Håller på att dunka mig själv i väggen över detta.

Tror egentligen att jag har helt ok arbetsförmåga i många fall, men att mitt självförtroende inte alltid är i topp på grund av att jag jobbat många år som lönebidragare och därmed hamnat i en väldigt stigmatiserande yrkesroll.

Jag har nu gått igenom en KY utbildning (klar i våras) med toppbetyg och åtminstone hyffsade referenser från mina LIA platser. Mina LIOr hade egentligen kunnat varit ännu bättre meriter om det inte varit för att jag betett mig försynt/osäkert, ställt många frågor och på olika sätt sökt bekräftelse just p.g.a. mitt dåliga själförtroende/låga självkänsla, men fortfarande har jag åtminstone OK referenser från flertalet LIA platser.

Det stora problemet för mig är snarare alla krav på "personlig lämplighet" (= du skall vara supersocial, intresserad av fotboll, hifi-prylar, trav och bilar) som ställs ute i arbetslivet. Inte för att jag skulle vara socialt missanpassad och inte fungera på en arbetsplats, för det gör jag bevisligen, utan för att jag kuggar på dessa frågor när jag hamna på anställningsintervju, eftersom jag vet det förväntade svaret, men snarare skulle vilja beskriva mig själv som seriös, lite stel i sociala situationer, har lite "udda" intressen, men samtidigt vänlig, hjälpsam och engagerad.

Helt ok personlig egenskaper egentligen, men inget som säljer in dig, i konkurrensen med en massa supersociala, sportintresserade dussinmänniskor. Säger jag min korrekta uppfattning om hur jag är som person leder en sådan beskrivning oftast till att man blir utdömd som en osocial ensamvarg pga intervjuarens fördomar, vilket ju inte heller är sanningen.

Det blir inte enklare av att min nuvarande arbetsledare (jag är säsongsanställd, men hemma över vintern) fått bilden av mig som en inåtvänd ensamvarg som har en viss förmåga att spela med, men som egentligen bara skulle tycka att socialt umgänge, skämtande och kallprat skulle vara jobbigt, pg.a. den bild han fick av mig när jag skulle förklara vad as innebär i mitt fall.

Jag är inte heller hjälpt av det faktum att jag inte fick utvecklas särskilt mycket på min gamla arbetsplats just pg.a. att jag var lönebidragare, och inte topppresterade från början.
Visserligen kom jag igen när jag varit anställd ett tag och gjorde riktigt bra ifrån mig i slutet (rent arbetsmässigt alltså). Det senare har jag faktiskt även fått min arbetsledares bekräftelse på, så han håller alltså med mig på den punkten. Problemet är bara den roll min dåliga start försatt mig i, i färhållande till inte minst vissa kollegor och som därmed gör utvecklign på jobbet välidgt svårt på min nuvarande arbetsplats.


-Jag vill verkligen få ett nytt jobb och få nytta av min KY-utbildning, eller åtminstone ett jobb i mitt nuvarnade yrke, fast på ett annat företag. Men just nu känns det hopplöst, eftersom jag alltid kuggar på intevjufrågorna om vad jag haft för arbetsuppgifter på mitt gamla, samt hur jag vill beskriva mig själv som person.

Att på något sätt försöka ge min egen, mera positiva beskrivning av mina sociala egenskaper (IRL) hjälper inte, eftersom jag alltid har min chef som referens och han skulle beskriva mig som arbetsam, ambitiös, men en osocial ensamvarg.

-Vissa dagar vill man bara ge upp och skita i alltihopa, men det går inte, enda som funkar är att tänka konstruktivt, hoppas på det bästa och söka lösningar.

-Nu frågar jag därför er, medaspies, ifall ni har några tips på hur jag skulle kunna reda ut mitt dilemma?

Moderator Alien: Ändrade rubriken något.

Oj, det var mycket här... Nu ska vi se.

Är det dina referenser som är det största problemet? (jag tänker högt här) Du kan ju ha fler referenser. Någon som berättar om dina kunskaper och dina goda arbetsresultat och någon helt annan som berättar om dig som social varelse?

Nu vet jag inte vad du har utbildat dig till, men kräver yrket en hög social medvetenhet och närvaro? Kanske kan du tuffa till dig på intervjuerna och förstärka det du är bra på istället för att fokusera dina tankar på det sociala? Eller kanske "prata bort" de som intervjuar dig så att DE blir mer fokuserade på dina starka sidor.

