Fråga om, tankeläsning?
19 inlägg
• Sida 1 av 1
Fråga om, tankeläsning?
Hej,
Har inte skrivit här förut men tänker fråga en sak. Hela frågeställningen låter lite efterbliven, men jag har inte tänkt på detta tidigare.
Alltså, när jag pratar med en person brukar jag fokusera på vad hon/han säger, menar och sedan ett eventuellt svar.
Nu tänker jag att andra kanske istället brukar (intresserat) tankeläsa personen på känslor mer på djupet, alltså inne i huvudet på personen och inte koncentrera sig bara på orden. Och är det då därför man ska ha ögonkontakt? För att man på det viset får en annan kontakt?
Det jag undrar är om det är någons slags norm att hela tiden fokusera på personens känslor och tankar snarare än bara på orden som sägs?
Jag tänker att jag kanske verkar konstig, frånvarande och ointresserad. Och att jag därför borde börja med det senare alternativet.
Har inte skrivit här förut men tänker fråga en sak. Hela frågeställningen låter lite efterbliven, men jag har inte tänkt på detta tidigare.
Alltså, när jag pratar med en person brukar jag fokusera på vad hon/han säger, menar och sedan ett eventuellt svar.
Nu tänker jag att andra kanske istället brukar (intresserat) tankeläsa personen på känslor mer på djupet, alltså inne i huvudet på personen och inte koncentrera sig bara på orden. Och är det då därför man ska ha ögonkontakt? För att man på det viset får en annan kontakt?
Det jag undrar är om det är någons slags norm att hela tiden fokusera på personens känslor och tankar snarare än bara på orden som sägs?
Jag tänker att jag kanske verkar konstig, frånvarande och ointresserad. Och att jag därför borde börja med det senare alternativet.
Nej det är inte efterblivet. Jag tror inte att de flesta som är NT brukar fundera så mycket på vad de fokuserar på och att man naturligt tar in mycket av känslorna också utan att behöva fokusera på dem.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10599
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
Ibland hör jag vad den andre ska säga innan den sagt något eller om jag redan befinner mig i ett pågående samtal och den andre tystnar så vet jag ibland vad den andre ska säga. Vanligtvis säger jag det ordet/orden och så fortsätter samtalet.
Det kan också vara så att jag uppfattar att personen ska ställa en fråga och att jag svarar på den utan att ha hört den på riktigt. Beror en hel del på vem jag pratar med och vilken situation vi befinner oss i.
Det kan också vara så att jag uppfattar att personen ska ställa en fråga och att jag svarar på den utan att ha hört den på riktigt. Beror en hel del på vem jag pratar med och vilken situation vi befinner oss i.
Ja analyserar man folk tillräckligt länge så vet man i stort sätt hur de kommer att tänka och agera, dessutom upplever jag mönster i hur folk ser ut och hur de är i personligheten, vilka liv de lever har levt (det är dock tabubelagt och inget jag oftast yttrar mig om dock är det väldigt mat nyttigt för mig själv)
Jag har hundratals olika personlighetstyper i huvudet och vet ungefär vad de tycker och tänker, allmänmoralen är ett väldigt bra verktyg att använda sig av, eftersom den gör så att folk tänker och tycker likadant, vilket gör det väldigt lätt att kalkylera dem då de går efter en social regelbok. Regelboken påverkar även tankarna och handlingar i stor grad, så hur mindre självständigt tänkande folk är, desto lättare att analysera/beräkna eller ”läsa deras tankar” är det.
Det finns oftast ett väldigt tydligt mönster när det gäller folks sätt att prata/tänka/känna/agera. Eftersom många inte tänker så mycket på själv mönstret utan mer på känslorna runt om, så blir dessa väldigt förvånade (eller känner att man verkligen förstår dem) när man kan räkna ut vad de tänker säga eller tycka.
Nu är det dock så att detta kräver en hel del energi då det handlar om ett väldigt intensivt analyserade som måste gå väldigt snabbt och vara ständigt anpassningsbart, det kräver hög fokus. Därför använder jag mig bara av det i korta perioder när jag känner att något är viktigt och när jag är på gott humör, därför kan jag vara lika fenomenal på det som motsatsen.
