Petronius: Jepp har sett dem, men det var längesedan så tack för påminnelsen!

Nämnde jag att jag gick omkring med ett krossat knä i 3 år för att man blandade ihop resultaten från röntgen, ingen trodde mig när jag sa att jag hade ont och jag fick inte gör fler sjukhusbesök för läkaren, förens jag fick permissioner hem och kunde gå till sjukhus på eget initiativ? När de väl hittade problemet, så visade det sig vara 4 lösa benbitar stora som 50-öringar i diameter, samlade i en broskboll stor som en 5-krona i diameter. Tack vården!

dotxthree skrev:Nämnde jag att jag gick omkring med ett krossat knä i 3 år för att man blandade ihop resultaten från röntgen, ingen trodde mig när jag sa att jag hade ont och jag fick inte gör fler sjukhusbesök för läkaren, förens jag fick permissioner hem och kunde gå till sjukhus på eget initiativ? När de väl hittade problemet, så visade det sig vara 4 lösa benbitar stora som 50-öringar i diameter, samlade i en broskboll stor som en 5-krona i diameter. Tack vården!

Säkert inget ovanligt.

En läkare sade till mig att jag skulle steloperera foten. Jag fick tajta länge innan han fattade att han blandat ihop journaler.

Och så min borreliahistoria där jag hänvisades till psyk, och där psyk sade att jag var hypokondrisk, när jag hade borrelia under minst ett år (troligen två).

Petronius skrev:Kahlokatt, Bror Duktig och MsTibbs: Har ni någonsin surfat in på *bortklippt resten*

Tack för tipsen!

Även jag tackar Petronius.

Bror Duktig skrev:En läkare sade till mig att jag skulle steloperera foten. Jag fick tajta länge innan han fattade att han blandat ihop journaler.

Hur reagerade han när han väl hade insett hur nära han hade varit att göra en oförlåtlig blunder? (Eller såg han kanske ingen anledning att tycka det var så farligt - för sig själv nämligen?... )

Bror Duktig skrev:En läkare sade till mig att jag skulle steloperera foten. Jag fick tajta länge innan han fattade att han blandat ihop journaler.

Huvaligen. Det vore väl ingen dum idé att göra det möjligt att anmäla även fel som aldrig hinner få någon medicinsk eller ens behandlingsmässig effekt.

Delvis kan man ju göra det med vår sjukvårds ganska bra system för anmälningar. Men om alla läkarordinationer (eller vad man ska kalla det för att exempel som ditt här, Bror D, ska inkluderas) skulle noteras/inspelas och lagras så att ingen kan redigera dem, och där anmälningsskyldiga gick igenom allting, så skulle väl en betydande, ytterligare förbättring uppnås?

MsTibbs skrev:

AAA skrev:

MsTibbs skrev:(Hände massa där, ni får läsa på min Helgondagbok)

Goth-sidan?

Ja, det är många alternativa där iaf, hårdrockare också, men ja, mycket goth. Jag heter Tibbs bara där.

http://beta.helgon.se/

Schyrrans!

Sparzanza-Going Down

Psyket är till för tuktan och fruktan.

Zombie skrev:Även jag tackar Petronius.

Bror Duktig skrev:En läkare sade till mig att jag skulle steloperera foten. Jag fick tajta länge innan han fattade att han blandat ihop journaler.

Hur reagerade han när han väl hade insett hur nära han hade varit att göra en oförlåtlig blunder? (Eller såg han kanske ingen anledning att tycka det var så farligt - för sig själv nämligen?... )

Han muttrade bara lite så där som folk som kan göra när de gjort fel men inte vill erkänna det.

Och jag tror inte att det hade gått hela vägen, någonstans borde det ju ha upptäckts att det var fel fot, och att alla i hela kedjan inte skiter i att kolla namn och personnummer. Och jag hade ju inte någonsin accepterat att operera min fot p.g.a. ryggbesvär i övre delen av ryggen, och det går inte att tvinga heller.

Bror Duktig skrev:Och jag tror inte att det hade gått hela vägen, någonstans borde det ju ha upptäckts att det var fel fot, och att alla i hela kedjan inte skiter i att kolla namn och personnummer. Och jag hade ju inte någonsin accepterat att operera min fot p.g.a. ryggbesvär i övre delen av ryggen, och det går inte att tvinga heller.