Jag har ingen aning om vilken typ av "sociala frågor" som ställs under en arbetsintervju. Jag kan inte komma ihåg att jag fått några frågor om fotboll, trav, bilar eller andra sociala frågor under mina arbetsintervjuer. Är dessa frågor difusa och svåra att upptäcka, eller märker man om de kommer? Kan man förbereda sig på dem? Har du lust att ge exempel på sociala frågor så att jag förstår hur de kan se ut?

Om du vågar kan du ju testa (under någon intervju?) att vara helt rak och ärlig och fråga vad som är viktigast; en ambitiös, lojal och noggrann medarbetare eller en som är mästare på att snacka om vad de ska göra till helgen?

Som sagt, jag är ingen mästare på det här jag heller. Jag hoppas någon annan kan ge dig bra tips ford!

Truly skrev:Oj, det var mycket här... Nu ska vi se.

Är det dina referenser som är det största problemet? (jag tänker högt här) Du kan ju ha fler referenser. Någon som berättar om dina kunskaper och dina goda arbetsresultat och någon helt annan som berättar om dig som social varelse?

Nu vet jag inte vad du har utbildat dig till, men kräver yrket en hög social medvetenhet och närvaro? Kanske kan du tuffa till dig på intervjuerna och förstärka det du är bra på istället för att fokusera dina tankar på det sociala? Eller kanske "prata bort" de som intervjuar dig så att DE blir mer fokuserade på dina starka sidor.

Jag har ingen aning om vilken typ av "sociala frågor" som ställs under en arbetsintervju. Jag kan inte komma ihåg att jag fått några frågor om fotboll, trav, bilar eller andra sociala frågor under mina arbetsintervjuer. Är dessa frågor difusa och svåra att upptäcka, eller märker man om de kommer? Kan man förbereda sig på dem? Har du lust att ge exempel på sociala frågor så att jag förstår hur de kan se ut?

Om du vågar kan du ju testa (under någon intervju?) att vara helt rak och ärlig och fråga vad som är viktigast; en ambitiös, lojal och noggrann medarbetare eller en som är mästare på att snacka om vad de ska göra till helgen?

Som sagt, jag är ingen mästare på det här jag heller. Jag hoppas någon annan kan ge dig bra tips ford!

Man kan nog säga att mina referenser är mina största problem, men mest vad gäller den sociala biten, mina arbetsprestationer har det inte varit så mycket gnäll över; vissa har varit mer nöjda, andra mindre, men i stora drag har det varit ok.

Problemet är att en av mina största "problemreferenser" är min nuvarande chef och att han är väldigt svår att gå förbi, då jag mestadels jobbat ensam och alltså inte har särskilt många kollegor att vända mig till. Vad gäller mina lia platser finns där förvisso både bra och dåliga referenser, men trots allt är det folk som möjligtvis har haft mig under några veckor sammanlagt, sedan mer än ett år tillbaka dessutom.

Vad gäller den sociala biten har det som sagt inte heller handlat om att jag skulle vara omöjlig bland människor enligt någon av mina referenser, mer att jag skulle vara inåtvänd, stel och allmänt rak och "fyrkantig", sen har jag det problemet att jag inte har riktigt samma intressen som "svensson".

Detta borde inte vara några stora problem kan man tycka, men i dagens arbetsliv där det ibland mera känns som att man ansöker om en plats i ett kompisgäng än om ett arbete verkar detta oerhört handikappande.

Frågor som kan dyka upp är t.ex. "hur skulle du vilja beskriva dig själv", "har du någon facebook" och "vilka intressen har du utöver jobbet".

Hur jag skulle vilja beskriva mig själv har jag redan förklarat och tyvärr är denna bild dessutom densamma, fast betydligt extremare om du frågar min chef, än om du skulle tala med mig.

Vad gäller Facebook så nej; jag har inte det och tror inte det på något som helst sätt hade gynnat mig i och med att jag inte har minst 50 vänner att lägga in, vilket numera måste anses som norm. Dessutom gör jag inte typiska svensson grejer, har stort umgänge eller likande heller för den delen, vilket även det hade kommit fram av en facebook sida, samtidigt som det verkar vara ett handikapp även att inte finnas i sociala medier.