Mvh
Jag har hundratals olika personlighetstyper i huvudet och vet ungefär vad de tycker och tänker, allmänmoralen är ett väldigt bra verktyg att använda sig av, eftersom den gör så att folk tänker och tycker likadant, vilket gör det väldigt lätt att kalkylera dem då de går efter en social regelbok. Regelboken påverkar även tankarna och handlingar i stor grad, så hur mindre självständigt tänkande folk är, desto lättare att analysera/beräkna eller ”läsa deras tankar” är det.
Det finns oftast ett väldigt tydligt mönster när det gäller folks sätt att prata/tänka/känna/agera. Eftersom många inte tänker så mycket på själv mönstret utan mer på känslorna runt om, så blir dessa väldigt förvånade (eller känner att man verkligen förstår dem) när man kan räkna ut vad de tänker säga eller tycka.
Nu är det dock så att detta kräver en hel del energi då det handlar om ett väldigt intensivt analyserade som måste gå väldigt snabbt och vara ständigt anpassningsbart, det kräver hög fokus. Därför använder jag mig bara av det i korta perioder när jag känner att något är viktigt och när jag är på gott humör, därför kan jag vara lika fenomenal på det som motsatsen.
Mvh
Visst finns det sådana mönster. Och inte brukar folk vilja veta av att de skulle vara så osjälvständiga och förutsägbara på områden där de är det. Å andra sidan tror jag inte man gör en människa rättvisa genom att bara se den aspekten. "Känslorna" är inte bara garnering och "runt om" kan vara centralt.
Det är också rätt irriterande att bli utsatt, eller se andra bli utsatta, för den sortens paketbedömning av någon intellektuell lätting som inte bär med sig möjligheten att inte alla människor (man inte direkt kan betrakta som jämlikar eller bättre) passar i de mallar man bär med sig.
Det är också rätt irriterande att bli utsatt, eller se andra bli utsatta, för den sortens paketbedömning av någon intellektuell lätting som inte bär med sig möjligheten att inte alla människor (man inte direkt kan betrakta som jämlikar eller bättre) passar i de mallar man bär med sig.
Zombie skrev:Visst finns det sådana mönster. Och inte brukar folk vilja veta av att de skulle vara så osjälvständiga och förutsägbara på områden där de är det. Å andra sidan tror jag inte man gör en människa rättvisa genom att bara se den aspekten. "Känslorna" är inte bara garnering och "runt om" kan vara centralt.
Det är också rätt irriterande att bli utsatt, eller se andra bli utsatta, för den sortens paketbedömning av någon intellektuell lätting som inte bär med sig möjligheten att inte alla människor (man inte direkt kan betrakta som jämlikar eller bättre) passar i de mallar man bär med sig.
Det är därför mallarna måste vara ständigt anpassningsbara, detaljerna som fyller ut mallarna är det intressanta. Det är därför man även har anpassningsbara frågor och svar, det bästa är att låta personer svara åt en. Det gör man igenom att inte nämna saker i låst form, utan man lämnar mycket utrymme för andra funderingar som man vet ligger nära ämnet till hands.
Om någon skulle känna sig paketbehandlad då är det ett fullständigt misslyckande, det gäller att ha flera konstant anpassningsbara mallar, använda frågor och svar som inte är låsta utan som kan tolkas på många olika sätt. Eftersom tolkningarna är det intressanta då de avslöjar hur du tänker, vilket gör att jag kan anpassa mitt svar bland annat.
Mvh
Människor tyr sig till mig. Jag lyssnar på deras problem och säger ungefär samma ord till dem. Jag är ingen Florence Nightingale. Det handlar om att jag ger dem det de behöver, och i gengäld ömmar de för mig när jag slarvar bort nycklar eller hamnar på fel buss.
Jag har ett flertal gånger fått kommentaren att jag är "speciell" eller "synsk". Jag brukar känna mig obekväm då, eftersom jag anser att det bara handlar om att jag beroende på omständigheterna tvingats att utveckla en förmåga att analysera människor för att lyckas välkomnas in i det sociala spelet.
