Svårt att ta sig för saker?
48 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Allanna skrev:Har väldigt svårt att få ändan ur vagnen, men bara vissa dagar. Jag kan t ex konstatera att jag är hungrig, men trots det går det flera timmar innan jag kommer mig för att äta! Det är samma sak med sömn, jag kan vara jättetrött men har ändå svårt för att komma i säng.
Precis lika här...
Joakoni skrev:Allanna skrev:Har väldigt svårt att få ändan ur vagnen, men bara vissa dagar. Jag kan t ex konstatera att jag är hungrig, men trots det går det flera timmar innan jag kommer mig för att äta! Det är samma sak med sömn, jag kan vara jättetrött men har ändå svårt för att komma i säng.
Precis lika här...
Här också.
Allanna skrev:Har väldigt svårt att få ändan ur vagnen, men bara vissa dagar. Jag kan t ex konstatera att jag är hungrig, men trots det går det flera timmar innan jag kommer mig för att äta! Det är samma sak med sömn, jag kan vara jättetrött men har ändå svårt för att komma i säng.
Här är en till som skriver under.
Men den senaste tiden har det jag vill göra börjat gå bra - gå bra att börja förverkliga, inte bara bra att planera. Så allt större andel av veckans dagar är jag nu motiverad och kommer mig verkligen för med åtmonstone det ena av att äta och sova, plus att jag får en del verkligt jobb gjort.
Somliga av oss kan alltså komma igång när (så är det för mig när jag väntar besök) den känslomässiga belöningen - eller hotet - är tillräckligt stor/stort.
Målet för mig är att ständigt ha så många så stimulerande saker att förbereda att något går att jobba med i varje stund, om kraft skulle finnas. En motsvarighet till arbetsnarkomanernas välfyllda almanackor men det är för mig huvet som ska vara fullt, av stimulans. Då kan man utan att tappa farten fylla på med nya saker i takt med att de aktuella klaras av.
Med detta skrivet ska jag göra en grej som jag för en timme sen skrev om. En timmes sinkning/ströforumtid är väl acceptabelt?
/ J
Jag blir snart knäpp för fan. Jag kan ju inte flytta röven en millimeter, jag lyckas ju inte ens dricka kaffet, bara sitter här som ett annat miffo. Och rastlös är jag också. Hur fan kan man vara rastlös och inte kunna sätta igång samtidigt? Har jag fått kortslutning eller? Jag ska uppbåda min sista viljestyrka och gå och ta en cigarett för det brukar funka, men usch vad jag är trött på mig själv!
- Angelic Fruitcake
- Inlägg: 3352
- Anslöt: 2010-05-21
- Ort: Täby
Ok, sådär, självmedicinering färdig: en cigarett, en stark kopp kaffe, titta på snöflingorna som svävar och glittrar i solskenet ett par minuter och Britney Spears mest dansanta låtar på. Nu tänker jag inte sitta ner förrän alla leksaker är bortplockade och dammsugarn fått göra sin grej.
*psykfall*
*psykfall*
- Angelic Fruitcake
- Inlägg: 3352
- Anslöt: 2010-05-21
- Ort: Täby
Allanna skrev:Har väldigt svårt att få ändan ur vagnen, men bara vissa dagar. Jag kan t ex konstatera att jag är hungrig, men trots det går det flera timmar innan jag kommer mig för att äta! Det är samma sak med sömn, jag kan vara jättetrött men har ändå svårt för att komma i säng.
Känner igen mig, fast för mig är detta "det vanliga", dvs det är bara vissa dagar som jag faktiskt får tummen ur och tar tag i det som jag tänkt göra direkt, utan att bli sittandes och förhala det ett par timmar, några dagar, en vecka osv...
Idag borde jag t.ex. skicka ett ganska viktigt mejl till en tidning jag eventuellt ska göra ett jobb för. Men har jag gjort det? Nejdå. Inte igår heller, inte i förrgår och inte dagen dessförinnan heller... varför ska såna saker ta så sjukt mycket kraft?? Med undantag för vissa dagar då, då jag har hur mycket energi som helst, då får jag allting gjort på en och samma dag och ändå blir jag inte ens trött. Tyvärr har jag bara ca 3-4 såna dagar per månad
jag har verkligen jättesvårt för att ta mig för saker. ta tag i något.
städa, ta mig till viktiga möten, gå en promenad, packa upp kartonger, skriva, teckna..
det gäller allt, spelar ingen roll om det är sådant som måste göras, eller om det är sådant jag faktiskt VILL göra.
initiativ är också skitsvårt. ge förslag, komma med idéer.
