Tänkte bara berätta att jag har fått en tid för "bedömningssamtal" hos psykologenhen på måndag den 10 januari. Någon som har lust att tala om vad man gör på ett sådant samtal? Jag vill så gärna få en utredning för asperger men, är nervös att de ska säga till mig att de inte tycker att jag behöver det efter detta samtal.

Om de vill att jag ska berätta om mig själv så kommer det blir svårt. Har jättesvårt att komma på vad som är relevant att berätta om. När jag har berättat om mig själv så har jag börjat från när jag föddes i princip och vad jag varit med om under hela min livstid. Det kan ta lite tid, som ni kanske förstår...

Så...ni som varit på ett sådant samtal före ni eventuellt har fått utredning. Kan ni skriva och berätta om hur det gick till för er? Skulle bli väldigt tacksam då!

Bara att gå dit och svara på frågor samt kladda i några papper. Kanske duscha och borsta tänderna innan? Onödigt att förbereda sig mer än så, tror jag.

Grattis och lycka till! Jag kan inte ge dig några råd (väntar och hoppas på att få komma på bedömningssamtal något är själv), men lyckönskningar kan jag ge dig.

Har varit på Bedömningssamtal innan jag fick diagnos. Ganska länge sedan men jag minns att det inte var några problem. Hon var trevlig, jag fick berätta om mig själv, om min vardag. Sedan hos läkaren var det fler frågor.

Parvlon - duscha och borsta tänderna ska jag nog klara av!
Tack för lyckönskningen, Banzai! Hoppas du får en tid för bedömning snart du också!

Jag ska träffa en överläkare på psykologenheten. Tycker att det känns lättare att svara på frågor än att berätta om mig själv. Alltså bättre om de ställer frågor på de svar de vill veta. Men, det kanske löser sig under samtalets gång. Ibland är det lättare, ibland svårare.

Det jag vet är att det brukar gå bättre än jag föreställt mig att det ska göra. Är alltid beredd på det värsta!

Om jag skulle "berätta om mig själv" på en anställningsintervju skulle jag väl berätta om vad jag gjort och vad jag är bra på.

Om jag däremot skulle "berätta om mig själv" för en läkare på psykologenheten skulle jag berätta om mina svårigheter (med andra människor, med perceptionen, att få saker gjorda etc). Alltså utgå från vad de är intresserade av. Och jag skulle utgå från här och nu, inte dra hela mitt livs historia. Vill de veta om hur det var i barndomen får de fråga.

Men om du skulle dra en evighetslång monolog så är väl det i så fall också ett bevis på dina svårigheter.

Lycka till!

Skriv gärna upp på lapp dina funderingar och vad du tror du har för aspergerdrag. Läkarna brukar uppskatta mina lappar.

MsTibbs skrev:Skriv gärna upp på lapp dina funderingar och vad du tror du har för aspergerdrag. Läkarna brukar uppskatta mina lappar.

Tack för det tipset, MsTipps! Nä, det var ett dåligt skämt MsTibbs!

miaspie skrev:

MsTibbs skrev:Skriv gärna upp på lapp dina funderingar och vad du tror du har för aspergerdrag. Läkarna brukar uppskatta mina lappar.

Tack för det tipset, MsTipps! Nä, det var ett dåligt skämt MsTibbs!

AsBergiska PokstavsBolisen uttrycker!

I mitt fall så var det dom som ställde alla frågor. Vilket underlättade massor då jag är rätt tyst av mig när jag träffar nytt folk.

Jag fick också konkreta frågor, vilket jag tycker är bra. Vore ju dumt om man får/inte får diagnos bara för att man talat fritt i två timmar om fel saker.

Jag hade med mig papper men behövde dem inte. Hon ställde konkreta frågor så samtalet flöt på bra ändå.

MsTibbs skrev:

miaspie skrev:

MsTibbs skrev:Skriv gärna upp på lapp dina funderingar och vad du tror du har för aspergerdrag. Läkarna brukar uppskatta mina lappar.

Tack för det tipset, MsTipps! Nä, det var ett dåligt skämt MsTibbs!

AsBergiska PokstavsBolisen uttrycker!

Det låter bra om de ställer alla frågor. Har aldrig varit bra på att berätta om mig själv. Jag vet ju inte vad de behöver få reda på heller. Så om de ställer frågorna så går det nog bra!

Imorgon är det dags!

Hej igen!

Tänkte bara berätta (om någon är intresserad?) att jag ska få en utredning för asperger. Frågan är nu om det blir en stor eller liten utredning. Det är längre väntetid på att få en stor och läkaren jag träffade trodde att det skulle räcka med en liten men, han skulle prata med sina kollegor för att se vad de tyckte.

I slutet av februari bör jag ha fått veta om det blir en stor eller liten och ungefär hur länge jag får vänta på själva utredningen. Han tyckte i alla fall att det fanns tydliga tecken på att jag skulle kunna ha aspergers.

Nu är det bara att vänta och se!

Lycka till och jag hoppas oavsett vilken utredning det nu blir att det kan hjälpa dig framledes.