Jag är extremt medveten om varje rörelse i min kropp- blickar, gester avstånd. Det rubbas ibland när någon kommer mig för nära, antingen mentalt eller kroppsligen. Men oftast inte, jag har ju övat i flera år. När jag rubbas ur min balans känner jag mig inte längre som en social kameleont, utan tvärtom avklädd, påkommen och naken. Som att stå på en teaterscen och ha glömt sina repliker.
Det är med blandade känslor jag erfar ovanstående. En del av mig vill inget hellre än att kunna leva så all tid. Naken. Accepterad. En annan del är skräckslagen att det ska utnyttjas.
Jag kanske blev för privat nu. Men tänkte... kanske att det förstås.
Jag har ett flertal gånger fått kommentaren att jag är "speciell" eller "synsk". Jag brukar känna mig obekväm då, eftersom jag anser att det bara handlar om att jag beroende på omständigheterna tvingats att utveckla en förmåga att analysera människor för att lyckas välkomnas in i det sociala spelet.
Jag är extremt medveten om varje rörelse i min kropp- blickar, gester avstånd. Det rubbas ibland när någon kommer mig för nära, antingen mentalt eller kroppsligen. Men oftast inte, jag har ju övat i flera år. När jag rubbas ur min balans känner jag mig inte längre som en social kameleont, utan tvärtom avklädd, påkommen och naken. Som att stå på en teaterscen och ha glömt sina repliker.
Det är med blandade känslor jag erfar ovanstående. En del av mig vill inget hellre än att kunna leva så all tid. Naken. Accepterad. En annan del är skräckslagen att det ska utnyttjas.
Jag kanske blev för privat nu. Men tänkte... kanske att det förstås.
Augusti skrev:Oj, vilka svar. Har kanske mest tänkt på mig själv tror jag och för lite på andra då.
Eller så var det vi som svävade ut.
För litet på andra vet jag inte av det du skriver. Det är nog som Bjäbbis antyder, att det där är så olika efter hur mycket av andras signaler man märker automatiskt ("instinktivt"). Och hur mycket av sina egna man sänder på samma sätt respektive måste tänka på eller lära in att sända för att accepteras åtminstone till nöds.
Den automatiseringen har ju många av oss brister i. Men bristerna kan vara väldigt olika stora och se olika ut även i övrigt – vissa av oss har till exempel problem med att vi tar in för mycket av vissa slags signaler och inte kan skärma av i det automatiska självförsvar som också hör till en "normal" människas utrustning.
Med sådana brister, hur de än ser ut, får man dels försöka kompensera dem så mycket som sällskapet eller ens egen sinnesfrid kräver, dels tänka på vad man orkar och vad som ger mer tillbaka än vad ansträngningen tar och försöka välja liv och sällskap därefter.
Och vara väldigt försiktig med att överbelasta sig, för det kan straffa sig hårt längre fram i livet. Många av oss har dåliga energireserver som inte alltid går att förnya sedan de en gång har tömts.
Vet inte om jag missförstod trådstarten och det här blev för elementärt, men iallafall.
Augusti,
Du ställer frågor som är omöjliga att besvara.
Min fästmö är en aspie och jag känner igen problemet, eller förstår vad du frågar.
Det finns inget enkelt svar. Allt beror på vem eller vad denna person är. Vi alla är så olika.
Ett problem som jag märker med min fästmö är att kommunikationen fungerar sämre på avstånd, dvs på telefon. Hon är fåordig och utrycker då inga känslor. Hon bara förmedlar konkreta saker och det låter torrt.
Det blir annorlunda dock när vi träffas. Även om hon har problem med ögonkontakt, så gör själva fysiska närvaron lättare att förstå och komma närmare varandra.
Hur som helst- jag tror inte att du ska fästa dig vid bara ett beteendemönster. Försök att se på varje individ som hon är istället och avvakta litet grann så att du kan se hur hon/han är.
Du ställer frågor som är omöjliga att besvara.
Min fästmö är en aspie och jag känner igen problemet, eller förstår vad du frågar.
Det finns inget enkelt svar. Allt beror på vem eller vad denna person är. Vi alla är så olika.
Ett problem som jag märker med min fästmö är att kommunikationen fungerar sämre på avstånd, dvs på telefon. Hon är fåordig och utrycker då inga känslor. Hon bara förmedlar konkreta saker och det låter torrt.