Alltför ofta har det gått hela vägen i vården...

dotxthree skrev:Nämnde jag att jag gick omkring med ett krossat knä i 3 år för att man blandade ihop resultaten från röntgen, ingen trodde mig när jag sa att jag hade ont och jag fick inte gör fler sjukhusbesök för läkaren, förens jag fick permissioner hem och kunde gå till sjukhus på eget initiativ? När de väl hittade problemet, så visade det sig vara 4 lösa benbitar stora som 50-öringar i diameter, samlade i en broskboll stor som en 5-krona i diameter. Tack vården!

Jeeesuss.
Själv har jag gått med konstiga fläckar på kroppen och ett gigantiskt, rött ben i flera år, men fått höra "äh, ben kan se ut så där" av två HUDLÄKARE. Och min husläkare sade att benet var rött och svullet för att jag "var för tjock".
När jag till slut fixade ett blodprov via min farbror och faster, som båda är läkare, visade det sig att jag har kroppen full med BORRELIA. Så nu går jag på en lång antibiotikakur och har kanske t.o.m. borrelia i nervbanorna.

Miche skrev:

Bror Duktig skrev:Och jag tror inte att det hade gått hela vägen, någonstans borde det ju ha upptäckts att det var fel fot, och att alla i hela kedjan inte skiter i att kolla namn och personnummer. Och jag hade ju inte någonsin accepterat att operera min fot p.g.a. ryggbesvär i övre delen av ryggen, och det går inte att tvinga heller.

Alltför ofta har det gått hela vägen i vården...

Här gick det i alla fall ända till operation:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article436158.ab
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article1136707.ab

Som jag minns det så fanns det i alla fall en debatt på 70 och 80-talet där man diskuterade avhumaniseringen av sjukvården och liknade sjuhusen vid fabriker. Problemet tycks vara detsamma än idag. Patienter med psykiska problem har inte kunnat dra fördel av valfrihetsrevolutionen utan befinner sig fortfarande i botten av näringskedjan.

Kahlokatt skrev:

dotxthree skrev:Nämnde jag att jag gick omkring med ett krossat knä i 3 år för att man blandade ihop resultaten från röntgen, ingen trodde mig när jag sa att jag hade ont och jag fick inte gör fler sjukhusbesök för läkaren, förens jag fick permissioner hem och kunde gå till sjukhus på eget initiativ? När de väl hittade problemet, så visade det sig vara 4 lösa benbitar stora som 50-öringar i diameter, samlade i en broskboll stor som en 5-krona i diameter. Tack vården!

Jeeesuss.
Själv har jag gått med konstiga fläckar på kroppen och ett gigantiskt, rött ben i flera år, men fått höra "äh, ben kan se ut så där" av två HUDLÄKARE. Och min husläkare sade att benet var rött och svullet för att jag "var för tjock".
När jag till slut fixade ett blodprov via min farbror och faster, som båda är läkare, visade det sig att jag har kroppen full med BORRELIA. Så nu går jag på en lång antibiotikakur och har kanske t.o.m. borrelia i nervbanorna.

Fy fan rent ut sagt, vad arg jag blir av alla borreliahistorier. Jag har exakt samma historia själv, och även min partner.

Men var GLAD att du får en rejäl lååång antibiotikakur. Jag fick en så kort att apoteket fick reagera. Min läkare VÄGRADE erkänna att jag hade symptom, symptom som t.o.m. apoteket såg och reagerade på.

Får jag fråga hur din kur ser ut? Styrka, dosering och längd?

Min partner hade "hälsporre i tåleden (och knäna och armbågarna)" absolut inte borrelia. Och jag hade inbillat mig symptom, och blev rekommenderat att gå till psyket. Och på psyket är de lika kassa och pratade om tvång och hypokondri "duvätt man tenker lett på sykdommar ner man är deprimerad" (men skrev ej symptom på depression i journalen).