vissa saker har jag också väldigt svårt för att avsluta när jag väl påbörjat. kan fortsätta tills jag är helt slutkörd. DBT hjälpte mig en del med att tänka "en sak i taget" strikt.
ska jag städa, så kanske jag bara dammsuger köket. sen kanske jag bara diskar alla glas. eller så gör jag verkligen bara en enda grej, och inget mer den dagen.
det jobbiga är ju just det, att jag har svårt att komma till skott. jag vill ju fortsätta av bara farten, passa på när viljan/motivationen/energin faktiskt finns.
om jag bara dammsuger och tänker att "imorn diskar jag" så vet jag att imorn kommer jag ju så fan heller vilja göra något alls av något slag, och då tar det timmar bara att förmå mig att alls ta disken, och då är jag så arg på "tvånget" att något förmodligen går sönder. eller så gör ilskan att jag rent trotsigt går och köper glass och sen demonstrativt sätter mig i soffan och glor på film.
städa, ta mig till viktiga möten, gå en promenad, packa upp kartonger, skriva, teckna..
det gäller allt, spelar ingen roll om det är sådant som måste göras, eller om det är sådant jag faktiskt VILL göra.
initiativ är också skitsvårt. ge förslag, komma med idéer.
vissa saker har jag också väldigt svårt för att avsluta när jag väl påbörjat. kan fortsätta tills jag är helt slutkörd. DBT hjälpte mig en del med att tänka "en sak i taget" strikt.
ska jag städa, så kanske jag bara dammsuger köket. sen kanske jag bara diskar alla glas. eller så gör jag verkligen bara en enda grej, och inget mer den dagen.
det jobbiga är ju just det, att jag har svårt att komma till skott. jag vill ju fortsätta av bara farten, passa på när viljan/motivationen/energin faktiskt finns.
om jag bara dammsuger och tänker att "imorn diskar jag" så vet jag att imorn kommer jag ju så fan heller vilja göra något alls av något slag, och då tar det timmar bara att förmå mig att alls ta disken, och då är jag så arg på "tvånget" att något förmodligen går sönder. eller så gör ilskan att jag rent trotsigt går och köper glass och sen demonstrativt sätter mig i soffan och glor på film.
Xolanda skrev:Instämmer fullständigt.
Gör listor...många listor. I punktform. Med prioriteringsordning.
Kan ägna längre tid åt listorna än vad det skulle tagit att bara utföra handlingarna från början - suck.
Här är en till!
När jag gjort listorna orkar jag inte göra arbetet längre.
Gillar din signatur förresten!
And those who were seen dancing were thought to be insane by those who could not hear the music
Joakoni skrev:jorand skrev:Angelic Fruitcake skrev:Hur fan kan man vara rastlös och inte kunna sätta igång samtidigt?
Frågar jag mig dagligen...
Har samma problem...
Joakoni skrev:Det är som att sitta och snurra på högvarv och ändå inte komma iväg.
Jag med. Fy helvete. AS + AD(H)D = dubbelskit.
I den mån det nu går att reducera till etiketter...
Fast jag vet att det bara är lättja, hur svårt kan det vara att bara...?, alla andra klarar det, det är bara mitt liv som går till spillo, och så vidare. Och säkert hjälper jag mig inte heller genom att bara undvika folk som är ärliga och säger sanningen. Apropå ett par andra aktuella trådar...
Re: Svårt att ta sig för saker?
indra76 skrev:Jag har otroligt svår att ta tag i vissa saker, byta aktivitet och ta mig iväg. Handlar om situationer då jag måste fysiskt förflytta mig, ex.:
* åka iväg till ridningen (ger mig ångest flera dagar i förväg trots att jag älskar det när jag väl är där)
* gå på möten på jobbet (brukar alltid vara trevliga när man väl är där, men blir alltid glad om de blir inställda)
* gå till en annan avdelning på jobbet (måste resa mig och gå iväg från min arbetsplats)
* luncher på stan med ngn, brukar alltid ställa in en gång och sedan tvinga mig att gå nästa gång, nu har jag dock slutat med att boka in ngt för jag vill ändå inte (el snarare jag tycker att det är så jobbigt att bege mig iväg)
* gå och duscha, hittar på en massa andra saker att göra istället
Allt handlar om trevliga saker, men som liksom bryter av vardagslunken. Undrar om det kan ha med AS att göra...? Är även bipolär, men jag vet inte om det kan bero på det.
Tycker att det är rätt jobbigt, framförallt ridningen, som jag känner sån oro inför, men som jag som sagt älskar och är helt lugn när jag väl är där och rider (på världens finaste arab kan jag väl få tillägga )
Känner igen mej men jag fick diagnosen "lite" as och add
Återgå till Att leva som Aspergare