Hur många av er här har verkligen behov av rutiner?
För jag har fått sagt till mig att alla med AS inte har det.
Om du har behov av rutiner hur ter de sig då? Rutinerna alltså. Är allt du gör inrutat i rutiner och scheman eller är det bara vissa saker/tillfällen/platser där det krävs rutiner för dig?

Rutiner och rutiner... jag gör nog det mesta på ett visst sätt och skulle aldrig få för mig att göra det på ett annat. om det är rutiner eller bara gammal vana är väl lite svårt att veta. det är inte så att jag tänker att jag måste göra något på ett visst vis, det finns ju bara mitt sätt att göra det på (för mig, iallafall)

Nu vet jag ännu inte till 100% om jag har AS, men jag har i alla fall de flesta symptomerna så jag antar det.

Jag har ett visst behov av rutiner, till exempel att sova vid samma tidpunkt varje dygn, visserligen kan det ha att göra med att jag har ett stort behov av min sömn samtidigt som jag har en sömnstörning.

Jag har dock svårt för att testa på nya saker, jag vill gärna att allt ska vara likadant, dock har jag jobbat på det så det är inte lika illa som när jag var mindre.

Det jag egentligen har mest problem med är om jag inte får träna minst 5 dagar i veckan, speciellt om jag har planerat det, då får jag en överväldigande ångest, fast det kanske beror på andra saker, vad vet jag.

Rutiner är ett måste för mig, annars blir jag alldeles tokig!
Jag gör upp scheman för varje dag, fast oftast drar jag över när jag blir "så inne" i något...

Jag gör planer i huvudet över dagen, vad jag ska ha på mig, vad jag ska göra efter skolan osv. Eftersom jag ju redan har schema till skolan, och bara "har" två alternativ till frukost måste de inte planeras.
Men jag tycker att jag har ett behov av att allt ska vara planerat och tydligt, men rutiner vet jag inte. Tror inte det.

Kan bli problem när det jag brukar äta till frukost är slut, får lite panik och gör nåt annat, och äter både för snabbt och för lite, eftersom jag tror att jag inte ska hinna i tid till skolan annars.

Har i största allmänhet ett stort behov av att ha mycket tid på mig.

Men att alltid vela ha saker planerade kan ju vara en rutin i sig, det beror på hur man ser på saken.

Hade klart mer behov av rutiner när jag var yngre och bodde hemma. Sen antar jag att det släppte i och med att jag själv kunde kontrollera mer om min miljö ändå.

Men som ung packade jag alltid skolväskan dagen innan skolan, la fram kläder i pedantisk ordning (trosor överst, sedan strumpor osv i den ordningen man klädde på sig). Gick upp i väldigt god tid, gick till bussen i god tid. Hade alltid väldigt god marginal för att inte komma försent, STORA skräcken!

Nu har jag väl rutiner att jag alltid vill läsa i sängen innan jag somnar, jag måste smörja in fötterna efter min dusch (annars känns det jättekonstigt), jag måste duscha varje dag. Men annars ser dagarna rätt olika ut från dag till dag när man har familj och barn som ska hämtar och lämnas...

Tror att jag skulle ha mer fasta rutiner om jag bodde själv eller utan barn i alla fall, för jag trivs bäst med att ha det rätt lika från dag till dag. Det tar energi att planera med alla barn och få allt att flyta.

Jag har ett stort behov av rutiner, följer jag inte dessa raserar min vardag fort som tusan. Veckoschemat har jag i köket på en whiteboard där allt är noga uppskrivet vad jag ska göra varje dag, allt utöver det vanliga skrivs upp i min kalender.

I skolan vill jag ha rutiner. Hemma är det inte alls lika viktigt.