Bror Duktig skrev:

dotxthree skrev:Nämnde jag att jag gick omkring med ett krossat knä i 3 år för att man blandade ihop resultaten från röntgen, ingen trodde mig när jag sa att jag hade ont och jag fick inte gör fler sjukhusbesök för läkaren, förens jag fick permissioner hem och kunde gå till sjukhus på eget initiativ? När de väl hittade problemet, så visade det sig vara 4 lösa benbitar stora som 50-öringar i diameter, samlade i en broskboll stor som en 5-krona i diameter. Tack vården!

Säkert inget ovanligt.

En läkare sade till mig att jag skulle steloperera foten. Jag fick tajta länge innan han fattade att han blandat ihop journaler.

Och så min borreliahistoria där jag hänvisades till psyk, och där psyk sade att jag var hypokondrisk, när jag hade borrelia under minst ett år (troligen två).

Fyfan. Påminner mig om när pappa hade haft extrem huvudvärk i flera dagar och gick till läkaren. Läkaren skrev ut receptfria bloduttunnande värktabletter. Huvudvärken blev värre och han vinglade till vårdcentralen. Det blev akut röntgen som visade att han hade blödning i hjärnan och han skickades in på akut operation.

Han klarade sig men det är otäckt att tänka på detta. Två dagar efter detta hade resten av familjen planerat in en resa och han skulle varit ensam hemma. Nej usch fy..

sugrövmanövern skrev:Psyket är till för tuktan och fruktan.

Så sant.

För att inte citera mig själv skriver jag att man borde kunna anmäla vad läkare inte ordinerar behandling mot eller skriver om i journalen, när symptomen är bevisliga (även smärta ska väl kunna mätas objektivt).

Det skulle förstås kräva videoinspelning av allt som sägs och av allt som visas fram av patienten, och av allt som undersökningsinstrumenten visar. Men tekniskt torde det inte möta några hinder eller ens, vad jag kan inse, innebära några större kostnader. Anmälningssystem finns som sagt redan.

och det är på grund av sådant här som man är livrädd för allt som har med den kollektivt finansierade vården att göra...

Bror Duktig skrev:

Kahlokatt skrev:

dotxthree skrev:Nämnde jag att jag gick omkring med ett krossat knä i 3 år för att man blandade ihop resultaten från röntgen, ingen trodde mig när jag sa att jag hade ont och jag fick inte gör fler sjukhusbesök för läkaren, förens jag fick permissioner hem och kunde gå till sjukhus på eget initiativ? När de väl hittade problemet, så visade det sig vara 4 lösa benbitar stora som 50-öringar i diameter, samlade i en broskboll stor som en 5-krona i diameter. Tack vården!

Jeeesuss.
Själv har jag gått med konstiga fläckar på kroppen och ett gigantiskt, rött ben i flera år, men fått höra "äh, ben kan se ut så där" av två HUDLÄKARE. Och min husläkare sade att benet var rött och svullet för att jag "var för tjock".
När jag till slut fixade ett blodprov via min farbror och faster, som båda är läkare, visade det sig att jag har kroppen full med BORRELIA. Så nu går jag på en lång antibiotikakur och har kanske t.o.m. borrelia i nervbanorna.

Fy fan rent ut sagt, vad arg jag blir av alla borreliahistorier. Jag har exakt samma historia själv, och även min partner.

Men var GLAD att du får en rejäl lååång antibiotikakur. Jag fick en så kort att apoteket fick reagera. Min läkare VÄGRADE erkänna att jag hade symptom, symptom som t.o.m. apoteket såg och reagerade på.

Får jag fråga hur din kur ser ut? Styrka, dosering och längd?

Min partner hade "hälsporre i tåleden (och knäna och armbågarna)" absolut inte borrelia. Och jag hade inbillat mig symptom, och blev rekommenderat att gå till psyket. Och på psyket är de lika kassa och pratade om tvång och hypokondri "duvätt man tenker lett på sykdommar ner man är deprimerad" (men skrev ej symptom på depression i journalen).

Hälsporre..!
Äter Doxyferm, 100 mg, två om dagen. I början var det fyra om dagen. Än har inget hänt, men jag har bara ätit det sedan årsskiftet.
Min morsa fick höra att hon "var för tjock och hade psykosomatiska besvär". Vet ni vad det till slut visade sig vara? MS! Lyckligtvis inte den värsta sorten, men ändå!