Det blir annorlunda dock när vi träffas. Även om hon har problem med ögonkontakt, så gör själva fysiska närvaron lättare att förstå och komma närmare varandra.
Hur som helst- jag tror inte att du ska fästa dig vid bara ett beteendemönster. Försök att se på varje individ som hon är istället och avvakta litet grann så att du kan se hur hon/han är.
Jag känner igen mig i mycket men tror att det normalt för många att försöka få svar på det som upplevs mystiskt eller magiskt. Paranormala fenomen utan vetenskaplig evidens? tror mer på det som kallas dysfunktion i främre hjärnan kan vara en gåva att ta till vara på ,men behöver tränas till insikt för att rätt interaktion ska bli till glädje och inte missförstås av vare sig andra eller sig själv ,kommer inte för stunden på hur jag skall tillföra tråden nå..got gott. Har ständiga problem med ord som finns i huvudet, dyker upp i radion TV,n tidningen Affären, eller när det händer saker som för andra är oväntat.
Ärligt ej synsk eller klervojant. Hittar bort tappade saker,går ej vils i skogen men bland människor,ej djur. Blir många gånger påmind för att jag sett och ser det andra inte sett. Tack det är en gåva jag ej bett om,men inte vill vara utan.autism i olika grader. ja det kan rätt förvaltat vara en tillgång. mitt arbetsminne är en svår belastning,men verkar töjbart. TACK ALLA
Ärligt ej synsk eller klervojant. Hittar bort tappade saker,går ej vils i skogen men bland människor,ej djur. Blir många gånger påmind för att jag sett och ser det andra inte sett. Tack det är en gåva jag ej bett om,men inte vill vara utan.autism i olika grader. ja det kan rätt förvaltat vara en tillgång. mitt arbetsminne är en svår belastning,men verkar töjbart. TACK ALLA
Jag brukar lära mig att "läsa av" personer som jag känt ett tag men vissa är svårare än andra. En del är förutsägbara och till och med berättar samma saker om och om igen. När jag hör något som jag redan hört förut kan jag slappna av mer för jag behöver inte fokusera så mycket på det som sägs.
Känner igen mig i det som Mea skrev; människor tyr sig till mig eftersom jag lyssnar. En del har sagt till mig att jag visar intresse på ett sätt som inte andra gör.
Känner igen mig i det som Mea skrev; människor tyr sig till mig eftersom jag lyssnar. En del har sagt till mig att jag visar intresse på ett sätt som inte andra gör.
Arkimedes skrev:Jag brukar lära mig att "läsa av" personer som jag känt ett tag men vissa är svårare än andra. En del är förutsägbara och till och med berättar samma saker om och om igen. När jag hör något som jag redan hört förut kan jag slappna av mer för jag behöver inte fokusera så mycket på det som sägs.
Känner igen mig i det som Mea skrev; människor tyr sig till mig eftersom jag lyssnar. En del har sagt till mig att jag visar intresse på ett sätt som inte andra gör.
Ja. Jag har ett intresse i att lösa komplexa problem, andras bekymmer kan även vara en väg till att förstå mig själv. Det är många som känner sig smickrade av att bli lyssnade på eftersom det invaggar i en känsla att vara förstådd. Att känna sig förstådd är att känna sig mindre ensam. Så tänker jag i varje fall. Många är ensamma idag. Inte för att jag egentligen har andra tidsepoker att jämföra mig med.
Re: Fråga om, tankeläsning?
Augusti skrev:Hej,
Har inte skrivit här förut men tänker fråga en sak. Hela frågeställningen låter lite efterbliven, men jag har inte tänkt på detta tidigare.
Alltså, när jag pratar med en person brukar jag fokusera på vad hon/han säger, menar och sedan ett eventuellt svar.
Nu tänker jag att andra kanske istället brukar (intresserat) tankeläsa personen på känslor mer på djupet, alltså inne i huvudet på personen och inte koncentrera sig bara på orden. Och är det då därför man ska ha ögonkontakt? För att man på det viset får en annan kontakt?
Det jag undrar är om det är någons slags norm att hela tiden fokusera på personens känslor och tankar snarare än bara på orden som sägs?