Jag brukar likna mina dagar vid en cirkel. Vad denna cirkel ska innehålla är helt upp till mig. Ofta så är de fyllda på ett liknande sätt. Både för att jag ska orka och fungera så bra som möjligt och för att jag tycker om det jag gör. Om andra i min omgivning rubbar dessa cirklar bryter sig in (läs yttre krav) så rasar inte min värld samman om det handlar om enstaka "inbrott". men blir det för många sprickor i cirkel, så förlorar jag den struktur som jag så väl behöver.

Jag är nog mer struktur (läs yttre ram) beroende, än rutin/schema beroende

För min del har känslan av kaos och strukturlöshet avhjälpts mycket med mobilens kalenderfunktion. Jag skriver upp det mesta jag ska göra, även enklare saker som att gå ut med soporna med mera. Det skänker ett lugn och gör mig mer avslappnad.

Allt jag gör kräver inte rutiner, men säkert mer än för andra. Om jag har en grundläggande struktur kan jag improvisera utifrån den. Men fortfarande är det så att planering är A och O för mig.

Hehe jag verkar vara rätt annorlunda än er. Jag avskyr allt vad ramar, scheman och planer heter och älskar allt vad heter improvisation och impuls, det är det som styr mig (känslor och impulser). Fast ibland kan jag hejda mig lite om jag märker att det jag gör blir skadligt (typ när jag är med folk och jag märker att jag snackar om nått de inte gillar så brukar jag kunna byte ämne).

Det enda jag skriver upp är viktiga möten, typ när jag ska till psykologen (samt att jag ställer alarm) för annars kommer jag inte dit för sånt glömmer jag, eller ja jag glömmer väl typ allt :S

Men ja jag är rätt spontan och gör nått av det som ploppar upp i huvudet på mig (dock så ploppar det ofta upp nått nytt och ibland flera saker samtidigt).

Jag har stora behov av rutiner i min vardag, men har tyvärr inte ork att specificera närmare för tillfället, sorry!
Mina dagar ska helst vara likadana, även om de givetvis aldrig är eller kan bli det helt, men ändå... det är det som min "kroppastolle" likt förbaskat söker efter liksom...

Gör väl knappast dig, eller ens mig själv för den delen, klokare, KaosPrinsessa, men det är det enda svar jag kan bidra med här.

Take care!

Ps. Läste precis ditt senaste inlägg och kan bara säga att jag inte alls känner igen mig i den spontanitet du beskriver. Ds.

Jag har noll behov av rutiner, och skulle vilja ha ännu mindre än jag redan har. Att planera min tid med schema skulle jag avskytt. Däremot så har jag en del framtidsplaner i huvudet, men det är mer vad jag vill göra när jag får tid och lust, inget som måste göras kl 20.00 den 15 dec 2010.

Jag gillar oxå att göra spontana saker när lusten faller på, men bara om det är något trevligt. Otrevligheter vill jag helst ha planerade.

Själv tror jag att aspiesars påstådda behov av rutiner är något som vårdpersonal tycker för att de ska få sina klienter hanterliga. Tänk vad hemskt om man inte kan organisera de boende och få dem att utföra samma aktiviteter vid samma tidpunkt. Det skulle vara rätt så jobbigt för personalen.

Jag är den som alltid skriver scheman och listor, vill ha allt planlagt. Visst kan jag vara spontan, men helst skall även det spontana schemaläggas; det är t.ex. mycket besvärligt om någon dyker upp på besök hemma, oanmäld (den gamla Gevaliareklamen är min absoluta mardröm).
Främst är det väl dock under arbetstid som jag känner att jag vill ha total kontroll. Gör jag någonting i fel ordning när jag jobbar så missar jag allt som oftast att göra en sak, som jag automatiskt hade gjort om jag följt min vana. När allt väl börjar gå på rutin så är det lätt som en plätt.

