Zombie skrev:I...biologiskt ändamålsenlig och moraliskt felaktig: ömka det som är bekvämt att hantera för dig själv, ignorera det som är för stort – hos andra, inte hos dig själv förstås. Satsa på den som redan egentligen har det bra och håll dig borta från den som kan få dig på fall genom att ha allvarliga problem.

Vari ligger det moraliskt felaktiga här om det är biologiskt ändamålsenligt?

Arkimedes skrev:Jag tycker det är jobbigt att krama personen som är ledsen. När andra tröstar så brukar de stryka med handen över håret och krama och sådant och det ser så naturligt ut för andra! Jag kan inte sånt. Dessutom kan jag inte säga såna där bra saker som "Nämen! Lilla gumman då. Så tokigt det här blev" osv. Jag blir helt stum alternativt försöker komma med förslag på lösningar. Vill s.a.s. fokusera på problemet och inte på gråten, vilket säkert bidrar till att jag uppfattas som känslokall. (Eller empatilös eller sympatilös eller vad det nu är).

Min syster är den enda jag har kramat när jag tröstat. Jag kan kramas men bara familjemedlemmar och jag måste initiera det, annars gillar jag det inte. Hur jag tröstar beskrev Zombie alldeles utmärkt i ett tidigare inlägg här.

Det där med att trösta naturligt, jag tror det kan vara en av anledningarna till varför jag har så svårt med barn, som ju är kända för att ramla och slå sig och behöva tröst i parti och minut. Ramlar ett barn framför näsan på mig och börjar gråta, så står jag totalt handfallen en stund innan jag börjar se mig omkring efter en person med ett stort "M" på bröstet, barnet petar jag inte på om jag inte absolut måste. Jag är lika naturlig och avslappnad som en gaffeltruck.

dotxthree skrev:Jag måste fullständigt hålla med ford gällande signaturen.

+1

Moggy skrev:

Zombie skrev:I...biologiskt ändamålsenlig och moraliskt felaktig: ömka det som är bekvämt att hantera för dig själv, ignorera det som är för stort – hos andra, inte hos dig själv förstås. Satsa på den som redan egentligen har det bra och håll dig borta från den som kan få dig på fall genom att ha allvarliga problem.

Vari ligger det moraliskt felaktiga här om det är biologiskt ändamålsenligt?

Men moral har ju med rätt och orätt att göra, bara för att något (slå ihjäl sin fiende t ex) är biologiskt ändamålsenligt så är det inte därmed moraliskt.

Människor är visserligen djur också, men vi är inga krokodiler utan tänkande varelser.

... och även våra moraluppfattningar har rimligen någon sorts ändamål. De är väl också framevolverade under urvalstryck, får man anta. Ett antal kortsiktiga fördelar med dem bör rentav vara uppenbara utom för renodlade (fascistartade) social"darwinister". Det jag antog var "biologiskt ändamålsenligt" här, som svar på Trulys inlägg, är visserligen en sådan sak som folk med social"darwinistiska" tendenser brukar dra fram, men fortfarande bara en av flera faktorer som drar i oss åt olika håll.

(Citationstecknen beror på att Darwin själv inte lär ha haft mycket till övers för att folk vulgariserade hans teori i "machiavellistiska" syften.)

Banzai skrev:Jag är lika naturlig och avslappnad som en gaffeltruck.

+1

Alien skrev:Människor är visserligen djur också, men vi är inga krokodiler utan tänkande varelser.

Helt rätt

Hjärnans utveckling:
Krokodiler=repitilhjärnan=>Limbiska Systemet=>Storhjärnan=>Hjärnbarken!

Och det är först här vi skiljer oss från andra "intelligenta" djur... Vi kan vara flexibla, vi har pannlober som gör att vi kan samordna på ett mer effektivt sätt än andra arter (nåja, vissa av oss människor). Vi kan vara medvetna om att vi handlar på ett visst sätt. Evolutionen adderar, diskriminerar inte. Så alla är vi förfinade reptiler! Dock tar mer softistikerade centra över från de mer primitiva (tex reptilhjärnan). Men reflexerna finns kvar och kan användas när det anses viktigt (prioritering). Krokodilen kan inte prioritera eller känna för, han har varken limbiskt system eller övriga finesser som evolutionen givit oss. Har för mig att det är så åtminstone.