De "rätta" svaren är liksom givna från början och på en arbetsmarknad där det verkar vitkigare att vara social, utåtriktad och en typisk svensson, än att kunna sitt jobb så är det definitivt problem.

Facebook tror jag inte du får någon fråga om. Det betraktas väl som privat?

Däremot så får man väl träna in en fråga om fritidsintressen ifall den skulle komma.

När det gäller problemet med en huvudreferens som inte fungerar så bra så känner jag med dig.

Det är inte mycket man kan göra men jag tror att i 90 % av fallen så brukar frågorna man ställer till någons referens vara väldigt kortfattade och allmänt hållna och då klarar du det kanske ändå bara inte det finns någon väldigt stark antipati mellan er.

Var dig själv för det är i slutändan ford som ska jobba där och inte någon påhittad person. Jag tycker du uttrycker dig tydligt och beskrivande i text så det gör du antagligen IRL också? Som du berättar här och de ambitioner du har kommer ju att göra att de får mycket anställd för pengarna!

Jag vet att de gånger jag talat om mjuka värden och principer på intervjuer så har jag fått positiv respons pga mina erfarenheter av livet på de mindre glamorösa ställena. Du har säkert också många egenskaper som blivit ännu bättre genom ditt arbete med dig själv och andra på grund av de konflikter och bemötanden som funktionsnedsättningar kan ge uppkomst till.

Nu svarade jag lite snabbt, ska kolla senare igen... Tro på dig själv, vi tror på dig! Kan du inte tro på dig själv så titta på betygen och se om det inte står ditt namn på dem? Har de gett dig höga betyg för att du är kunnig eller för att vara snälla?

Bjäbbmonstret skrev:Facebook tror jag inte du får någon fråga om. Det betraktas väl som privat?

Däremot så får man väl träna in en fråga om fritidsintressen ifall den skulle komma.

När det gäller problemet med en huvudreferens som inte fungerar så bra så känner jag med dig.

Det är inte mycket man kan göra men jag tror att i 90 % av fallen så brukar frågorna man ställer till någons referens vara väldigt kortfattade och allmänt hållna och då klarar du det kanske ändå bara inte det finns någon väldigt stark antipati mellan er.

Nej, någon antipati finns inte mellan mig och min chef. Han är visserligen lite grinig på mig därför att jag inte ställde upp på snöjouren denna vinter, med motiveringen att jag måste spara mina deltidsdagar för att öka chansen att byta jobb, men i övrigt tror jag inte han har något särskilt emot mig, han gav mig till och med beröm för hur bra jag hade skött mitt område, så sent som i höstas.

Det är väl mest det att han fått en sämre bild av min sociala förmåga, än vad jag själv anser vara sanningen, satmt att minnet av mina rent yrkesmässiga fadäser då jag var nyanställd + det faktum att jag kom in som lönebidragare definitivt har påverkat hans uppfattning om min faktiska arbetsförmåga.

Men även om han inte har någonting emot mig personligen, så är det jag här beskrivet antagligen illa nog, för att kunna ge mig rejäla bekymmer.

AAA skrev:Var dig själv för det är i slutändan ford som ska jobba där och inte någon påhittad person. Jag tycker du uttrycker dig tydligt och beskrivande i text så det gör du antagligen IRL också? Som du berättar här och de ambitioner du har kommer ju att göra att de får mycket anställd för pengarna!

Jag vet att de gånger jag talat om mjuka värden och principer på intervjuer så har jag fått positiv respons pga mina erfarenheter av livet på de mindre glamorösa ställena. Du har säkert också många egenskaper som blivit ännu bättre genom ditt arbete med dig själv och andra på grund av de konflikter och bemötanden som funktionsnedsättningar kan ge uppkomst till.

Nu svarade jag lite snabbt, ska kolla senare igen... Tro på dig själv, vi tror på dig! Kan du inte tro på dig själv så titta på betygen och se om det inte står ditt namn på dem? Har de gett dig höga betyg för att du är kunnig eller för att vara snälla?

Skolan har gett mig höga betyg för att jag är kunnig rent yrkesmässigt, där är det glasklart. Det är inte heller min kompetens, utan snarare de s.k. "personliga egenskaperna", som ställer till det för mig i och med att dessa värderas minst lika högt som den faktiska kompetensen i min bransch samtidigt som jag har problem med att få fram en vettig referens som styrker "goda personlig egenskaper" och inte minst då "social kompetens".