Kahlokatt skrev:

Bror Duktig skrev:

Kahlokatt skrev:

dotxthree skrev:Nämnde jag att jag gick omkring med ett krossat knä i 3 år för att man blandade ihop resultaten från röntgen, ingen trodde mig när jag sa att jag hade ont och jag fick inte gör fler sjukhusbesök för läkaren, förens jag fick permissioner hem och kunde gå till sjukhus på eget initiativ? När de väl hittade problemet, så visade det sig vara 4 lösa benbitar stora som 50-öringar i diameter, samlade i en broskboll stor som en 5-krona i diameter. Tack vården!

Jeeesuss.
Själv har jag gått med konstiga fläckar på kroppen och ett gigantiskt, rött ben i flera år, men fått höra "äh, ben kan se ut så där" av två HUDLÄKARE. Och min husläkare sade att benet var rött och svullet för att jag "var för tjock".
När jag till slut fixade ett blodprov via min farbror och faster, som båda är läkare, visade det sig att jag har kroppen full med BORRELIA. Så nu går jag på en lång antibiotikakur och har kanske t.o.m. borrelia i nervbanorna.

Fy fan rent ut sagt, vad arg jag blir av alla borreliahistorier. Jag har exakt samma historia själv, och även min partner.

Men var GLAD att du får en rejäl lååång antibiotikakur. Jag fick en så kort att apoteket fick reagera. Min läkare VÄGRADE erkänna att jag hade symptom, symptom som t.o.m. apoteket såg och reagerade på.

Får jag fråga hur din kur ser ut? Styrka, dosering och längd?

Min partner hade "hälsporre i tåleden (och knäna och armbågarna)" absolut inte borrelia. Och jag hade inbillat mig symptom, och blev rekommenderat att gå till psyket. Och på psyket är de lika kassa och pratade om tvång och hypokondri "duvätt man tenker lett på sykdommar ner man är deprimerad" (men skrev ej symptom på depression i journalen).

Hälsporre..!
Äter Doxyferm, 100 mg, två om dagen. I början var det fyra om dagen. Än har inget hänt, men jag har bara ätit det sedan årsskiftet.
Min morsa fick höra att hon "var för tjock och hade psykosomatiska besvär". Vet ni vad det till slut visade sig vara? MS! Lyckligtvis inte den värsta sorten, men ändå!

Hur många dagar ska du äta doxy?

Precis som i vanliga vården så tycks makthavarna inte förstå det trängande behovet av att rotera vilka som jobbar på en vårdplats. Det är givet att man blir kall av att dag in och dag ut hantera personer som inte förstås eller som har en för personalen deprimerande framtoning etc.

Undan för undan som arbetsplatsen blir som hemma för personalen och patienterna fortsätter att strömma in blir de som ska tas om hand till problem för personalens eget välmående istället för människor som ska hjälpas. När det gått tillräckligt långt måste personalens av arbetet orsakade dåliga mående få utlopp och då blir det saker som grova skämt och elakheter mot patienter.

Så höj skatten om det behövs så att det går att cirkulera vårdpersonal till mer glädjande och/eller varierade platser emellanåt (Tahlia föreslog BB) så att alla inblandade slipper hamna i detta ohälsosamma helvete.

Det tror jag du har alldeles rätt i, DIProgan. Visserligen räcker nog knappast BB och övriga kliniker där folk som blir glada som andningshål för all vårdpersonal, vi skulle nog behöva dra in fler verksamheter än vården i rotationssystemet. Men det borde åtminstone inte kosta skattepengar, tvärtom, rimligen.

En möjlighet är obligatoriska "kurser" där man diskuterar etik och bemötande under ordnade former. Så att man diskuterar och får lite perspektiv och kanske funderar över hur man själv beter sig.

jonsch skrev:Det tror jag du har alldeles rätt i, DIProgan. Visserligen räcker nog knappast BB och övriga kliniker där folk som blir glada som andningshål för all vårdpersonal, vi skulle nog behöva dra in fler verksamheter än vården i rotationssystemet. Men det borde åtminstone inte kosta skattepengar, tvärtom, rimligen.

Färre sjukskrivningar men mer utbildning/personalbehov torde väl bli resultatet rent ekonomiskt. *shrugs* Svårt o säga vad som blir dyrast.