Är du tävlingsmänniska?

Jag orkar inte här definiera begreppet tävlingsmänniska. (För mig är det samma som ordet "vinnarskalle".)

Kanske ordet kommer att kristallisera ut sig i tråden?

Frågan dök upp när jag kollade en stund på Let's Dance i fredags där det i eftersnacket, bland annat på TV4 Nyhetsmorgon under helgen, pratades en del om detta. Två deltagare - Helena Lundbäck (ryttarinnan) och Tina Thörner (kartläsaren) påstod att de är tävlingsmänniskor, medans Björn Ranelid påstod att han inte är det (han menade att just att vinna inte är viktigt, däremot att pröva på nya saker är det).

Inom entrepreneurskap/företagande brukar det allmänt premieras att man är tävlingsmänniska. Även inom näringslivet och politiken. Kanske är det så att allt förändringsarbete kräver viss vinnarskalle? Vad tror ni?

En stackars osocial aspergare, vart hamnar vi i allt detta?

Och mina tankar började spinna vidare mot hur hela samhällets ser ut idag, inte minst på arbetsmarknaden.

2. Ja, ibland

OT: Ingen har röstat på 1, 3 eller 4. Det gör att staplarna 1, 2 och 3 ser ut som ett manligt könsorgan.

Själv röstar jag

Nej, aldrig.

Nej, inte nu längre. Som ung var jag nog en tävlingsmänniska men bara när det gällde specifika saker, och jag tävlade i huvudsak bara mot mig själv. Nu är jag alldeles för gammal för att orka hålla på så.

1. Ja, alltid

Men den enda människa jag tävlar mot är mig själv.

Mot mig själv också men jag spelar en hel del pokerturneringar och det är svårt att inte tävla mot andra där. Vinnarskalle innebär för mig att man aldrig ger upp och kämpar för att utvecklas inom ett område, kan vara vad som helst. Efter ett visst antal tusen timmar så är det ganska svårt att vara sämre än vanligt folk.

Är dock en förlorare eftersom jag vann en biljett+resa till en större pokerturnering förra året men jag sålde den.

Hmm. Geocaches svar ger mig anledning att fungera.

Att tävla mot sig själv - som Geocache anger - är nog extremt vanligt bland människor. Men det är inte det jag är ute efter i den här tråden.

Det jag egentligen syftar på är om man är tävlingsmänniska gentemot andra. Dvs att man vågar ställa upp i tävlingar mot andra och orkar peppa och träna sig själv att bli tillräckligt bra för att kunna utmana andra.

Både och. Jag tänker aldrig acceptera ett samhälle där en indelning i vinnare och förlorare kan göras. Och mot alla medvetna och medvetna krafter som upprätthåller ett sådant samhälle tävlar jag med fanatisk glöd. Och försöker sluta uppskatta uppskattning av sånt jag lyckas med som i vårt samhället anses tillhöra vinnarsidans verk.

"Ja, alltid" är väl svaret som stämmer bäst.

Jag vet inte riktigt... Jag vet inte riktigt vad det skulle innebära, att vara tävlingsmänniska? Jag utmanar inte gärna någon om jag inte är ganska säker på att vinna (i t ex datorspel), men det är knappast att vara tävlingsinriktad eller tävlingsmänniska. Bara målmedveten - jag vill vinna

Allanna skrev:Jag vet inte riktigt... Jag vet inte riktigt vad det skulle innebära, att vara tävlingsmänniska? Jag utmanar inte gärna någon om jag inte är ganska säker på att vinna (i t ex datorspel), men det är knappast att vara tävlingsinriktad eller tävlingsmänniska. Bara målmedveten - jag vill vinna

+1

Ja, alltid. Jag gör alltid det bästa jag kan, vad det än gäller. Sedan ser jag dock självklart vissa saker som viktigare än andra.

Ja, ibland svarade jag. Den största konkurrent jag har är mig själv och jag tävlar och utmanar mig själv i den mån jag orkar.

