjen och på så sätt lägga skulden på vårdnadshavaren. Lite som i boken "barnet i glaskupan" och LVU etc.

Det är smidigt för samhället att ha en vetenskap som liksom med auktoritet bevisar att det är föräldrarnas och familjens fel att barnet är som det är.

Framför allt eftersom familjen redan är under enorm stress. Det kan utlösa mer problem i familjen med skuldkänslor etc. Underbart sätt att förstöra en familj.

Men orsaken att en psykolog skulle fråga om ens relation till ens mamma är nog för att det tror jag rent traditionellt är typiskt för borderlinediagnosen. Jag har läst litteratur där det står uttryckligen att om en borderlineförälder tar hand om sitt barn så blir barnet nästan definitivt en borderline. Jag tror som sagt att de lägger skulden på föräldrarna. I själva verket finns det koleriska personligheter eller borderline personligheter som är mer eller mindre skapta att vara sådana, i varje fall vara sådana under den stresssitutaion som normala utsätts för. De kanske alltså inte klarar av samma stress.

MsTibbs skrev:Avdiagnosticerad pga minskade symtom eller ansåg de du fått fel diagnos? Hur gick det till?

Borderline är nog den enda diagnos jag haft som verkligen har stämt...
Avdiagnostiserad pga minskade symtom. Vad menar du med hur det gick till? Hur jag blev av med diagnosen? *trög*

JennyH skrev:

MsTibbs skrev:Avdiagnosticerad pga minskade symtom eller ansåg de du fått fel diagnos? Hur gick det till?

Borderline är nog den enda diagnos jag haft som verkligen har stämt...
Avdiagnostiserad pga minskade symtom. Vad menar du med hur det gick till? Hur jag blev av med diagnosen? *trög*

Ja, hur lång tid tog det? Fick du göra utredningen en gång till... tja, nått sånt... *också trög*

MsTibbs skrev:

JennyH skrev:

MsTibbs skrev:Avdiagnosticerad pga minskade symtom eller ansåg de du fått fel diagnos? Hur gick det till?

Borderline är nog den enda diagnos jag haft som verkligen har stämt...
Avdiagnostiserad pga minskade symtom. Vad menar du med hur det gick till? Hur jag blev av med diagnosen? *trög*

Ja, hur lång tid tog det? Fick du göra utredningen en gång till... tja, nått sånt... *också trög*

Från den dagen jag fick diagnosen tills den togs bort tog det ungefär 3½ år. Ingen ny utredning utan symtomen försvann efter hand, så när jag helt enkelt inte uppfyllde kriterierna till diagnos togs den bort..

MsTibbs skrev:

Truly skrev:

MsTibbs skrev:BACK TO TOPIC!

OK, så det här med Gemet och pengarna var egentligen bara en bisak, inget "viktigt". Då förstår jag! Jag trodde, med tanke på rubriken, att det liksom var din berättelse ("Himla jobbiga borderlinefall) och att vi skulle svara på alla bitar i berättelsen, ungefär som andra skriver av sig i andra trådar här på forumet.
Tyvärr kan jag inget om Borderline (mer än det som står på alla sidor på nätet).

Jag avslutar diskussioner när de inte ger någonting mer och det blir missförstånd och cirkelresonemang. Jag menar inget negativt med det, du får tolka som du vill.

Då kunde du väl ha skrivit det med en gång. Jag är inte tankeläsare Tibbs. Jag ville bara hjälpa till med ekonomiska tips eftersom jag trodde det var DET som var det viktiga. Jag snöade väl som vanligt in på helt fel detalj i sammanhanget. Skitsamma. Back on topic!

Jag har ju märkt att jag hjälps av repetition. Detta tror jag beror på autismspektrum oberoende av om jag har diagnos eller inte. Sedan så är liksom borderline den diagnos som jag har fått av psykiatrin och som jag också upplever som mest korrekt. Men jag upplever att saker och ting kan hanteras, dvs livet, känslor etc kan hanteras med olika metoder. Borderline är ju kända av att ha jobbiga känslor inombords.

Jag har hanterat känslorna i mitt liv med att skriva automatisk skrift förut. Har skrivit en bok som säljs på vulkan.se som heter automatisk skrift av mattias almlöf.

Jag har också hanterat livet med transcendental meditation, frigörande andning, promenader i skogen, göra en podradio när jag går i skogen och med hjälp av att lyssna på samma låt om och om igen.

Jag har hört att borderline behöver något som kallas containment. Vet inte om en del av dessa tekniker skapar containment. Tror även att containment används vid schizofreni.

Automatisk skrift är ju ett sätt att få ut känslor som finns inom en. Så det kan vara ett sätt att hantera borderline också.

När det gäller psykiatrin så när de satte borderline diagnosen på mig så hade jag ingen positiv kontakt med psykiatrin. Mycket negativ kontakt.

Jag har sett en video där de säger att borderline ofta har samsjuklighet eller snarare symptom som ångest och depression som hänger ihop med deras borderline. De säger också att dessa symptom kan variera mycket och därför får patienten en massa mediciner och till slut vet läkaren inte vad han sysslar med och sedan kommer man fram till borderline och de säger då i videon att det inte finns någon medicin mot borderline, finns ingen medicin som hjälper borderline och att det är en personlighetstörning som inte man kan medicinera bort.

Borderline är ju typ 1-2 procent av befolkningen men har hört att det handlar om 20 procent av de som är inlagda som har denna diagnos.

Borderline är ju också en personlighetsstörning som kommer för att få vård till skillnad från antisocial och paranoid och schizoid.

"Nina" i filmen Black swan lider av nån slags schizofreni o paronoia

Man blir enormt arg och sedan så sitter det i. Ilskan är så allvarlig att jag får lov att sjukskriva mig och den är näst intill psykotisk. Den avtar inte heller. Det kan ta veckor. Efter veckorna så kommer en depression. Depressionen är djup och det enda som ger mig lugn i depressionen är tanken på döden.