Arbete och vardag har mycket rutiner. Håller mig lugn och gör att jag kommer ihåg att göra saker. Bryts rutiner, t.ex. på jobbet, så har jag plötsligt inget bränsle i bilen, eller nåt annat tok p.g.a att det normalt ingår i rutinen. Är i övrigt spontan så det räcker.

jag planera allt och älskar mina lista och schema behöver de för att mår bra

Jag ha lyckats att bli nästan rutinlös även på jobbet. Med det jag sysslar med (inbyggda system baserade på mitt eget OS), så funkar rutiner ö.h.t. inte. Avskyr oxå projektledningssystem som pesten, och föredrar istället att definiera ett gränssnitt emot resten av personalen. Där är jag nu, och jag trivs som fisken i vattnet, trots att det är väldigt mycket på gång emellanåt.

hmm, rutiner finner jag inget livsviktigt i.... jag har inga ständiga behov av det utan ifinner mej i det som en slags trygghet och en bra levnandsstandard, men om jag vill så kan jag bryta dem hur lätt jag vill för jag är i mitt övriga liv ganska flexibel enligt mej själv så det är inga problem med att bryta rutinerna.

Jag har nog själv inga exakta behov av rutiner. Jag lever ett ganska så avslappnat liv så jag tar väl oftast dagen som den kommer. Däremot blir det ju mycket lättare för mig att få saker gjort om jag har en viss ordning på saker o ting, eftersom det jobbigaste för mig är att komma igång med att göra något överhuvudtaget.
För mig är det största problemet att vänja mig vid saker o ting, komma in i nya system och förstå hur allt fungerar.

okej, jaa så kan det vara... mina största problem just nu är att jag aldrig orkar pallra mej iväg och göra saker självständigt, det är liksom mycket svårare än att gå i sällskap med en eller flera exempel att handla kläder, köpa saker osv. Det är riktigt irriterande och finns ingen ork för det vilket skulle vara till en stor fördel i vardagen för mej.

Jag jobbar på att införa rutiner, just för att få saker gjorda. Exempelvis har jag gjort om min mobil till en mat- och sov-klocka. Normala skoldagar brukar jag ha ett larm på morgonen och ett på kvällen för att jag ska gå upp respektive gå till sängs och däremellan piper den till för att påminna mig om lunch och middag. Sen är jag väldigt dålig på att följa dessa till punkt och pricka, men just påminnelserna är viktiga för att jag över huvud taget ska komma ihåg att äta eller gå till sängs, har hänt på tok för många gåner att det blev lunch sent på kvällen, inte konstigt att jag är underviktig.

Och nästa termin kommer jag ha en mentor som ska hjälpa mig planera skolarbetet för min (förhoppningsvis) sista uppsamlingstermin inför ex-jobbet. Eftersom den här uppsamlingen är helt egenplanerad så behöver jag hjälp med strukturen och veckoplaneringen för att få något gjort (visar erfarenheten).

JennyH skrev:Jag har ett stort behov av rutiner, följer jag inte dessa raserar min vardag fort som tusan. Veckoschemat har jag i köket på en whiteboard där allt är noga uppskrivet vad jag ska göra varje dag, allt utöver det vanliga skrivs upp i min kalender.

Ville bara berätta att jag tycker om din blogg! Jag älskar hästar!

aha okej! tack förresten, min livs första bloog faktiskt och jag som är värdelös på designa... fattar ingenting av mallar och allt. Jag fick diagnosen AS som 13-14 år och fick diagnosen ADHD riktigt tidigt, så man får se mej som multidiagnotiserad. Mina drag av adhd märktes tydligt för jag satt aldrig still och sprang omkring och rörde mej och höll på hela tiden, min AS märktes inte först när jag var 11-12 år... jag minns inte helt och hållet vad som märktes på det, men socialt umgänge har jag haft i hela mitt liv och har aldrig rått brist på det eller sociala kontakter ute bland andra människor, men jag kan snarare säga att jag har ganska svårt för människor jag stör mej på och är så destruktiv till massa normer, individer och sociala grupper i samhället så det är få människor jag verkligen fastnar vid och skattar högt.

Jag måste ha välfungerande scheman för att att inte bryta ihop totalt.