Jag kan inte tävla med andra. Mitt självförtroende är nog inte tillräckligt bra för att jag skall våga utmana någon i en tävling eller jämföra mig själv med någon på något sätt.

Definitivt nummer 1.

Jag är en starkt utpräglad tävlingsmänniska som satsar till 300% när jag satsar på något, hatar att förlora, älskar att krossa mina motståndare och som helst av allt vill vara störst, bäst och vackrast på gott och ont.

Genom åren har detta varit både nyttigt och skadligt för mig själv, vid olika tillfällen.

Svarade 2 men kanske 1.5 varit närmare sanningen. Gör alltid mitt bästa och tävlar och vinner gärna. Men är medveten om mina begränsningar och har absolut inget bollsinne att skryta med.

Det är väl en intressant fråga om man kan utveckla tävlingsinstinkt om man är helt kass - på allt som går att tävla i?

Måste man tro på vinst för att kunna sägas ha tävlingsinstinkt? Kan man rentav sägas ha tävlingsinstinkt även om man inte tror att man klarar av nånting (som går att jämföra sig med andra i)?

[EDIT] Och är det nån tävlingsinstinkt som får mig att alltid försöka hitta mest filosofiskt möjliga frågeställningar i allting?

emer2 skrev:Svarade 2 men kanske 1.5 varit närmare sanningen. Gör alltid mitt bästa och tävlar och vinner gärna. Men är medveten om mina begränsningar och har absolut inget bollsinne att skryta med.

Nu snackar vi väl inte bara om bollsporter, eller om idrott överhuvudtaget.

-Finns väl i princip inget som man inte kan tävla i?

ev jag kan komma på så här på rak arm

*vara bäst i skolan

*vara duktigast på jobbet

*vinna flest debatter

*försöka få rätt mot myndigheter/dyl

*göra bästa möjliga dealar vid affärer

*lyckas bäst i jobbsökandet/karriären

*ha det mest smakfullt inredda hemmet

*vara duktigast på att spela ett visst instrument, måla eller vad man nu har för hobby

*osv, exemplen på situationer där man kan bete sig som en tävlingsmänniska kan fortsätta i all oändlighet

jonsch skrev:
[EDIT] Och är det nån tävlingsinstinkt som får mig att alltid försöka hitta mest filosofiskt möjliga frågeställningar i allting?

det kan nog bero på om du med din filosofiska infallsvinkel vill se dig som bättre än de övriga. i annat fall handlar det förmodligen snarare om en mer generell filosofisk läggning och möjligtvis en provokation för att få igång en diskussion som är för dig mer givande.

Mja ford, det finns ju många verksamheter här i livet som man kan vara bra på att vara en liten del i. Faktiskt just bra, inte alla passar som udda pusselbitar och inte alla passar som flexibla. Men att vara pusselbit är det svårt att tävla i ändå.

Tävlingsmänniska?
-Definitivt.

Absolut nej.
Jag spelar inte ens spel, om det inte finns nån annan anledning att sitta med och rulla tärningen.

Ingen tävlingsinstinkt alls varken mot mig själv eller andra.

Enligt staplarna har 6 st svarat nej.
Fantastiskt - det kanske finns fler som jag

Svarade också nej, har aldrig varit mycket för att tävla, kanske för att jag sällan vinner. Dessutom tycker jag bara det är pinsamt om jag vinner. I diskussioner orkar jag sällan argumentera även om jag vet att jag har rätt.

Tycker inte det är viktigt att vara bäst, eller veta bäst. Viktigare att vi gemensamt gör framsteg.

Jag vill gärna vara vinna och vara bäst, men det är inte alltid jag orkar anstränga mig för att nå dit.

Jag älskar att tävla och tycker det är jättekul att vinna. Även i tävlingar som jag är totalt värdelös på t.ex. armbrytning. Tävlandet gör att jag anstränger mig lite mer och gör lite bättre ifrån mig. Det enda som är tråkigt med att tävla är med icke-tävlingsmänniskor och så vinner man och de blir deprimerade för att de blev besegrade.