Det är en svår fråga. Jag vet att jag inte är "hjärt-död" men det är inte enkelt att veta när jag kommer känna något. En med logiskt tänkande liten händelse kan kännas stor och vise versa. Oavsett om jag ger mig in i att analysera en liten eller större känsla när de dyker upp leder det ofta till att jag ser en koppling mellan händelsen och något i mig själv. En egoistisk sida. Jag gillar inte alls när jag ser det samtidigt som jag har svårt att förstå hur det skulle kunna vara annorlunda. För det mesta vill jag helt enkelt inte ha o göra med dessa jobbiga känslor och tankar kring att vara en egoist så tenderar hålla mig ifrån att analysera och bara flyta med när något kommer över mig. Det får mig att känna mig mer mänsklig. Känslan av att vara en egoist lurar och pockar tillräckligt bakom allt ändå.

Generellt - jag håller med Krigarn. Människor med AS är generellt varken bättre eller sämre på att känna empati, sympati eller allt annat för den delen.

Personligt - jag har inga problem med att känna sympati. Jag har inga problem med att känna öht. Hela mitt liv består av känslor, så till den milda grad att jag börjat inse att det många gånger är smått handikappande. Allt jag ser, hör eller minns triggar i allra första hand en (eller flera) känslor. Tänkandet kommer i andra hand - å andra sidan kommer det med besked, det är aldrig tyst i mitt huvud.

Det är många gånger som jag konstaterat att mitt liv skulle vara oerhört mycket enklare om jag minskade mina känslor till lite eller helst inget alls. Problemet för mig är att känslorna styr mig samtidigt som jag inte har någon kontroll över dem alls. Känns orättvist, som resten av livet.

Det finns dock ett stort autisthål bland mina känslor. "Samhörighet". Vilket inte direkt underlättar.

Nu känns det som jag yrar på mest så dags att sätta punkt.

AAA skrev:Krokodilen kan inte prioritera

Ändå har de funnits sedan dinosauriernas tid. Måste vara ett sammanträffande.

AAA skrev:Krokodilen kan inte prioritera

Eller, kan den det?

Krokodiler tar hand om sin avkomma, är inte det en prioritering?

AAA skrev:Krokodilen kan inte prioritera

Parvlon skrev:Ändå har de funnits sedan dinosauriernas tid. Måste vara ett sammanträffande.

Miche skrev:Eller, kan den det?

Krokodiler tar hand om sin avkomma, är inte det en prioritering?

Jag är ingen expert på detta, skrev bara hur jag tror det är. Vi har pannlober som kan samordna, det har inte reptiler. De handlar på reflexer och kan inte göra medvetna val.

De har inga sociala hjärnor som vi har (vissa av oss). Vår hjärna behöver andra hjärnor för att inte bli ledsen. Vår hjärnbark (det senast tillkomna) är det som skiljer människoarten från andra arter.

Här är hjärnans evolution kortfattat: NERVSYSTEMET.SE

Krokodiler på 2000-talet:

KrigarSjäl skrev:Svar: nej, aspergare har inte svårare än andra att känna empati, sympati, medkänsla.
Däremot finns det en seglivad myt som säger att vi är känslokalla, jag gissar att det har med vår ibland stela och bristande mimik att göra.
NTs kan alltså inte läsa vårt kroppsspråk och misstar vår rakhet med känslokyla.

+1

Jag har inte kunnat sagt det bättre själv. Mycket bra formulerat.

Fallenheten som många aspergare har att enbart uttrycka sig kring vad som är fel kan definitivt isolera dem och i förlängningen få dem att verka osympatiska också.

DIProgan skrev:Fallenheten som många aspergare har att enbart uttrycka sig kring vad som är fel kan definitivt isolera dem och i förlängningen få dem att verka osympatiska också.

Sucka nu inte. ;P

Fallenheten för att uttrycka sig kring vad som är fel kan mycket väl komma sig ur "det finns ingen anledning att laga det som inte är trasigt". Ingen poäng i att fokusera på det som redan fungerar, bättre att lägga energi på att försöka laga det som inte gör det.
Åtminstone jag fungerar på det viset. Kanske gör det mig osympatisk men det kan jag leva med.

tahlia skrev:Fallenheten för att uttrycka sig kring vad som är fel kan mycket väl komma sig ur "det finns ingen anledning att laga det som inte är trasigt". Ingen poäng i att fokusera på det som redan fungerar, bättre att lägga energi på att försöka laga det som inte gör det.

Särskilt om man redan har ont om energi. Eller om man inte är så känslomässigt lagd utan mera praktiskt. Båda sakerna rätt vanliga fenomen i vår grupp.

(... sucka inte nu, tahlia )

Eller om man har svårt att låta bli att vara logisk (hoppas du inte ser det som en suck, Zombie?). Brist på känslosamhet är kanske en definitionsfråga men definierar någon den som bristande logik så vill i.a.f. inte jag vara med.

Det här har vi sagt förr (så sucka inte! ) men det är trevligt att tjata vissa grejer!