Är i liknande situation går en KY-utbildning och söker "jobb" för LIA2.
För LIA1 sökte jag flera stycken men var mest ett sätt att kunna säga att man sökt. Fick alltid nej eller inget svar blev aldrig kallad till intervju Fick tillslut en plats för att andra i samma utbildning valt "bättre platser". Det fungera okej men var inte ett givande riktigt jobb och lärda mig inte särskilt mycket heller.

Nu är det dags igen och vet inte var det kommer sluta. Är inte lätt när man inte har några direkta referenser eller vet hur långt man kommer med det "sociala egenskaperna".
Har inga tips och ge mer än att fortsätt sök.

Kan du låtsas "som om" du hade de där egenskaperna som eftersträvas då? Vet du vilka de är? Själv avskyr jag sådant, men om du nu verkligen vill ha de här jobben och vet vad som krävs så får du kanske överväga om det är värt lite personlig identitetsprostitution för att få jobben

Sen kommer det nog går per automatik, när du väl lärt dig de sociala tricksen efter 500 gånger (exekutiva funktioner: ford(träna)=500*träna=>meningsfullt liv med kul jobb)

Nu är jag positiv, låtsas är förskräckligt ibland och även nästan omöjligt andra gånger.

Så vad har vi hittills:

- Var helt rak och ärlig och fråga vad som är viktigast; en ambitiös, lojal och noggrann medarbetare eller en som är mästare på att snacka om vad de ska göra till helgen?

- "Prata bort" de som intervjuar dig (om intressefrågor mm kommer upp) så att DE blir mer fokuserade på dina starka sidor.

- Träna in några frågor om fritidsintressen ifall de skulle komma.

- Träna in sociala tricks, kör lite "rollspel" under arbetsintervjun i gott syfte = att få ett meningsfullt liv med roligt jobb.

- Kör din egen stil, tillslut kommer den där rätta chefen som ser dina kvaliteter och skiter i om du inte har samma intressen som merparten av befolkningen.


Hur många arbetsintervjuer (på ett ungefär) har du varit på efter KY-utbildningen?

Du har ju intressen, eller hur? Och till och med en fru?

AAA skrev:Kan du låtsas "som om" du hade de där egenskaperna som eftersträvas då? Vet du vilka de är? Själv avskyr jag sådant, men om du nu verkligen vill ha de här jobben och vet vad som krävs så får du kanske överväga om det är värt lite personlig identitetsprostitution för att få jobben

Sen kommer det nog går per automatik, när du väl lärt dig de sociala tricksen efter 500 gånger (exekutiva funktioner: ford(träna)=500*träna=>meningsfullt liv med kul jobb)

Nu är jag positiv, låtsas är förskräckligt ibland och även nästan omöjligt andra gånger.

Det där med att låtsas "som om" funkar inte eftersom det jag sagt i så fall inte hade blivit bekräftat av min huvudreferens och det är där skon klämmer: jag tror egentligen att jag har större potential än vad som kommer fram vid referenstagning, men jag måste anpassa mig till vad som kommer fram av referenserna, ifall jag inte vill göra bort mig totalt där jag söker jobb.

Med andra ord så handlar min jobbsökarproblematik mer om referenser, än om vad jag faktsikt anser mig duga till.

Det där med att försöka vända bort intervjuarens uppmärksamhet från "obekväma frågor" och försöka ge ett gott intryck genom hur jag för mg på intervjun är däremot värt ett försök.

Några konkreta tips om vad man kan göra för att lyckas med detta?

Truly skrev:Så vad har vi hittills:

- Var helt rak och ärlig och fråga vad som är viktigast; en ambitiös, lojal och noggrann medarbetare eller en som är mästare på att snacka om vad de ska göra till helgen?

- "Prata bort" de som intervjuar dig (om intressefrågor mm kommer upp) så att DE blir mer fokuserade på dina starka sidor.

- Träna in några frågor om fritidsintressen ifall de skulle komma.

- Träna in sociala tricks, kör lite "rollspel" under arbetsintervjun i gott syfte = att få ett meningsfullt liv med roligt jobb.