Jag tänker att jag kanske verkar konstig, frånvarande och ointresserad. Och att jag därför borde börja med det senare alternativet.
Har också tänkt på det där sista tiden. Uppenbarligen tänker NT-människor mycket mindre, de liksom bara "gör". Allt kommer per automatik. Medan dem går på automat (inom bildvärlden säger vi), så går vi på manuellt, vilket är mycket svårare och tar mer på krafterna. Vet inte hur du blir efter ha pratat en kvart med en NT-människa, men själv blir jag väldigt trött och okoncentrerad vartefter man lyssnat på denne så pass länge som man gjort och försökt tolka rätt och försökt undvika alla osynliga fintar de delar ut.
Svårt sånt där.
Re: Fråga om, tankeläsning?
ninegirl skrev:Augusti skrev:Hej,
Har inte skrivit här förut men tänker fråga en sak. Hela frågeställningen låter lite efterbliven, men jag har inte tänkt på detta tidigare.
Alltså, när jag pratar med en person brukar jag fokusera på vad hon/han säger, menar och sedan ett eventuellt svar.
Nu tänker jag att andra kanske istället brukar (intresserat) tankeläsa personen på känslor mer på djupet, alltså inne i huvudet på personen och inte koncentrera sig bara på orden. Och är det då därför man ska ha ögonkontakt? För att man på det viset får en annan kontakt?
Det jag undrar är om det är någons slags norm att hela tiden fokusera på personens känslor och tankar snarare än bara på orden som sägs?
Jag tänker att jag kanske verkar konstig, frånvarande och ointresserad. Och att jag därför borde börja med det senare alternativet.
Har också tänkt på det där sista tiden. Uppenbarligen tänker NT-människor mycket mindre, de liksom bara "gör". Allt kommer per automatik. Medan dem går på automat (inom bildvärlden säger vi), så går vi på manuellt, vilket är mycket svårare och tar mer på krafterna. Vet inte hur du blir efter ha pratat en kvart med en NT-människa, men själv blir jag väldigt trött och okoncentrerad vartefter man lyssnat på denne så pass länge som man gjort och försökt tolka rätt och försökt undvika alla osynliga fintar de delar ut.
Svårt sånt där.
Vad menar du är skillnaden mellan automatiskt och manuellt som du skriver? I det här fallet...
Re: Fråga om, tankeläsning?
Augusti skrev:ninegirl skrev:Uppenbarligen tänker NT-människor mycket mindre, de liksom bara "gör". Allt kommer per automatik. Medan dem går på automat (inom bildvärlden säger vi), så går vi på manuellt, vilket är mycket svårare och tar mer på krafterna. Vet inte hur du blir efter ha pratat en kvart med en NT-människa, men själv blir jag väldigt trött och okoncentrerad vartefter man lyssnat på denne så pass länge som man gjort och försökt tolka rätt och försökt undvika alla osynliga fintar de delar ut.
Svårt sånt där.
Vad menar du är skillnaden mellan automatiskt och manuellt som du skriver? I det här fallet...
Jag gillar verkligen liknelsen att entisar går på automat och aspisar på manuellt - det funkar som bild som sammanfattar de tusen ord jag själv skulle ha skrivit i stället. Så för att se till att bilden fortsätter att användas ska jag skriva ner några av mina tusen ord. Det kanske inte blir de ord som ninegirl skulle ha valt men jag hoppas mitt syfte uppnås ändå - att bilden används fler gånger.
Allt nedan alltså enligt mig!
...
Att gå på automat innebär att man sedan barnsben lärt sig sin kulturs uttalade och outtalade språk. Jag syftar med "outtalat språk" förstås både på kroppsspråk/mimik och på sådant talat språk som sällan uttalas eftersom alla ändå brukar tolka in det mellan raderna.
Går man fullständigt på automat så lär man sig allt det där utan att någonsin märka att man lär sig nånting alls. Man upptäcker aldrig något som man kan och som man inte kunnat förut. Ingen går väl dock fullständigt på automat och även om man egentligen gör det så talar ju äldre mänskor ibland om för en att man nu lärt sig något man inte kunnat förut. Nå.
