Om jag måste göra något som jag inte vill göra, vilket faktiskt händer ganska ofta så brukar jag fundera över vad är det värsta som kan hända om jag avstår och vilka fördelar ger det mig eventuellt om jag ändå genomlider detta.

@ Ragnevi

Den som vill vara fin, får lida pin. Den tankebanan är inte enbart applicerbar på fysisk skönhet.

Och jag håller med, utan tvekan.

Jag lever på sjukersättning. Jag skäms över att vara annorlunda, trots att jag alltid varit en outsider. Men jag ska börja acceptera nu, har gått ett år sedan diagnos.

vallesmamma skrev:Jag lever på sjukersättning. Jag skäms över att vara annorlunda, trots att jag alltid varit en outsider. Men jag ska börja acceptera nu, har gått ett år sedan diagnos.

Okej, men har du tänkt på vad som står i tråden, att försöka njuta av tillvaron även om den blir jobbig?

opteron skrev:

vallesmamma skrev:Jag lever på sjukersättning. Jag skäms över att vara annorlunda, trots att jag alltid varit en outsider. Men jag ska börja acceptera nu, har gått ett år sedan diagnos.

Okej, men har du tänkt på vad som står i tråden, att försöka njuta av tillvaron även om den blir jobbig?

Jag njuter av tillvaron nu när jag har sjukersättning! Jag slipper stressen och kraven. Det gör mig lugnare, mer harmonisk. Jag ska sluta skämmas. Behöver bara lite tid.