- Kör din egen stil, tillslut kommer den där rätta chefen som ser dina kvaliteter och skiter i om du inte har samma intressen som merparten av befolkningen.


Hur många arbetsintervjuer (på ett ungefär) har du varit på efter KY-utbildningen?

Låter vettigt, tror jag skall ta upp detta med min jobbcoach.

Jag har varit på 5-6 stycken riktiga anställningsintervjuer, samt blivit utsatt för oförberedda "överraskningsintervjuer" via telefon vid två tillfällen.

Kan tipsa folket därute om att Manpower kör stenhårt med oförberedda telefonintervjuer, om någon skulle få för sig att söka jobb via deras rekryterare, eller för deras uthyrningsverksamhet. Så med andra ord: söker du jobb via Manpower så se till att vara väl förberedd på vad du ska säga om du helt plötsligt blir uppringd och spontanintervjuad.

ford skrev:

Truly skrev:Så vad har vi hittills:

- Var helt rak och ärlig och fråga vad som är viktigast; en ambitiös, lojal och noggrann medarbetare eller en som är mästare på att snacka om vad de ska göra till helgen?

- "Prata bort" de som intervjuar dig (om intressefrågor mm kommer upp) så att DE blir mer fokuserade på dina starka sidor.

- Träna in några frågor om fritidsintressen ifall de skulle komma.

- Träna in sociala tricks, kör lite "rollspel" under arbetsintervjun i gott syfte = att få ett meningsfullt liv med roligt jobb.

- Kör din egen stil, tillslut kommer den där rätta chefen som ser dina kvaliteter och skiter i om du inte har samma intressen som merparten av befolkningen.


Hur många arbetsintervjuer (på ett ungefär) har du varit på efter KY-utbildningen?

Låter vettigt, tror jag skall ta upp detta med min jobbcoach.

Jag har varit på 5-6 stycken riktiga anställningsintervjuer, samt blivit utsatt för oförberedda "överraskningsintervjuer" via telefon vid två tillfällen.

Kan tipsa folket därute om att Manpower kör stenhårt med oförberedda telefonintervjuer, om någon skulle få för sig att söka jobb via deras rekryterare, eller för deras uthyrningsverksamhet. Så med andra ord: söker du jobb via Manpower så se till att vara väl förberedd på vad du ska säga om du helt plötsligt blir uppringd och spontanintervjuad.

Åh fy faan för oförberedda intervjuer. *skräck*.
Jag pluggade franska på distans för en massa år sedan och proven utfördes via telefon, helt oförberett och spontant. Man fick reda på att någon skulle ringa i Maj, typ. Det var verkligen skitjobbigt.

OK, det är bemanningsföretag du har sökt jobb på, ja då kan jag tänka mig att andra saker än ren kunskap om sitt yrke blir än viktigare. Jag har, som sagt, aldrig fått några direkta intressefrågor och jag har ofta fått genomföra ganska korta intervjuer då de sökt vikarier som kan hoppa in snabbt. Och sedan har jag på något mystiskt sätt blivit kvar. Därför har jag aldrig behövt gå igenom någon analys över mitt sociala beteende.


En sak till... Föräldrar, grannar, släkt, vänner? Det finns ingen av dem som kan gå in som referens? Någon av dem som har några kontakter?Eller någon på KY-utbildningen som kan vara din referens? Måste du ha med din gamla chef om han/hon förstör dina chanser? Det här är säkert sånt du redan tänkt på men jag skriver det ivarje fall.

Måste fundera lite på hur man lyckas vända bort intervjuarens uppmärksamhet från obekväma frågor.

Det är inte i huvudsak bemanningsföretag som jag sökt jobb på, även om några av de jobb jag sökt har varit utyrningsuppdrag åt bemanningsföretag.

Däremot är det ganska vanligt att arbetsgivare lägger ut rekryteringen "på entreprenad" via bemanningsföretag, som sköter mottagandet av ansökningar, referenstagning och första intervjun. Kommer man sedan igenom nålsögat vid den första intervjun kommer man, att bli skickad direkt till den blivande arbetsgivaren för en djupintervju, innan det ev blir anställning.

Åtminstone funkar det så i min bransch.

Jag har andra referenser än min gamla chef, men inte från det företag där jag varit anställd sedan fem år tillbaka och då blir det hursomhelst ett stort problem.