Går man fullständigt på manuellt (vilket nog är logiskt omöjligt) så blir man alltid först medveten om vilka saker man inte kan välja rätt mellan (ord, exempelvis) innan man hittar mönstret som talar om vilka som ska användas när/var/hur. Sen kan man automatisera det, alltså sätta ihop det till beteende man gör utan att tänka på hur det är hopsatt, och börja märka att man inte vet vilka såna beteenden som man ska välja när/var/hur...
Jag ber om ursäkt för att det där blev en något komplex definition av at gå på autoamt visavi att gå på manuellt. För om ninegirl har samma definition, visst är hens uttryck mycket behändigare?
Re: Fråga om, tankeläsning?
jonsch skrev:Augusti skrev:ninegirl skrev:Uppenbarligen tänker NT-människor mycket mindre, de liksom bara "gör". Allt kommer per automatik. Medan dem går på automat (inom bildvärlden säger vi), så går vi på manuellt, vilket är mycket svårare och tar mer på krafterna. Vet inte hur du blir efter ha pratat en kvart med en NT-människa, men själv blir jag väldigt trött och okoncentrerad vartefter man lyssnat på denne så pass länge som man gjort och försökt tolka rätt och försökt undvika alla osynliga fintar de delar ut.
Svårt sånt där.
Vad menar du är skillnaden mellan automatiskt och manuellt som du skriver? I det här fallet...
Jag gillar verkligen liknelsen att entisar går på automat och aspisar på manuellt - det funkar som bild som sammanfattar de tusen ord jag själv skulle ha skrivit i stället. Så för att se till att bilden fortsätter att användas ska jag skriva ner några av mina tusen ord. Det kanske inte blir de ord som ninegirl skulle ha valt men jag hoppas mitt syfte uppnås ändå - att bilden används fler gånger.
Allt nedan alltså enligt mig!
...
Att gå på automat innebär att man sedan barnsben lärt sig sin kulturs uttalade och outtalade språk. Jag syftar med "outtalat språk" förstås både på kroppsspråk/mimik och på sådant talat språk som sällan uttalas eftersom alla ändå brukar tolka in det mellan raderna.
Går man fullständigt på automat så lär man sig allt det där utan att någonsin märka att man lär sig nånting alls. Man upptäcker aldrig något som man kan och som man inte kunnat förut. Ingen går väl dock fullständigt på automat och även om man egentligen gör det så talar ju äldre mänskor ibland om för en att man nu lärt sig något man inte kunnat förut. Nå.
Går man fullständigt på manuellt (vilket nog är logiskt omöjligt) så blir man alltid först medveten om vilka saker man inte kan välja rätt mellan (ord, exempelvis) innan man hittar mönstret som talar om vilka som ska användas när/var/hur. Sen kan man automatisera det, alltså sätta ihop det till beteende man gör utan att tänka på hur det är hopsatt, och börja märka att man inte vet vilka såna beteenden som man ska välja när/var/hur...
Jag ber om ursäkt för att det där blev en något komplex definition av at gå på autoamt visavi att gå på manuellt. För om ninegirl har samma definition, visst är hens uttryck mycket behändigare?
Okej, tack för förklaringen. Tror jag förstår vad som menas, men tänker att hur det fungerar i praktiken kanske är en annan sak. Tänker före det man säger/gör någonting är väl det vanliga?
Nej, jag vet inte…tack till er som svarat iaf.
Vet inte om jag har förstått frågan rätt, men för mig är det så att jag nästan bara ser det "ytliga", inte det som finns bakom.
Ler någon är de glada osv, att de kanske bara låtsas tänker jag sällan på.
Så noll tankeläsning hos mig, även om det händer att jag lärt känna någon så bra att jag förstår vad de vill ha sagt utan att de behöver förklara så mycket (om det räknas som "tankeläsning"?)
Ler någon är de glada osv, att de kanske bara låtsas tänker jag sällan på.
Så noll tankeläsning hos mig, även om det händer att jag lärt känna någon så bra att jag förstår vad de vill ha sagt utan att de behöver förklara så mycket (om det räknas som "tankeläsning"?)
- NoteToSelf
- Inlägg: 321
- Anslöt: 2010-09-22
Återgå till Övriga Aspergerfrågor