Det jag däremot gjort nu är att söka praktikplats, eftersom jag ändå är arbetslös för tillfället. Min förhoppning är att jag, om jag gör bra ifrån mig skall kunna få jobb den vägen, utan att överhuvudtaget behöva andända några referenser, eftersom arbetsgivaren i så fall själv fått en bild av mig under min praktikperiod.

Nu vet jag vad som kommer fram i mina referenser

Min jobbcoach tog referenser av min chef under täckmantel av att vara rekryterare för ett bemanningsföretag, för att på så vis hjälpa mig att få fram vad han egentligen skulle säga om man tog honom som referens.

-Det visade sig vara mindre farligt än jag trodde, för det han sa var ungefär att jag hade gjort ett helt ok jobb, varit ambitiös och pålitlig, trevlig att ha att göra med,
men lite stel och inåtvänd, utan att för den sakens skull vara rädd att ta kontakt med människor och/eller vara konflikträdd, samt att jag kunde vara lite disträ.
Det faktum att jag inte avancerat och/eller fått mer kvalificerade arbetsuppgifter under årens gång berörde han inte överhuvudtaget.

-Så vad tror ni?

-Är detta "bra nog" att ha som referens?

Absolut! Det är väl "du"?

Jag tycker det verkar som en alldeles utmärkt och ärlig referens! Du kan ta upp det som referensen säger som goda egenskaper samt sådant som du eventuellt kan förbätta. Då har du garderat dig redan innan.

Han säger ju att du är duktig på ditt jobb!

AAA skrev:Absolut! Det är väl "du"?

Jag tycker det verkar som en alldeles utmärkt och ärlig referens! Du kan ta upp det som referensen säger som goda egenskaper samt sådant som du eventuellt kan förbätta. Då har du garderat dig redan innan.

Han säger ju att du är duktig på ditt jobb!

Jag vet, problemet är väl mest det där med "stel, inåtvänd och disträ" när det verkar som om alla förväntar sig en jättesocial superNT.

-Eller förstorar jag upp betydelsen av detta?

-Kan det där med "stel och inåtvänd" "ursäktas" av det faktum att han menade på att jag varken skulle vara blyg eller konflikträdd utan snarare att det skulle vara ett rent personlighetsdrag hos mig, att vara lite osocial och seriös till min läggning?

-Skulle man kunna vända detta till något positivt, även om jag bara delvis håller med honom i praktiken och helst utan att man bara får osociala ensamarbeten på sin nästa arbetsplats?

-Hur slätar jag av/får bort fokus från det där med att jag skulle vara disträ?

Jag har tyvärr inga som helst råd att ge dig, ford, för jag är bara en "misslyckad" rackare jag, vad gäller arbetslivet, och bör väl då inte ens skriva något här, men vad fasiken jag gör det ändå, för läst tråden med intresse har jag ju gjort.

Vad jag fastnade för direkt var din beskrivning av dig själv i ditt första inlägg:

ford skrev:...skulle vilja beskriva mig själv som seriös, lite stel i sociala situationer, har lite "udda" intressen, men samtidigt vänlig, hjälpsam och engagerad.

Detta tycker jag du borde vara mycket stolt över, kunna säga med "högburet huvud", och tycker faktiskt att det låter som litet av en "dröm-arbetstagare" för vilken arbetsgivare som helst, men det är ju bara min åsikt det förstås.

Ett stort lycka till sändes iaf härmed ut i cyberrymden!

ford skrev:Det är inte heller min kompetens, utan snarare de s.k. "personliga egenskaperna", som ställer till det för mig i och med att dessa värderas minst lika högt som den faktiska kompetensen i min bransch samtidigt som jag har problem med att få fram en vettig referens som styrker "goda personlig egenskaper" och inte minst då "social kompetens".

Jag har en snarlik problembild. Men det återstår att se om min nuvarande anställning uppgraderas till en tillsvidareanställning eller nedgraderas till arbetslöshet.

Be en person ringa dina referenser och hör med dem vad de svarar. Frågorna bör handla om vad du gjorde på din arbetsplats, hur de uppfattade dig som person och vad de såg som positiva och negativa egenskaper.

En person har redan ringt och "låtsats" vara arbetsgivare med intresse av ford.

Med positivt resultat! (Som jag uppfattade det i alla fall)

Orkade inte läsa allt...